lördag 1 november 2014

En lugn stund

Att gå till gravgården på Allhelgona hör till, vi har alltid gjort det. Så i år precis som alla andra år packade vi oss i bilen då det blivit mörk och åkte väg. Det är så otroligt fint och stämningsfullt på gravgården kring allhelgona. Adam kände väl på sig att det var något speciellt vi höll på med då vi tände ljusen. Han blev hel vild och busig. Men efter att vi lät honom sätta ner ljusen på gravarna lugnade han ner sig lite i alla fall. Tycker ju inte att barn inte skall få vara barn, men just vid gravgården har jag alltid fått lära mig att man skall vara lugn.







Att gå till gravgården med sina barn är väldigt konstigt. Livet och döden, sida vid sida på något vis. Det blir så otroligt tydligt.

Vi började också fundera på NÄR och HUR vi skall börja prata med Adam om döden. Ännu känns han för liten. Visst talade vi om att det var Adams fasters grav, men ja på hans nivå. Kanske nästa år, eller då Adam är 4. Skall man vänta tills han ställer frågor eller ska man berätta, och hur berättar man om döden till sitt barn. Hjälp så svårt. Det finns ju inga svar på alla frågor kring döden heller, det är ju det som gör det ännu svårare. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar