Det kan inte vara lätt att leva med mig..

Idag fick jag för mig att Anton nog fattat hinten om att han borde komma upp tidigare än på torsdagen. Liksom han har ju saknat oss en massa och varit lite "hemlighets full" igår, tyckte jag. Så jag ringde lite sådär halv ivrig till honom för att "kolla läget lite"

*ring ring*

Jag: Hej älskling, vad har du för jobb på torsdagen? Inget viktigt va? Kunde du int bara komma upp redan imorgon istället? 

Anton: Nej har jobb ännu på torsdagen!?

Jag: MEN alltså vadå? Har du inte fattat mina hintar? DU SKULLE JU KOMMA TIDIGARE HIT. Du skulle ju överraska mig!! (haha LOL åt min egna reaktion..)

Anton: öööh?? Vi har ju hela tiden talat om torsdagen!

Jag: JA men du ska ju fatta att du ska överraska oss! Du har ju inte ens sett oss på en vecka nu! Saknar du oss inte kanske? (ja jag vet taskigt bara värre av mig!!)

Anton: Men älskling, jag har ju en massa jobb att göra ännu innan jag kan komma. Det är klart att jag sku vilja komma redan idag. Saknar er massor!

Jag: (sådär halvbitter och besviken! försöker få honom att få lite dåligt samvete) Du har nog tyckt det är skönt utan mig där hemma. Du vill int alls komma tidigare hit..Du kan fan ta bussen från bennäs till stan!

Anton: Jaha okej, vi gör så om det känns bättre för dig! (han vet ju att de gör mig ännu surare då han liksom inte bryr sig)

Jag: 

Anton: Klart snart?

Jag: (lite skamsen och lite stött över att Antons reaktion uteblivit..) Jaa jaa vi ses på torsdag då.

Ni fattar varför jag aldrig kommer att lämna Anton? Fattar ni HUR bra en människa är då han till och med orkar med skit liknande som detta.. Ja lyckligt lottad är jag nog som har en så underbar kille. Och ingen människa är ju tankeläsare, men lite liiiiiite besviken är jag ju nog fortfarande. Trodde ju liksom att han sku komma imorgon..