Hejsan hopsan! hihi kul att du tycker mina kids är gulliga, det gör jag med! Jag vet inte helt säkert om jag skrivit något om just det ämnet, i alla fall har jag inte gjort det på ett tag.
Var ska jag då börja? 2 år emellan barnen har varit rätt så bra skulle jag vilja påstå. Mindre emellan än så skulle jag inte vilja ha. Nu då jag ser tillbaka på sommaren inser jag att Adam nog var rätt så liten då ännu. Och han behövde ju hjälp med rätt så mycket, behöver för visso det nu också. Dock skulle jag inte tro att det skulle gjort något om han hade hunnit bli 2,5 före Saga kom heller. Svårt att veta då man inte vet annat än så som det nu var.
Största skillnaden mellan att ha 1 och 2 barn då?
Då man är ensam hemma är ju nog största skillnaden det att man så gott som aldrig kan de full fokus till ett barn. Om den ena sover fungerar det ju, men man är ändå sällan 100% fokuserad på ena barnet. Inte jag i alla fall. I början gick det rätt så lätt, Saga sov mycket på dagarna, åt lite och så sov hon vidare. Då kunde vår vardag med Adam vara typ likadan som innan Saga. Det är nu då hon är 8 månader som hon också börjar kräva mer uppmärksamhet. Hon kryper (!!) numer omkring och drar sig upp mot allt som tänkas kan, vilket gör att man inte kan släppa henne med blicken ens en halv sekund (känns det som). Detta leder ju (just nu) till att vi inte hinner läsa böcker, pussla eller spela spel så länge Saga är vaken. Men ja tillbaka till frågan, största skillnaden är nog att 2 armar inte alltid vill räcka till 2 barn, hur 3-barns mamas gör är en gåta för mig!
En stor skillnad mellan 1 och 2 barn är också att då man har ett barn och hen sover är man själv "ledig" på ett annat vis. Då har man kanske tid över för lite TV, lite FB eller något annat. Man hinner vila och kanske städa lite. Med 2 barn är det väldigt sällan som båda kidsen skulle sova samtidigt. Speciellt sällan nu för oss då Adam sällan sover på dagen längre. Den egentiden som jag hade då Adam var bebis och sov, saknar jag ibland. Att få en andningspaus mitt på dagen var rätt så skönt.
Att hitta barnvakt är också kanske lättare med 1 barn, jag tänker mig att vissa kanske hellre bara har ett barn på sitt ansvar än två. Det är ju såklart olika från människa till människa.
1 barn kräver kanske en mer aktiv mamma också än 2 barn. Adam och Saga kan redan sysselsätta varandra. Adam ger saker till Saga och hjälper henne att nå saker som hon inte annars når. Nu menar jag ju inte att jag lämnar dem ensamma och själv tar en nap eller så men ni fattar säkert. Jag satt mycket mer på golvet med Adam än vad jag gjort med Saga och ändå är hon mycket nöjdare. Hon har ju någon att se på, och någon att förstöra leken för. (att en 8 månaders lillasyster kan irritera ändå, vissa dagar är nog Adam inte speciellt nöjd över sin syster..)
Även om det varit rätt så tufft att ha barn såpass tätt som ändå 2 år är (tuffaste var nog att vara illamående, gravid och ha en 1,5 åring skulle jag påstå!) så märker jag ju redan hur mycket barnen får ut av varandra. 2 år är inte mycket och jag misstänker att dom kommer bli rätt så jämna i mycket. Jag tror och hoppas att dom kommer att utveckla en vänskap för livet.
Jag skulle inte påstå att 2 barn är dubbelt arbete, men däremot är 2 barn dubbel kärlek. Visst är det fullrulle med 2 kids men värt det alla gånger om. Vår familj blev komplett på ett helt otroligt sätt då Saga kom. Ni vet kärnfamiljen med mamma, pappa och 2 barn, det var liksom det jag tänkte på då jag tänkte på en familj. Sen vet jag inte om vi är klara ännu, vi får se!
Ja lite så känns det just nu i alla fall. Men fråga på nytt då vi har en 2 åring och en 4 åring. Kan hända att jag tänker lite annorlunda då!
Hoppas du fick ut något av mitt halv flummiga svar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar