måndag 19 januari 2015

att komma undan med blotta förskräckelsen

Ni vet då man hör brandbilen, och man tänker typ "ojdå nu brinner det någonstans" Igår var "någonstans" hemma hos oss. Tacksam över att allt fick ett lyckligt slut!

Igår på morgonen skulle jag passa på och sova lite extra då Anton, för en gångs skull, var hemma. Anton hade redan varit vaken en sväng och grejat med ett och annat på gården innan vi andra vaknade. Barnen och Anton gick ner och en stund senare ringer (haha vi har så stort hus att man inte hör om man ropar från köket..) Anton och säger kort, KOM NER NU, VI HÅLLER PÅ ATT FÅ SOTELD. Snällt trippade jag ner, i pyjamas typ. Fortsatte mata i barnen frukost, tittade ut och tyckte nog att de rykte lite väl mycket. Efter en stund kommer svärfar in i vardagsrummet, där vi nu alltså äter, och säger att det nog är dags för oss att klä på oss och gå ut. BRANDKÅREN är här om 5 minuter. Snabbt som attans klädde jag på barnen och mig själv. Och så gick vi ut, i samma veva kommer brandbilen. Som tur var allt under kontroll rätt så fort och ingen skadades. Inte heller huset. Det var helt enkelt så att det blivit stopp i pipan, och sot och aska brann där. 




Jag är så glad att det råkade hända en sådan dag då Anton var hemma. Vi värmer ju hela vårt hus och allt varmvatten med ved, vilket gör att det eldas alla dagar här hemma. Tacksam över att Anton märkte att något var på tok, tacksam över att det inte blev panik och tacksam över att vi igår kväll fick lägga oss och sova i vårt egna hem. Tanken har slagit mig en och två gånger, tänk om.. tänkt om vi inte hade haft huset kvar. Tänk om allt som finns här inne skulle bli förstört. TÄNK OM VI inte varit vakna utan sovit i all sköns ro.. Hemska tankar. 

Denna gång hade vi verkligen turen på vår sida.

8 kommentarer:

  1. Men usch så hemskt! Kan tänka mig känslan när man börjar fundera på hur det kunde ha gått... Skönt att det gick bra och allt och alla är i säkerhet!
    /Kitty

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja verkligen! man får vara glad över att man bara blev rädd :)

      Radera
  2. Skönt att läsa att allt gick bra! Hemska tider! :O

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja man vet då aldrig va som händer.. så glad över att inget värre hände! :)

      Radera
  3. Usch vad hemskt! Tur att det inte gick värre.

    SvaraRadera
  4. En gång började vårt pannrum brinna, vi hade varit borta. Och kom hem och det var så underlig rök från korstenen, såg jag. Och så fattade vi att det var i pannrummet. Om vi skulle ha kommit hem senare skulle vårt kök börjat brinna. Så där hade vi också tur i oturen. Men hemskt när sånt händer. Usch bra att det inte for värre både till er och till min familj.

    SvaraRadera
  5. Usch, jag får sån ångest av att bara tänka på sådana scenarion.. Det värsta scenariet jag personligen varit med om hittills var då den gemensamma bastun började brinna i våningshuset vi bodde i. Dock bodde ju vi på första våning vilket gjorde att situationen kändes lite mindre direkt farlig för just oss (vi hade ju t.ex. kunnat ta oss ut genom terassdörren ifall korridoren hade hunnit bli rökfylld) och tegel/betonghus brinner väl inte lika snabbt som trähus, men allvarliga rökskador hade det ju åtminstone kunnat bli om elden inte släckts så pass snabbt som den gjorde..

    SvaraRadera
  6. Oj då! Vilken tur att branden upptäcktes i tid

    SvaraRadera