träning och familj, det långa svaret

Här kommer svaret på den sista frågan i ett helt eget inlägg, precis så som jag lovade. Kommentera
gärna era åsikter om just träning och familjeliv, hur du och din familj löser pusslet att hinna träna mycket i vardagen. Alla tänker olika och alla vet ju vad som fungerar bäst i deras familj. Men säg nu att jag inte är den enda mamman som satsar lite extra tid och energi på träningen (det vet jag ju att jag inte är, men jag fiskar kommentarer hahaha..)

Denna fråga var ju inte elak, eller den behövde inte tolkas så i alla fall. Jag valde nu att inte göra det heller (tolka den som något elakt alltså), eftersom jag VET hur riktigt elaka och spydiga kommentarer ser ut. Men precis som jag själv säger i filmen så kändes det ändå som att den anonyma läsaren som frågade detta försökte pika lite, och indirekt säga att jag nog kanske tränar lite för mycket för min egen familjs bästa. Men som sagt, no hard feelings denna gång!

Det verkar finnas rätt så många människor som anser att jag tränar för mycket, folk som tycker att jag borde göra annat istället (dom har sällan några konkreta exempel på vad, men tydligen skall mammor inte få vara mycket på gym i alla fall). Får ibland riktigt spydiga kommentarer här på bloggen t.ex. (som jag direkt raderar så lägg inte energi på att ens skicka dem!) vilket känns rätt så trist. JAG och min familj väljer ju själva hur vår vardag ser ut, och fast detta passar oss så passar det inte nödvändigtvis alla.

Som tur vet jag ändå om och till och med KÄNNER många helt otroligt härliga mammor som tränar minst lika mycket som jag, och deras barn har nog inte tagit någon skada av det. Tvärtemot tror jag att dom mår bra, eftersom mamman i familjen får göra något som hon älskar. 

svar på frågestunden del 2

Här kommer den andra delen av frågestunden. Del 1 hittar ni HÄR

Jag sparar ännu en fråga, som skall få ett helt eget inlägg. Svaret på den frågan blev nämligen så långt att jag inte klämde med den i denna video. Hoppas ni gillade denna video också! 

Svar på frågestund del 1

länkar till de träningsbloggar som jag läser:

 evelinas, tajtamamman, elin 

Hoppas ni gillade filmen, det kommer en till del i morgon. 

Hur kommer man igång med träningen och hur orkar man fortsätta?

Fick en kommentar av Therese (som bloggar HÄR) och hon ville bland annat bli bombad med tips på hur man skall komma igång med träningen och hur man orkar fortsätta. Jag skall försöka lista de bästa tipsen som jag har. Tips för hur du kommer igång och också fortsätter..

1. Bestäm dig!

Du måste vilja träna PÅ RIKTIGT och för att du själv vill. Det är jätte svårt att hållas motiverad om om du tränar för att någon annan vill det. Visst kan du hänga på med en kompis till gymmet och prova på något pass, men du måste själv gilla det för att det skall fungera i längden. Jag tror stenhårt på att man skall träna sådant som man gillar, sådant som man tycker är roligt. Annars blir det nog jätte jobbigt. Du måste bara bestämma dig för att NU börjar du träna, och sen bara börja. Det fungerar inte med att tänka "jag börjar nästa vecka.." Om du bestämt dig så SKA DU BÖRJA REDAN IDAG! (perfekt dag idag, men tanke på att det faktiskt börjar en NY vecka..hihi)

2. Ta det lugnt i början

Då man bestämt sig för att köra igång med träningen går det lätt till överdrift den första veckan. Man är super peppad och kör 120%, och för kroppen blir det en riktig chock. Det är inte alls ovanligt att man t.ex. blir sjuk då man just börjat träna. Detta är kanske kroppens sätt att meddela att du måste vila lite mera. (jag har ju inga källor på detta, utan utgår bara från mina egna erfarenheter) Börja lugnt, känn efter. Kör något tungt pass i veckan och ta en promenad de andra dagarna. (själv lydde jag ju inte detta, utan pressade kroppen till max flera gånger i veckan. Det var ju inte så lyckat eftersom jag ju fick problem med mina vader och fötter, dom blev helt enkelt överansträngda. Och sen fick jag ta det super lugnt, och springa till fysion många gånger innan jag var "normal" igen. Så helt på sant, ta det försiktigt!)

3. Testa först!

Köp inte 1 års medlemsskap till ett gym om du inte VET att du kommer använda det. Trust me, jag har kastat bort massa pengar på gymkort som inte blivit använda mer än någon månad. (nu pratar jag alltså om tidigare år, åren innan 2012, har varit medlem på gymmet i pargas lite till och från sedan 2007) Har varje gång tänkt att det faktum att jag betalat för kortet nog kommer att motivera mig till att träna, men alltså NÄ. Mig har det inte alls motiverat. Det hamrar bara ÄNNU mera för att man dels inte lyckats träna så mycket som man tänkt och sen ännu betalat massa pengar för det. Det sänker självkänslan och gör att det blir ännu svårare att våga tro på sig själv. Om man t.ex. vill börja träna på gym så brukar det finnas olika allternativ, 10 gångers kort eller ett kort som är i kraft 1 månad t.ex. Kolla med det gymmet som du tänkt träna på och fråga vilka allternativ som just dom har.

4. Prova, ge det en ÄRLIG chans

Många kanske tror att man måste vara på ett visst sätt för att t.ex. träna på gym eller för att fara ut och springa. Försök att glömma alla förutfattade meningar du har, och testa på det som DU tror att du kommer gilla. På gymmet finns t.ex. en jätte bred variation av människor, vilket gör att ALLA passar in. Det kan ibland vara lite jobbigt att vara ny på t.ex. ett pass. Allt är nytt och man känner sig lätt lite lost. Ge därför timmen några chanser, gå flera gånger och bestämd dig sedan vad du tycker. Alla måste ju inte gilla allt, men jag tror inte heller att alla älskar t.ex. step efter första gången. För mig tog det rätt så lång tid innan jag verkligen började tycka om det. Hade bara bestämt mig för att jag vill börja tycka om det, och mer eller mindre tvingade mig att gå de första gångerna då "back in the days 2012"

5. Prioritera tiden rätt

Att träna tar tid, inte nödvändigtvis jätte mycket tid, men tid som du just nu lägger på något annat. Bara för att du vill träna så kommer inte denna tid automatiskt att uppenbara sig och inte heller får dygnet flera timmar (fast man ibland kunde önska det) för att du ska börja träna. Du måste vara beredd på att i början "offra" lite tid för träningen. Efter ett tag kommer det inte längre kännas som att du missar något, för ja oftast är väl denna tid du offrar t.ex. soffmystid? Eller har jag fel? Så var det för mig i alla fall.

Var smart, om du inte hinner träna och träffa kompisar så kan du ju kombinera dessa två, gå ut och gå med en kompis, eller ta en löprunda tillsammans. Träna tillsammans på en nivå som passar er båda. Om den ena vill springa och den andra inte orkar springa så kan man ju cykla bredvid det som springer. Använd fantasin! Jag träffar många av mina kompisar på gymmet, ofta hinner vi snacka en liten halvtimme efter något pass också vilket är super. Då hinner man både umgås och träna.

6. Motivationen

För att orka träna är det ju viktigt att vara motiverad. Vad som motiverar just dig är ju såklart jätte individuellt, men försökt lista några saker och titta sedan alltid på den listan då/om din motivation tryter. Du ska träna för din egen skull, för att just DU vill. En liten motivationshöjare är ju t.ex. att köpa en ny träningstopp eller ett par nya shorts. Små saker som förgyller träningen motiverar, i alla fall mig. 

7. Ta hjälp av proffs

Jag tjatar på om detta, men jag tror så stenhårt på det själv så jag kan ju inte annat än säga det. Vill du påhittigt förändra din livsstil och din vardag så behöver man nog hjälp. Hjälp och stöd, och tips och pepp från någon som VET vad hen pratar om. Jag säger inte att man inte kan göra det själv, men jag tror det är lättare, säkrare och hållbarare om man får lite hjälp. Är själv så otroligt glad över att jag vågade erkänna för mig själv att jag inte längre fixade detta. Att jag inte "kan börja på måndag igen" för jag gör det aldrig. Det kan ju räcka med att prata med någon som jobbar med träning eller hälsa, man kan t.ex. prata med gympersonalen, hälsosystern på skolan eller någon annan som man tror att kan hjälpa. Om inte den personen själv kan hjälpa så kan den säkert hjälpa dig att hitta någon som kan. Våga fråga om hjälp och våga ta emot den!

8. Njut av resultaten

Varesig det handlar om att gå ner i vikt, gå upp i vikt eller att bara stärka kroppen så ska du njuta och vara stolt över dina resultat. De flesta människorna mår bättre då de tränar, de är gladare, piggare, sover bättre på natten, äter bättre på dagen osv. Våga njuta av att du mår bättre, våga PÅ RIKTIGT klappa dig på axeln och vara nöjd med dina resultat. Små som stora! Vi har alla olika utgångsläge och resultaten skall bara jämföras med sig själv. 

Jag önskar dig stort lycka till med träningen, hoppas du fick ut något av dessa tips. Viktigast är nog bara att man bestämmer sig, att man verkligen vill och att man också vill satsa lite tid och energi. Efter ett tag är träningen så rolig att man inte vill missa det.

Vad säger ni andra? Kommer ni på några flera tips?

egoistiska mamman här hej!

Fick en frågan (ni vet en såndär "jag menar inget illa nu men..") om jag inte själv tycker att jag är väldigt egoistisk eftersom jag satsar så mycket tid på träningen och så lite tid på barnen och familjen (!?!). Har försökt att lugna ner mig lite innan jag skriver detta, för i ärlighetens namn gjorde frågan mig skitförbannad! Visst lägger jag ju ner rätt så många timmar på gymmet på en vecka, men det betyder väl INTE att jag inte har tid för barnen och familjen?!?

I dagsläget ser det ju ut på följande sätt:

JAG är hemma med barnen, ALLA dagar i veckan. Dom får alltså spendera high quality tid med mig väldigt många timmar per dag. Anton jobbar ju däremot (tacksam för lönen han får, tacksam över att han har ett jobb och bla bla bla) många timmar varje dag. Ändå är det då tydligen JAG som borde dras med dåligt samvete för att jag är borta max 2 h på en kväll. Jag satsar ju inte bara på mig själv och mitt egna mående, utan indirekt mår ju hela familjen så mycket bättre om jag mår bra. För att inte nämna det faktum att tiden Anton får vara ensam med barnen är viktigt för honom och för kidsen. Alla med barn vet ju att det lätt blir så att mamman fixar och donar om hon är hemma. Dock klarar sig Anton utmärkt med barnen om jag inte är hemma, vilket i sin tur ger honom bättre pappasjälvförtroende. Jag vill att jag och Anton skall vara likvärdiga i vårt föräldraskap, och då måste Anton också få vara ensam med barnen, tycker jag.

Jag njuter av min egna tid på gymmet. Jag är "ledig" då, jag är bara JAG. Jag är inte mamma, jag är inte rumptorkare, nässnyntare, tårtorkare (utom mina egna) fredsmäklare, matlagare, städare.. Jag behöver inte vara rädd för att Saga skall klättra upp på för höga höjder och falla ner, jag behöver bara fokusera på mig själv. Och ja, jag älskar att få ta en liten brejk från hemma-mamma Malin. Och tyvärr tänker jag inte ha dåligt samvete över det.

På inga vis!

träningen

Just nu försöker jag hinna träna 3 pass cardio och minst 2 pass styrka i veckan. Vissa veckor går det lättare och vissa sämre men jag strävar efter dessa. Det blir ca 5 timmar träning i veckan, vilket känns rätt så passligt för mig just nu.

namnen

Adam hade vi inte någon djupare tanke kring, ett fint namn helt enkelt. Jag hade länge gillat det namnet och Anton gillade det också rätt så snabbt. Theodor var ett annat namn som jag gillade, men det dissade Anton totalt. Så valet blev rätt enkelt egentligen.

Saga däremot är döpt efter min fammo Satu <3. Fammo dog på hösten 2012 och jag saknar henne alla dagar. Känns fint att Saga bär sitt namn till min fammos minne. Hon har ett eget namn men namnet har stor betydelse, inte bara för mig utan för alla i vår familj.

Hur har ni andra gjort då ni valt namn till era barn? Fina namn, namn med betydelse? Berätta gärna!

fråga 3

haha vilken fråga! vad ska man svara på den då? 

Jag upplever oss varken som rika eller fattiga, vi har ett stort hus ja (som vi köpt av Antons föräldrar). Vi har huslån så ur den aspekten är vi nu inte så rika i alla fall. Köket var inte heller gratis men, ett nytt kök kostar nog massa pengar hur man än gör det. 

Seriöst så vet jag inte vad jag skall svara på denna fråga. Vi har så vi klarar oss, jag kan stanna hemma med barnen utan att vi måste äta gröt morgon middag kväll, vi kan köpa nya kläder till barnen, vi kan handla den mat vi vill handla men inte badar vi i pengar inte. Vi reser t.ex. väldigt sällan, vi kör inte omkring i fina dyra bilar, vi har inte senaste skriket då det kommer till elektronik så ja vi väljer väl att sätta pengarna på det som känns viktigt för oss. Barnen, huset och oss själva.

fråga 2

Det korta svaret på den frågan är:

för att han är under 3 år (och enligt mig inte BEHÖVER någon desto mera pedagogisk verksamhet alla dagar) och hans mamma och lillasyster är hemma.

Jag ser inte någon orsak till att han skulle behöva dagis ännu denna vår. Från och med hösten kommer han börja vara 5 h / dag på dagis, alltså halvdag. För att få leka med kompisar och ha lite mer program. Även om jag nog är övertygad om att han skulle klara sig riktigt bra hemma tills han är 3,5 också! Men det känns riktigt bra att han får komma in i dagis rullorna i lugn och ro innan jag börjar studera igen i januari 2016.

fråga 1

Det jobbigaste är att man aldrig har tid för själva renoveringen. Jag skulle gärna ha fixat och donat en massa här hemma men tiden räcker liksom inte till. Direkt något skall fixas så behövs det barnvakt vilket gör att det blir bökigt. Visst har vi många som ställer upp, men då har jag prioriterat att gå på gym istället för att måla en vägg. 

Som tur är har vi många som hjälpt oss så att saker och ting ändå blivit gjorda, och Anton har ju fixat en massa. Men ja för mig har det varit rätt så jobbigt att inte ha den tid som jag skulle ha velat ha.

Sen är det ju inte så skoj att ha det stökigt i hemmet, sågspån överallt och en massa mer eller mindre farliga saker runt om i huset. Det kräver mer av en själv och det finns större risker med att vara hemma. Men över lag har det gått bättre än jag vågat hoppas på. Det har inte skrämt oss ännu eftersom vi redan nu planerar nästa renovering.

Anton gör videobloggs premiär!

ja ja 2 månader för sent kommer här svaren på era frågor, men ni fick dem ju i alla fall. Ber om ursäkt för att vi är lite flamsiga, vi är bara lite trötta och halvslöa.. 

Men ja, nu får ni ju "träffa" Anton också.

Kommentera gärna om ni gillade, så att jag kan peppa Anton. Kanske jag får honom övertalad att vara med flera gånger!??!

egentid & träningstid

Jag börjar med att svara på HUR jag hinner träna. Jag hinner träna för att jag vill, jag prioriterar så att det skall vara möjligt. Vi har gemensamt med Anton planerat så att det skall vara möjligt. Det är ju inte bara bra för mig att träna, det är dessutom jätte hälsosamt för hela familjen att Anton får vara ensam med kidsen. Jag har ALDRIG dåligt samvete över att jag åker och tränar. Men då får jag istället ofta handla tillsammans med barnen, städa och byka tillsammans med dem osv. Men som sagt jag mår bra av att få komma iväg några kvällar i veckan. Lite andrum i vardagen, och så då det positiva effekterna av att träna också.

Oj detta med egentid är inte lätt. För mig blir ju egentiden främst då gymmet. Annars har jag nog sällan egentid. På kvällen då barnen sover typ, men ibland somnar ju Saga tillika med mig, så den egentiden är inte något som jag kan räkna med. (Ibland känns det som att föräldrar sätter ner så himla stor vikt vid sin egentid, att man nästan undrar varför dom skaffat barn. Det är ju absolut inget fel med att ha egna intressen, göra små resor utan barn eller något sådant. Men liksom vardagen måste ju ändå vara med barnen. Det är nu min åsikt i alla fall.) Anton är med i FBK, det är hans hobby, förutom då hans jobb. Vi (mest jag kanske) räknar nog att alla de timmarna som Anton jobbar är hans egentid. Hans tid då han inte behöver fundera på barnen, på  att städa eller laga mat. Skulle nog explodera om han skulle komma hem efter att ha jobbat 12h och sedan kräva egentid. Liksom tid utan barnen. Nej barnen har ju rätt till båda sina föräldrar och som tur är detta inte något problem hos oss. 

Så Anton har egentligen inte någon ledig kväll nej, de kvällar som han har FBK möts vi i dörren då jag rusar iväg på Zumba. För oss funderar detta väldigt bra!

Hur gör ni andra som har småbarn, har ni mycket egentid? 

Och om den ena av er är hemma och den andra jobbar, har ni ändå lika mycket egentid eller hur tänker ni?

2 barn vs 1 barn

Hejsan hopsan! hihi kul att du tycker mina kids är gulliga, det gör jag med! Jag vet inte helt säkert om jag skrivit något om just det ämnet, i alla fall har jag inte gjort det på ett tag.

Var ska jag då börja? 2 år emellan barnen har varit rätt så bra skulle jag vilja påstå. Mindre emellan än så skulle jag inte vilja ha. Nu då jag ser tillbaka på sommaren inser jag att Adam nog var rätt så liten då ännu. Och han behövde ju hjälp med rätt så mycket, behöver för visso det nu också. Dock skulle jag inte tro att det skulle gjort något om han hade hunnit bli 2,5 före Saga kom heller.  Svårt att veta då man inte vet annat än så som det nu var.

Största skillnaden mellan att ha 1 och 2 barn då?

Då man är ensam hemma är ju nog största skillnaden det att man så gott som aldrig kan de full fokus till ett barn. Om den ena sover fungerar det ju, men man är ändå sällan 100% fokuserad på ena barnet. Inte jag i alla fall. I början gick det rätt så lätt, Saga sov mycket på dagarna, åt lite och så sov hon vidare. Då kunde vår vardag med Adam vara typ likadan som innan Saga. Det är nu då hon är 8 månader som hon också börjar kräva mer uppmärksamhet. Hon kryper (!!) numer omkring och drar sig upp mot allt som tänkas kan, vilket gör att man inte kan släppa henne med blicken ens en halv sekund (känns det som). Detta leder ju (just nu) till att vi inte hinner läsa böcker, pussla eller spela spel så länge Saga är vaken. Men ja tillbaka till frågan, största skillnaden är nog att 2 armar inte alltid vill räcka till 2 barn, hur 3-barns mamas gör är en gåta för mig!

En stor skillnad mellan 1 och 2 barn är också att då man har ett barn och hen sover är man själv "ledig" på ett annat vis. Då har man kanske tid över för lite TV, lite FB eller något annat. Man hinner vila och kanske städa lite. Med 2 barn är det väldigt sällan som båda kidsen skulle sova samtidigt. Speciellt sällan nu för oss då Adam sällan sover på dagen längre. Den egentiden som jag hade då Adam var bebis och sov, saknar jag ibland. Att få en andningspaus mitt på dagen var rätt så skönt.

Att hitta barnvakt är också kanske lättare med 1 barn, jag tänker mig att vissa kanske hellre bara har ett barn på sitt ansvar än två. Det är ju såklart olika från människa till människa.

1 barn kräver kanske en mer aktiv mamma också än 2 barn. Adam och Saga kan redan sysselsätta varandra. Adam ger saker till Saga och hjälper henne att nå saker som hon inte annars når. Nu menar jag ju inte att jag lämnar dem ensamma och själv tar en nap eller så men ni fattar säkert. Jag satt mycket mer på golvet med Adam än vad jag gjort med Saga och ändå är hon mycket nöjdare. Hon har ju någon att se på, och någon att förstöra leken för. (att en 8 månaders lillasyster kan irritera ändå, vissa dagar är nog Adam inte speciellt nöjd över sin syster..)

Även om det varit rätt så tufft att ha barn såpass tätt som ändå 2 år är (tuffaste var nog att vara illamående, gravid och ha en 1,5 åring skulle jag påstå!) så märker jag ju redan hur mycket barnen får ut av varandra. 2 år är inte mycket och jag misstänker att dom kommer bli rätt så jämna i mycket. Jag tror och hoppas att dom kommer att utveckla en vänskap för livet.

Jag skulle inte påstå att 2 barn är dubbelt arbete, men däremot är 2 barn dubbel kärlek. Visst är det fullrulle med 2 kids men värt det alla gånger om. Vår familj blev komplett på ett helt otroligt sätt då Saga kom. Ni vet kärnfamiljen med mamma, pappa och 2 barn, det var liksom det jag tänkte på då jag tänkte på en familj. Sen vet jag inte om vi är klara ännu, vi får se!

 Ja lite så känns det just nu i alla fall. Men fråga på nytt då vi har en 2 åring och en 4 åring. Kan hända att jag tänker lite annorlunda då!

Hoppas du fick ut något av mitt halv flummiga svar!

dagens fråga

En vanlig dag hos oss.. tjaa typ såhär:

7.30-9.00 Någonstans här emellan vaknar vi, äter frukost och byter om till kläder. 

10.00 - 12.00 Leker vi, Saga sover ofta en timme, ibland är vi ute, ibland pysslar vi (jävligt sällan dock) ibland kollar vi på en film ( mer vanligt än t.ex. pyssel) Ibland är vi och träffar någon kompis, ibland är dom hos oss. Ibland är vi på familjecafe och ibland åker vi till åbo för att shoppa lite.

12.00 blir det lunch för oss alla 3.

12.00-14.00 oftast är alla rätt så nöjda och glada här, mätta i magen och utvilade. Vi fixar här hemma, går ut om vi har lust med det, läser en bok eller något annat. Städar lite, plockar undan efter lunchen. Om Adam sovit ända till 9 på morgonen behöver han inte någon nap, har han stigit upp tidigt så vilar han en stund. Ibland sover han och ibland kollar han på någon film.

15.00 Dags för Sagas nap, hon sover mellan 1 och 2 timmar i vanliga fall. Ibland ännu längre. Adam och jag gör väl inget speciellt. Småningom blir det dags att laga middag.

17.00 typ kommer Anton hem (detta kan ju dock kasta med hur många timmar som helst, men i VANLIGA FALL!) och vi äter middag.

19.00-21.00 Någon gång här emellan somnar kidsen, väldigt beroende på VAD vi gjort under dagen, OM dom sovit mycket, lite eller inget alls. Ibland jobbar Anton, och många av kvällarna är jag på gym. Kvällarna är oftast Antons tid med barnen, jag brukar passa på att städa, byka och plocka undan lite. Ja och ofta handlar vi mat på kvällarna också.

Ja typ såhär ser dagara ut, dock är det sällan som 2 dagar skulle vara lika. Vi försöker hitta på lite program varje dag för att vi inte skall få tråkigt. Men vissa dagar är det bara skönt att vara hemma. Vi har inget spikat program men oftast har vi flera allternativ. 

Här kommer svaren på alla frågor

Först och främst, TACK för alla frågor. Så skoj att ni frågade något! Jag har nu försökt ge så bra svar som möjligt på alla era frågor. Så enjoy!

Ååh älskar när folk har frågestunder på bloggen :) 

ska ge några enkla frågor..
1. Favoritmat?
2. Favorit intresse?
3. Vad arbetar du som?
4. Vad ville du bli när du var liten?
5. Din allra högsta önskan?
6. Vilka bloggar läser du?
7. Gillar du att blogga?
8. Vilken kamera fotar du bilder med?
9. Favorit kläd affär?
10. Gillar du att shoppa? :)

1. Tacos, olika sorters sallader och grillmat på sommaren

2. Bloggen och att gå till gymmet. Som yngre spelade jag handboll, men det är nog redan 5 år sedan jag slutade med det. Jag har också varit med i revy och ungdomsshower, men också det börjar vara väldigt länge sen nu.

3. Arbetar inte ännu, studerar till socionom YH. Har tidigare jobbar i butik.

4. Jag ville bli dagistant, vilket jag nu också håller på att bli. Drömde faktiskt aldrig om att bli delfin skötare eller något annat lite mer exotiskt..

5. Jag önskar att alla i min familj skall få vara friska, allt annat känns inte på långt när lika viktigt. 

6. tänkte att jag listar bloggarna i ett skilt inlägg

7. Ja jag gillar att blogga! Speciellt nu då det känns som att folk läser det jag skriver och anors också så blomstrar finlandssvenska bloggvärlden just nu.

8. En canon D600

9. För mig själv är det nog ingen speciell, favorit klädmärket är nog odd molly (men jag har nog inte ekonomi för det). Jag gillar dom vanliga butikerna, H&M, Gina Tricot, Cubus osv. Men skulle gärna satsa mer på kläderna som sagt. Till barnen älskar jag bland annat polarn och pyret och sen kappahls new bie. 

10. Jag älskar att shoppa, kläder, inredning ja till och med mat ibland :) tror jag har ett litet beroende.

Vad var det som fick dig att börja blogga och vad är dina största drömmar med bloggen?

Oj jag började med min första blogg någon gång i gymnasiet, lite sådär halvhjärtat *hejsan idag har jag...* Bytte blogg rätt ofta så det blev inte riktigt till något. Seriöst började jag blogga då jag fick veta att jag var gravid med Adam i oktober 2011. Jag ville främst dokumentera graviditeten och mina tankar kring det, och dela med mig till släkt och vänner som jag inte träffar alla dagar. Mina största drömmar då det kommer till bloggen är att jag skall hitta min egna stil, att jag skall ha ett gäng trogna läsare som kommenterar och att jag skall få möjlighet att ha samarbete med olika företag som t.ex. säljer barnkläder eller inredning. Delvis känns det som att jag börjar nå mina mål nu, men mycket vill ha mer..

- Vad är svårast med att vara mamma?
- Jämför du dig med andra mammor eller hur gör du för att undvika det?
- Vad tycker du om att vara gravid? :D

Svårast med att vara mamma är nog att våga lite på sig själv. Att våga tro på att JAG vet vad som är bäst för just mina barn. Att inte ta åt mig av andra människors kommentarer och åsikter. Det är svårt. Sen är det också svårt att ofta känna sig otillräcklig, att inte hinna med både barn, hem och sambo (sig själv har man väl skippar för länge sen)

Jag ljuger nog om jag säger att jag inte jämför mig med andra, ibland för att känna mig bättre och ibland för att känna mig sämre. Försöker att inte ta stress för att jag inte är lika som någon annan men om jag har en dålig dag kan jag känna mig som världens sämsta mamma för att jag inte varit i skogen med barnen om jag ser att någon annan varit det. Men i det stora hela känner jag mig rätt säker i min mamma roll och ofta tycker jag att jag är en super mamma till mina barn. Försöker hålla kvar de tankarna i huvudet, då är det inte så farligt att jämföra lite ibland. Man kan ju få nya idéer genom jämförlig också så det behöver inte bara vara dåligt.

Graviditeten ja, vet inte riktigt. Mysigt på sitt sätt men inget som jag saknar.  Första gången var allt så nytt och spännande så då var det kanske roligare (njut alltså alla som är preggosar första gången). Nu andra gången hann jag inte riktigt med, hade fullt upp med Adam. Fick lite dåligt samvete över det också liksom mot bebisen i magen men ja vad kan man? Kan ju inte säga till Adam att mamma måste mysa lite med magen nu, lek med dig själv. Men jag har fått må rätt okej under mina graviditeter så ja jag tycker om att vara gravid men saknar det inte då jag inte är det. Typ så :)

Hurudan är Anton som pappa? 

Ja, var ska jag börja? Anton är seriöst den finaste människan som jag känner. Han är genom snäll och väldigt omtänksam. Som pappan är han väldigt lekfull, han har massa energi till att busa omkring med barnen. Anton leker också gärna med speciellt då Adam. Som mamma kan jag biland tycka att buset set lite väl livligt och fart fyllt ut, men hittills har ingen stött sig nämnvärt.

Även om Anton gärna leker med kidsen så sätter han också gränser och regler för dem. Han är rättvis men snäll. Trotts att Anton jobbar väldigt mycket ser han till att han umgås med barnen i alla fall en stund alla dagar. Jag tror att Anton är mer närvarande i våra barns liv än många andra pappor (som då jobbar mindre) är i deras barns liv. Nu då Adam har blivit lite större tar också Anton gärna honom med på olika jobb. Så klart är ju jobbet anpassar efter Adam. Adam är t.ex. inte med då Anton fäller träd. Jag kommer alltså inte på något negativt med Anton som pappa. JA! han har lärt Adam att säga SAKELI, och han har lite svårt att hålla minen då man försöker vara sträng med Adam. Men något annat kommer jag inte på. 

Han är helt enkelt världen bästa pappa!

Kul med frågestund! 

1. Hur gammal var du när ni flytta från Jeppis? Varför flytta ni?

2. Hur många barn tror du ni kommer få? 

3. Var Adam planerad?

4. Vad vill du uppnå med din träning? 

5. Favoritserier? Om du hinner se på nå ;)

1. Jag var 9 år då vi flyttade, sommaren 2000. Vi flyttade för att min mamma kommer härifrån Pargas, och eftersom mina föräldrar var skilda ville mamma hellre bo nära sin egna familj. Inte helt lätt att flytta just i den åldern men det blev ju bra i alla fall. Dock har jag en liten del av mig själv som alltid kommer att sakna Jeppis..

2. Oj hjälp vad svårt, jag skulle nog gissa på 3 eller 4. Lite beroende på hur det går med mina studier och om jag får jobb. Just nu är jag väldigt nöjd med våra 2, men jag menar jag har ju 10 år på mig ännu. En till bebis tror jag nog att vi kommer att få i alla fall.

3. Adam var inte helt planerad nej, men vi försökte inte förhindra det heller. Hade dock inte någon tanke på att jag kunde vara gravid före jag vaknade en morgon och bara tänkte att NU måste jag ta ett test. Var då redan i v.7. Så nej inte helt planerad men väldigt välkommen.

4. Nu till en början vill jag gå ner i vikt, men också stärka min kropp och mitt självförtroende. Jag vill vara en bra förebild för mina barn och leva hälsosamt.

5. Alltså sen vi flyttade har vi inte haft tid för något nytt, vi ser ofta på serier i sängen innan vi somnar men då ser vi bara på sådant som vi sett förut eftersom man ändå alltid somnar. Men de två bästa serierna är nog FRIENDS och HOW I MET YOUR MOTHER.

Tänker fråga en julrelaterad fråga! Hur tänker du och Anton kring barnens julklappar, hur många får dom, tänker du göra någon julklapp själv eller köper ni? Vad berättar ni för Adam om tomten osv?

Oj det är så svårt med julklappar till kidsen, man skulle så gärna ge dem så mycket men faktum är att de får en massa från alla andra också. Vi har lite tänkt som så att vi satsar på något lite större och så får det vara bra så. Nå jo hittills har det inte hållit speciellt bra eftersom man ändå hittar en massa fint till dem sen. MEN vi försöker att inte överdriva. Så något direkt antal kan jag inte säga, hittills har vi köpt en lite större sats till Adams tågbana. Sen blir det säkert någon bok och något sådant. Tror nog inte att det blir några hemgjorda julklappar i år, helt enkelt på grund av tidsbrist och brist på kreativitet. Adam vet nog inget om tomten ännu, känner av stämningen lite sen då det börjar finnas tomtar i alla hörn. Men vi kommer alltid att berätta av vem presenterna kommer, liksom det här är från mamma och pappa, det här är från Mommo osv. Jag tror att barn kan tro på tomten även fast han inte kommer utklädd på själva julafton. 

Sen skall jag ännu laga ihop en lista på vilka bloggar som jag läser. Får se om jag hinner bli klar med det i kväll ännu eller om det kommer någon annan dag. 

Verkligen skoj med alla frågor, om det är något ni undrar över så är det fritt fram att fråga även om det inte är frågestund. Så skoj!

Varför blev det dagis

En läsare undrade varför vi valt att ha Adam på dagis, då det ju finns flera allternativ. Här kommer lite svar på det.

Vi var från början rätt så säkra på att Adam skulle börja på dagis den dagen som vi blev i behov av dagvård. I vår stad finns det 3 olika allternativ då det kommer till dagvården, dagis, dagmamma eller gruppis. Alla allternativ har både positiva och negativa saker så klart, men för oss övervägde det positiva med dagis.

Hade först tänkt skriva ut lite hur vi resonerade men tänkte sedan om. INGEN vinner ju på att höra hur vi tänkte. Alla allternativ är bra och jag utgår ifrån att ALLA väljer det allternativ som känns bäst för ens egna barn. Jag har inget behov av att skriva varför vi ansåg att dagis är bättre än de andra, för det ändrar ju inte på något. Vårt beslut blir inte bättre för att jag klankar ner på andras, det är för övrigt något som jag måste bli bättre på. Att sluta tro att mina egna beslut blir bättre bara jag påpekar fel och brister hos andra.

Dessutom kändes det fint att Adam fick börja i det dagis där han sedan förhoppningsvis kan gå tills han börjar förskolan. Att sen också Saga förhoppningsvis får börja på samma dagis underlättar ju vardagen massor.

Jag tror att alla vet vilket allternativ som passar bäst och för oss var det detta.

svar på kommentar

Så var det redan torsdag igen, otroligt! I morgon är det redan fredag igen, och det är inte vilken vanlig fredag som helst, nej i morgon packar jag kidsen i bilen och åker iväg till vanda flygfält för att hämta hem syrran. Hon kommer hem över helgen och hälsa på, sådär anors bor hon just nu i London. Ska bli kul! (ja allt utom att åka i bilen då, men vi ska hoppas att de går bra och att kidsen vill samarbeta.)

Men nu till något helt annat, då jag loggade in hit på bloggen idag såg jag att jag hade fått en kommentar som jag nu tänkte svara på. Kommentaren är till inlägget "Varför jag inte behöver dagis?" som jag skrev i augusti, HÄR kommer ni till inlägget.

Nåja nu ska jag då försöka förklara mig. För det första så har jag absolut inget emot varken dagis eller någon annan form av dagvård (dagmamma, gruppfamiljevård, hemma med mommo osv). Själva meningen med inlägget var ju att jag ansåg att Adam nyss fyllda 2 år på inga vis behöver gå på dagis just nu, eftersom jag är hemma. PUNKT!

Jag var väldigt nöjd över Adams dagis tid, han trivdes riktigt bra och allt fungerade fint med personalen så har verkligen inga negativa saker att säga om dagis what so ever. Så igen en gång, jag "HATAR" minsann inte dagis.

Sen då jag återvänder till mina studier har jag inga som helst problem med att lägga båda Adam och Saga på dagis, känner mig 100% nöjd med att det skall bli så. Och ren det borde ju intyga att jag till och med gillar dagis.

Med detta sagt håller jag fortfarande fast vid att barn under 3 år inte behöver gå på dagis om inte föräldrarna jobbar. Parkverksamhet, dagklubb, familjecaffér mm. Räcker gott och väl till. Men vid det här laget vet ni ju säkert alla det redan.

Och precis som det står i kommentaren är det ju meningen att jag skall börja jobba som barnträdgårdslärare sen i framtiden då jag är klart med min utbildning. Och ni behöver inte vara oroliga för att mina åsikter skall påverka mitt arbete. Det är skillnad på att vara professionell och vad jag tycker och tänker då det gäller min egen familj och min egna vardag.

Kommentera gärna! Kul med kommentarer, det gör liksom bloggen mer levande!

Svar:

Fick faktiskt några frågor av en anonym läsare. Roligt!

Hur gör du för att orka motionera?

Jag tror att lösningen sitter i att jag gör sånt som på riktigt känns roligt, det är inget tvång att gå till gymmet och dansa zumba en timme. I början var det allt, en timme zumba i veckan. Det var skit tungt men roligt. Sen började jag öka med flera gånger i veckan och sedan ännu lägga till övriga träningsmetoder. Prövade mig fram helt enkelt. Vissa saker är roligare än andra men just nu gillar jag alla timmar. Styrketräningen skrämde rätt länge, men efter att jag fick tips och ett träningsprogram av en som jobbar på gymmet så har det också blivit roligt. Sen är det faktiskt skönt med egen tid också, att inte behöva ha någon hängande i hasorna hela tiden. 

Hur äter du då du tränar

Jag äter en rätt så balanserad kost, försöker att undvika "vita" kolhydrater. Äter inte ris/pasta/potatis sådär jätte ofta. Bröd har jag lämnat bort helt. Och min mage jublar över det. Jag äter morgonmål (gröt eller smootie) sen äter jag oftast en sallad till lunch, någon frukt som mellis och sedan kött/fisk/höna med rotsaker och/eller sallad till middag. Till kvällsmål blir det oftast yoghurt eller frukt eller båda. Speciellt efter träning är det viktigt att äta proteinrikt. Jag brukar äta valio profeel. En jätte god kvarg med grynost. Min dåliga ovana är all läsk som jag dricker, cocacola zero. Försöker dock sluta med det.. Mycket vatten till alla måltider. Jag unnar mig att äta godis ca 100g/vecka och sen äter jag sötsaker på kalas. 

Hoppas detta svarade på dina frågor! Undrar ni något mer så fråga. Roligt att få frågor!