obekväm är bara förnamnet

Hej hej och hemskt mycket hej! Idag är det ju måndag vilket betyder cros nature och zumba. Det lilla minuset idag är ju att min partner in crime är på jobb. SÅ jag måste åka iväg ENSAM på cros nature. Jag är SÅ inte alls bekväm med det egentligen men jag tvingar mig själv, kan ju inte anpassa min träning enligt hur Lelle jobbar!

min reaktion då Lelle meddelade att hon jobbar

Orsaken till min osäkerhet handlar ju om att man gör en del övningar i par och mardrömmen är ju att man skall lyfta sitt par eller ha dem på ryggen. Jo nej, det tänker jag inte ta ansvar över!

min reaktion på att bli buren, mitt pars reaktion på att bära..

Nu tror jag ju inte att vi någonsin kommer att ha en sådan övning heller men det hindrar ju inte mig från att få ångest. Känns så mycket lättare att vara par med någon som liksom vet vem man är, som vet att jag fått barn för 5 månader sen och inte tränat aktivt under graviditeten. (fan 5 månader, det går nog inte att skylla den dåliga formen på Saga längre....)

Min reaktion då jag märkte att det snart är ett halvt år sen Saga föddes

Första gången är alltid värst, bara jag kommer över att det inte är så farligt att åka iväg själv så blir det bättre. MEN det tröstar föga just nu. Om en timme är det dags och jag är seriöst nervös, men jag tänker inte ge vika för det. JAG är tuffare än SÅ.

ungefär såhär cool!

Detta ingår i att gå utanför sin comfort zone, och att våga göra något helt själv. Heija mig!