sommarens bästa "tradition"

Oj vet ni vad, en sak som nästan blivit en tradition denna sommar är att jag och Karin ca. en gång i veckan går ut på en kvällspromenix. Vi traskar på i skön promenixtakt mellan 7-10km. Och sen stannar vi alltid och pratar ännu minst en halvtimme. Så otroligt skönt, både för kroppen och (kanske framför allt) för knoppen. På denna kvällspromenix är det bara vi två, och hunden Leo. Inga barn eller pojkvänner är tillåtna. Så otroligt värdefulla timmar, att bara kunna koncentrera sig på att prata och inte fundera på vad barnen gör osv. Sen kan vi med gott samvete träffas med barnen och leka med dem, och inte hinna prata om så mycket. Att kombinera träning och kompisar är det BÄSTA som finns. ALLA TUMMAR UPP!

Nu ska vi bara försöka hålla fast vid den nya traditionen också fast sommaren snart är slut. Man KAN ju promenixa också på hösten :)

och så var det resultatdags

Hej hej! Här sitter jag nu, nöjd och stolt som värsta tuppen. Ni kan ju säkert redan gissa att resultatet av dagens vägning var SUPERBRA! Känns så bra att det verkligen syns på vågen också, att jag kämpat och gett 120% de senaste veckorna. 

HÄR kommer nu då dagens resultat:

Ja vad kan man säga? Känns ju nästan lite fånigt att säga att jag är nöjd, hallå vem skulle nu inte vara det? Att jag faktiskt på ett hälsosamt sätt snart gått ner 20 kg känns ju bara helt super. Att jag fortfarande är lika motiverad att fortsätta, att jag verkligen känner att jag ändrat på hela min livsstil. Att jag verkligen KAN lyckas. Så mycket känslor på en och samma gång.

Samtidigt måste jag påpeka att även om vikten minskat och måendet blivit avsevärt bättre så är inte mitt liv en dans på rosor, fortfarande kommer det motgångar och besvikelser och allt det där andra som tyvärr också hör livet till. Jag vill bara påpeka detta för att förtydliga att livet inte blir bara rosa sockervadd för att man minskar i vikt. 

Men tillbaka till min stolthet över mig själv. Det är roligare att snacka om den, det bästa för min egna del är ju att det inte alls känns jobbigt. Inte just nu i alla fall, säkert kommer det att komma dagar då jag inte alls vill träna, eller då jag mest av allt bara vill klämma i mig godis och glass. Men JUST NU saknar jag inte mitt gamla liv alls, inget av de faktiskt. Jag saknar inte att må dåligt efter att jag ätit alldeles för mycktet godis, jag saknar inte ångesten varje söndag och jag saknar absolut inte mina tomma löften till mig själv "på måndag kör jag". Jag saknar inte att svälta mig själv, att inte äta något på en hel dag och sedan frossa på kvällen. Jag saknar inte att känna mig tung, trött och helt utan energi. Nej tack, jag saknar verkligen inte något av det gamla.

En riktigt positiv sak är också att jag nu ligger på "normal" fett procent. Känns riktigt fint det, och helt galet att jag gjort mig av med hela 36 smörpaket. Förstår ni vilken mängd fett det är? Jag måste nästan åka till butiken och kolla, plocka ihop 36 paket smör och stirra lite på dem. Tack och hej, kom aldrig tillbaka!

För att fira det fina resultatet idag passade jag på att testa den nya energidrickan Nocco som dom har på gymmet. Smakade riktigt bra faktiskt, jag testade den med päronsmak. Mycket energi och vitaminer och inga kalorier, perfekt för mig! Se det som ett litet tips.

skam den som ger sig!

Idag efter spinningen sken mitt i allt solen. Och man ba: WTF vad är det för fel där ute? Vad är det som lyser? Blev så lycklig av lite sol så även om jag var dödstrött i mina ben efter träningen så kände jag att jag MÅSTE få gå ut och gå i solskenet ännu ikväll. (Fick lite extra inspo då jag hörde om andra tjejkompisar som skulle ut och traska.) Man kan ju aldrig lita på vädret denna sommar, så det gäller att ta vara på alla solstrålar man kan få.

Såg framför mig en skön kvällspromenix i härligt sällskap, lite skvaller, lite lagom långsam takt, solglasögon och solsken. Typ såhär:

På hemvägen ringde jag kompis nummer 1, inget svar. Typiskt, men tänkte att jag hinner nog få tag på henne ännu innan jag kommit hem och bytt kläder (var ju allt annat än fräsch efter spinningen, om vi säger som så). Efter många om och med fick jag tag på henne och hon var redan ute och traskade, äsch då. Men jag frågar kompis nummer 2 ist, nej hon hade visst krabbis ännu. Nåja då ringer jag syrran, hej hej lust att komma på en promenix? Nehe, okej du ska på bio. 

Men alltså VAFAN? blev lite småbitter nu, liksom finaste solskenet och INGEN att promenixa med, DÅ kom Anton och erbjöd att HAN och Saga kan joina mej, Adam var och leka med sina kusiner. *kärlek* Så vi hoppade i bilen, körde till centrum och traskade på i ca. en timme. (ja jag vet, vi åkte bil för att gå ut och gå. Men alltså det finns INGET tråkigare än att gå ut och gå här vid oss. Man går längs med en hårt trafikerad väg och man kan gå åt två håll. TRÅKIGT!) Och oj så skönt det var, ni som dissade mig missade nog en riktigt skönt promeinx! Haha inte är jag ju sur på riktigt inte, det är bara så typsitk att det inte passade för någon av de som det alltid brukar passa för. Men som sagt det var riktigt skönt att gå och prata med Anton. Sällan vi har tid med det, så bra så. Det blev kanske till och med bäst såhär?

Jag tror faktiskt att jag hade farit iväg ensam om inte Anton och Saga hade joinat, för så fint väder var det! Kvällssol i juli är nog magiskt, speciellt nu då sommaren sällan ens gör sig påmind. #jävlaväder #bli nu sommar nu ren!

Njuter av mitt träningsflow

Hejsan! Mitt i natten hann det bli innan jag tog fram datorn, hupsis! Vi kollade film med Anton (händer typ aldrig!) fast jag menar det är väl knappast så intressant för er att läsa om det. (eller? hojta till i så fall.. INGEN? nehe inte då..)

Tidigare idag var det igen dags för spinning, denna vecka var jag inte alls lika nervös. Skönt. Det var tungt som sjutton idag och jag förstår inte HUR man ens KAN svettas så mycket? Seriöst, hela handduken är genomblöt på 50 min. Bra är det ju eftersom det tyder på effektiv träning, men samtidigt är det ju skit äckligt, en hel handduk av svett. Tur att alla är ungefär lika svettiga då timmen är slut, svetten är ju ett tecken på bra träning (intalar jag mig själv för att inte känna mig sådär super äcklig)

Är verkligen inne i ett FLOW då det kommer till träningen nu, jag har energi och vilja så att det räcker och blir över. Allt känns roligt och jag packar alltid gymväskan med ett leende på läpparna, är lite orolig för när första "väggen" ska komma emot. Första gången som det kommer kännas motigt att åka iväg, nåja men den tiden den sorgen. Just nu ÄLSKAR jag tränigngen. Tur att Anton ändå "tvingar" mig att vila mellan varven. Annars skulle jag säkert köra fullt ös tills kroppen inte orkar mera. Och dra på mig någon onödig skada eller liknande. För även om det är riktigt tråkigt att vila så är det ju viktigt att göra det ändå. 

Känns som att jag hittat en bra balans i träningen nu, jag har mina dagar och jag vet vad som ska göras vilken dag. Det går som på rutin nu redan, vilket är så skönt. Det är liksom inte ens frågan om att jag inte skulle åka till gymmet (om jag nu inte har andra plans eller är sjuk typ) Nu kom ju spinningen med lite sådär huxflux men eftersom jag gillade det och ändå inte kan välja bort något annat så är det väl bara att köra. Just nu är det fredagarna som är vilodagar, men det kan ju ändras lite från vecka till vecka, ledda pass går jag på måndag (zumba) tisdag (step & cardio) onsdag (spinning) och torsdag (step & box) rätt så mycket fokus på ben och röv, vilket är bra! Liksom vem vill nu inte ha snygga ben och en snygg röv? Det känns minsann i benen efter dagens spinning pass i alla fall, konstaterade just till Anton också att det är konstigt med spinning för "man cyklar ju bara" och ändå är det sådär tusans tungt. Att det sen ännu kan kännas roligt på samma gång är ju verkligen super mysko. Men med bra musik och bra pepp så kan det ju inte bli annat än skoj. Jag har väl nämnt det förr, att jag gillar Dianas timmar?!? (ha ha nej aldrig, det var en total nyhet här på bloggen)

Nåja det om det idag, dags att försöka hitta sömnen nu så att jag KANSKE skulle sova INNAN klockan 2 inatt. Seriöst, min dygnsrytm är åt skogen just nu. #måstesovamera

Vi hörs igen! 

om att sakna gymmet

Nu fick det vara slut på ledigheten här ute på stugan, börjar ju redan sakna gymmet så jag klädde om till träningskläder och gick ut. I skönt sommar regn (ni märker hur positiv jag försöker vara) fick jag till ett riktigt bra pass, mycket övningar som jag bara använda mig av min egen kroppsvikt, men också lite övningar med mina kettlebells. (måste ju bevisa för alla att jag VISST använder dem, och att det INTE ALLS var onödigt att köpa dem) Skönt var det i alla fall att träna lite efter allt vi ätit de senaste dagarna. Jag har verkligen inte gått locco på något, men såklart ätit både MER och ohälsosammare än vanligt. Så ska det ju få vara på midsommar också, lite extra gott och lite extra lyx. Det är ju inte heller lika dåligt för kroppen att fuska lite om man ändå tränar också, ja så tänker jag i alla fall. Lite skoj att testa på något annat än gymmets sal, men nog måste jag ju säga att jag hellre är där. Men som sagt omväxling förnöjer.

Träningspasset avslutades med ett dopp i havet, och sedan värmande simning i badabunkan. En finfin dag idag igen. I morgon kallar verkligheten igen, men det tänker vi inte på idag. Ännu har vi en skön eftermiddag/kväll att njuta. Vi har en massa gott i kylskåpet som skall läggas på grillen och ätas upp.

de tre fiskarna i vår familj, TUR att mina barn ärvt min kärlek för att simma.

Hallå alla som VILL träna i sommar

Nu ska jag tipsa er, speciellt ni som bor i Pargas men också ni andra såklart, om en super rolig sak. Det är nämligen så att Linda (ja PT Linda från gymmet) och Carolina startat upp en ny blogg. 

"Löpargas är bloggen för dig som vill komma igång med träning och löpning, men inte riktigt vet var du ska börja. Bloggen passar även dig som vill få nya tips till din träning! Vecka för vecka kommer vi att motivera dig med träningspass, kostråd och löparpepp för att du ska känna dig bekväm i terrängen och sakta men säkert kunna uppfylla dina egna mål. Tanken är att vi tillsammans ska springa Pargas Loppet som fyller 50 år den 4 oktober."

texten kopierad från lopargas.blogspot.fi

HUR bra är inte detta? Jag har ju länge tänkt ta tag i löpningen igen, mest för att det är ett super allternativ till min vanliga träning om vi t.ex. är på resa eller på stugan. Men efter allt strul med mina fötter har det lite fallit i glömska. Dessutom ÄR det svårt att veta HUR man ska börja. Jag, men min övervikt, kan inte bara länka iväg 10 km och så var det bra med det, jag orkar inte. Därför är det ju super att få hjälp, tips, och stöd från en blogg. Kika in där DU också, och låt dig inspireras.

Och JA, jag skall vara med och springa Pargas Loppet den 4.10. 10 km, huhhu bara tanken gör mig svettig!

Det roliga med bloggen är ju också att dom varje vecka kommer att lägga upp en utmaning, och detta är veckans utmaning: 

så vem är med? 

Själv tänker jag köra på alternativ 2, och köra första passet ikväll. 

Kom igen nu så KÖR VI!

inlägget i samarbete med LÖpARGAS

HÄRLIG fiilis, stolt och tacksam

Hejsan hoppsan alla fina, och TUSEN TACK för all respons på det förra inlägget. WOW, min lilla blogg är minsann inte van att få så mycket kommentarer och likes. Känns jätte skoj att så många gillade inlägget och förstod vad jag ville få fram. SUPER!

Idag var det då dags att igen en gång ställa mig på vågen. Jag visste ju nog att jag kämpat hårt, ätit bra och tränat mycket. Men ändå var det lite spännande. Döm om min förvåning då vågen visade hela 3,5 kg mindre än för 3 veckor sedan. WOW, känner mig faktiskt jätte bra. Jag är stolt över mig själv, och det tycker jag att jag har all anledning att vara!

Nu gäller det bara att fortsätta i samma bana, träna hårt och äta rätt. Jag trivs så bra med mitt nya liv, och om jag skall vara ärlig så finns det saker som väger tyngre än viktnedgång. Har den senaste tiden fått höra att jag ser så mycket piggare, gladare och friskare ut. Och det är säkert sant, för jag känner mig så mycket bättre nu än jag gjorde i vintras. Jag känner att min kropp utvecklas, att den blir starkare och friskare för varje dag som går. Redan nu märker jag ju att jag kan köpa kläder som inte passat på mig på länge, dessutom sitter ju kläderna bättre då kroppen börjar bli mera tight och inte sådär pluffsig som den var innan. Ja alltså hittills ser jag inget negativt alls med mitt nya liv, jag är så tacksam över att jag äntligen vågade be om hjälp! Att våga ta hjälp av en sakkunnig är nog det som gjort att jag klarat detta såpass bra. Linda på gymmet är super duktig, glad, peppande och oersättlig för mig just nu! Tänk att Linda fått mig att börja älska styrketräning, det är minsann inte illa!

Och sen skulle jag samtidigt vilja säga att jag är så otroligt tacksam över att vi har ett så fint gym här i Pargas, sportsgym. Det är inte bara Linda som är super där, utan hela personalen är så otroligt bra. Det är ju inte någon hemlighet att jag ÄLSKAR Dianas timmar, att hon lyckats få mig att hoppa omkring på ett stepbräde i en timme är ju i sig helt otroligt (att det dessutom är jätte roligt gör ju saken ännu mer amazing) Alla i personalen är glada, alla hälsar, man får verkligen personlig service, hjälp, stöd, råd. You name it! Hoppas dom vet vilket super jobb dom gör!

Och om vi nu ännu skall snacka tacksamhet så är jag ju också så otroligt tacksam över alla som peppar, hejar och stöttar mig. Som ställer upp som barnvakter, som anpassar middagen efter mig, som tror på mig. NI vet alla vem ni är! 

Nu har jag en så otroligt fin stämning i kroppen, jag är nöjd och stolt över mig själv. Och det kan jag lova att jag inte känt på länge. 

Jag är så otroligt stolt och tacksam!

dags att packa väskan igen

Imorgon har vi TIDIG väckning, vi (saga och jag) sätter oss på tåget och tuffar iväg mot Jeppis. Vi stannar bara över helgen och åker hem redan på söndag. Orsaken att vi åker är helt enkelt för att jag ville vara med på min gamlafammos begravning <3 

Fast man tycker att man inte skall vara borta länge så är det helt galet hur mycket som skall packas ändå. Lite mindre nu då jag bara har ena barnet med mig, men ändå. Adam får åka ha kvalitetstid med sin pappa. Jag kände att jag inte orkar ha ensamt ansvar över två barn på en begravning. Och då passade denna lösning bra, hade tänkt åka själv i något skede MEN då började mamma hjärtat blöda lite för mycket så Saga fick komma med i alla fall.

Idag har jag provat mina nya skor. Stor materiell kärlek! Dom var inte bara super snygga utan också bekväma. Hoppas dom nu skall hjälpa mina fötter att snabbare bli bättre. Körde lugnt idag också, känns lite trögt att inte hoppa och studsa till 120% men vad gör man då? Det gäller ju främst att göra det bästa i en dålig situation. Fötterna känns riktigt okej idag också, vilket gör mig glad och hoppfull. 

Nej men vet ni vad. NU har jag inte tid att sitta här mera. Har packat exakt noll saker och hade nog tänkt hinna sova lite inatt också. 

vad är målet?

Fick en fråga om hur många kilon som jag totalt vill gå ner, liksom vad är målet?

och för att kunna svara på den frågan tänkte jag samtidigt fundera lite på målet med den nya livsstilen sådär över lag.

Är målet att bli smal? 
eller vad är målet med hennes träning? 
Varför tränar hon 5 av 7 dagar på en vecka? 
Vad vill hon egentligen nå med sin träning? 

Det surrar säkert runt, en rad av frågor i era huvuden. Vissa av er som läser min blogg känner mig personligen, vet min historia (en historia som hittills aldrig haft ett sunt förhållande till mat, men mer om det i ett annat inlägg) medan andra kanske halkat in hit via t.ex. FB och inte känner mig på annat sätt än via bloggen. För att alla skall vara på det klara med vilka mål jag har med min träning och min nya livsstil, tänker jag därför svara på några frågeställningar kring just målen.

Nej, målet med min ändrade livsstil är inte att bli smal. Jag har under mitt 24 åriga liv aldrig varit smal och jag tror inte heller att jag någonsin kommer att bli just smal. Inget fel på att vara smal, tro mig jag har drömt om att vara smal en stor del av mitt liv, men jag har insett att det är inte det som är mitt mål längre. Att bli smalare däremot, det är ett mål. Att gå ner i vikt och fettmassa är något som jag strävar efter. Målet är att bli sund, att känna mig frisk i kroppen. Jag märker ju redan stor skillnad och ser med glädje framemot hur det kommer att kännas om några månader.

Från början var målet med träningen att öka förbränningen i kroppen, vilket i sin tur skulle snabba på min viktnedgång. MEN rätt så snabbt började jag älska träningen, för att den gjorde mig glad, fyllde mig med energi och bevisade för mig själv att jag KAN. Därför orkade jag också träna hela hösten även om maten inte riktigt var av den hälsosammaste sorten. I dagens läge har jag inte några specifika mål med min träning, jag vill bli stark i kroppen och jag vill se bra ut. (förlåt att jag är ytlig nu men det är sant, jag vill att det i något skede skall börja synas att jag tränar, inte bara genom att vikten minskar utan även genom att få lite synliga muskler.) Jag drömmer om att testa på crosfit, jag har som mål att kunna dra 5 st leukan, jag skulle vilja kunna jogga och drömmer i hemlighet om att någon gång klara av ett halvmarathon. Jag har små delmål som inte känns omöjliga, men som jag vet att jag kommer få kämpa för, för att kunna nå. 

Främsta målet med träningen är ändå att ge mig en paus i vardagen, att få fokusera på annat än barnen några timmar i veckan gör mig så otroligt gott. Träningen gör så mycket för mig, inte bara fysiskt utan MINST lika mycket psykiskt. Älskar att jag ÄLSKAR att träna.

Ja så hur många KG har jag tänkt bli av med? Det är faktiskt en fråga som jag i dagens läge inte kan svara på. Jag skulle väldigt gärna se att jag i något skede skulle klassas som "normalviktig" enligt mitt BMI, även om jag är medveten om att BMI inte säger allt. Dock är inte detta något som jag kommer att haka upp mig på. Jag vill känna mig bekväm i min egen kropp, jag vill kunna köpa de kläder som jag tycker att är fina utan att alltid tänka "finns det månne XL av denhär". I dagsläget känns det som att jag nog vill få bort minst 20kg. Det låter sjukt mycket jag vet, men cirka gurka det. Det är mycket, och det kommer ta tid. Jag kommer låta det ta den tid det tar, jag kommer träna hårt och äta hälsosamt. Jag kommer vakta på mig själv och se till att jag varken börjar banta eller frossa. Jag känner mig trygg med det hjälpen och supporten som jag har från Gymmet, från vännerna och från familjen. 

Att i snitt träna 5 av 7 dagar i en vecka låter kanske mycket, det är det ju nog också MEN det är inte för mycket. Många som följer mig och min resa mot ett hälsosammare liv påpekar att jag inte skall träna så mycket. "kom ihåg att vila också" "man ska inte träna sådär mycket" osv. är fraser som jag möter så gott som dagligen. Hittills har jag bara svarat dem att jag följer mitt tränings schema och känner mig trygg med det. De order som jag fått av min PT är att inte styrketräna för mycket, för det är oftast då man skadar sig. Cardio träning och muskeluthållning får jag träna "så mycket jag vill". Det är klart att jag lyssnar på kroppen, och det är klart att vilodagar är viktiga. Men en vilodag behöver inte betyda att man ligger och spottar i taket (även om det kan göra det och då är det såklart OKEJ!) en vilodag kan också vara att man går ut och gå t.ex. Visst märker jag ju på min kropp att jag kanske belastat den lite väl mycket nu, eftersom jag också fått en del skador, men samtidigt så är det ju inte något värre än att jag fått ta det lite lugnt mellan varven.

HUR är det med dig och din träning? VAD HAR DU FÖR MÅL?

Andra mötet med vågen

Igår hade jag ju möte nummer två med vågen. Inte helt lägligt med tanke på att jag fick tillbaka min mens på torsdagen. Behöver jag säga att jag inte alls saknat den? Men samtidigt blev jag lite lättad över jag det var PMS jag haft den senaste tiden, började nämligen redan fundera på om jag var helt psykiskt stabil..min PMS alltså, den är inte att leka med. Antons kommentar då jag sa att jag fått mens: "nåmen äntligen, då blir nu normal snart igen då" (jag har sagt de förut och jag säger det igen, det KAN INTE vara lätt att leva med mig) nåja men mens är = massa vätska i kroppen, i alla fall för mig. Vågen på gymmet vet inte skillnad på vätska och fett, och därför visade den att det inte minskat något i fetmassa alls. Får vänta och se vad mätningen om 3 veckor säger. Positivt var ju att vågen ändå visade -2kg trotts att jag hade en massa vätska i kroppen!

här är resultaten från första vägningen --> klick 

totalt ligger alltså vikten nu på - 6 kg, och det känns så jäkla nice. Det om något vittnar om att jag gör rätt. För även om vägen till "målet" är väldigt lång ännu, så har jag kommit iväg nu. Första delmålet är nått och nu ställer jag sikte på nästa. Härligt! Jag vill aldrig mera behöva se dessa siffror på vågen, ALDRIG! (och ja jag är för feg för att skriva ut vad jag väger, vet inte ens varför det är så hemligt men såhär får det nu vara i alla fall. Kanske jag någon gång kommer skriva ut det, kanske aldrig. För tillfället känns det i alla fall för privat, konstigt kanske men så är det.)

Och för att slippa se dem där är det bara fortsätta på samma vis. Eftersom mina scheman ger ett önskat resultat behöver man inte ändra den ännu. Ändringar kommer nog att komma, men mer om det sedan då det blir aktuellt. 

Mera positiva nyheter är att min fot är så gott som vanlig igen, klarade t.ex. av en 8km lång promenad på torsdagen utan problem. Fick en behandling vid fysion som verkligen hjälpte. Fysioterapeuten sköt mig i foten med 500 skott, som via någon metallbricka bildade en tryckvåg som.. nej alltså seriöst så förstod jag inte vad den gjorde. Det var allt annat än skönt, men jag blev så uppskrämd innan så jag upplevde det mer om obekvämt än att det gjorde ont. *man har ju ändå fött två barn, lite smärtor i foten är ju inte så farligt om man jämför*

Nu hoppas jag att foten skall fortsätta sammarbeta, så att jag kan fortsätta med all den träningen som jag ÄLSKAR. Efter London (härregyyyyyd vi åker ju i över morgon) är det fullt ös medvetslös som gäller. Okej inte fulltös för jag måste börja försiktigt, men så fullt som det går i alla fall.

några frågor på det? 

vanligt tisdagssvammel

Hejhopp! Tisdag kväll här då, (jeee mindre än en vecka tills vi åker till London, ni som stör er på att jag är happy happy om det, hejdåå!) vanligtvis är ju tisdag = step men inte idag. Foten känns rätt skaplig idag, men vågade inte ta några risker ändå. Ni kan gissa att det lockade att vara vant gå in i salen och sen köra ett härligt svettigt pass, men jag hindrade mej själv och körde ett svettigt pass i salen istället. The next best thing liksom.

Förresten måste jag säga en sak som jag tänkte på igår, det viktigaste för att min vecka skall komma igång riktigt bra är att jag ser till att jag tränar på måndag. Därför kör jag så gott som alltid ett morgon pass på måndag morgon, det kickar igång veckan bra. Se det som ett tips.

Imorgon blir det fysioträff för mig, är lite nervös över vad dom kommer säga där. Skit rädd för att dom typ skulle säga att jag inte alls får gå på step mera. Tror rätt hårt på att min kropp inte klarar av att träna med den massan som jag går omkring och har just nu. Under ett hopp t.ex. tar ju foten emot nästan dubbelt ens kroppsvikt, inga små siffror då det kommer till mig. Men hej nu ska vi inte ta ut något neggot i förskott, mitt i alls är det frittfram att träna igen då det inte gör ont mera. 

(leker att jag glömt om de historier som jag läst om den senaste tiden, där människor haft paus i ÖVER 1 ÅR. HJÄÄÄÄÄÄÄÄLP)

Att komma igång

" jag tycker att du är jätte duktig som tränar" "wow vad duktig du är" "Malin du är verkligen strong som kommit igång med träningen sådär pass bra"

Först av allt vill jag säga tack, tack för alla positiva och peppande kommentarer. Jag måste verkligen erkänna att jag själv också känner mig duktig, jag är så nöjd och stolt över att jag äntligen klarat av att ta tag i mitt liv, ta tag i träningen. Och eftersom jag hittat träningsglädjen så tänkte jag dela med mig av några tips till andra som kanske också vill komma igång. 

Detta låter ju kanske som VÄRLDENS SJÄLVKLARASTE sak (?) men jag tror inte att det är så. Jag tror att många t.ex. tvingar sig själva ut och springa för att "det är nu så man tränar". Alternativt tvingar man sig att styrketräna, man går till gymmet, står och glor i salen en stund och vet inte alls vad man skall göra, man känner sig obekväm och det slutar med att man inte har lust att gå dit igen.

Vägen in till min träningsglädje går genom ZUMBA. Jag har alltid gillat att dansa, men liksom aldrig haft kroppen för att göra det sådär som hobby. Jag älskade att dansa på scenen då jag var med i olika ungdomsshower t.ex. Och efter att jag provat Zumba en gång insåg jag att DETTA VAR MIN GREJ! 

Träning kan ju vara så otroligt mycket olika saker, ledorden i min träning är pulshöjning, glädje och svett. Jag är nöjd med ett träningspass då jag är svettig som en liten gris! Fundera ut vad just du gillar. 

Tycker du om att:

 vara utomhus? Inomhus? Springa? Simma? Cykla? Dansa? Vara ensam? Träna i grupp? Lagsport? Gym? 

Alternativen är oändliga, våga prova på lite olika saker för att hitta det just DU gillar.

Det kan vara jätte svårt att komma sig iväg och träna ensam, men om man har bestämt träff med någon annan på t.ex. gymmet eller vid spånbanan så är det svårare att skippa. Jag och Lelle har t.ex. en sådan överenskommelse att man inte sådär bara missar en träning, liksom vi har bestämt att den andra inte ska "godkänna" dåliga ursäkter för varför man inte kan komma. Man skall ju träna bara för sin egen skull, men ibland kanske man behöver en liten extra spark i baken för att komma sig iväg. För mig fungerar det iaf positivt att träna tillsammans med mina kompisar. Dessutom förenar man nytta med nöje, eftersom man tränar och ses samtidigt. 

Om man känner sig sugen på att prova något nytt är det också oftare lättare om man är två, jag brukar t.ex. ofta försöka övertala någon av mina vänner att komma med och prova på någon ny timme t.ex. Allt är mycket mindre skrämmande om man inte är ensam.

FÖR MIG(!!!) blir träningen mycket roligare om jag unnar mig lite nya träningskläder mellan varven. Dessutom är det, enligt mig, lättare att träna i ordentliga träningskläder, istället för en gammal urtvättad t-skjorta och mjukisbyxor. Jag började direkt känna mig mera som en träningsvan människa då jag köpte träningskläder, och alla vet ju hur stor roll det egna självförtroendet spelar.

(sen kan man ju vara lite fånig ibland också, som t.ex. igår köpte jag och Lelle likadana träningstoppar med någon fånig text på, rätt så fula men skoj att vara likadana. Vi fick minsann ett och två leenden igår på Zumban, vi höjde säkert någons trista måndagshumör med våra pinka toppar. Varsågod för det! )

Som tips kan jag t.ex. säga att stadium ofta har BRA och BILLIGA träningskläder, CUBUS och GINA TRICO har också rätt så hyfsade priser på sina träningskläder, och jag har i alla fall varit nöjd med dem. Mitt personliga favoritmärke är NIKE, både då det kommer till skor och kläder, dom är ju lite dyrare men för mig har det varit värt det. Mina byxor t.ex. har hållit i över 2 år, vilket jag tycker är jätte bra.

Tillåt dig själv att känna dig stolt, över varje träning! Oberoende om det går bättre eller sämre, för DU GJORDE DET, du var där och du tränade. Jämför dig bara med dig själv, om du t.ex. gå på ett step pass för fösta gången så ÄR det svårt att hänga med. Då kan du inte jämföra dig med andra som kanske gått på step i flera år.

Delmål i träningen är bra, det behöver inte handla om några stora saker alls. Ju mindre mål desto lättare att uppnå dem. Ett mål kan t.ex. vara att orka göra ett visst antal repetitioner av en övning, eller springa en viss sträcka. Det viktiga är att delmålet skall vara lite utmanande men inte omöjligt alls. Jag kan t.ex. inte börja med att ha ett delmål att springa 10 km, men kanske 2km eller 3km ? Följande delmål är kanske 4 km och så vidare. Kom ihåg att känna dig stolt då du uppnår ett delmål. Och kom också ihåg att du inte kan/behöver uppnå ett delmål vid varje träning.

Oberoende av vilken träningsform du väljer så skulle jag vilja påstå att det lönar sig att försöka få hjälp och stöd av någon som VET och KAN. Vill du börja löpträna kan du fråga någon som sysslar med det, vill du styrketräna frågar du någon som kan det osv. Själv är jag så otroligt glad att jag vågade erkänna för mig själv att jag har noll koll på styrketräning och vågade ta hjälp av en PT.

och till sist men absolut inte minst!

Det kommer alltid att finnas annat dom DU kan göra istället för att träna. Så bestäm dig från början att du kommer att vilja sätta ner tid på din träning. Bestäm dig! Och tillåt dig inte att skippa en planerad träning bara för att du inte "orkar". 

Vila är viktigt, och man skall inte träna om man är sjuk! 

Men annars gäller det nog bara att puscha sig själv lite, för varje dag kommer det inte att kännas skoj. Dock brukar jag alltid tänka på att man ALDRIG ÅNGRAR att man tränat.

Hoppas ni fick ut något av dessa tips, fråga gärna om ni undrar över något.

En sann glädje & lite resultatbilder

Bilden ovan representerar verkligen min relation till träning just nu. SVETT, glada miner, härlig energi, gemenskap, vänner, musik, poddar. KÄRLEK. Jag är så glad att jag verkligen hittat träningsglädjen, att jag tränar för att det är kul. Jag tänker aldrig under en träning "fan vad jag kommer gå ner i vikt nu, fan vad smal jag ska bli" som jag lätt kunde göra förr. Jag trodde att det var det som var peppande, vetskapen om att man bränner fett. Och klart jag gillar den delen av träningen också, men det är inte huvudsaken. Träning gör mig på bra humör, tränignen gör mig lycklig. Jag får ett avbrott i vardagen, får vara bara MALIN. Inte mamma, inte sambo, inte något annat än bara mig själv. Och som säkert många mammor vet så är det inte alltid en självklarhet att man som mamma gör något som bara sig själv. 

Igår hade jag verkligen en piss dag, inget vatten, inte någon ork till något egentligen. Sur och tvär. På eftermiddagen åkte jag och barnen till mamma, för att vi var trötta på att vara utan vatten. På kvällen då Anton var klar med vattenröret kom han och hämtade barnen och hade med sig min träningsväska, Anton och barnen åkte hem och jag åkte vidare till gymmet. SÅ skönt att få ut all frustration där istället för att få ut den över någon annan.

(en parentes, igår då jag var stressad som en idiot tänkte jag redan tanken, "vi åker till HESE då, fan jag orkar inte tänka på mat nu också" men sedan var det en röst i mig som bara - hallå, skärp dig kvinna, smäll i dig en smoothie och ett ägg nu så kör vi vidare. Och jag lyssnade på rösten och det kändes så jävla bra, för jag VET ju att det skulle ha harmas massor om jag sådär annars bara klämt i mig skräpmat..)

Idag började jag dagen på samma sätt som jag avslutade den igår, gymmet. Idag var det pump och det var lika tungt som förra gången. Känner redan i min RÖV att jag kommer ha ont imorgon. Men hej, muskelvärk är nästan skönt, det är det bästa kvittot på att man gjort rätt.

och så passade vi på att fota en formbild. Och jag vet inte riktigt, resultatet känns nog mera för mig själv än vad någon bild kan visa. Men kanske jag inte är riktigt lika bullig på den senare bilden? Men JAG vet ju själv att det gett resultat, jag mår så bra som jag inte mått på år och dagar och känner mig pigg och STARK. 10.4 är det dags för nästa möte på gymmet, ska bli spännande att se vad resultatet säger då. Sakta men säkert går jag åt rätt håll, och jag är så glad över det. Jag är också så glad över allt stöd som jag får, av personalen på gymmet, av kompisa, familjen, bloggläsare och okej jag vet int vem till men TACK! 

är det inte det ena, så är det det andra

NU när jag då kommit så bra igång med både träningen och kosten så borde det väl inte finnas några hinder för mig?

 "nej verkligen inte!" "allt verkar ju gå så bra just nu!" "du är så duktig" "kämpa på bara!"

 svara de flesta. 

Men sini NEJ, nu då jag har det under kontroll så ska ju mina vader krångla istället. En vecka gick det bra och nu är vi tillbaka igen, valpsjuka.. FAN också! Kan ni förstå frustrationen över att tvingas ta det lugnt, inte för att konditionen inte orkar utan för att kroppen sätter stop?!?!?! 

jag blir så otroligt frustrerad att jag skulle vilja börja gråta! NU DÅ JAG ÄR PÅ G, nu då inget ska kunna stoppa mig. Måste då min egna kropp jobba emot mig? kan inte kroppen heja på? eller ska den straffa mig nu för allt som jag utsatt den för? 

Jag förstår ju att jag i alla fall delvis har mig själv att skylla, ju mer övervikt jag har dragit på mig desto mer belastning är det för min kropp. Ska väl vara glad över att knäna, ryggen och vristerna håller ihop. Men snälla vader, sammarbeta istället nu. Tillsammans skulle vi kunna göra så mycket mer än 75%.

Igår körde jag alltså ett lite lugnare pass, eller NEJ själva passet var på inga vis lugnt MEN jag tog det lugnt. Känns bara så himla TRÖGT att inte ge allt, att gå istället för att hoppa och pausa just före det skall börja bränna sådär härligt i musklerna. Jag intalar mig själv att jag vinner på att ta det lugnt i det långa loppet. Jag måste bli bra i mina vader nu så kan jag ge 110% sen. Istället för att kämpa tills jag verkligen skadar mig. Det är inte lätt må jag säga!

Men detta är också livet, lika peppad och lycklig som jag var på måndagen kan man inte vara alla dagar. Dessutom fick jag massa tips igår efter gymmet, TACKAR FÖR DET <3, så nu ska vi hoppas att det kureras snabbt. Lika dåligt som förra gången är det inte nu, jag kan GÅ utan att det gör ont. Det är hoppen som gör ont. 

Huvudsaken är att jag inte ger upp, att jag inte skiter i allt bara för att en sak går emot mig. Att jag inte samma kväll som vaderna började bråka bara lägger mig ner raklång på soffan och klämmer i mig choklad. Ett tecken på att jag verkligen vill förändra saker denna gång är ju att jag hittar om möjlgit ännu mer motivation nu, det borde typ LYSA kämparglöd i mina ögon!

 Har man flera 10 tals kilon extra får man väl räkna med att kroppen protesterar lite mer än om man är normalviktig. 

Det är bara att torka tårarna och kämpa vidare i den lugna takten..suck..

vet ni känslan?

Vet ni känslan då:

- svetten sprutar

-hjärtat pumpar

-pulsen ekar i öronen

- musiken dånar

- musklerna skakar

- ögonen ler

-läpparna ler

- du känner att du har massa energi

- du känner att du aldrig vill sluta

- du orkar så mycket mer än du trodde

- inget i världen kan stoppa dej

- du kunde inte bry dej mindre om hur du ser ut

- du njuter till 110%

vet du den känslan så har du, liksom jag, hittat den rätta träningsformen. Att kunna pressa sig själv till max är en otroligt häftig känsla, att vara helt slut men inte ge upp. (Ibland måste man pausa och det är helt okej, men nästa gång kanske man inte behöver pausa lika snabbt eller alls). 

Att se framsteg, att känna hur kroppen blir stackare och starkare. Att känna att det är DU som har kontroll över kroppen. Att älska det du gör. 

FAN VAD JAG ÄLSKAR ATT TRÄNA!

och FAN VAD JAG ÄLSKAR MÅNDAGSZUMBA, smailey med hjärtögon. (förlåt att jag svär.. måste tvätta munnen, eller fingrarna kanske? med tvål) Det går liksom inte att starta veckan på ett bättre sätt än det. Den positiva energin som man får efter en härlig zumba timme håller i sig hela veckan lång. Musiken, peppen, känslan, svetten, skratten, I LOVE IT ALL! Alla borde får börja sin träningsvecka med MÅNDAGSZUMBA! Alla borde få hitta den sortens träning som dom älskar, för jag tror att alla kan hitta sin gren bara man vågar prova sig fram.

Nu är jag nyfiken, vilken träningsform älskar du? 

och hur har du kickat igång veckans träning?

första veckan, tjeck!

istället för bara text får ni nu ta del av mina tankar kring den första veckan via en video. Den är filmad med telefon, så kvaliteten är där efter. Dessutom är jag nu duschad, med blött hår och osminkad. Ja och NEJ är inte naken, även om det ser ut så. hihi, riktig så nakna tankar hade jag inte ikväll!

med sikte på vecka nummer 2!

några tips på vägen

Ni är några stycken som kontaktat mig, via bloggen, via mail och på FB och frågat om jag inte kan lägga ut lite tips angående både kosten och träningen här på bloggen. Och det kan jag ju såklart göra! Jag kommer dock inte att sätta ut hela schemat varken för kosten eller för träningen eftersom det är skräddarsytt just för mig. Men ja kan ju dela med mig av de tips som jag själv fått. Om vi börjar med maten då:

håll en regelbunden måltidsrytm:

Frukost

Mellanmål

Lunch

Mellanmål

Middag 

Kvällsmål

verkar det ofta? 

Ja det är det också, men tanken är ju att man skall hållas mätt längs med hela dagen. Är man mätt så är man i regel också mindre sugen på att äta något ohälsosamt. 

Tips på frulle:

Havregrynsgröt med bär och grynost. Grynosten gör att du får i dig mera protein, låter kanske skit läbbigt att blanda ner grynost i gröten, men prova. Det märks knappt alls, dessutom blir gröten lite saltare och mjukare. Prova innan du dissar det!

Tips på mellanmål:

en smoothie med yoghurt och bär

Lunch:

Kött, kolhydrater, sallad och/eller grönsaker. Till lunch lönar det sig att äta ordentligt med mat, lunchen skall vara större än middagen!

Tips på ett till mellis:

ett kokt ägg

Middag:

Någon proteinkälla och grönsaker. Till middagen lönar det sig att lämna bort kolhydraterna.

Tips på kvällsmat:

Chiapudding med bär.

Här var nu några tips. Det är ju rätt så fritt egentligen, huvudsaken är att man ser till att man får i sig proteiner under alla mål man äter. Ägg och grynost är t.ex. bra proteinkällor.

Ett annat tips Linda gav, som jag tyckte var bra, var att man skall vara stolt över vad som finns i ens korg i matbutiken. Där ska inte finnas något som man skäms över, ni vet då man i misstag slänger en tidning över högen med godis och choklad?!?nehe var det bara jag? okej då, vi går vidare..

Känner du att du skulle vilja ha mer hjälp angående just din egna kost så kan jag varmt rekommendera att våga fråga någon som kan. T.ex. på gymmet. Ni som är Pargas bor ska absolut ta kontakt med Linda och prata med henne. Det kostar ju nog en del, MEN jag menar det är ju en investering för livet!

För tillfället får jag "fuska" lite på helgen bara jag set till att jag ätit alla mål som jag skall äta. Är kroppen full av bra saker suger den inte heller åt sig av t.ex. lite godis. Lite godis betyder typ 100 g eller så. Om någon undrar.

Ett kostschema är ju alltid utvecklat för just den personen, vilket betyder att det kan bli rätt tokigt om man börjar följa samma som t.ex. ens kompis har. Vi har jämfört våra scheman jag och Lelle och dom är helt olika. Eftersom både våra mål och förutsättningar skiljer sig så är det ju inte heller så konstigt.

Det samma gäller träningen. 

För tillfället försöker jag nu då få in 2 styrkepass i veckan, 2 step pass och 1 timme zumba. Det kan låta som rätt så mycket men för tillfället känns det bra. Det är med styrketräningen som jag fått hjälp, eftersom de andra timmarna är ledda. Också här rekommenderar jag att man vågar fråga efter hjälp på gymmet. Dom som jobbar där är ju där av en orsak, och visar och hjälper säkert mer än gärna!

Det som är viktigt att tänka på är ju att man värmer upp innan man börjar lyfta skrot, ungefär en kvart är passligt, du ska bli svettig och flåsa! Då är du varm i kroppen. Löpmattan eller crostrainern är bra.

Sen är det bara att köra hårt, och försöka träna olika delar av kroppen, och VARIERA. Mitt träningsschema innehåller inte någon s.k. legday t.ex. Utan jag tränar både ben, rumpa, mage, bröst och armar, eller rygg och armar under ett pass. 

Vad ska jag tipsa om sen då? Jag gör nog inte något desto mer märkvärdigt, utfallssteg, kyykkyn, benlyft, olika övningar med hantlar för att träna olika muskler i armarna. Jag suger ju på att veta vad allt detta heter också tyvärr. 

Jag vet själv hur LOST man känner sig i salen på gymmet, och just därför säger jag ännu en gång att det bästa du kan göra är att fråga efter hjälp! Eller sen kan man ju läsa på maskinerna såklart, men jag hade jätte svårt att veta hur mycket vikter jag skulle lägga på t.ex. Och ALLT sådant fick jag ju nu hjälp med.

Nu har jag ju bara hunnit köra ena dagens program ännu, så jag kanske har mer tips på bra övningar efter någon vecka. Just nu har jag mest ont i alla muskler, så det är svår att säga vilken som skulle vara mer eller mindre effektiv. 

Det kan hända att detta inte gav speciellt mycket nu heller, har ni mera frågor får ni ju mer än gärna ställa dem! Ju konkretare frågor det är desto lättare är det att svara på dem.

Och kom ihåg att jag är ju inte något annat än en nybörjare, en tjockis som just tagit tag i kosten och träningen. Har noll koll på vad slutresultatet blir, jag har satt min tillit på Linda och på att jag själv skall orkar kämpa tillräckligt hårt!

Också i fortsättningen får ni gärna maila mig, kommentera är på bloggen eller sen på FB. Helt hur som haver, jag försöker svara så fort jag hinner, men som ni vet är det fullrulle på dagarna med kidsen. 

en hälsning från bilen

TUSEN TACK!!

Vill bara först och främst säga TACK FÖR ALLA FINA, PEPPANDE, HEJANDE, STÖTTANDE kommentarer som jag fick på inlägget om att ändra livsstil. Blir helt rörd här framför skärmen. Så inspirerande att läsa om dem som redan hittat den livsstilen som passar just dem, fint att kunna vara en inspiration för dem som ännu söker. Jag är alldeles varm i hjärtat efter att ha läst alla kommentarer. Finns liksom inte nog med ord för att kunna förklara, och allt jag försöker skriva till svar känns bara platt. 

FAN SÅ NI GER MIG ENERGI OCH STYRKA GENOM KOMMENTARERNA! 

TACK!

Idag var det då dags att styra bilen mot gymmet. Klockan 11 hade jag träff med Linda. Hon hade funderat ut ett träningsprogram till mig, och jag kan meddela att det var minsann inte något lätt pass. Vi testade alla övningar och jag har redan en sån otrolig träningsverk att jag knappt vågar gå och sova, för jag VET ju att det är ännu värre imorgon. Det var ju alltså träningen som var i fokus idag. På torsdag blir det fokus på maten. Har skickat in min matdagbok idag. Skulle ju så gärna har fyllt den med hälsosamma matvanor men tyvärr är det ju inte så som min vardag ser ut just nu. Det sved nog att erkänna hur mycket skit jag klämt i mig under helgen men vem lurar jag genom att ljuga? BARA MIG SJÄLV! Så dit skrev jag allt bara, fram med alla kort på bordet nu!

På torsdag ska jag också ställa mig på vågen, en våg som mäter fettprocenter och sådant. MARDRÖMMEN egentligen, men det skiter jag i. Jag vet ju att Linda inte dömmer mig. Hon skulle inte kunna bry sig mindre i vad vågen visar, hon vill bara se resultat av träning och rätt kost. Och ett sätt att se det är ju genom att väga sig. Dessutom borde jag mäta alla mått på min kropp nu också, för att ha någo att jämför med sen, om en liten månad eller så.

Nej vet ni vad, jag är på så himla gott humör just nu. Jag riktigt känner att 24 (som jag fyller den 19.2) kommer vara den åldern då jag INTE FÖDER BARN utan satsar mer tid och energi på MIG. Och det känns så bra!

Försökte idag att vara hälsosam med maten också, gröt till frulle, sallad till lunch och korv med grönsaker till middag. Enligt vad Linda nu snabbt såg i min matdagbok äter jag för lite, int för lite godis eller nutella då, utan för lite bra mat. Tycker ju själv att jag äter rätt så bra mat, det är liksom allt det där andra som är problemet. Ska bli spännande att se vad hon säger på torsdagen.

Dagen träning blev alltså först 1 timme i salen, då vi gick igenom övningarna, och frågar man mina muskler var det verkligen ingen lek. Nu på kvällen dansade jag lite zumba. Till min stora besvikelse var favorit dragaren inte där idag. Besvikelsen blir alltid lika stor då någon annan kommer in i salen. Inte för att någon annan dragare inte skulle vara bra, men har man ställt in sig på måndagszumba med  Diana så kan liksom inte vem som helst bara ersätta den. Nåja jag var ju där i alla fall, rörde på mig och svettades. Huvudsaken det!

Nu lockar sängen, glad i hjärtat och själen somnar jag ikväll. Jag vet ju att alla dagar inte kommer vara lika bra som denna. Men jag VET NU vilket otroligt stöd jag har i ryggen. Jag känner mig trygg. 

Tack ännu en gång för alla fina ord!

hur kan det vara så svårt?

Är så mätt nu att jag bara vill sova typ, en helg som inte varit fylld av något annat än SNASK. Kalas x 2, mys hit, nutella (vem fan äter en burk nutella på en helg? hur mycket fel i huvudet har man inte då??) dit och ja en massa skit helt enkelt. FAN så trött jag är på mig själv, ena dagen gråter jag blod över att min träning inte ger resultat, att jag fortfarande är lika jävla tjock som jag var i somras, (då nyförlöst, nu bara lat och helt utan ryggrad.) Har satt en massa pengar på gymkort och bara struntat i att äta hälsosamt. För faktum är ju att man inte kommer speciellt långt med bara träning, det viktigaste är ju VAD och HUR man äter.

Jag äter åt helvete fel! Jag VET ju det och ÄNDÅ ska de vara så otroligt svårt. JAG FATTAR ju att jag blir tjock om jag klämmer i mig en godispåse, lik förbannat gör jag det GÅNG EFTER GÅNG. Jag vill ju inte, jag vill vara hälsosam. TRO MIG JAG VILL. Men sen hittar dom mörka tankarna in i min hjärna, spökena som trycker ner mig. Som säger att jag redan är så fet att det inte spelar någon som helst roll om jag äter lite till. 

Folk som inte varit i denna situation VET INTE vilket HELVETE det är. Att äta och ständigt må dåligt över det, att straffa sig själv med mat. Att frossa godis på söndag för att gråtande tänka att jag IMORGON ska vara så jävla hälsosam. Att ständigt tänka på hälsan, att var rädd över vilka konsekvenser fetman har på min kropp, att inte orka med saker jag gärna skulle göra. Att undvika simhallen för att jag inte VILL visa mig i simdräkt. Att må PISS.

Att stå där på vågen och se siffror som jag ALDRIG trodde att vågen skulle visa. Att gråta, må dåligt och ge upp IGEN. SATAN. Att ha drömmar som aldrig förverkligas på grund av ens vikt.

Jag vill inte höra att jag är fin som jag är, jag vet att min person inte är min vikt. JAG VET att jag är en bra mamma, jag vet att jag är en bra person. Men jag ÄR INTE HÄLSOSAM, det är jag inte. JAG KAN en massa om hälsa, liksom jag är ju inte dum i huvudet. ELLER så måste det vara just det jag är. JAG HAR ALLA VERKTYG för att kunna göra något åt min vikt, men här sitter jag ändå.

Sätter jag in min vikt och längd på en BMI kalkylator är resultatet sjuklig fetma, SJUKLIG. Det handlar alltså inte bara om några extra KG här eller där, det är mycket som ska bort. Så mycket att bara tanken gör mig överväldigad. HUR ska jag ens börja?

Jag är trött på att jag aldrig hittar kläder som passar, trött på att vara för stor för VANLIGA kläder. Trött på att ha så tjocka vader att INGA vinterstövlar passar. Trött på att låren skaver mot varandra på sommaren så att det svider, trött på att aldrig känna mig riktigt fin. 

Det första steget är taget, imorgon är det dags för mig att träffa Linda på gymmet. Hon har funderat ut ett träningsprogram till mig. Imorgon börjar resten av mitt liv. Imorgon tänker jag ta ner hela fasaden. Jag kommer att se sanningen i vitögat och bara stirra. Inse att det är NU jag tar tag i mitt liv. DET ÄR NU jag unnar mig själv att må bra, det är NU jag tar kontrollen tillbaka. 

Nu pumpar adrenalinet, nu lägger jag i en växel som jag tidigare inte haft. 

NU ÄR JAG FAN TRÖTT PÅ ATT VARA TJOCK.