ÄNTLIGEN måndag

Hejsan! Det blev visst en bloggfri helg, uppsis. Hoppas ni överlevde helgen också utan mina inlägg, hihihi. Helt som att jag har så HC fans att dom gråter om jag inte uppdaterar. Okej, jag skall sluta försöka krysta fram roligheter såhär på en måndag morgon och istället bara konstatera att jag är så JÄTTE SUPER nöjd över att förra veckan äntligen är slut. Som jag nämnde flera gånger (förlåt alltså, vitsi jag var negativ förra veckan!!) så hade jag verkligen inte något vidare humör förra veckan. Trodde ju själv att jag bara var någon dag / timme ifrån att få mens, men NEJ ingen mens ännu heller. (nej nej nej jag är inte pregnant heller, LOVAR!) Har bara rätt så oregelbunden mens, 26-32 dagar typ. OJOJOJOJOJ NU hoppas intressesmurfarna riktigt högt känner jag. Näää, jag har nog lite svårt att komma igång idag märker jag.

Igår hade vi kalas här hemma, vi firade Anton (som alltså fyllde 27!!!!!!!! på tisdagen, det kan jag har glömt att nämna. Men NU vet ni) och jag slog riktigt på stora trummorna och bakade två OLIKA sorters kakor. VÄRLDENS godaste kladdkaka OCH VÄRLDENS godaste cheescake. (vad kul det måste vara att läsa en så ödmjuk människas blogg, såhär på måndagsmorgonen/förmiddagen) Hade faktiskt tänkt att jag också skulle äta lite kaka igår, avsluta skitveckan med lite gott och ta nya tag idag igen. MEN alltså nääää, de va liksom inte så gott som jag hade tänkt. Blev riktigt besviken då jag skulle mumsa i mig lite av kladdkakan och den bara var så otroligt SÖT. Alltså den är ju god, HALLÅ skrev just att den är världens godaste! Men ändå så var det inte så gott som jag hade drömt om. Några bitar mörkchoklad till kaffet var mycket godare. Lite trist sådär, om mitt hälsosamma liv förstört min "äta och njuta av kladdkaka" upplevelse. Hahaha, det är väl smällar man får ta. Hellre den vägen, istället för att det skulle ha varit MEGA gott och jag hade klämt i mig alla rester från kalaset redan igår på kvällen/natten.

men se nu själva, <3 choklad med choklad och lite till choklad.

Skönt måndag till dej, vi hörs!

Vad finns i mina köksskåp?

Titta HÄR, en video från mig till er. En läsare ville ha tips på vad man ska ha hemma för att det skall vara lättare att äta hälsosamt. Så nu får ni ta er en titt på vad jag har hemma, kanske vi har samma sorts saker i skåpen eller så inte alls?

Nåja men hej kolla in videon som laddats upp hit efter mycket möda och stort besvär. Hoppas ni gillar den!

Den blev kanske lite onödigt lång, men ni får stå ut med det denna gång. 

helgens utmaning och några tips

Visst är det ju skoj att vara på resa, men samtidigt är det lite jobbigt. Hur man än försöker så äter i alla falls inte jag lika regelbundet då jag inte är hemma. Jag glömmer bort att äta mina mellis t.ex. och det märks nog. Jag tycker ju inte egentligen att jag är så rutinfast till vardags, men tydligen är jag nog det just med maten. Denna helg har vi ju varit hos min faster, och det är ett av de få ställen där det är rätt så LÄTT att vara hälsosam faktiskt. Där finns det mesta av de sakerna som vi har hemma också, naturell yoghurt, bär, nötter, peanutbutter osv. Denna gång hade dom till och med köpt kvarg till mig <3 *tacksam* ÄNDÅ är det rätt så svårt att inte vackla till lite. Jag känner mig ju lite tråkig då jag inte tar en glass med de andra eller då jag inte tar ett glas vin till maten.

Tänkte nu berätta HUR JAG gör (och tänker) för att det skall gå så smidigt som möjligt.

1. Jag är ärlig med min situation, berättar för alla att jag försöker gå ner i vikt och att jag försöker äta hälsosamt. De flesta människorna har ju bra förståelse för det, vissa blir lite till sig och tycker att dom "borde" ha något att bjuda på till mig också (vilket jag inte alls tycker, om jag väljer att inte äta bullarna som bjuds på så kan jag bra bara dricka kaffe!) men oftast är det ju inte något problem. 

2. Jag äter det jag vill äta och lämnar bort det andra. På fredagen t.ex. åt vi den obligatoriska kebaben från korvgörans och då åt jag bara salladen och köttet, inga konstigheter där. Försöker att inte göra så stor grej av det heller, liksom inte redogör ju någon annan heller vad hen äter eller inte äter. Det är faktiskt rätt så sällan som någon ens märker vad jag äter eller inte äter, förr trodde jag att ALLA hade koll på det. Men nu har jag insett att det bara varit själv själv som varit för fokuserad på vad jag själv och alla andra ätit. 

3. På kvällarna då vi satt och mös i uterummet hos min faster, bjöds det på mörk choklad och nötter = bäst! Sådant kan jag BRA unna mig att äta då vi är på resa. Att unna sig saker behöver ju inte betyda GODIS eller GLASS. Man kan ju också ha med sig lite nötter eller lite mörk choklad om man skall hem till någon. Folk brukar tycka att det är trevligare om alla "kan" äta något. Man kan ju ta med sig en morot också, eller en kvarg eller det man nu vill äta.

bild på uterummet, SÅ fint! #avis

- Då vi gick på glass så smakade jag av Antons och Adams glassar, ville smaka men ville inte äta en hel glass. Här igen, gör jag inte någon grej av det. Sitter ju absolut inte och dreglar över de andras glassar och gnäller över hur gott det skulle vara, en sådan typ orkar inte någon se på. JAG väljer ju SJÄLV att inte äta glass, så det är inte alls synd om mej!

- Och så ibland så unnar jag mig att "fuska" lite. Helgens fusk blev några vårrullar på torget i Jeppis. Eftersom jag inte fuskat med något annat under helgen kunde jag njuta av mina vårrullar och inte alls ha dåligt att vara över det senare. Det var faktiskt jätte gott. Många tycker säkert att jag istället borde ha unnat mig något annat, men nu valde JAG detta.

- På gårdagens kalas var det inte ens svårt att välja det hälsosamma. Det bjöds på sallad, grönsaker, chark, ostar osv. Efter att vi ätit allt detta var jag så mätt att det inte ens var svårt att inte äta glass. Min "regel" är ju också att jag får unna mig om jag är sugen, men jag tänker inte äta en kakbit "bara för att" det är kalas. Vet att många kan bli lite provocerade av detta, men jag väljer att göra så som det känns bäst för mig själv.

Jag vet ju själv hur lätt det kan gå överstyr om jag börjar unna mig för mycket, därför är jag rätt så försiktig med att "släppa kontrollen" ännu. Det gäller ju att hitta balasen i livet, och eftersom mitt tankesätt varit så åt skogen så tar det tid innan jag hittar balansen.

Och speciellt då man är på resa, så är det svårt att kunna ha koll hela tiden. Jag ser det som bra tillfällen på att öva på att släppa kontrollen lite, utan att go bananas och tappa kontrollen helt. Dagen är inte förstörd fast jag ätit bröd till frulle t.ex. jag kan fortsätta äta hälsosamt resten av dagen i alla fall. Men det ÄR knepigt, vissa gånger mer och vissa gånger mindre. Bara att kämpa vidare!

#fansåNOLOT

Idag är det ju onsdag, onsdag = spinningdag (ännu denna vecka, nästa vecka är det torsdag..skriv upp det ni som vill ha koll på NÄR jag tränar VAD. *skämtar*). Spinningdag betyder ju också att det var dags att prova mina riktiga spinningtossor. Beställde ju dem via internet så jag måste själv skruva fast låsningen (klossen som gör att skorna klicksar fast i pedalen..) på skorna. "lätt som en plätt, nu ska jag fixa detta själv. Jag behöver då inte hjälp, nej nej. Hur svårt kan de nu va att skruva fast två skruvar?" tänkte jag. Insåg ju nog rätt snabbt att jag inte riktigt visste vad jag gjorde, men hade gett mig FAN på att jag fixar detta själv. Frågade inte Anton utan kollade en video på youtube istället. *smart* Inga konstigheter alls, skruvade fast klossarna och packade väskan glad i hågen. Klappade mig själv lite på axeln till och med, "fan så bra Malin, du fixade det!" nåtjaaa, kan ju erkänna att jag borde ha bett om hjälp GENAST, och inte bara trott att jag nog kan för..

man ser ju ren på min MIN här, att det inte riktigt gick som på Strömsö..

.. jag var i extra god tid på gymmet. Smög in i spinningsalen och satte på mig skorna. Diana hade lovat att hon skulle visa hur man gör men jag tänkte att jag nog kan testa själv. "hur svårt kan det vara" *KLICKS KLACKS* och så satt skorna fast i pedalerna. "haha lätt som en plätt.. men HUR kommer jag lös?" försökte vrida på foten, så som man SKA göra. Men hela jävla skon vreds med, det GICK INTE ATT KOMMA LOSS. *pinamt* "typsikt, nu måst jag ändå få hjälp" Nå efter att Diana kom och kollade (och konstaterade att något nog är lite fel) så fick jag snällt ta av mig skorna, som satt fast i pedalerna ännu) *ännu mera pinsamt* och SOM TUR fick "vi" (Diana) löst dem från cykeln. Jag hade tydligen inte spänt klossarna tillräckligt, dom var helt lösa. Min "jee jag kan fixa detta själv"feeling var inte sådär super stark nu mera. 

Detta var ju också typ 3 minuter före timmen skulle börja. Blev skit sur på mina "värdelösa skor" och tänkte redan byta till mina vanliga. Planerade ren att jag SKITER i spinningskor om de ska vara sådär svårt. MEN som tur hade en annan deltagare med sig rätt verktyg, och på nolltid var klossarna SPÄNDA och skorna blev bra igen. Tänk på riktigt att jag ändå hade lite TUR också!

TUSEN TACK FÖR HJÄLPEN! 

you made my day. Och tack snälla Diana för att du hjälpte mig!

Körde sen hela passet med skorna och visst var det skillnad. Men just då ville jag bara åka några timmar tillbaka i tiden och ge mig själv en rak höger för att jag var så jävla envis och "kunde själv" och inte kunde ta hjälp av Anton. Men man lär sig, nästa gång något skall skruvas så LOVAR jag att det INTE är JAG som gör det. 

Hahaha så att så gick det när prylnissen skulle leka cool med sina NYA FINA (DYRA) spinningskor på spinningtimmen. Då jag klickade fast mig första gången, innan jag visste att jag inte gjort helt rätt, så kände jag mig som världens coolaste. NU hade jag också spinningskor, nu skulle jag också bara klickas mig fast och loss från cykeln, sådär som jag ju sett att så många andra också göra. Efter att jag fått all hjälp kände mig mest bara korkad. Liksom kommer dit då och har skaffat skor och inte ens sett till att dom är tillräckligt spända. Voi NÄÄ-Ä, nästa gång går jag till en butik och BER om hjälp.  

Nåja som tur var så är det inte hela världen, resten av deltagarna på passet (tack och lov var vi rätt så några idag..) fick sig säkert ett gott skratt. Och jag överlevde, fick en reality check och blev snabbt tagen ner på jorden. Det hjälper minsann inte med fina spinningskor om man inte KAN använda dem. Haha skrattar fortfarande åt mig själv.. Nästa vecka går det säkert bättre.

nyckeln till att lyckas finns hos..

Funderar ibland på vad är det som gjort att jag lyckats så bra hittills, just denna gång? (jag menar jag har ju provat, haft viljan och sedan totalt misslyckats igen HUR MÅNGA gånger som helst tidigare..) Jag skulle ju gärna bara säga att det är tack vare människorna runt omkring mig. Linda och Diana på gymmet (kanske främst dessa två!), min familj och mina kompisar, för ja så känns det ju för mig. Men då säger alltid någon

"Men Malin, det är ju DU som gjort allt jobb, inte någon annan. Du ska tacka dig själv!" 

Och då börjar jag fundera lite mera..

Och JA det är ju nog så, det vet jag ju nog egentligen också. Det finns inte någon annan än jag själv som kan bestämma hur ofta jag tränar, vad jag äter och så vidare. Det handlar inte om dessa specifika personer egentligen, det hade helt säkert gått också utan dem. Det hade inte varit lika ROLIGT, men det hade säkert gått. Det är på grund av mig själv som det nu går bra, men det är också på grund av mig själv som jag tidigare inte lyckats.

Det är lite jobbigt att inse, att det bara handlar om mig, att jag egentligen hade kunnat göra detta för länge sedan. Jag tror främst det är för att skydda mig själv som jag vill föra över förtjänsten till andra. Liksom "jag kunde inte ändra livsstil före jag träffade Linda" För om det vore så, så är det ju inte mitt fel att jag inte tidigare tagit tag i mitt liv. Men det är ju inte sant, jag kan inte och ska inte föra över ansvaret för min hälsa på någon annan. Orsaken att jag lyckas/ misslyckas ligger hos mig själv. Det är den krassa sanningen, det finns inte någon annan än DU själv som kan ändra DIN livsstil!

MEN människorna som är omkring mig är ju helt SJUKT viktiga ändå. Ta t.ex. dom som jobbar på gymmet, dom ger mig verktygen för att jag lättare skall lyckas. Dock hjälper det inte att få hjälp om man inte vill ha den! D.v.s du kan ha all kunskap i värden om hälsa och träning men ändå inte lyckas, för DU måste ha viljan också. DU måste ha motivationen och den måste DU hitta inom dig själv. Dom ger mig alltså kunskap, inspiration och förutsättningarna för att lyckas, men dom ger inte någon garanti för att jag skall lyckas. Jag lyckas inte pågrund av dem, utan med hjälp av dem. En viss skillnad där, som jag mer och mer börjar förstå nu.

Jag är så otroligt glad och tacksam över att jag har alla dessa fina människor som hjälper, stöttar, peppar och inspirerar mig. För även om det är jag som gör själva jobbet så gör ni så att det inte känns jobbigt. TACK!

hur orkar du?

Det är inte bara en och två gånger som någon frågat mig hur jag orkar träna så ofta som jag gör. Det snabba svaret är väl för att jag tycker att det är roligt, för att jag mår bra av det och för att jag vill gå ner i vikt. Men idag tänkte jag att jag skall analysera det lite djupare, fundera varifrån jag hittar ivern och motivationen till att fortsätta kämpa och svettas och njuta.

Det är så otroligt roligt 

Den första punkten måste nog vara det att det är roligt. Det känns alltid kul att packa gymväskan och  fara iväg på träning. Hur kan det då hållas roligt dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad? Jag tror själv att det beror på att jag hittat den träningsformen som passar mig. Jag tvingar mig inte att göra sådant som inte är roligt, jag provar på olika saker med jämna mellanrum för att se vad jag tycker om de, som t.ex. spinning. Det hade jag inte ens tänkt på före denna sommar, och nu gillar jag det massor. Lite samma med att fara ut på länk, jag försöker göra det med jämna mellanrum för att se om jag kanske i något skede kommer börja gilla det. (hittills not so much) 

Men om jag inte skulle tycka att det är roligt, PÅ RIKTIGT så skulle jag nog inte orka. Inte såhär mycket som jag tränar nu i alla fall. Om varje dag skulle vara en kamp med mig själv, ska jag träna eller inte? Om jag varje dag skulle försöka hitta ursäkter till att inte träna. DÅ skulle jag nog ge upp. Om du känner igen dig i dessa tankar så har du kanske inte hittat rätt ännu? eller så tränar du för mycket. Att hitta balansen är svårt, just nu skulle jag ju mer än gärna träna alla dagar men försöker verkligen se till att jag vilar lite mellan varven också.

Varför är det så roligt då? 

Om vi börjar med de ledda passen då, (för det är dom som är mina favoriter!) så tror jag det mycket handlar om att jag faktiskt gillar att dansa. Jag säger inte att jag är jätte bra på det, eller att det skulle se speciellt bra ut. I mitt egna huvud är jag ju en stjärna såklart, jag känner mig verkligen BRA, snygg och säker. Det tror jag har mycket att göra med den som drar timmen. Både Linda och Diana är jättebra på att få en att känna att man är BRA, att man gör RÄTT och att det ser bra ut. Det höjer ju självförtroendet vilket gör att man vågar ta ut ännu mera av rörelsen, vilket i sin tur ger en mer effektiv träning.

Styrketräningen är kanske inte rolig på samma vis, där handlar det mer om att få pressa kroppen. Att se att jag blivit starkare, att känna att jag orkar mera. Att få vara helt ensam med lite musik i öronen och bara fokusera på träningen. På något vis är det också roligt, (utom uppvärmningen, alltså SNARK det är så tråkigt..)

Resultaten motiverar

Från första början hade jag nu bestämt mig för att lyckas, jag skulle inte ge upp efter någon vecka och börja äta ohälsosamt igen. Jag fokuserade redan från dag 1 på hur glad jag skulle bli då delmål nummer 1 var nått, och då jag nådde det så kändes det så bra. För varje KG eller centimeter som försvunnit så har jag blivit så glad. För JAG VET ju att det är tack vare mig själv, det är ett kvitto på att jag gör rätt. Det i sin tur motiverar mig till att fortsätta. Om jag inte skulle ha nått något resultat alls ännu så tror jag nog att jag hade gett upp. Men redan på första träffen som jag hade med Linda i  vintras LOVADE hon att vi kommer nå bra resultat bara JAG själv VILL! Och ja, jag har nog hittat en vilja inom mig som jag inte ens trodde fanns.

Den sköna egentiden

Då jag tränar är jag ju bara jag, jag har bara ansvar för mig själv och jag behöver inte hålla koll på någon annan än mig själv. Ja förstås måste jag ju hålla lite koll på instruktören mellan varven, men jag behöver inte fundera på när Adam senaat kissade, vad vi ska äta till middag eller hur stökigt det IGEN en gång är i lekrummet. Jag har faktiskt lärt mig att lämna alla sådana tankar hemma, då jag far iväg till gymmet så är det inte MAMMAMalin som åker iväg. Utan bara Malin, hon är en rätt så skön typ måste jag säga. Jag är helt säker på att jag inte skulle ha nästan någon egentid alls, om jag inte tränade. För jag är helt super dålig på att se till att jag får den, men nu då jag tränar så är ju det problemet löst.

Mitt mående är så mycket bättre nu

Jag är så otroligt mycket piggare, gladare och nöjdare med mig själv nu, än jag någonsin tidigare varit. Jag är så otroligt stolt över mig själv, över mina framsteg och över min beslutsamhet. Jag har gått ner i vikt förr, svultit mig och mått piss. Men jag har aldrig känt mig bra, för jag har ju vetat att jag inte kommer kunna vara utan att äta resten av livet. För första gången har jag kontroll över situationen och det känns så bra. Sen blir jag ju så GLAD av att träna också, Anton brukar ibland skicka iväg mig till gymmet så att han skall "orka se på mig resten av kvällen".

Om man sedan mixar ihop allt detta, så förstår ni säkert hur jag ORKAR träna. Träningen har gjort mitt liv så mycket bättre och jag hoppas att jag aldrig slutar med det.

Vad är det som motiverar just DIG till att träna?

och den sjunde veckan..

..beställde hon spinningskor. Eller NÄ det är inte sant, beställde ett par redan förra veckan, men dom var inte bekväma. SURT, för jag hade sett framemot att få prova dem idag. Nåja nästa vecka istället då. Just nu sitter jag och väntar på att dessa skönheter skall komma hem till mig. Märket är SHIMANO och dom är vita. Haha så mycket mer än det vet jag inte.

men nu känns det i alla fall som att jag provar på spinning tillräckligt många gånger (7gånger om vi skall vara exakta) för att jag skall kunna säga att jag gillar det. Svetten sprutar varje gång och man nästan känner hur fettet BRINNER under timmen. Det blir bara roligare och roligare för varje gång jag går, i början var det lite svårt att hänga med och svårt att veta HUR man skall göra. Nu har jag lite mera koll, och kan därför också satsa mer på att spinna och mindre på att tänka. Så glad att jag gav det en chans då för 7 veckor sedan.. <-- inlägget från första gången jag varit på spinning.

nu sitter säkert många, typ min mamma i alla fall (hej hej Mamma!) och skakar på huvudet. "behöver man nu verkligen köpa spinningskor då?" det enkla svaret är NEJ man BEHÖVER såklart inte göra det. Det GÅR ju nog att spinna med vanliga gymskor också. Såklart, för det har jag ju gjort hittills också. MEN det rekommenderas nog att man investerar i ett par riktiga spinningskor om man går regelbundet. Bättre för fötterna, bekvämare och lite lättare att ha rätt teknik. Källa: instruktör på gymmet. Jag kan meddela sen då jag provat om det är någon skillnad eller inte, fast i och för sig så lär jag nog inte kunna erkänna för er om det inte var någon skillnad. Litar på min källa och hoppas att jag och mina fina vita skor skall få många svettiga timmar tillsammans. 

Vad säger ni andra som är lite mer erfarna spinnare? spinner ni med "riktiga" spinningskor eller vanliga träningsskor? Skillnad? (snälla skriv att det är SJUKT mycket bättre med riktiga spinningskor, så känner jag mig bättre)

nu ska jag börja fixa ihop min "före spinning smoothie" vi hörs senare!

att testa sina egna gränser

Hej, det är knappt så jag ens orkar skriva detta. Är så trött i kroppen ikväll att till och med tangentskrivandet känns tungt. Idag provade jag på något som jag nog inte skulle göra om, iaf inte inom den närmsta framtiden. Jag körde nämligen dubbelpass på gymmet idag, först PUMP (1h) och sedan STEP & BOX intrevall (1h). Det var nog lite väl jobbigt, på slutet av step timmen hade jag seriöst inte någon ork kvar i min kropp. Jag visste ju rörelsen, men ORKADE inte lyfta armen mera. På slutet var det inte ens riktigt roligt mera, jag var för trött, för slut för att ens orka le. Och då är det minsann illa, för det brukar inte gå att inte le på Dianas timmar. Men eftersom det var Diana som drog både pumpen och stepen så ville jag ju såklart gå på båda. Helt som att det nu är hennes fel att jag gjorde det, nej alltså frivilligt gick jag ju dit. Var mest nyfiken på pumpen för att jag inte gått på det på länge, och typ aldrig på Dianas. Ville ändå inte missa steptimmen, liksom det skall mycket till för att jag skall göra det. Tänkte nu att det inte kunde vara så jäkla jobbigt att köra båda efter varandra, HAHAHAHAHAHA säger jag bara.

efter att timmen var slut bara satte jag mig ner på golvet och snackade med Lelle en god stund. Orkade typ inte ens gå.

Nu har jag då provat detta. Båda timmarna var ju nog roliga, men tillsammans blev det helt enkelt för tungt. En indikator på det var ju nog verkligen det att det inte ens kändes roligt mera. Då har man nog tagit i lite för hårt. Dessutom är jag ju inte den som kan ta det lite lugnt på step timmen heller, nej nej 120% tills jag stupar. Stupade inte idag, men seriöst om vi hade haft en låt till hade jag säkert lagt mig ner på golvet och bölat. Nå nu har jag i alla fall testat kroppen rejält, och jag kan ju stolt konstatera att den nog orkar otroligt mycket, hade bränt bort nästan 1200kcal idag under tränignen. Hejdåååå!! I morgon blir det vilodag, kommer ju seriöst knappast att komma mig ur sängen ens. Och jag mitt NÖT var ju och lovade Adam att vi skulle cykla till dagis. *gör vågen och gråter lite samtidigt* 

hur viktig är VIKTEN?

En sak som jag är så otroligt glad över i dagsläget är att jag inte längre stirrar mig blind på VÅGEN jag har här hemma. Länge har jag ju hört, att vågen inte säger allt, man ska ju inte bry sig så mycket om hur mycket man väger.. Men eftersom vågen varit mitt enda redskap så har den ändå varit viktig för mig. Idag vet jag ju att det handlar om annat än minskade antal kilon, t.ex. minskad fettmassa och ökad muskelmassa syns ju inte på en vanlig våg. Dock måste jag ju nog erkänna att jag väger mig här hemma lite onödigt ofta. BORDE ju inte ställa mig på vågen alls här hemma, men så ÄR jag ju så nyfiken.. Ska försöka bli bättre på det, eller kasta bort vågen. I allt för många år har jag låtit min vikt bestämma vem jag är, och det är sorgligt. Speciellt då jag tänker på hur mycket saker jag inte gjort bara för att jag varit överviktig..

sist och slutligen säger inte din vikt något om vem du är som person!
 INGET ALLS!!

Att snacka om vikt är ganska jobbigt för mig. Jag har ALLTID vägt mycket, redan som barn var det ett jävla snack om vem som väger vad och jag var ALLTID tyngst. Vägde dom andra barnen i min ålder 25kg så vägde jag 35kg, och jag fick berättat för mig att jag var tjock. Jag vägde till och med mer än någons storasyster. Att jag var huvudet längre än de flesta var ju inte intressant, det förstod ju inte dom andra kidsen då, att OCKSÅ spelade en viss roll. Har aldrig känt mig bekväm med att berätta vad jag väger. Egentligen spelar det väl inte någon roll, vad någon annan människa väger eller inte väger. Ändå är det så laddat.

Jag har ändå EN liten önskan då det kommer till att snacka vikt, eftersom man aldrig kan veta vad någon annan människa väger så borde vi sluta använda människors vikt då vi ska beskriva något. Ni vet hur lätt någon t.ex. kan säga "och så skulle jag spela fotboll med 80kgs karar". Den människan menar ju ABSOLUT inte något elakt alls mot just mig, det förstår jag ju nog egentligen. Men jag kan berätta att det inte känns så skoj, då jag till och med väger mer än dessa "80kgs karar" (underförstått är ju dessa karar då "STORA").  Folk kanske inte ens reflekterar över att dom nämner någon viss vikt, men för mig som varit väldigt överviktig stora delar av mitt liv och varit väldigt insnöad på vad JAG VÄGER så reagerar jag alltid. Jag tror att det delvis är på grund av liknande kommentarer som denna som jag fortfarande skäms över vad jag väger, för i mångas ögon väger jag ju ännu MASSOR. Dessa människor ser mig säkert inte ens som någon som skulle kunna väga så "mycket"?!? eller så gör dom. Faktum är ju ändå att jag fortfarande skäms, ja så mycket att jag inte förmår mig säga vad jag väger till någon.

Ja så om vi återgår till rubriken på inlägget, Hur viktig är vikten? För mig har det varit en central del av livet HELA MITT LIV. Jag har trott att jag kommer bli lycklig bara vikten minskar, jag har trott att vikten varit jätteviktig! Jag hoppas att vikten skall bli mindre och mindre viktig för mig med tiden. För det är rätt jobbigt att gå och fundera på vad man väger dagligen. Vikten är inte viktig egentligen, men ändå är den. Svårt detta..

Någon som känner igen sig?

om att komma tillbaka

Igår skrev jag ju om själva fusket under resan, om tankarna kring det och så nämnde jag också att det inte var så lätt att komma tillbaka till de gamla "rullorna" som jag hade trott. 

HÄR kommer du till det inlägget.

På onsdag morgon såg jag verkligen framemot att få äta min saknade gröt, med peanutbutter och blåbär. Visst hade det varit riktigt gott att äta lite andra saker också, vissa dagar blev det  bröd till frukost och andra typ yoghurt. Men som sagt, jag såg verkligen framemot gröten. Oj jisses vilken besvikelse då gröten inte alls smakade så gott som jag hade tänkt, inte ens mitt älskade peanutbutter smakade som det brukade. Jag är helt övertygad om att det hade att göra med att kroppen de senaste dagarna fått mera socker och kolhydrater än vanligt. Sockret gör faktiskt så att sådant utan socker inte smakar lika gott, lite som en drog i kroppen. Sockret försöker heltiden få kroppen att äta mera socker. Jag sneglade redan på brödpaketet som stod på köksbänken, "skulle jag kanske ändå ta en macka istället?". Men nej jag slevade i mig gröten ändå, blev mätt och avslutade frullen med kaffe. 

Kom och tänka på detta fenomen, och insåg att detta säkerligen varit en orsak till att jag gett upp tidigare gånger. Jag har inte förstått hur lätt suget kommer tillbaka. Om jag unnat mig något så har jag inte varit tillräckligt observant med suget efteråt. Istället har jag unnat mig något till och något till. Och detta har i sin tur bara gjort att suget ökar ännu mera , så fungerar min kropp i alla fall. Mycket vill ha mera. Dessutom har jag tidigare gånger verkligen bantat, och DÅ reagerar kroppen ännu kraftigare på t.ex. socker. 

Har gått med sötsug så gott som hela tiden sen vi kom hem från Sverige. Men verkligen sett till att jag inte unnat mig något extra, ville verkligen bli av med suget för det är ju så mycket lättare att leva hälsosamt om man inte dreglar varje gång man går förbi godis/glass/kex hyllan i butiken. På lördagen kände jag äntligen att det började släppa. Men tänk 4 dagar med ett super stort sötsug, huhhu inte så lätt kan jag meddela. Men nu känns det skönt, nu känns det som att jag blivit av med det värsta suget. Nu smakar gröten bra igen, nu ÄLSKAR jag mitt peanutbutter igen och slukar bär och frukt med god aptit. 

Det kan ju vara bra att veta, speciellt för er andra som också försöker leva hälsosamt, att man faktiskt blir extra sugen flera dagar efter att man "fuskat" lite mera. Det är ju inte någon fara om man är medveten, det är inte heller lika jobbigt att vara sugen om man vet varför. Lite som att man skulle kunna äta dygnet runt just innan mensen kommer. Eller är det bara jag?

den svåra balansgången

Här nedan följer en sammanfattning på semesterns fusk och tankar kring dem. Jag vill påpeka att jag på inga vis tycker att man inte får unna sig saker på semestern. Jag vill också påpeka att detta är mina tankar och känslor. Ni andra får tänka och tycka precis som ni vill. Tack för att ni läser detta med förståelse, så behöver det inte komma några spydiga kommentarer efteråt. 

Efter den lyckade vägningen kändes det riktigt bra med semester, lite ledigt från den relativt hårda träningen och den lite mer strikta maten. Jag skrev ju redan om buffén och hela den första dagen på resan var det inte några som helst bekymmer. Andra dagen var det inte heller några stora utsvävningar, men ändå mycket mer än jag brukar. Vi snackar alltså en bit kladdkaka och nästan en hel platta med mörkchoklad. Ännu kändes läget under kontroll, jag kunde njuta av det jag unnade mig och det smakade riktigt bra. 

Antons moster bjöd på supersmarrig salld. Och JA några små celsius hann jag dricka också  

På måndagen strosade vi runt i stockholm och käkade lunch mitt i gallerian. Här började det gå lite snett, jag åt en räksallad som nog var det torraste och smaklösaste jag någonsin ätit. SERIÖST alltså, smakade skit. Dreglade avundsjukt på Antons lasagne och blev för första gången lite bitter på att inte jag också tog det. Efter maten var jag lite sur och tyckte absolut att vi skulle ta varsin frozen yoghurt, inget fel med det. Tänkte redan GO LOCCO med toppingen men sen var jag inte sugen på godis. Valde istället frukt, bär och lite kokos. Kände mig lite duktig som faktiskt inte ens ville ha godisarna. 

som ni ser, inte någon liten portion direkt, ska de va så ska de va!

Helt ljuvligt gott och jag var nöjd och belåten. Tänkte för mig själv att det var skönt att kunna unna sig lite med motta och sedan gå vidare.

På kvällen var vi på gröna lund, där var HUR MYCKET FOLK SOM HELST och vi var hungriga. Efter lite dividerande och funderande bestämde vi oss för pizza. Fick ju lägga familjens behov framför mina egna och tänkte att det nog kan bli riktigt gott med pizza. Men alltså VILKEN BESVIKELSE, pizzan smakade bara deg. SURT! Men eftersom jag var hungrig så åt jag i alla fall. Njöt inte alls av själva pizzan och någonstans här triggades min hjärna igång :

" HALLÅ NU FUSKAR DU, nu kan du unna dig vad du vill. Bara idag. Kom igen nu, lite godis skulle vara gott. "

Jag kämpade emot, tog inte någon glass, fast Anton och Adam åt. Drack bara mitt kaffe, fast besluten om att jag INTE ska ge efter för suget. Jag visste ju innerst inne att jag inte var sugen. Jag hade ju ätit froyo på dagen redan. Det var bra så! Vi spelade ett varv bingo och tror ni inte att vi VANN, 2 kg gott och blandat. HURRAA!! 

Hahaha va fan ska vi göra med det? 

Då vi gick tillbaka till hotellet märkte jag till min stora besvikelse att ALLA butiker redan hade stängt. Jag som var så sugen på något gott. Nere i hotell lobbyn hittade jag en liten sketen mörkchoklad bit och lite nötter. Det fanns ju inget annat allternativ än att nöja sig med det då.

Vår sista dag på resan var tisdagen och då åkte vi ju dagsbåten över tillbaka till Åbo. På förmiddagen sov Anton och Saga i hytten och jag och Adam försökte hitta på något roligt att göra. Vi hamnade i taxfreen och jag köpte en platta mörk choklad. Den åt jag så länge som Adam lekte i något av de alla lekrummen. Det var ju ändå mörkchoklad, men samtidigt väldigt onödigt att äta en hel platta sådär bara! Anton hade bokat buffé igen så det blev den dagens mat. Själva matdelen gick lika bra som förra gången. 2 gånger förrätt och sen var jag mätt. Men då vi kom till efterrätten kände jag : 

"NU JÄVLAR kvinna, NU GÅR VI LÖST PÅ allt detta. Vi tar nya tag i morgon igen"

Jag lassade upp med en tallrik med glass och godisar vid sidan om. Just då jag skall sätta mig ner och börja äta meddelar Adam att han måste kakka. Den pausen fick mig att vakna till, 

"hallå DU måste minsann inte äta bara för att vi nu är på buffén". 

Då vi kom tillbaka hade ju såklart glassen smultit och såg allt annat än god ut. Och då insåg jag också att jag inte alls ville äta det. Tur i oturen att Adam behövde på WC liksom. Där i något skede på buffén började jag redan tänka att jag ju nog kunde köpa EN godispåse och fortsätta igen i morgon. Men som tur är var jag i det skedet redan så medveten om min egna svaghet så jag gav inte vika. Unnade mig inte mera och försökte att inte fundera mera.

Jag har inte haft så mycket "ångest" över mina fusk. Det anser jag inte att jag borde ha haft heller. Det som jag tycker var spännande och SKRÄMMANDE på samma gång, var hur NÄRA frosseritankarna hela tiden var. Hjärnan kollade läget hela tiden, "nu har du ju ändå fuskat, passa på att fuska lite till" Jag vet ju själv att det jag är mest känslig för är GODIS, så det gäller nog minsann att hålla sig långt ifrån det LÄNGE ännu.

Det var dom tankarna jag hade om detta. Ett annat inlägg kommer att komma om hur det var att komma hem igen och fortsätta där jag slutade innan semestern. Inte så lätt som jag själv hade trott.

och så var det resultatdags

Hej hej! Här sitter jag nu, nöjd och stolt som värsta tuppen. Ni kan ju säkert redan gissa att resultatet av dagens vägning var SUPERBRA! Känns så bra att det verkligen syns på vågen också, att jag kämpat och gett 120% de senaste veckorna. 

HÄR kommer nu då dagens resultat:

Ja vad kan man säga? Känns ju nästan lite fånigt att säga att jag är nöjd, hallå vem skulle nu inte vara det? Att jag faktiskt på ett hälsosamt sätt snart gått ner 20 kg känns ju bara helt super. Att jag fortfarande är lika motiverad att fortsätta, att jag verkligen känner att jag ändrat på hela min livsstil. Att jag verkligen KAN lyckas. Så mycket känslor på en och samma gång.

Samtidigt måste jag påpeka att även om vikten minskat och måendet blivit avsevärt bättre så är inte mitt liv en dans på rosor, fortfarande kommer det motgångar och besvikelser och allt det där andra som tyvärr också hör livet till. Jag vill bara påpeka detta för att förtydliga att livet inte blir bara rosa sockervadd för att man minskar i vikt. 

Men tillbaka till min stolthet över mig själv. Det är roligare att snacka om den, det bästa för min egna del är ju att det inte alls känns jobbigt. Inte just nu i alla fall, säkert kommer det att komma dagar då jag inte alls vill träna, eller då jag mest av allt bara vill klämma i mig godis och glass. Men JUST NU saknar jag inte mitt gamla liv alls, inget av de faktiskt. Jag saknar inte att må dåligt efter att jag ätit alldeles för mycktet godis, jag saknar inte ångesten varje söndag och jag saknar absolut inte mina tomma löften till mig själv "på måndag kör jag". Jag saknar inte att svälta mig själv, att inte äta något på en hel dag och sedan frossa på kvällen. Jag saknar inte att känna mig tung, trött och helt utan energi. Nej tack, jag saknar verkligen inte något av det gamla.

En riktigt positiv sak är också att jag nu ligger på "normal" fett procent. Känns riktigt fint det, och helt galet att jag gjort mig av med hela 36 smörpaket. Förstår ni vilken mängd fett det är? Jag måste nästan åka till butiken och kolla, plocka ihop 36 paket smör och stirra lite på dem. Tack och hej, kom aldrig tillbaka!

För att fira det fina resultatet idag passade jag på att testa den nya energidrickan Nocco som dom har på gymmet. Smakade riktigt bra faktiskt, jag testade den med päronsmak. Mycket energi och vitaminer och inga kalorier, perfekt för mig! Se det som ett litet tips.

imorgon är det dags för vågen igen

Nu känns det verkligen som evigheter sedan jag senast hade träff med vågen, men så är det ju också typ 6 veckor sedan. Som vanligt är jag lite nervös för resultatet, inte sådär jätte mycket men lite. Jag VET ju att jag inte fuskat nästan alls, och att jag verkligen tränat hårt. 

jaja lite fusk har jag ju nog hunnit med..

Rädslan sitter kanske i att jag är rädd för att bli besviken, men jag hoppas ju på att jag inte ska behöva bli det. Linda har lovat att vi kör en "teho-kur" ifall viktnedgången stannar av. Det kommer att hända i något skede, kroppen anpassar sig till det hälsosamma livet och då stannar också viktnedgången av. Det känns i alla fall bra att ha en "plan B" att ta till, för jag vill minsann inte bli och stampa på dessa kilon. Nej tack inte ännu! Visst har jag ju gått ner rätt så mycket i vikt, men faktum är att jag FORTFARANDE har fetma, om man ser på mitt BMI. Riktigt på gränsen mellan fetma och "bara" överviktig. Haha att någonsin bli normalviktig känns nog ännu rätt så avlägset. 

men som ni ser är jag, taggad till 1000. Haha kommer så att missbruka mina nya fiilisbilder från gymmet nu. Ber färdigt om ursäkt. Tack! 

Men vi får se, kanske det börjar bli dags för lite teho snart då? Nej jag ska försöka att inte ta ut något i förskott, vi ser helt enkelt imorgon. Innan vägningen ska jag som vanligt köra ett träningspass, jag började ju göra det i början så för att resultatet skall vara så "rätt" som möjligt så är det bra att äta typ samma sak innan och göra typ samma sak varje gång. Nåja inte mig emot att köra ett träningspass heller. På lördag tar vi lite semester hela familjen, haha ja ni läste rätt! På lördag morgon hoppar vi på båten och åker över till sverige några dagar. Vi sak träffa lite släktingar och umgås som den familjen vi faktiskt är! Ska bli skönt, hoppas jag.

Nu tror jag det är bäst att stänga datorn och gå och sova. Har verkligen haft lite svårt med det där att gå och sova innan klockan 2. Ni vet, det finns ju så mycket att kolla innan man somnar.

från måndagsdepp till tisdagspepp

Hej hej alla fina! Och tack snälla ni för alla kommentarer jag fick för mitt förra inlägg här på bloggen, på FB, privat. NI ÄR FINA NI! Så skönt att läsa att så många av er redan kommit över "alla tittar på mig och mina brister" stadiet på stranden och bara börjat njuta av sommar, sol och strand! 

Jag tror att jag just tog ett MEGA kliv åt det hållet jag också, fick nämligen min simdräkt idag och ja, vad kan jag säga? Jag ÄLSKAR den. Den sitter riktigt bra på mig och jag känner mig bekväm i den. I alla fall här hemma framför spegeln, bara det skulle bli solsken igen nu så ska jag minsann prova den på stranden också. Återkommer sen då jag testat. Så den som säger att man inte kan köpa lycka för pengar har bara inte köpt rätt saker, hihi nå nej jag skojade lite nu. Det är klart att denna simdräkt inte på något vis kommer att förändra spökena i mitt huvud, men just ikväll är jag SÅ NÖJD. Just ikväll har jag en så mycket bättre feelgood kväll än jag hade igår. SKÖNT!

Men vad säger ni? Snygg eller hur? ni får ursäkta att jag är sådär semi svettig och sliskig, hade just kommit hem från gymmet.. och hann ju inte duscha innan jag ville prova simdräkten.

tror fan att jag kommer rocka denna simdräkt resten av sommaren! Alla tummar upp!

och så en lite annorlunda jämförelsebild, nämligen med det som varit min första målbild nu sedan i vintras. Nämligen formen jag var i innan graviditeten med Saga. Tror fasiken att jag börjar vara där nu, och att jag dessutom gått ner i vikt på ett HÄLSOSAMT sätt denna gång (istället för att banta och halvt svälta sig själv) känns helt underbart! Jag har inte slutat äta (annat än onödigheter då..) utan snarare ökat mängden mat vilket också märks på träningen och HUMÖRET! 

och för att boosta mig själv ännu lite kastar vi in bilden från 

februari 2015 bredvid dagens bild från juli 2015. 

Nej vet ni vad, jag blir så Glad av dessa jämförelse bilder, så stolt och så GLAD. FASIKEN vad jag är bra!

Kom nu ihåg, att om du är i startgroparna till att ta tag i ditt liv, FOTA dig själv! Det är inte kul att se bilderna direkt, men OJ vad glad jag är att dom finns idag.

Ja och så hade jag ett super träningspass idag, SVETTEN SPRUTADE och musklerna GRÄT. Speciellt RÖVEN, men det är ju ett tecken på effektiv träning. 

Oj vad skönt att vara glad och positiv igen. Somnar definitivt med ett leende på läpparna idag.

Puss och hej!

min träningslista

Tänkte kicka igång veckan med en egenkomponerad träningslista. Du får gärna låna denna lista, fylla i den själv och sedan länka till inlägget här. Skulle vara skoj (blink blink)

Så här kommer alltså:

Hur ofta tränar du?

Jag tränar i snitt 6-7 gånger / vecka, men då tränar jag t.ex. 2 gånger på måndagar. Minst en vilodag i veckan är min regel just nu.

Vad är din favorit träningsform?

Så svårt fråga (bra att jag ställde den till mig själv) men favoriten just nu är nog ändå step & cardio intrevall.

Varför?

För att det är grym musik, grym fiilis och svettigt som sjutton. Det är en mix av intervall tränign och muskelträning. Jag gillar det massor. Dessutom är stepbrädan med, som i början var skrämmande men nu är rolig. 

Favorit övning?

Benpress med riktigt tunga vikter (haha tunga för mig, andra har säkert dubbelt mera)

Favorit muskelgrupp?

ben & rumpa, tätt följt av axlar. Gillar egentligen det mesta, men ryggen är lite tråkig tycker jag.

Var tränar du helst?

På gymmet absolut! Får aldrig till en lika bra träning hemma. Jag kommer alltid i rätt stämning då jag packar väskan och åker iväg.

Någon träningsform som du skulle vilja prova på?

nu på onsdag ska jag prova på spinning, något som jag testat bara någon enstaka gång förr. Ska bli spännande och lite skrämmande också. En annan träningsform som låter skoj är boxning, vi har ju lite sparkar och slag i step & box men skulle vara skoj att slå en sånär säck också. 

Vad är målet med din träning?

Just nu är målet att gå ner i vikt, samtidigt som jag vill bygga upp en stark och frisk kropp. Sen har jag ett hemligt mål med mig själv, skulle så gärna klara av att göra 5 st leukan utan gummiband.

Vad finns i din gymväska?

En svetthandduk (ren!), träningsskor, drickaflaska (oftast, utom de gånger som jag diskat dem och glömt att sätta en i väskan, men då får man låna från gymmet! har hänt lite för många gånger) deodorant, hårsnoddar, magnesiumspray, strumpor, 

Vad har du helst på dig då du tränar?

En träningstopp och träningstights. Vill ha kläder som sitter tight, för det är så mycket mer bekvämt. Förstår inte hur man kan träna i t-skjorta eller långärmat? Men ser ju att många gör det så det fungerar säkert bra det också. Och sen då bekväma träningsskor, skulle aldrig träna barfota eller strumpfota, skulle kännas obekvämt.

Vad lyssnar du helst på då du tränar?

Om jag tränar ensam lyssnar jag helst på någon av mina favoritpoddcasts, finns en hel rad med festliga poddar i min telefon så oftast finns det något att lyssna på, men finns det inte är det någon playlist på spotify som gäller. Diana, som drar timmarna på gymmet, har t.ex. några grymma playlists med musik från timmarna. Det ger mig alltid en extra energikick då det behövs.

Tränar du helst ensam eller i grupp?

Jag styrketränar helst ensam, men all annan sorts träning gör jag mer än gärna med sällskap. Jag tackar nog inte heller nej till sällskap i salen, nu då jag tänker efter. Nej jag vill nog ha sällskap hellre än att vara ensam!

Vad äter du helst efter ett svettigt tränigspass?

Jag äter helst kvarg, kvarg med jornötssmör, mullbär, färska jordgubbar och kakaonibs.

Vem är din förebild då det gäller träning?

Då det kommer till förebilder måste jag nästan dra till med tjejerna på gymmet. Jag har aldrig varit speciellt intresserad av "riktiga" kändisar och idoler, däremot har jag förebilder i min vardag. Linda och Diana är nog mina förebilder då det kommer till träningen.  Dom får allt att verka roligt, trotts att det är tungt och svettigt. De har den rätta inställning till hälsa och träning och det inspirerar mig. Vanliga människor som lever hälsosamt och tränar hårt. Bra förebilder eller hur? Dom bästa faktiskt då jag tänker efter! :)

Sådär ja, det var några punkter om träning, skoj? eller bara tråkigt? 

skippa ursäkterna istället för träningen

Nu vill jag redan från början klargöra att jag på inget vis tycker att ALLA måste träna. Är du en person som absolut inte vill träna, så ska du sluta läsa nu. Om du blir irriterad på tips för hur man skall komma igång med träningen och skippa ursäkterna så är detta inte ett inlägg för dig! Detta är ett inlägg för dig som gärna skulle träna men som ändå inte riktigt kommit igång. För dig som skyller latheten på andra faktorer typ. Ett inlägg för dig som VILL träna. Jag är inte intresserad av varför man inte tränar, var och en väljer ju det själv. Jag tänkte bara försöka berätta hur jag skippat ursäkterna istället för att skippa träningen. Så nu har vi det på det klara, och så behöver inte någon ta illa upp. 

Då jag nu som hastigt funderade lite på vilka orsaker jag själv haft för att skippa träningen tidigare i mitt liv så kom jag fram till dessa 5 punkter. Tror att de är rätt så vanliga orsaker, eller så var det vara jag?

1. Pengar ja, träning kan ju nog kosta en hel del, den behöver absolut inte göra det men den KAN göra det. Om vi nu främst tänker på träning på gym så kostar (för mig alltså) medlemskapet och årsavgiften. Det svider ju rätt så hårt då räkningen kommer, men eftersom jag nu ändå använder det så aktivt så är det helt okej. Jag tror att jag i snitt betalar typ 2€ / gång jag tränar. Det blir billigare ju flera gånger jag tränar på en månad, men cirka gurka 2-3€. Jämför man det med en engångsavgift på gymmet så är det jätte billigt!

Jag förstår ju att det finns de som inte har pengar att sätta på ett gymkort (arbetslösa, studerande, mammalediga..), och man måste ju på inga vis träna på gym heller. Men jag tror också att många skyller på pengarna, för att det är så lätt att göra det. "nej jag tränar inte, jag skulle nog gärna men jag har inte råd" liksom. Detta var så JAG förr. Det handlar kanske lite om prioriteringar också. Jag tyckte ju nog själv också att det var dyrt att börja träna, men hade gladeligen rökt upp över 5 € /dag. Bara min rökning snittade väl på ca 150€ i månaden, medans gymkortet är kring 50€ / månad. Förutom själva gymmet så kostar ju träningskläderna en del, men också här kan man ju välja HUR mycket man vill satsa. Det finns ju både billigare och dyrare kläder, och man måste ju inte ha de senaste för att kunna träna. (nu skrattar ni som känner mig, för jag har ju som sagt lite shoppaholic problems.. men man MÅSTE ju inte..)

Om du vill träna men tycker att det känns för dyrt så kan du ju kolla lite vad du annat lägger pengar på. Onyttigmat är ju dyr, lika så läsk, ALKOHOL och godis. Man har snabbt sparat in dessa kostnader då man lever mer hälsosamt och då har man kanske råd med ett gymkort. Ett gymkort är ju (bara det används) en investering i din egna hälsa. Och anser man sig inte ha råd med ett gymkort så kan man ju faktiskt träna hemma också. Man kan göra massor av övningar med bara sin egna kroppsvikt som motstånd, så då behöver man inte någon utrustning alls. Ut och gå/springa kostar ju vad ett par skor kostar typ. Efter ett tag kanske man kommit igång så bra med tränignen att det känns värt pengarna att köpa ett gymkort. Olika gym har också ofta "prova på" erbjudanden, kolla med gymmet nära dig!

2. Och sen var det det där med att inte ha tid att träna. Här LOVAR jag att det till 90% handlar om prioriteringar. Visst kan det vara dagar, kanske veckor, som man inte hinner träna. Men vad har man gjort istället? Handlar det om att du inte hinner träna för att du sitter och läser bloggar på eftermiddagen/kvällen? Då måste du kanske lägga om dina prioriteringar lite, om du VILL träna alltså. För mig är det ju helt okej att man ligger på soffan hela kvällen också, eller bloggar, eller stickar eller vad som helst. Innan jag hade barn hade jag sällan tid att träna, vet i ärlighetens namn inte vad jag gjorde i stället heller. Jag TOG mig väl inte den tiden bara.

För oss är det i dagsläget, vissa veckor, ett stort projekt att få Antons jobb och min träning att synka. Men vi har gett oss FAN på att det ska gå, så vi tar hjälp från våra föräldrar, syskon och vänner. Inte skulle den tiden finnas för oss heller om vi inte tog oss den. Dessutom är vårt hem allt annat än tiptop städat alla dagar, jag väljer att hellre träna och vänta en kväll till innan jag hinner vika bykhögen t.ex. Prioriteringar, prioriteringar. Jag lägger absolut inte någon värdering i hur ni andra prioriterar, men om DU känner att du vill träna men inte hinner, så måste du kanske skippa något annat?

3. Viljan finns men inte kunskapen. HÄR har jag varit så många gånger, jag har velat börja träna men inte kommit igång med det för att jag inte vetat HUR. Klart jag har vetat hur man tränar, men jag har mest stått och glott som ett fån i salen. Osäkert gjort någon övning och känt mig helt lost. Klart man kan lära sig själv, men att hållas motiverad då man inte känner att man har koll är svårt. Vill du ha kunskap måste du söka reda på den, googla träningsprogram eller anlita en PT. Själv är jag ju en förespråkare för att ha en PT just för att du då får ett program som passar just dig och dina förutsättningar, men vill man inte det så hittar man ju 1000 och 1 olika träningsprogram på nätet. 

4. Jag HATAR all sorts träning, det passar inte mig alls! Jag har också varit här, verkligen trott att träning sådär överlag inte är något för mig. För att jag inte ens orkat ge det en chans. Jag hade bestämt att jag inte gillar att träna på gym, bara för att. OJ så glad jag är över att jag vågade ge det en chans. Alla kan ju inte gilla allt, men jag vågar nästan lova att alla kan hitta något som man gillar bara man vågar prova. Träning kan ju vara allt från gymmet, till att simma, golfa, plocka svamp eller rida. Om du "hatar" all träning så utmanar jag dig att i sommar försöka hitta någon aktivitet som du gillar.

5. Jag vill inte styrketräna för jag vill inte bli för musklig. Linda lovade mig att det inte finns någon chans i världen att jag i misstag skulle få för stora muskler. Jag sade ju sådär försiktigt vid vår första träff att jag ju inte vill bli någon muskelknutte, och då skrattade hon lite. För det händer nog verkligen inte i misstag. Alltså för att bygga stora synliga muskler så krävs det lite mer än att på vanligt sätt träna i salen. Många verkar ändå tro att man sväller upp som värsta muskelknutten efter bara någon gång i salen. Att styrketräna bygger ju i första hand upp kroppen. Tänk nu bara på alla bikinifitness tjejer, det är ju inte som att dom heller bara mitt i allt i misstag byggt upp alla sina muskler. Så man kan lugnt styrketräna utan att bli en muskelknutte :)

Så vad säger ni? Dags att skippa ursäkterna och komma igång?

kvittot från midsommaren

Om vi inte räknar med det finfina sällskapet så bestod ju midsommar helgen främst av detta:

Och idag då jag kom till gymmet tyckte Linda att jag skulle få ett kvitto från midsommaren. Jag hade ju berättat om helgen som varit redan på måndagen, om vinet och maten och allt var det nu var. Så mest av nyfikenhet ställde jag mig på vågen idag. Själva resultatet viktmässigt var inte någon panik alls, 100g hade jag gått upp men det är då inte hela världen. Det som dock gav mig en liten chock var mängden vätska som jag hade i kroppen.

att alkohol binder vätska har jag ju hört, men inte trodde jag ju ändå att resultatet skulle vara såhär tydligt. Nu handlar det ju ändå inte om att jag jag druckit några hutlösa mängder, rosevin, rödvin och lite cider. Men det har då minsann satt sina spår på min kropp. Den saltiga maten (korv, sill..) gör ju inte saken bättre heller. Nu gäller det alltså att kämpa lite extra hårt för att bli av med detta. Jag blev i alla fall motiverad till att fortsätta leva nyttigt, och tänka 2 gånger innan jag dricker alkohol igen. 

Det är ju klart att man ska unna sig ibland, och jag tar på inga vis stress över detta. Tycker bara att det var bra att jag fick se det, svart på vitt, vad alkoholen gör i kroppen. Intressant också att jag samlat massa vätska men bara gått upp 100g, det betyder ju att jag hade gått ner rätt mycket om jag inte druckit alkohol. Nåja såhär blev det denna gång, och vi hade ju jätte roligt så det är absolut värt det. Nu gäller det att dricka extra mycket vatten, så ska väl vätskenivån vara i balans snart igen.