Jag börjar med att svara på HUR jag hinner träna. Jag hinner träna för att jag vill, jag prioriterar så att det skall vara möjligt. Vi har gemensamt med Anton planerat så att det skall vara möjligt. Det är ju inte bara bra för mig att träna, det är dessutom jätte hälsosamt för hela familjen att Anton får vara ensam med kidsen. Jag har ALDRIG dåligt samvete över att jag åker och tränar. Men då får jag istället ofta handla tillsammans med barnen, städa och byka tillsammans med dem osv. Men som sagt jag mår bra av att få komma iväg några kvällar i veckan. Lite andrum i vardagen, och så då det positiva effekterna av att träna också.
Oj detta med egentid är inte lätt. För mig blir ju egentiden främst då gymmet. Annars har jag nog sällan egentid. På kvällen då barnen sover typ, men ibland somnar ju Saga tillika med mig, så den egentiden är inte något som jag kan räkna med. (Ibland känns det som att föräldrar sätter ner så himla stor vikt vid sin egentid, att man nästan undrar varför dom skaffat barn. Det är ju absolut inget fel med att ha egna intressen, göra små resor utan barn eller något sådant. Men liksom vardagen måste ju ändå vara med barnen. Det är nu min åsikt i alla fall.) Anton är med i FBK, det är hans hobby, förutom då hans jobb. Vi (mest jag kanske) räknar nog att alla de timmarna som Anton jobbar är hans egentid. Hans tid då han inte behöver fundera på barnen, på att städa eller laga mat. Skulle nog explodera om han skulle komma hem efter att ha jobbat 12h och sedan kräva egentid. Liksom tid utan barnen. Nej barnen har ju rätt till båda sina föräldrar och som tur är detta inte något problem hos oss.
Så Anton har egentligen inte någon ledig kväll nej, de kvällar som han har FBK möts vi i dörren då jag rusar iväg på Zumba. För oss funderar detta väldigt bra!
Hur gör ni andra som har småbarn, har ni mycket egentid?
Och om den ena av er är hemma och den andra jobbar, har ni ändå lika mycket egentid eller hur tänker ni?
Det där med egentid är något helt individuellt för oss alla, både som "jag" och "vi", kan någon säga att man har (eller tar) för mycket egen tid från barnen ? Finns det någon gräns ? Jag tycker också pappan har egentid då han är på jobbet och mamman är hemma med barnen, han behöver ju inte fundera på dem, eller hemmet just då. Och det är nog ett heldagsjobb att få barn och hus att gå runt ;) fast pappa har jobbat hela tiden som jag var mammaledig så har jag ändå unnat honom lediga kvällar, för han behöver också det nångång :) efter att jag börjat jobba så känner jag nog också som att det är min egentid, när flickan skötas av någon annan, jag kan lixom slå av hjärnan en stund :D och nu när flickan går tidigt och sova om kvällarna har vi ju egentid eller gemensam tid en stund innan vi går och sova :)
SvaraRadera