måndag 3 augusti 2015

den svåra balansgången

Här nedan följer en sammanfattning på semesterns fusk och tankar kring dem. Jag vill påpeka att jag på inga vis tycker att man inte får unna sig saker på semestern. Jag vill också påpeka att detta är mina tankar och känslor. Ni andra får tänka och tycka precis som ni vill. Tack för att ni läser detta med förståelse, så behöver det inte komma några spydiga kommentarer efteråt. 

Efter den lyckade vägningen kändes det riktigt bra med semester, lite ledigt från den relativt hårda träningen och den lite mer strikta maten. Jag skrev ju redan om buffén och hela den första dagen på resan var det inte några som helst bekymmer. Andra dagen var det inte heller några stora utsvävningar, men ändå mycket mer än jag brukar. Vi snackar alltså en bit kladdkaka och nästan en hel platta med mörkchoklad. Ännu kändes läget under kontroll, jag kunde njuta av det jag unnade mig och det smakade riktigt bra. 

Antons moster bjöd på supersmarrig salld. Och JA några små celsius hann jag dricka också  

På måndagen strosade vi runt i stockholm och käkade lunch mitt i gallerian. Här började det gå lite snett, jag åt en räksallad som nog var det torraste och smaklösaste jag någonsin ätit. SERIÖST alltså, smakade skit. Dreglade avundsjukt på Antons lasagne och blev för första gången lite bitter på att inte jag också tog det. Efter maten var jag lite sur och tyckte absolut att vi skulle ta varsin frozen yoghurt, inget fel med det. Tänkte redan GO LOCCO med toppingen men sen var jag inte sugen på godis. Valde istället frukt, bär och lite kokos. Kände mig lite duktig som faktiskt inte ens ville ha godisarna. 

som ni ser, inte någon liten portion direkt, ska de va så ska de va!

Helt ljuvligt gott och jag var nöjd och belåten. Tänkte för mig själv att det var skönt att kunna unna sig lite med motta och sedan gå vidare.

På kvällen var vi på gröna lund, där var HUR MYCKET FOLK SOM HELST och vi var hungriga. Efter lite dividerande och funderande bestämde vi oss för pizza. Fick ju lägga familjens behov framför mina egna och tänkte att det nog kan bli riktigt gott med pizza. Men alltså VILKEN BESVIKELSE, pizzan smakade bara deg. SURT! Men eftersom jag var hungrig så åt jag i alla fall. Njöt inte alls av själva pizzan och någonstans här triggades min hjärna igång :

HALLÅ NU FUSKAR DU, nu kan du unna dig vad du vill. Bara idag. Kom igen nu, lite godis skulle vara gott. "

Jag kämpade emot, tog inte någon glass, fast Anton och Adam åt. Drack bara mitt kaffe, fast besluten om att jag INTE ska ge efter för suget. Jag visste ju innerst inne att jag inte var sugen. Jag hade ju ätit froyo på dagen redan. Det var bra så! Vi spelade ett varv bingo och tror ni inte att vi VANN, 2 kg gott och blandat. HURRAA!! 

Hahaha va fan ska vi göra med det? 



Då vi gick tillbaka till hotellet märkte jag till min stora besvikelse att ALLA butiker redan hade stängt. Jag som var så sugen på något gott. Nere i hotell lobbyn hittade jag en liten sketen mörkchoklad bit och lite nötter. Det fanns ju inget annat allternativ än att nöja sig med det då.

Vår sista dag på resan var tisdagen och då åkte vi ju dagsbåten över tillbaka till Åbo. På förmiddagen sov Anton och Saga i hytten och jag och Adam försökte hitta på något roligt att göra. Vi hamnade i taxfreen och jag köpte en platta mörk choklad. Den åt jag så länge som Adam lekte i något av de alla lekrummen. Det var ju ändå mörkchoklad, men samtidigt väldigt onödigt att äta en hel platta sådär bara! Anton hade bokat buffé igen så det blev den dagens mat. Själva matdelen gick lika bra som förra gången. 2 gånger förrätt och sen var jag mätt. Men då vi kom till efterrätten kände jag : 

"NU JÄVLAR kvinna, NU GÅR VI LÖST PÅ allt detta. Vi tar nya tag i morgon igen"



Jag lassade upp med en tallrik med glass och godisar vid sidan om. Just då jag skall sätta mig ner och börja äta meddelar Adam att han måste kakka. Den pausen fick mig att vakna till, 

"hallå DU måste minsann inte äta bara för att vi nu är på buffén". 

Då vi kom tillbaka hade ju såklart glassen smultit och såg allt annat än god ut. Och då insåg jag också att jag inte alls ville äta det. Tur i oturen att Adam behövde på WC liksom. Där i något skede på buffén började jag redan tänka att jag ju nog kunde köpa EN godispåse och fortsätta igen i morgon. Men som tur är var jag i det skedet redan så medveten om min egna svaghet så jag gav inte vika. Unnade mig inte mera och försökte att inte fundera mera.

Jag har inte haft så mycket "ångest" över mina fusk. Det anser jag inte att jag borde ha haft heller. Det som jag tycker var spännande och SKRÄMMANDE på samma gång, var hur NÄRA frosseritankarna hela tiden var. Hjärnan kollade läget hela tiden, "nu har du ju ändå fuskat, passa på att fuska lite till" Jag vet ju själv att det jag är mest känslig för är GODIS, så det gäller nog minsann att hålla sig långt ifrån det LÄNGE ännu.

Det var dom tankarna jag hade om detta. Ett annat inlägg kommer att komma om hur det var att komma hem igen och fortsätta där jag slutade innan semestern. Inte så lätt som jag själv hade trott.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar