En sak som jag är så otroligt glad över i dagsläget är att jag inte längre stirrar mig blind på VÅGEN jag har här hemma. Länge har jag ju hört, att vågen inte säger allt, man ska ju inte bry sig så mycket om hur mycket man väger.. Men eftersom vågen varit mitt enda redskap så har den ändå varit viktig för mig. Idag vet jag ju att det handlar om annat än minskade antal kilon, t.ex. minskad fettmassa och ökad muskelmassa syns ju inte på en vanlig våg. Dock måste jag ju nog erkänna att jag väger mig här hemma lite onödigt ofta. BORDE ju inte ställa mig på vågen alls här hemma, men så ÄR jag ju så nyfiken.. Ska försöka bli bättre på det, eller kasta bort vågen. I allt för många år har jag låtit min vikt bestämma vem jag är, och det är sorgligt. Speciellt då jag tänker på hur mycket saker jag inte gjort bara för att jag varit överviktig..
INGET ALLS!!
Att snacka om vikt är ganska jobbigt för mig. Jag har ALLTID vägt mycket, redan som barn var det ett jävla snack om vem som väger vad och jag var ALLTID tyngst. Vägde dom andra barnen i min ålder 25kg så vägde jag 35kg, och jag fick berättat för mig att jag var tjock. Jag vägde till och med mer än någons storasyster. Att jag var huvudet längre än de flesta var ju inte intressant, det förstod ju inte dom andra kidsen då, att OCKSÅ spelade en viss roll. Har aldrig känt mig bekväm med att berätta vad jag väger. Egentligen spelar det väl inte någon roll, vad någon annan människa väger eller inte väger. Ändå är det så laddat.
Jag har ändå EN liten önskan då det kommer till att snacka vikt, eftersom man aldrig kan veta vad någon annan människa väger så borde vi sluta använda människors vikt då vi ska beskriva något. Ni vet hur lätt någon t.ex. kan säga "och så skulle jag spela fotboll med 80kgs karar". Den människan menar ju ABSOLUT inte något elakt alls mot just mig, det förstår jag ju nog egentligen. Men jag kan berätta att det inte känns så skoj, då jag till och med väger mer än dessa "80kgs karar" (underförstått är ju dessa karar då "STORA"). Folk kanske inte ens reflekterar över att dom nämner någon viss vikt, men för mig som varit väldigt överviktig stora delar av mitt liv och varit väldigt insnöad på vad JAG VÄGER så reagerar jag alltid. Jag tror att det delvis är på grund av liknande kommentarer som denna som jag fortfarande skäms över vad jag väger, för i mångas ögon väger jag ju ännu MASSOR. Dessa människor ser mig säkert inte ens som någon som skulle kunna väga så "mycket"?!? eller så gör dom. Faktum är ju ändå att jag fortfarande skäms, ja så mycket att jag inte förmår mig säga vad jag väger till någon.
Ja så om vi återgår till rubriken på inlägget, Hur viktig är vikten? För mig har det varit en central del av livet HELA MITT LIV. Jag har trott att jag kommer bli lycklig bara vikten minskar, jag har trott att vikten varit jätteviktig! Jag hoppas att vikten skall bli mindre och mindre viktig för mig med tiden. För det är rätt jobbigt att gå och fundera på vad man väger dagligen. Vikten är inte viktig egentligen, men ändå är den. Svårt detta..
Någon som känner igen sig?
Ja så om vi återgår till rubriken på inlägget, Hur viktig är vikten? För mig har det varit en central del av livet HELA MITT LIV. Jag har trott att jag kommer bli lycklig bara vikten minskar, jag har trott att vikten varit jätteviktig! Jag hoppas att vikten skall bli mindre och mindre viktig för mig med tiden. För det är rätt jobbigt att gå och fundera på vad man väger dagligen. Vikten är inte viktig egentligen, men ändå är den. Svårt detta..
Någon som känner igen sig?
JAG! Känner igen mig! Fast jag alltid har varit normalviktig, har jag speciellt som liten kallats "rund" och tung. Jag var äldst av alla syskon och kusiner, så för att jag t.ex. Inte alltid skulle ta gungan framför de yngre. Och sanningen var ju att jag var "tung" då jag inte var direkt mager, och dessutom av den längre sorten på den tiden. Tycker inte det är riktigt lämpligt att på detta sätt ta fram en liten flickas vikt och kropp-vettigare vore ju att se till att hon äter hälsosamt i grund och botten samt morionerar... Tycker jag! I dagens läge har jag äntligen blivit rätt bekväm med min kropp, klart komplexen lever kvar men det tog mig nästan 20 år att inse att"hey, jag ahr ju en riktigt fin kropp" i stället för att vara nojig över min obefintliga midja samt axlar vara bredd är ungefär lika med min kroppslängd. I stället är jag glad över min friska kropp som jag sköter genom att träna och mata med bra näring samt unnar den godsaker med nu och då 😊
SvaraRaderaJa det är verkligen inte okej att påpeka om vikt och utseende till ett barn. Jag tror och hoppas att vi idag är mer medvetna om vad liknande kommentarer kan göra senare i livet. Jag tror som du att det viktigaste är att man som förälder ger sina barn hälsosamma kost och motionsvanor, då jämnar nog "babyhullet" ut sig med tiden.
RaderaSkönt att läsa att du idag ändå inte verkar ha tagit någon skada av detta. Mitt mål är också att bli bekväm med min kropp, för helt nöjd lär man väl aldrig bli! Som du skriver så kommer man ju längst med att tycka om sig själv, och sköta om sin kropp med bra mat och motion. Och ja lite godsaker mellan varven också :)
Oj så många gånger jag har tänkt det samma när andra slänger ur sig kommentarer som "och så skulle jag spela fotboll med 80kgs karar"! Varje gång får det mig att tänka "HAHA, och hur mycket tror du att JAG väger?!"... :D samma sak tänkte jag en gång när jag hörde en tjej i en klädbutik säga något i stil med "alltså TÄNK hur fet röv dom har som använder dom här trosorna", och då höll hon i trosor i storlek L?! I alla fall har jag lärt mig att man inte kan jämföra sig med personer som är av annan storlek än en själv, det finns ju ingen chans att jag med mina 179 cm och stadig benbyggnad skulle kunna väga samma som någon som är mycket mindre än mig. Man kan ju alltid ha mål, men man måste hålla i baktankarna att det bör vara realistiska mål utifrån ens egen kroppsbyggnad.
SvaraRaderaSkönt att höra att jag inte är den enda som reagerar på dessa kommentarer! Och JA du har minsann så rätt, man ska inte och KAN inte jämföra sig med andra än sig själv. Ändå gör man det ju så lätt. Och ja, jag tror också att små och rimliga mål är det bästa sättet. Med tiden börjar man ju se vad som är realistiskt "slut mål" och då kan man medvetet jobba för att nå det :)
RaderaHej! Har läst bakåt i din blogg och det är så otroligt många av dina tankar som är som tagna direkt ur mitt huvud! Den här posten är verkligen en av dem! Jag har alltid lagt mycket vikt vid vikten, och dylika kommentarer gör mig alltid lika illa till mods. Där står man med sina överloppskilon och hör om dessa "tunga" män överallt. För att inte ens tala om alla de tjejerna i högstadiet som nöp sig i magskinnet och sade att de var såå tjocka, med sina 26" TH-jeans...
SvaraRaderaHej! Vad roligt att du hittat hit till min blogg och bläddrat i arkivet hoppas du trivs här :) Jag önska att folk skulle förstå hur det känns, även om de inte menar något elakt! Ibland blir man ju ledsen ändå, fast inge någon med flit sagt något elakt. Och ja, alla dessa "tjocka" flickor som är hur smala som helst. Har alltid blivit både irriterad och lite provocerad av dem, liksom "vad tänker dom om mej då? om dom anser att dom själva är tjocka?!?"
RaderaTack för välkomnandet, såg också att du efterlyst andra finlandssvenska vikt- och träningsbloggar. Jag har varit en av dem och ska försöka ta mig i kragen igen :)
RaderaPrecis! Men, och det här är något jag skäms över: det har hänt att jag gjort det själv på senare tid. Jag glömmer att jag inte länge är lika stor som förr, och så sitter jag och klagar om min relativt futtiga viktuppgång med personer med betydligt större problem än jag själv. Man borde ju liksom veta bättre! Antagligen tänker de inte något illa om den större personen i sällskapet, det är ren och skär oeftertänksamhet. Dessutom har jag i de situationerna så fullt upp med att tänka fula tankar om min egen kropp så jag inte hinner tänka på hur andra ser ut alls :D
Nej jag tror inte heller att någon medvetet vill vara elak, man borde väl bara sluta gnälla över sin egna kropp och istället vara glad och nöjd över allt den klarar av :) men det är ju minsann lättare sagt än gjort de!
Radera