om att svaja till lite

Igår på gymmet ville jag snacka lite med Linda om helgen som varit. Vi hade ju som sagt kalas, och ja jag hade inte dåligt samvete efteråt. Inte för själva kalaset inte. Åt bara en bit smörgåstårta, en bit tårta och lite frukt till mitt kaffe så där var det lugnt. Jag njöt av det jag åt och kände mig riktigt tillfreds med allt.

Problemet var ju följande dag, då alla rester var kvar. Vi åt smörgåstårta till lunch, med efterföljande kaka och kaffe. Från att vara strikt till att äta två dagar i rad är ändå ett stort kast, och jag kände att jag svajade till lite. Började redan formulera tankar som "okej då, denna helg är det okej " innan jag själv insåg att jag behöver dra i bromsen. Det blev inte några större utsvävningar än en extra kakbit och lite smörgåstårta, och tro mig det är inte där problemet ligger för mig. Det som skrämde mig var hur snabbt mina tankar försökte få mig att ÄTA MERA SOCKER! Här trodde jag redan att jag var förbi detta skede, utan sockersug och nästan safe. Helgen fick mig att inse att jag fortfarande är som en nykter alkoholist, mycket vill bara ha mera. Ingen skada skedd denna gång, men som sagt insikten om hur lätt allt man jobbar för kan försvinna skrämde skiten ur mig.

Det är stunder som dessa som det är GULD värt att ha någon som Linda. Någon att prata med, som inte dömmer och som kan ge en den där lilla knuffen tillbaka. Små guppar på vägen är inte konstigt alls, tvärtom helt väntat. Och nu är jag laddad (både av socker och av pepp från helgen) NU är det dags att dra i en hägre växel, bara en vecka kvar tills midsommarmålet skall vara nått. 

*GULP*