om att i smyg vilja köa till färjan

Vet ni vad kära läsare, jag känner att jag måste få bikta mig lite nu. Eller i alla fall erkänna en sak, mer kanske för mig själv än för någon annan.. 

Idag åker vi alla, hela familjen ut till Korpo. Vi ska tillsammans med Matte & Lelle fira midsommar på vår (okej då Antons föräldrars) sommarstuga. De andra i sällskapet åker ut med båt nu på dagen men jag ville inte missa steptimmen, så jag kör ut med bilen ikväll. Nu är ni säkert många som tycker att jag är skit löjlig som inte "kan missa" en steptimme, och det får ni mer än gärna tycka. Jag försöker nog verkligen att inte missa mer än nödvändigt då det kommer till just step timmarna. Dom gör mig på så gott humör så varför skulle jag frivilligt missa det?

Faktum är dock att det jag ser mest fram emot är några lediga timmar innan och efter själva steptimmen. Gänget guppar väl iväg här på eftermiddagen något slag och det ger ju mig lite FRITID I MITT EGET HEM, när händer det liksom? Att man är ensam hemma. Ja, mig händer det nu typ aldrig i alla fall. Har till och med tänkt städa nu innan dom åker iväg så att jag inte har några måsten alls efter att dom åkt.

Att köra ut till Korpo tar ju dessutom sin lilla tid, cirka gurka 1,5h om man INTE behöver köa till någon färja. Men eftersom det är midsommar i morgon och jag knappast är det enda som skall ut till skärgården ikväll så är jag ju inställd på köer. I smyg hoppas jag ju lite på köer också, har några podavsnitt som jag kan lyssna på och eftersom det bara är JAG i bilden så finns det ju ingen som kan bli arg för att köandet går långsamt.

Märks det att jag behöver lite ensam tid för bara mig själv? Jag märker det själv i alla fall, så i eftermiddag/kväll skall jag njuta. Sen är jag laddad med bra energi och lite längre nerver igen då jag kommer ut till stugan och då ska jag ju såklart fortsätta njuta med alla mina favoriter. Har på känn att det kommer bli en fin midsommar i år, inte vädermässigt då kanske, men sådär fiilismässigt. Vi har i alla fall laddat upp med de bästa sakerna, god mat, vin, härligt sällskap och en godispåse.

om att svaja till lite

Igår på gymmet ville jag snacka lite med Linda om helgen som varit. Vi hade ju som sagt kalas, och ja jag hade inte dåligt samvete efteråt. Inte för själva kalaset inte. Åt bara en bit smörgåstårta, en bit tårta och lite frukt till mitt kaffe så där var det lugnt. Jag njöt av det jag åt och kände mig riktigt tillfreds med allt.

Problemet var ju följande dag, då alla rester var kvar. Vi åt smörgåstårta till lunch, med efterföljande kaka och kaffe. Från att vara strikt till att äta två dagar i rad är ändå ett stort kast, och jag kände att jag svajade till lite. Började redan formulera tankar som "okej då, denna helg är det okej " innan jag själv insåg att jag behöver dra i bromsen. Det blev inte några större utsvävningar än en extra kakbit och lite smörgåstårta, och tro mig det är inte där problemet ligger för mig. Det som skrämde mig var hur snabbt mina tankar försökte få mig att ÄTA MERA SOCKER! Här trodde jag redan att jag var förbi detta skede, utan sockersug och nästan safe. Helgen fick mig att inse att jag fortfarande är som en nykter alkoholist, mycket vill bara ha mera. Ingen skada skedd denna gång, men som sagt insikten om hur lätt allt man jobbar för kan försvinna skrämde skiten ur mig.

Det är stunder som dessa som det är GULD värt att ha någon som Linda. Någon att prata med, som inte dömmer och som kan ge en den där lilla knuffen tillbaka. Små guppar på vägen är inte konstigt alls, tvärtom helt väntat. Och nu är jag laddad (både av socker och av pepp från helgen) NU är det dags att dra i en hägre växel, bara en vecka kvar tills midsommarmålet skall vara nått. 

*GULP*