..bekväm med shorts. Jag har ju redan skrivit om att jag verkligen haft komplex över mina fula ben, tror jag i alla fall. Om inte så kan jag ju sådär kort säga att jag alltid tyckt att jag haft fula ben, men efter graviditeten med Saga blev dom helt galet fula. Med tiden har jag ändå liksom kommit över det västa och bara insett att jag har fula ben och går ändå med shorts. Som yngre hade jag ALLTID knäbyxor för att visa så lite som möjligt.
Men idag då jag drog på mig träningsshortsen insåg jag att benen inte såg så super hemska ut längre. Ja det är klart att solbrännan gör sitt också, men största skillnaden kommer nog från träningen och den rätta kosten. Redan det att jag går till gymmet i shorts är en stor grej för mig, verkligen alltså. För ett år sedan hade jag ALDRIG gjort det.
Det kändes skoj, det kändes riktigt jäkligt najs att se sig själv i spegeln idag.
Ni ser ju själva på den första bilden. Jag kommer ihåg att jag började grina då jag såg den bilden. Hade liksom inte förstått att mina ben såg ut sådär efter graviditeten med Saga. Känns så skönt att dom börjar återgå till det normala, eller mot det normalare hållet i alla fall.
Mycket sitter ju mellan öronen, jag är så galet nöjd över mig själv och över alla de framsteg som jag gjort denna vår/sommar. Jag är så nöjd, även om jag fortfarande har fetma enligt mitt BMI. Nöjdheten och stoltheten sitter inte i vågen, inte i BMI siffrorna heller. Nöjdheten sitter i att jag ser mina framsteg, jag ser hur mycket jag satsar. Jag ser att jag KAN göra detta, och det känns bra. Ruskigt bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar