Att komma igång

" jag tycker att du är jätte duktig som tränar" "wow vad duktig du är" "Malin du är verkligen strong som kommit igång med träningen sådär pass bra"

Först av allt vill jag säga tack, tack för alla positiva och peppande kommentarer. Jag måste verkligen erkänna att jag själv också känner mig duktig, jag är så nöjd och stolt över att jag äntligen klarat av att ta tag i mitt liv, ta tag i träningen. Och eftersom jag hittat träningsglädjen så tänkte jag dela med mig av några tips till andra som kanske också vill komma igång. 

Detta låter ju kanske som VÄRLDENS SJÄLVKLARASTE sak (?) men jag tror inte att det är så. Jag tror att många t.ex. tvingar sig själva ut och springa för att "det är nu så man tränar". Alternativt tvingar man sig att styrketräna, man går till gymmet, står och glor i salen en stund och vet inte alls vad man skall göra, man känner sig obekväm och det slutar med att man inte har lust att gå dit igen.

Vägen in till min träningsglädje går genom ZUMBA. Jag har alltid gillat att dansa, men liksom aldrig haft kroppen för att göra det sådär som hobby. Jag älskade att dansa på scenen då jag var med i olika ungdomsshower t.ex. Och efter att jag provat Zumba en gång insåg jag att DETTA VAR MIN GREJ! 

Träning kan ju vara så otroligt mycket olika saker, ledorden i min träning är pulshöjning, glädje och svett. Jag är nöjd med ett träningspass då jag är svettig som en liten gris! Fundera ut vad just du gillar. 

Tycker du om att:

 vara utomhus? Inomhus? Springa? Simma? Cykla? Dansa? Vara ensam? Träna i grupp? Lagsport? Gym? 

Alternativen är oändliga, våga prova på lite olika saker för att hitta det just DU gillar.

Det kan vara jätte svårt att komma sig iväg och träna ensam, men om man har bestämt träff med någon annan på t.ex. gymmet eller vid spånbanan så är det svårare att skippa. Jag och Lelle har t.ex. en sådan överenskommelse att man inte sådär bara missar en träning, liksom vi har bestämt att den andra inte ska "godkänna" dåliga ursäkter för varför man inte kan komma. Man skall ju träna bara för sin egen skull, men ibland kanske man behöver en liten extra spark i baken för att komma sig iväg. För mig fungerar det iaf positivt att träna tillsammans med mina kompisar. Dessutom förenar man nytta med nöje, eftersom man tränar och ses samtidigt. 

Om man känner sig sugen på att prova något nytt är det också oftare lättare om man är två, jag brukar t.ex. ofta försöka övertala någon av mina vänner att komma med och prova på någon ny timme t.ex. Allt är mycket mindre skrämmande om man inte är ensam.

FÖR MIG(!!!) blir träningen mycket roligare om jag unnar mig lite nya träningskläder mellan varven. Dessutom är det, enligt mig, lättare att träna i ordentliga träningskläder, istället för en gammal urtvättad t-skjorta och mjukisbyxor. Jag började direkt känna mig mera som en träningsvan människa då jag köpte träningskläder, och alla vet ju hur stor roll det egna självförtroendet spelar.

(sen kan man ju vara lite fånig ibland också, som t.ex. igår köpte jag och Lelle likadana träningstoppar med någon fånig text på, rätt så fula men skoj att vara likadana. Vi fick minsann ett och två leenden igår på Zumban, vi höjde säkert någons trista måndagshumör med våra pinka toppar. Varsågod för det! )

Som tips kan jag t.ex. säga att stadium ofta har BRA och BILLIGA träningskläder, CUBUS och GINA TRICO har också rätt så hyfsade priser på sina träningskläder, och jag har i alla fall varit nöjd med dem. Mitt personliga favoritmärke är NIKE, både då det kommer till skor och kläder, dom är ju lite dyrare men för mig har det varit värt det. Mina byxor t.ex. har hållit i över 2 år, vilket jag tycker är jätte bra.

Tillåt dig själv att känna dig stolt, över varje träning! Oberoende om det går bättre eller sämre, för DU GJORDE DET, du var där och du tränade. Jämför dig bara med dig själv, om du t.ex. gå på ett step pass för fösta gången så ÄR det svårt att hänga med. Då kan du inte jämföra dig med andra som kanske gått på step i flera år.

Delmål i träningen är bra, det behöver inte handla om några stora saker alls. Ju mindre mål desto lättare att uppnå dem. Ett mål kan t.ex. vara att orka göra ett visst antal repetitioner av en övning, eller springa en viss sträcka. Det viktiga är att delmålet skall vara lite utmanande men inte omöjligt alls. Jag kan t.ex. inte börja med att ha ett delmål att springa 10 km, men kanske 2km eller 3km ? Följande delmål är kanske 4 km och så vidare. Kom ihåg att känna dig stolt då du uppnår ett delmål. Och kom också ihåg att du inte kan/behöver uppnå ett delmål vid varje träning.

Oberoende av vilken träningsform du väljer så skulle jag vilja påstå att det lönar sig att försöka få hjälp och stöd av någon som VET och KAN. Vill du börja löpträna kan du fråga någon som sysslar med det, vill du styrketräna frågar du någon som kan det osv. Själv är jag så otroligt glad att jag vågade erkänna för mig själv att jag har noll koll på styrketräning och vågade ta hjälp av en PT.

och till sist men absolut inte minst!

Det kommer alltid att finnas annat dom DU kan göra istället för att träna. Så bestäm dig från början att du kommer att vilja sätta ner tid på din träning. Bestäm dig! Och tillåt dig inte att skippa en planerad träning bara för att du inte "orkar". 

Vila är viktigt, och man skall inte träna om man är sjuk! 

Men annars gäller det nog bara att puscha sig själv lite, för varje dag kommer det inte att kännas skoj. Dock brukar jag alltid tänka på att man ALDRIG ÅNGRAR att man tränat.

Hoppas ni fick ut något av dessa tips, fråga gärna om ni undrar över något.