Ett av det finaste i barndomen

Som jag skrev igår så for Adam iväg till stugan med sin Fammo och Faffa. Och även om jag ju så klart saknar vår lilla buse så är jag så glad att han har både Fammo & Faffa, Mommo och Moffa som bryr sig. Att sen ännu både Adams (och Sagas då också så klart!) Mommo och Moffa kommer med en "plus one" gör ju att det finns ännu flera viktiga vuxna i kidsens liv.

Jag minns själv somrarna speciellt ute på Fammo och Faffas villa, hur roligt och mysigt det var att få åka dit utan mamma. Även om jag så gott som varje kväll grät en skvätt för att mamma inte var där. Alla kusinövernattningar hos Mommo och Moffa är ett annat fint minne från barndomen. Det känns så fint att Adam och Saga också skall få dessa minnen från sin barndom.

Eftersom jag minns hur kul det var att få vara själv och inte ha mamma med så känns det inte lika jobbigt att låta Adam börja åka iväg på äventyr. Jag vet ju att han har det hur bra som helst, att han nu dessutom får 100% uppmärksamhet i ett dygn är ju jätte kul för honom. Tror han behövde en liten paus, det har nämligen börjat gå upp för honom att Saga inte bara äter och sover. Lite avundsjuka på lillasyster helt enkelt. Och då är det jätte skönt att han får lite egentid han också.

Jag är så glad att både mina och Anton föräldrar vill ha en så stor roll i våra barns liv. Far-, och morföräldrar är så otroligt viktiga för barn. Nu menar jag ju såklart inte att de är de ända människorna som skall vara viktiga i ett barns liv. Jag är fullt medveten om att alla inte har samma möjlighet och inte är det något sämre med det heller. Men eftersom jag själv inte längre har min Fammo och Faffa i livet så uppskattar jag att Adam och Saga får ha sina, och eftersom vi fått lära oss den hårda vägen att livet kan gå hur som helst så tänker jag njuta av varje dag som Adam och Saga får ha dem.