En sak som jag alltid ibland kan vara lite ledsen över är att jag tappat kontakten med flera av mina barndomsvänner efter att jag blev gravid. Våra liv blev helt enkelt så annorlunda att vi inte kunde umgås längre, trist men sådant är livet ibland. Måste säga att jag är så otroligt glad för att Lelle och Matte inte slutat umgås med oss. Vissa veckor umgås jag och kidsen säkert mer med Lelle än Anton, så ni kan tänka er på vilken nivå vi är.Är också väldigt glad över att vi har Karin och Kim, även om de nuförtiden då har ett eget barn och faller i kategorin vänner med barn. Annars har jag väldigt lite kontakt med mina "gamla" kompisar.
en liten bild från sommaren innan jag blev preggo, se också hur fint jag "gömmer" min cigg. Oj voj..
Som tur är så hittar man nya vänner och bekanta genom barnen. Vi har t.ex. bildat en egen liten mammagrupp jag och några andra mammor med kids födda 2012 (en 2013). Vi försöker träffas rätt så ofta men eftersom många jobbar så blir det ändå inte så ofta som man skulle vilja. Hoppas på att lära känna flera nu under hösten med barn födda 2014. Trist att man inte hör till någon mammagrupp med andra barnet.
Men som svar på frågan hur vänner reagerar på att man får barn så måste jag nog säga att barn tycks vara en deal breaker, endera stannar vännerna och då VET man att man hittat en vän som finns vid ens sida i vått och i torrt, eller så går det som för de flesta av mina vänner. Man växer ifrån varandra, har inte något gemensamt och ja ni förstår slutar att umgås.
En rolig sak är ju ändå att man kan hitta tillbaka till varandra senare i livet. Kanske de någon gång längre fram i livet råkar vara mammalediga tillika som jag (om jag nu kommer vara de flera gånger då såklart). Har redan börjat umgås med flera "pånytt" efter att de blivit mammor, då har man något gemensamt och då tror jag också att allt det gamla kan komma tillbaka.
Hur har det gått för er andra med barn?
Hur reagerade er omgivning inför den livs förändrande händelsen?
Jag tappade i princip alla mina bästa vänner från låg- och högstadiet när jag flyttade till min pojkvän i en annan stad. De var ju inte medvetet, de bara blev så. Jag hängde inte alls med va som hände i min gamla hemstad, och eftersom jag och mina vänner ännu hade några år kvar av tonåren och min pojkvän va just över 20 va ju hans vänskapskrets lite annan. Genom facebook vet man ju lite va alla sysslar me nuförtiden och ibland kan jag skriva ett meddelande åt nån, men sen jag fick barn har nog själva träffarna helt försvunni... Nu har alla mina nya vänner här också själva barn, de blir mera naturligt att umgås så. Fast de inte heller sker allt för ofta när alla har så mycket program hela tiden...Ibland kan ett minne dyka upp, och då blir jag nog lessen över att jag inte höll kontakten i alla fall :(
SvaraRaderaja ibland känns det väldigt trist att man tappat bort varandra.. men tror inte man kan så mycket åt det.. kul att du hittat nya vänner som du har något gemensamt med, nya vänner också ju också vänner ;)
RaderaJag har lyckats hålla någon kontakt med de flesta, men på grund av att alla har fullt upp (de barnlösa mer ään de med barn) så ses vi kanske ett par ggr i halvåret. Trist ja, men det har inte förenklat saken att jag jobbat de flesta helgerna då jag var på ett annat jobb. Däremot märkte jag att min "dagliga" kontakt via Whatsapp och annat minskade rejält med de äldre utan barn. Tror det var en svår sak för dem att leva med att jag som ung får barn. Jag skulle inte vilja påstå att det alltid pga barnen som kontakten svalnar. Alla mänskor har det bara såå hektiskt i dagens läge och alla de spontana kvällsbesöken t.ex. vardagskvällar har fallit bort.
SvaraRadera