Rätt så fort fick jag tänka om! insåg hur mycket onödiga bråk som skulle uppstå om jag skulle börja gnälla om allt. Insåg att vi får välja några regler som är viktiga och som vi håller hårt på men om allt skall gå så som jag vill så måste jag ju sköta mina barn själv till 100%
Fortfarande tycker jag att det är jag och Anton som sätter upp reglerna. Jag vill att man följer dessa saker som är viktiga för oss, men sedan är det fritt fram. Jag tänker inte bestämma vad mina barn skall äta till middag om det är hos barnvakt. Jag tänker inte sätta upp någon gräns på att Adam får äta högst ett kex per dag eller att han absolut inte får smaka på godis innan han är 5 år.
Vi har våra regler här hemma, vi har inte så många regler men de få som vi har följer vi. Reglerna som vi försöker vara konsekventa med är att vi :
- äter vid matbordet, vi springer inte omkring med varken mat eller dricka i huset. Jag tycker inte om då barn springer omkring i hemmet med mat. Äckligt med någon halv smörgås i soffan eller en halväten banan med leksakerna.
- efter maten säger vi tack, det är något som är viktigt enligt mig. Hittills tackar Adam så gott som alltid automatiskt, det hoppas jag att skall hållas kvar tills han blir vuxen. Att säga tack är verkligen något som man nu bara måste lära sig!
Sen självklara grejer som att vi inte söndrar saker, vi är inte elaka och vi säger förlåt om något hänt i misstag eller med flit..
Men jag känner inte att Adam behöver åka iväg med en regel bok, om mommo låter Adam äta kex i soffan så får det stå för henne. Nu låter inte mommo Adam äta kex i soffan, hos mommo äter man också vid matbordet (gissa nu varifrån mina regler kommer) Det den vars hem vi befinner oss i som bestämmer detta, men om jag är med försöker jag ändå få Adam att äta vid bordet. Vi har kommit överens med Anton om att då barnen är hos barnvakt så är det barnvaktens regler som gäller, eftersom att vi då inte är med. Nu lämnar vi ju inte våra barn till andra än fiffiga människor ändå, så jag litar på att dessa människor kan tänka själva göra det som är bäst för Adam.
Regler kring mängder av t.ex. kex eller sådant så har jag valt att inte stressa över det. Vill fammo ge ett extra kex är det OK. Min mommo gav oss alltid en massa gottigheter, tror nog att det viktigaste är att vi inte hemma proppar i oss en massa kex. Om sen fammo bjuder på ett eller två kex så har det ju ingen skillnad. Det blir ju lätt konflikter också om man skall måsta blanda sig i allt, de flesta fattar ju nog att en 2 åring inte kan äta så himla mycket av t.ex. kex. Dock vill jag nog att alla skall acceptera då jag säger att det räcker, för Adam börjar må illa och spy om han får i sig allt för mycket socker. (vi provade på det då Addes kusiner langade godis till honom en morsdag, utan att jag hade koll på att dom bjöd till honom)
Hur tänker ni gällande era barn och regler? skall samma regler lydas över allt eller får det vara lite mindre regler då barnet är t.ex. med fammo och faffa?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar