En bra träningsmåndag, men en dålig mammamåndag..

Hej hej och trevlig måndag till er! Igår var det lite tyst är på bloggeliton, vi var nämligen till hufvudstaden och BORGBACKEN hela lilla familjen, pluss lite annat schack. Addes och Sagas kusiner med familj, och Antons mamma och pappa. Syrran var också med, och vi hade en helt GALET rolig dag. OJ så skoj det var att åka igen, länge sen sist var det! 

Lite bilder som Antons brors fru tagit:

Då vi åkte denna, som var det BÄSTA jag någonsin åkt!!, SVOR jag så mycket att jag nästan skämmes efteråt. Jag var SÅ RÄDD och det var SÅ HÄFTIGT på samma gång. Måste dock jobba bort svordomarna tills nästa gång, lite pinsamt sådär. 

Idag har varit en bra måndag, förutom att Adam fick mig att känna mig som VÄRLDENS SÄMSTA MAMMA. Han övar ju att vara på dagis ännu denna vecka och idag var han en timme ensam där. Sist han var det gick det jätte bra, men idag hade han varit ledsen. 

Möt nu själv din 3 åring som med gråten i halsen säger:

mamma jag är jätte ledsen på dig, för du lämnade mej här

Voj lilla gullet ändå, mitt egna mammahjärta krossades nog i 1000 bitar just då. Men nu på kvällen var han redan ivrig för att han skulle och leka till dagis i morgon igen. Så vi ska hoppas att det börjar gå riktigt bra där i alla fall.

Träningsmässigt kickades denna vecka igång med BESKED. Det blev dubbelpass idag, PUMP och sedan Zumba. Med en total förbränning på hela 1300 kcal, HEJDÅ! Så skönt att träna igen, hade en mer eller mindre oplanerad paus över helgen. På lördagen var jag ju på promenix men muskelträning har jag inte gjort på hela helgen. *hupsis* Kändes riktigt skönt att få pinas lite igen faktiskt. Och efter PUMPEN var det ju så skönt att skaka loss alla trötta muskler till härlig musik. Har jag sagt att jag ÄLSKAR måndagszumban? Haha, NÄ har nog ALDRIG nämnt det förr tror jag. *skämt*

Det höll på att skita sig lite för mig efter gymmet bara, för mitt i allt stod jag där utan bil (Anton hade fört mig till gymmet och jag hade ju tänkt att jag säkert får åka hem med Lelle..Lelle kom till gymmet med cykel *nice*) och utan akku i min telefon. Det kändes sådär lagom muntert. MEN som tur fick Lelle kontakt med Anton och han kom sen och hämta mej. Jag hade dessutom sådan tur att jag hade sällis ända tills Anton kom, tack Diana och Lelle för det <3 Hade varit skit tråkigt att vänta ensam, men nu hann vi babbla på om en massa olika saker. *skoj*

Är väldigt glad över att jag inte behövde traska hem alla 8 km i alla fall, i flipflops dessutom. Vad lär vi oss av denna? LADDA TELEFONEN och ha bilen (eller i alla fall cykeln) med till gymmet.

Nu blir det sovdags för denna brud, trött som en gurka är jag. 

GONATT!

Familjen annorlunda

I början av juni hade jag bokat in en fotografering med super duktiga Kamilla, hennes blogg hittar du HÄR. Jag var jätte ivrig och hade redan på förhand kikat på alla de fina bilderna som hon hade på sin hemsida. Nåja nu är det ju som så, att vår familj inte är helt som alla andra. Barnen totalvägrade att samarbeta, Adam såg ABSOLUT inte in i kameran alls (seriöst vi höll på i 1,5 h) och Saga gallskrek direkt som hon inte var i min famn. Nu låter detta som värsta kaoset, men stämningen var ändå god. Kamilla försökte på alla möjliga olika sätt få barnen att samarbeta men just den dagen hade dom helt enkelt inte lust.Efteråt pratade Adam om att det var roligt att fotas, haha tjena bara. Nej men huvudsaken var ju att vi alla ändå hade roligt och att ingen blev stressad. (lite sur på mina kids var jag nog i bilden då vi åkte hem..men rätt så snabbt gick också det om)

måste ju visa bonusbilden som Kamilla skickade mig, ett kollage som är rätt så beskrivande.

Även om det inte gick riktigt så som jag hade tänkt mig, och även om bilderna nu inte heller blev det jag hade drömt om så är vi nöjda. Några små guldkorn hittade vi sedan, blad säkert 100 bilder. Jag älskar själva fotot, ljuset och färgerna. Synd bara då barnen strejkade. Som tur ska vi försöka igen senare i sommar, och hoppas på att vi kanske då kunde få några enskillda bilder på barnen också. Tror minsann att vi ska ta med Lelle som "extra flirtare bakom kameran"

Här kommer nu mina favoriter:

alla bilder är fotade av Kamilla.

Hur som helst kan jag verkligen rekommendera Kamilla, super trevlig och mysig och jätte duktig! Hon fick i alla fall mig och Anton att se avslappnade och snygga ut på bild. Tummen upp!

En midsommardröm

Hälsningar från Korpo, här har vi det riktigt jätte bra, solen lyser med sin frånvaro och vi är lite små bittra över att den verkar lysa på alla andra ställen än här. Nåja men vi har ju det bästa sällskapet istället, så vi måste väl unna andra människor att ha solsken istället.

Tänkte bjuda på lite bilder från vår midsommar, innan jag återgår till att slappa. Skön helg måste jag säga!

Midsommaren inleddes med NYPOTATIS, så gott! Premiär för i år och vi var alla överens om att det var precis så gott som vi hade tänkt. NAMI!

Som ni ser så satsade vi riktigt och hade bordsplacering "parmiddag style". hade så lyxigt att båda barnen råkade sova just då vi åt, så vi njöt lite extra av både maten och sällskapet!

Kärlek på en tallrik!

är det midsommar så är det, sade vi och gav en egen glass till 1 åringen, tror jag aldrig sett någon njuta så mycket av en glass. <3 hon blev inte ens klottig, så gott var det.

efter glassen var det dags att hoppa i bunkkan, barnen trivdes båda som fisken i vattnet. Adam speciellt är ju ett riktigt vattendjur och var mera under utan än ovanför.

med hopp om att göra lika fina kransar som "alla andra på instagram" traskade vi iväg till skogen, Lelle och jag. 

vi hittade väl inte jättemånga blommor, mest knoppar och gräs. 

efter några nervsammanbrott och fula ord hade vi råddat ihop varsin krans. Vi skrattade rätt mycket åt våra misslyckade knasar men poserade stolta ändå.

Då barnen somnat passade vi på att skåla in sommaren med varsitt glas perfectday rosé, eller okej, vi tömde flaskan och lite till. En härlig dag, kväll och natt. Detta lever vi länge på!

Skön fortsättning på helgen!

vi fortsätter i alla fall att njuta här ute på stugan tills i morgon.

Med tårar i ögonen

Jag är inte alltid mamman som gråter, sällan jag blir så rörd av mina moderskänslor att jag tar till lipen. MEN nu, då jag satt och plitade ner resultaten från dagens rådiskoll rann tårarna ner för mina kinder. Tänk att våran lilla Adam redan varit på 3 (!!!) års koll. Jag blev så till mig av hur duktig han var, så fina saker som rådistanten skrivit om honom i hans häfte. Han är ju bara för go, våran lilla (snart) 3 åring. Speciellt samarbetsvillig var han inte, då rådistanten ville kolla lite vilka djur han kunde så började Adam prata om traktorer istället. Extra skoj var det då rådistanten pekade på en spade "vad är det här Adam? man kan gräva med den.." och Adam tittade på henne och svarade "det går nog bättre att gräva med grävmaskin"

Båda barnen fick massa beröm på rådiskollen. Glada, fina, nöjda barn. Dom fick båda beröm över att dom tar kontakt med vuxna fint, att dom har glimten i ögat. Och ja, inte kan jag ju annat än hålla med. Jag har ju ändå VÄRLDENS bästa barn!

Båda kidsen hade följt sina kurvor bra, vilket ju är skönt att se med tanke på att dom båda ibland kan vägra att äta mat. Inget extra att anmärka på helt enkelt. Så nu har vi paus från rådis i ett halvt år.

På skoj kollade jag upp lite hur alla i familjen växt från nyfödda till 1 års ålder. Saga är nog en liten mini i jämförelse med mig som 1 åring. Nästan 2 kg lättare. Annars är vi nog rätt så jämna.

Och såklart vill ni ju se hur söta vi alla varit som cirka gurka 1 åringar

Tror vi kan konstatera att Adam är "mammas pojke" och Saga är "pappas flicka" Har inte tänkt på att Saga verkligen liknar Anton. Men ja tydligen som 1 åring i alla fall.

Då det kommer till personligheten likar barnen sen igen andra vägen. Adam är lugn som sin pappa medans Saga är lite mindre jämn i humöret, precis som sin mamma.

En aktiv helg

Hejhopp, man tycker ju att det borde uppdateras flitigt på bloggen då det är (eller har varit) långhelg. Men tydligen är helgerna bloggfria för mig just nu. Nåja, vi har inte gjort speciellt mycket heller. På torsdagen var vi till Åbo, till vårdberget. Eftersom jag ju är student (JA jag måste skryta med det eftersom jag inte har någon annan utbildning *ännu*) så ville jag ju sätta på mössan. (för första gången dessutom, fråga inte vad jag gjort de andra 4 åren?!?)

Efter vårdis passade jag på att njuta av ett folktomt gym. Kände mig lite SAD, som inte hade andra planer för kvällen. Men samtidigt var det ju så skönt att vara helt ensam, jag kunde ju prova på övningar som jag vanligtvis inte gör (för att det minsann inte är fagert för någon att se på, OKEJ OKEJ man ska inte bry sig om andra egentligen men ibland gör man ju det i alla fall!) 

sen kan jag ju passa på att glatt berätta att jag komma i mina gamla jeans igen. *hurra, jubel och applåder* Detta är alltså byxor som jag gick med innan jag blev preggo med Saga. Känns så NAJS att det börjar synas lite resultat nu. *nöjd*

Igår cyklade jag, med Adam i cykelsitsen, till malmen på första maj jippo. Adam var nöjd som fick åka cykel, dessutom fick han en ballong. (som jag hade lovat honom redan på torsdagen, men sen hade dom bara fula ballonger vid butiken!) Igår var min vilodag från träning, snyggt jobbat att jag ändå cyklade 14 km, kändes i röven kan jag meddela!

Idag passade jag på att ta cykeln till gymmet, ca 8 km ena vägen. Det positiva med att cykla är att man slipper värma upp i salen. Det är typ det tråkigaste jag vet! Samma sak med cooldown, det går liksom automatiskt då man cyklar. Så tummen upp för det!

Så det om det, träning och familjetid denna helg. Så skönt att vi ännu har en HEL söndag på oss innan vardagen kallar. Fast nu lurar jag mig själv, för Anton hade väl jobb i morgon.

HÄRLIG fiilis, stolt och tacksam

Hejsan hoppsan alla fina, och TUSEN TACK för all respons på det förra inlägget. WOW, min lilla blogg är minsann inte van att få så mycket kommentarer och likes. Känns jätte skoj att så många gillade inlägget och förstod vad jag ville få fram. SUPER!

Idag var det då dags att igen en gång ställa mig på vågen. Jag visste ju nog att jag kämpat hårt, ätit bra och tränat mycket. Men ändå var det lite spännande. Döm om min förvåning då vågen visade hela 3,5 kg mindre än för 3 veckor sedan. WOW, känner mig faktiskt jätte bra. Jag är stolt över mig själv, och det tycker jag att jag har all anledning att vara!

Nu gäller det bara att fortsätta i samma bana, träna hårt och äta rätt. Jag trivs så bra med mitt nya liv, och om jag skall vara ärlig så finns det saker som väger tyngre än viktnedgång. Har den senaste tiden fått höra att jag ser så mycket piggare, gladare och friskare ut. Och det är säkert sant, för jag känner mig så mycket bättre nu än jag gjorde i vintras. Jag känner att min kropp utvecklas, att den blir starkare och friskare för varje dag som går. Redan nu märker jag ju att jag kan köpa kläder som inte passat på mig på länge, dessutom sitter ju kläderna bättre då kroppen börjar bli mera tight och inte sådär pluffsig som den var innan. Ja alltså hittills ser jag inget negativt alls med mitt nya liv, jag är så tacksam över att jag äntligen vågade be om hjälp! Att våga ta hjälp av en sakkunnig är nog det som gjort att jag klarat detta såpass bra. Linda på gymmet är super duktig, glad, peppande och oersättlig för mig just nu! Tänk att Linda fått mig att börja älska styrketräning, det är minsann inte illa!

Och sen skulle jag samtidigt vilja säga att jag är så otroligt tacksam över att vi har ett så fint gym här i Pargas, sportsgym. Det är inte bara Linda som är super där, utan hela personalen är så otroligt bra. Det är ju inte någon hemlighet att jag ÄLSKAR Dianas timmar, att hon lyckats få mig att hoppa omkring på ett stepbräde i en timme är ju i sig helt otroligt (att det dessutom är jätte roligt gör ju saken ännu mer amazing) Alla i personalen är glada, alla hälsar, man får verkligen personlig service, hjälp, stöd, råd. You name it! Hoppas dom vet vilket super jobb dom gör!

Och om vi nu ännu skall snacka tacksamhet så är jag ju också så otroligt tacksam över alla som peppar, hejar och stöttar mig. Som ställer upp som barnvakter, som anpassar middagen efter mig, som tror på mig. NI vet alla vem ni är! 

Nu har jag en så otroligt fin stämning i kroppen, jag är nöjd och stolt över mig själv. Och det kan jag lova att jag inte känt på länge. 

Jag är så otroligt stolt och tacksam!

tillbaka igen

Hejsan hoppsan, det blev visst en liten paus här över helgen (okej då fredag - tisdag). Ibland blir det så, jag vet ju själv att jag inte orkar läsa andra bloggares orsaker till varför de inte bloggat under en tid så därför väljer jag också att inte tråka ut er med det.

Helgen i Jeppis var bra, tung, rolig, ledsam.. Att träffa släkten är ju roligt, speciellt de som man så sällan annars ser. Dock känns det så trist att vi alltid ses på en begravning.. Och begravningen då, en fin liten begravning med de närmaste. Efter begravning och minnesstund träffades släkten på en restaurang för att äta middag, följt av "efterfest" (min kusin "M" som kallade det till efterfest) hos min faster.

Andra delen av Londonresan

jag förstår att det känns lite tjatigt. Först tjatade jag om att vi skulle åka och nu fortsätter jag tjata om att vi varit på resa. Men stå ut (eller läs int då..fritt val liksom). 

Här kommer i alla fall andra delen av bilderna:

en av höjdpunkterna under resan, om man då inte tänker på att träffa syrran och se London så var ju Harry Potter studion. Nördar som vi ju är, Mamma, syrran och jag så var vi lika ivriga som 10 åringarna. Gillar man Harry Potter ens lite så skulle jag verkligen rekommendera att man besöker detta ställe. Det är rätt dyrt men värt det enligt oss i alla fall.

Anton, Robbe och barnen var inte med. Barnen skulle inte fått ut något av detta så dom blev och leka i parker istället. Bra att det gick att ordna så!

riktiga kostymer och peruker, väldigt coolt.

såklart måste vi ju springa igenom till rätt perrong också, med Harrys kärra. Vems annars liksom?

vi skålade i butter bear, men tyvärr föll det inte mig i smaken. För sött för mig, men ändå skoj att prova på. Det hör ju liksom till.

ett av det finaste var ju slottet, modellen som de använt då de filmat Harry Potter filmerna. Bilderna ger inte stället rättvisa, jag valde rätt snabbt att låta kameran vara i väskan och bara uppleva istället. Tror det var ett klokt val.

jag skrev ju att salladerna var super, här kommer en annan variant. Denna avnjöts utomhus i +25 grader och solsken. SKÖNT!

och våren och värmen, så härlig. Det var grönt och fint, blommorna blommade och solen värmde. Sista dagen var det lite kallare igen, sådär att man nu inte gick med bara topp men det var ändå så otroligt skönt.

Man kan ju inte vara i London utan att besöka Madame Tussauds, så det hann vi också med. Fina dockor var det nog, skoj att se och så men aningen besviken blev jag. Vet inte vad jag väntat mig egentligen men ja man kan ju inte bli impad av allt heller.

var ut och cyklade med E.T.

och Anton chillade med nya polare i en soffa

skoj hade vi i alla fall, syster yster, Anton och Jag. Barnen var med mamma och Robbe, vilket var skönt för dom skulle knappast ha fått ut något av detta besök.

och här har vi madammen själv. 

Utsikten från vår lägenhet

och på natten

lyxigt med stor balkong, speciellt då man hade en liten som ville sova i vagnen på förmiddagen. Sen åkte vi hem igen. Vi gjorde ju en massa andra saker också, shoppade, åt, umgicks, åt, sov, handlade. Men tror det räcker med bilder i alla fall.

Jag vill tacka mina fina barn för att dom kunde bete sig så otrolig fint under hela resan. Vågade inte tro att en storstads semester (nåja semester är väl att ta i) kunde bli såhär pass lyckad med en snart 3 åring och en snart 1 åring. Jag vill tacka min syster som visat oss sitt London. Det var lyx att ha en guid, speciellt i tunnelbanan. Hon visste vilken buss vi skulle åka med, hon hade liksom koll. Och sen vill jag tacka mamma och Robbe. Dom såg efter kidsen, dom hjälpte till då det behövdes och dom gjorde så att också jag och Anton fick lite tumis tid. 

Det känns alltid lite tomt efter en resa, liksom vad skall vi vänta på nu? Men jag är så glad över att vi gjorde denna resa. Vi fick många skratt och fina minnen, det lever man länge på. Dessutom lovade ju vädret i Lodon att nog både våren och sommaren kommer i år också.