och så var det resultatdags

Hej hej! Här sitter jag nu, nöjd och stolt som värsta tuppen. Ni kan ju säkert redan gissa att resultatet av dagens vägning var SUPERBRA! Känns så bra att det verkligen syns på vågen också, att jag kämpat och gett 120% de senaste veckorna. 

HÄR kommer nu då dagens resultat:

Ja vad kan man säga? Känns ju nästan lite fånigt att säga att jag är nöjd, hallå vem skulle nu inte vara det? Att jag faktiskt på ett hälsosamt sätt snart gått ner 20 kg känns ju bara helt super. Att jag fortfarande är lika motiverad att fortsätta, att jag verkligen känner att jag ändrat på hela min livsstil. Att jag verkligen KAN lyckas. Så mycket känslor på en och samma gång.

Samtidigt måste jag påpeka att även om vikten minskat och måendet blivit avsevärt bättre så är inte mitt liv en dans på rosor, fortfarande kommer det motgångar och besvikelser och allt det där andra som tyvärr också hör livet till. Jag vill bara påpeka detta för att förtydliga att livet inte blir bara rosa sockervadd för att man minskar i vikt. 

Men tillbaka till min stolthet över mig själv. Det är roligare att snacka om den, det bästa för min egna del är ju att det inte alls känns jobbigt. Inte just nu i alla fall, säkert kommer det att komma dagar då jag inte alls vill träna, eller då jag mest av allt bara vill klämma i mig godis och glass. Men JUST NU saknar jag inte mitt gamla liv alls, inget av de faktiskt. Jag saknar inte att må dåligt efter att jag ätit alldeles för mycktet godis, jag saknar inte ångesten varje söndag och jag saknar absolut inte mina tomma löften till mig själv "på måndag kör jag". Jag saknar inte att svälta mig själv, att inte äta något på en hel dag och sedan frossa på kvällen. Jag saknar inte att känna mig tung, trött och helt utan energi. Nej tack, jag saknar verkligen inte något av det gamla.

En riktigt positiv sak är också att jag nu ligger på "normal" fett procent. Känns riktigt fint det, och helt galet att jag gjort mig av med hela 36 smörpaket. Förstår ni vilken mängd fett det är? Jag måste nästan åka till butiken och kolla, plocka ihop 36 paket smör och stirra lite på dem. Tack och hej, kom aldrig tillbaka!

För att fira det fina resultatet idag passade jag på att testa den nya energidrickan Nocco som dom har på gymmet. Smakade riktigt bra faktiskt, jag testade den med päronsmak. Mycket energi och vitaminer och inga kalorier, perfekt för mig! Se det som ett litet tips.

#träningsglädje

Hejhopp! Här har det minsann inte varit mycket aktion denna vecka. Det beror delvis på lite brist på inspo och delvis på att jag jag haft annat för mig. No shit, ofta jag har massa extra dötid.. Något som jag däremot haft lika mycket tid för som vanligt är TRÄNINGEN, oj detta flow just nu! Hoppas det aldrig tar slut.

 Jag förstår att ni säkert börjar bli lite trötta på mitt tjat om att jag ÄLSKAR träningen, så istället tänkte jag visa lite fiilisbilder som jag tvingade tjejerna att vara med på idag. Haha det är inte lätt att vara kompis med en bloggare, LOL NEJ jag är inte hög i korken mera, det gick nog om efter förra helgen.. Det är dessa brudar som gör min träning så rolig, oj dessa brudar alltså finaste träningssällskapet man kan ha.  

Mina bästa träningsvänner <3 

Såklart ville jag ju att vi skulle posera med både Diana (första bilden) och Linda (andra bilden) det är fasiken tack vare dessa människor som jag mår så bra som jag mår idag. Tack vare dem som jag äter hälsosamt, tränar och verkligen njuter av livet. Dom inspirerar, motiverar och peppar. ALLA TUMMAR UPP! Alla borde få ha tillgång till dessa brudar, eller motsvarande då kanske. För dessa två finisar får minan inte försvinna från Sportsgym! (ibland drömmer jag ju mardrömmar om att dom slutar jobbar på sportsgym, inga trevliga drömmar alls. HUA mej ändå!)

Alltså dessa tjejer, jag skulle kunna skriva långa romaner om hur mycket jag gillar dem. Hur mycket dom ALLA motiverar mig på olika vis.  Så otroligt tacksam över att jag har dem i mitt liv! Och att jag får träna tillsammans med dem varje vecka, lyckost mej liksom. Visst gillar jag att styrketräna också, att ensam få svettas och känna hur det bränner i mina muskler. Men jag skulle ALDRIG byta bort de ledda passen, ALDRIG! Den energin och den fiilisen som man har efter ett riktigt svettigt pass går inte att hitta någon annanstans!

och tillslut en bild från efter själva passet. Ni vet ju att man inte tränat tillräckligt hårt om man fortfarande ser bra ut efter träningen.. hihihi nu låter det som att jag tycker att vi är fula på den sista bilden, men jag skojade bara super fina brudar hela bunten!

I väntan på nästa vecka!

Njuter av mitt träningsflow

Hejsan! Mitt i natten hann det bli innan jag tog fram datorn, hupsis! Vi kollade film med Anton (händer typ aldrig!) fast jag menar det är väl knappast så intressant för er att läsa om det. (eller? hojta till i så fall.. INGEN? nehe inte då..)

Tidigare idag var det igen dags för spinning, denna vecka var jag inte alls lika nervös. Skönt. Det var tungt som sjutton idag och jag förstår inte HUR man ens KAN svettas så mycket? Seriöst, hela handduken är genomblöt på 50 min. Bra är det ju eftersom det tyder på effektiv träning, men samtidigt är det ju skit äckligt, en hel handduk av svett. Tur att alla är ungefär lika svettiga då timmen är slut, svetten är ju ett tecken på bra träning (intalar jag mig själv för att inte känna mig sådär super äcklig)

Är verkligen inne i ett FLOW då det kommer till träningen nu, jag har energi och vilja så att det räcker och blir över. Allt känns roligt och jag packar alltid gymväskan med ett leende på läpparna, är lite orolig för när första "väggen" ska komma emot. Första gången som det kommer kännas motigt att åka iväg, nåja men den tiden den sorgen. Just nu ÄLSKAR jag tränigngen. Tur att Anton ändå "tvingar" mig att vila mellan varven. Annars skulle jag säkert köra fullt ös tills kroppen inte orkar mera. Och dra på mig någon onödig skada eller liknande. För även om det är riktigt tråkigt att vila så är det ju viktigt att göra det ändå. 

Känns som att jag hittat en bra balans i träningen nu, jag har mina dagar och jag vet vad som ska göras vilken dag. Det går som på rutin nu redan, vilket är så skönt. Det är liksom inte ens frågan om att jag inte skulle åka till gymmet (om jag nu inte har andra plans eller är sjuk typ) Nu kom ju spinningen med lite sådär huxflux men eftersom jag gillade det och ändå inte kan välja bort något annat så är det väl bara att köra. Just nu är det fredagarna som är vilodagar, men det kan ju ändras lite från vecka till vecka, ledda pass går jag på måndag (zumba) tisdag (step & cardio) onsdag (spinning) och torsdag (step & box) rätt så mycket fokus på ben och röv, vilket är bra! Liksom vem vill nu inte ha snygga ben och en snygg röv? Det känns minsann i benen efter dagens spinning pass i alla fall, konstaterade just till Anton också att det är konstigt med spinning för "man cyklar ju bara" och ändå är det sådär tusans tungt. Att det sen ännu kan kännas roligt på samma gång är ju verkligen super mysko. Men med bra musik och bra pepp så kan det ju inte bli annat än skoj. Jag har väl nämnt det förr, att jag gillar Dianas timmar?!? (ha ha nej aldrig, det var en total nyhet här på bloggen)

Nåja det om det idag, dags att försöka hitta sömnen nu så att jag KANSKE skulle sova INNAN klockan 2 inatt. Seriöst, min dygnsrytm är åt skogen just nu. #måstesovamera

Vi hörs igen! 

En midsommardröm

Hälsningar från Korpo, här har vi det riktigt jätte bra, solen lyser med sin frånvaro och vi är lite små bittra över att den verkar lysa på alla andra ställen än här. Nåja men vi har ju det bästa sällskapet istället, så vi måste väl unna andra människor att ha solsken istället.

Tänkte bjuda på lite bilder från vår midsommar, innan jag återgår till att slappa. Skön helg måste jag säga!

Midsommaren inleddes med NYPOTATIS, så gott! Premiär för i år och vi var alla överens om att det var precis så gott som vi hade tänkt. NAMI!

Som ni ser så satsade vi riktigt och hade bordsplacering "parmiddag style". hade så lyxigt att båda barnen råkade sova just då vi åt, så vi njöt lite extra av både maten och sällskapet!

Kärlek på en tallrik!

är det midsommar så är det, sade vi och gav en egen glass till 1 åringen, tror jag aldrig sett någon njuta så mycket av en glass. <3 hon blev inte ens klottig, så gott var det.

efter glassen var det dags att hoppa i bunkkan, barnen trivdes båda som fisken i vattnet. Adam speciellt är ju ett riktigt vattendjur och var mera under utan än ovanför.

med hopp om att göra lika fina kransar som "alla andra på instagram" traskade vi iväg till skogen, Lelle och jag. 

vi hittade väl inte jättemånga blommor, mest knoppar och gräs. 

efter några nervsammanbrott och fula ord hade vi råddat ihop varsin krans. Vi skrattade rätt mycket åt våra misslyckade knasar men poserade stolta ändå.

Då barnen somnat passade vi på att skåla in sommaren med varsitt glas perfectday rosé, eller okej, vi tömde flaskan och lite till. En härlig dag, kväll och natt. Detta lever vi länge på!

Skön fortsättning på helgen!

vi fortsätter i alla fall att njuta här ute på stugan tills i morgon.

berg och dahlbana

Alla dagar skall ju inte vara solskensdagar men denna dag har minsann varit gråare än gråast. Även om solen nog sken där ute nästan hela dagen. Min fot (eller egentligen mina fötter) började krångla igen och det gör min bara så otroligt ledsen och frustrerad. Igår var jag så taggad och peppad, så lycklig över att äntligen, efter 2 veckors paus från cardioträningen, kunna jumppa utan hinder. Men NEJ fotjävlen började ju bråka i alla fall, och jag grät på vägen hem. Jag kände mig så otroligt uppgiven, det kändes så otroligt orättvist att jag, som aldrig tidigare haft problem med krämpor, nu skall ha problem hela tiden. Först var det ju vaderna och nu foten, nej inte ens ena foten nu mera utan båda fötterna. Nåja som vanligt lättade det på trycket att gråta lite, att bara få ut all frustration. 

Idag är en ny dag, dock var humöret lika nere som igår. Jag deppade seriöst över halva dagen idag. För att jag inte skulle kunna gå på step idag heller. 

MEN sen bestämde jag mig för att inte ge upp och deppa, jag bestämde mig för att köra lite positivt tänkande. Jag resonerade med mig själv, att jag visst kan gå på step timmen, måste bara ta det lugnt. Jag tänkte att jag i värsta fall bara får vara med på muskeldelen och sitta och titta på under resten av timmen men jag hade bestämt mig för att gå. DÅ vände humöret, DÅ i den sekunden bestämde jag mig för att jag inte skall haka upp mig på att mina fötter bråkar, jag får helt enkelt göra det bästa av situationen. Ändra på mitt eget tänkande och fokusera på det positiva.

lite positiva bilder, jag vet att mina byxor är to die for, jissus vad jag älskar dem. #ego

Sagt och gjort, jag åkte iväg till gymmet och kände det vanliga pirret i magen, pirret av lycka och glädje (okej nu tycker många av er att jag måste söka hjälp, att jag inte kan vara helt fiffig som känner lyckorus av att åka till gymmet men DET GÖR JAG!). Och hur gick det då? Ja tackar som frågar, det gick bra! Jag tog det lugnt (även om min kcal förbrukning var högre än vanligt, hallå?!?) jag njöt av varje minut och insåg ännu mer hur mycket jag saknat dessa timmar. Och fötterna fungerade bra, gjorde inte ens ont! Jag hoppade inte alls egentligen, okej några små skutt kunde jag ju inte låta bli att göra, men i det stora hela tog jag det lugnt. Ändå blev jag svettig, ändå höjdes pulsen och det var skoj i alla fall. Detta ger mig hopp för kommande veckor, hopp om att jag kan gå på de timmarna som jag älskar fast mina fötter bråkar, jag kan njuta fast jag inte kan köra 110% just nu. Jag ger inte upp, jag kämpar vidare! Alltid kommer det att komma små hinder på vägen, fysiska eller psykiska och det gäller ju bara att inte låta dem hindra en, det gäller bara att ta sats och komma över dem. Kommer man inte över dem själv är det ju jätte bra om man har andra som hjälper en över. 

I mitt fall är det ett helt gäng av människor som hjälper! 

kompisar, familjen, alla fina typer på gymmet, läsare här på bloggen.. listan kan göras lång!

 *tacksam*

 känns så otroligt fint, för även om jag gör detta 100% för min egen skull så är jag inte ensam. 

TACK FÖR ATT NI FINNS <3

vad är målet?

Fick en fråga om hur många kilon som jag totalt vill gå ner, liksom vad är målet?

och för att kunna svara på den frågan tänkte jag samtidigt fundera lite på målet med den nya livsstilen sådär över lag.

Är målet att bli smal? 
eller vad är målet med hennes träning? 
Varför tränar hon 5 av 7 dagar på en vecka? 
Vad vill hon egentligen nå med sin träning? 

Det surrar säkert runt, en rad av frågor i era huvuden. Vissa av er som läser min blogg känner mig personligen, vet min historia (en historia som hittills aldrig haft ett sunt förhållande till mat, men mer om det i ett annat inlägg) medan andra kanske halkat in hit via t.ex. FB och inte känner mig på annat sätt än via bloggen. För att alla skall vara på det klara med vilka mål jag har med min träning och min nya livsstil, tänker jag därför svara på några frågeställningar kring just målen.

Nej, målet med min ändrade livsstil är inte att bli smal. Jag har under mitt 24 åriga liv aldrig varit smal och jag tror inte heller att jag någonsin kommer att bli just smal. Inget fel på att vara smal, tro mig jag har drömt om att vara smal en stor del av mitt liv, men jag har insett att det är inte det som är mitt mål längre. Att bli smalare däremot, det är ett mål. Att gå ner i vikt och fettmassa är något som jag strävar efter. Målet är att bli sund, att känna mig frisk i kroppen. Jag märker ju redan stor skillnad och ser med glädje framemot hur det kommer att kännas om några månader.

Från början var målet med träningen att öka förbränningen i kroppen, vilket i sin tur skulle snabba på min viktnedgång. MEN rätt så snabbt började jag älska träningen, för att den gjorde mig glad, fyllde mig med energi och bevisade för mig själv att jag KAN. Därför orkade jag också träna hela hösten även om maten inte riktigt var av den hälsosammaste sorten. I dagens läge har jag inte några specifika mål med min träning, jag vill bli stark i kroppen och jag vill se bra ut. (förlåt att jag är ytlig nu men det är sant, jag vill att det i något skede skall börja synas att jag tränar, inte bara genom att vikten minskar utan även genom att få lite synliga muskler.) Jag drömmer om att testa på crosfit, jag har som mål att kunna dra 5 st leukan, jag skulle vilja kunna jogga och drömmer i hemlighet om att någon gång klara av ett halvmarathon. Jag har små delmål som inte känns omöjliga, men som jag vet att jag kommer få kämpa för, för att kunna nå. 

Främsta målet med träningen är ändå att ge mig en paus i vardagen, att få fokusera på annat än barnen några timmar i veckan gör mig så otroligt gott. Träningen gör så mycket för mig, inte bara fysiskt utan MINST lika mycket psykiskt. Älskar att jag ÄLSKAR att träna.

Ja så hur många KG har jag tänkt bli av med? Det är faktiskt en fråga som jag i dagens läge inte kan svara på. Jag skulle väldigt gärna se att jag i något skede skulle klassas som "normalviktig" enligt mitt BMI, även om jag är medveten om att BMI inte säger allt. Dock är inte detta något som jag kommer att haka upp mig på. Jag vill känna mig bekväm i min egen kropp, jag vill kunna köpa de kläder som jag tycker att är fina utan att alltid tänka "finns det månne XL av denhär". I dagsläget känns det som att jag nog vill få bort minst 20kg. Det låter sjukt mycket jag vet, men cirka gurka det. Det är mycket, och det kommer ta tid. Jag kommer låta det ta den tid det tar, jag kommer träna hårt och äta hälsosamt. Jag kommer vakta på mig själv och se till att jag varken börjar banta eller frossa. Jag känner mig trygg med det hjälpen och supporten som jag har från Gymmet, från vännerna och från familjen. 

Att i snitt träna 5 av 7 dagar i en vecka låter kanske mycket, det är det ju nog också MEN det är inte för mycket. Många som följer mig och min resa mot ett hälsosammare liv påpekar att jag inte skall träna så mycket. "kom ihåg att vila också" "man ska inte träna sådär mycket" osv. är fraser som jag möter så gott som dagligen. Hittills har jag bara svarat dem att jag följer mitt tränings schema och känner mig trygg med det. De order som jag fått av min PT är att inte styrketräna för mycket, för det är oftast då man skadar sig. Cardio träning och muskeluthållning får jag träna "så mycket jag vill". Det är klart att jag lyssnar på kroppen, och det är klart att vilodagar är viktiga. Men en vilodag behöver inte betyda att man ligger och spottar i taket (även om det kan göra det och då är det såklart OKEJ!) en vilodag kan också vara att man går ut och gå t.ex. Visst märker jag ju på min kropp att jag kanske belastat den lite väl mycket nu, eftersom jag också fått en del skador, men samtidigt så är det ju inte något värre än att jag fått ta det lite lugnt mellan varven.

HUR är det med dig och din träning? VAD HAR DU FÖR MÅL?

stjärnorna i himlen

Idag dog min gamlafammo, min fina gamla GAMMO. Även om hon var gammal och trött nu på slutet så känns det ledsamt att hon inte längre fins. Samtidigt vill jag tro att hon har det bättre nu, hon får vara tillsammans med GAFFA och fammo och faffa. <3

Här är vi, 5 generationer, Adam, Adams mamma, Adams moffi, Adams gamlafaffa och Adams gamla gamla fammo.

Så galet att tänka att vi var 5 generationer (!!) då Adam föddes, och nu då han snart skall fylla 3 år så är vi bara 3 generationer kvar. Tänk att två generationer försvunnit under hans ändå rätt så korta livstid. Min fammo dog i cancer 2012 och min faffa dog i cancer 2013. 

Ikväll låter jag datorn vara, ikväll tänder jag ett ljus för alla mina fina stjärnor i himlen. 

Saknaden är stor!

Vi ses igen <3

En sann glädje & lite resultatbilder

Bilden ovan representerar verkligen min relation till träning just nu. SVETT, glada miner, härlig energi, gemenskap, vänner, musik, poddar. KÄRLEK. Jag är så glad att jag verkligen hittat träningsglädjen, att jag tränar för att det är kul. Jag tänker aldrig under en träning "fan vad jag kommer gå ner i vikt nu, fan vad smal jag ska bli" som jag lätt kunde göra förr. Jag trodde att det var det som var peppande, vetskapen om att man bränner fett. Och klart jag gillar den delen av träningen också, men det är inte huvudsaken. Träning gör mig på bra humör, tränignen gör mig lycklig. Jag får ett avbrott i vardagen, får vara bara MALIN. Inte mamma, inte sambo, inte något annat än bara mig själv. Och som säkert många mammor vet så är det inte alltid en självklarhet att man som mamma gör något som bara sig själv. 

Igår hade jag verkligen en piss dag, inget vatten, inte någon ork till något egentligen. Sur och tvär. På eftermiddagen åkte jag och barnen till mamma, för att vi var trötta på att vara utan vatten. På kvällen då Anton var klar med vattenröret kom han och hämtade barnen och hade med sig min träningsväska, Anton och barnen åkte hem och jag åkte vidare till gymmet. SÅ skönt att få ut all frustration där istället för att få ut den över någon annan.

(en parentes, igår då jag var stressad som en idiot tänkte jag redan tanken, "vi åker till HESE då, fan jag orkar inte tänka på mat nu också" men sedan var det en röst i mig som bara - hallå, skärp dig kvinna, smäll i dig en smoothie och ett ägg nu så kör vi vidare. Och jag lyssnade på rösten och det kändes så jävla bra, för jag VET ju att det skulle ha harmas massor om jag sådär annars bara klämt i mig skräpmat..)

Idag började jag dagen på samma sätt som jag avslutade den igår, gymmet. Idag var det pump och det var lika tungt som förra gången. Känner redan i min RÖV att jag kommer ha ont imorgon. Men hej, muskelvärk är nästan skönt, det är det bästa kvittot på att man gjort rätt.

och så passade vi på att fota en formbild. Och jag vet inte riktigt, resultatet känns nog mera för mig själv än vad någon bild kan visa. Men kanske jag inte är riktigt lika bullig på den senare bilden? Men JAG vet ju själv att det gett resultat, jag mår så bra som jag inte mått på år och dagar och känner mig pigg och STARK. 10.4 är det dags för nästa möte på gymmet, ska bli spännande att se vad resultatet säger då. Sakta men säkert går jag åt rätt håll, och jag är så glad över det. Jag är också så glad över allt stöd som jag får, av personalen på gymmet, av kompisa, familjen, bloggläsare och okej jag vet int vem till men TACK! 

Så otroligt värdefullt

Idag hade jag lyxen att få några timmar tumistid med mamma (så lyxigt att inte behöva dela uppmärksamheten med någon annan! händer allt för sällan!). Oj mammor, tänk ändå vad dom kan. Dom vet så mycket och känner en så bra, eller i alla fall min mamma. Tror inte att det finns någon som vet hur jag fungerar lika bra som mamma. Att få prata om och ventilera allt från små fjuttiga problem till stora och skrämmande beslut med mamma är verkligen GULD värt. Jag känner mig alltid 10kg lättare efter att jag fått prata med mamma. TACKSAM!

Idag förenade vi nytta med nöje och tog en lång promenad, bara vi två. Oj så skönt det är att prata då man går, så fritt på något vis och så öppet. Dessutom traskade vi ihop 8 km, vilket inte är så illa pinkat det heller.

Jag hoppas att jag skall lyckas bygga upp en lika stark mamma-barn relation till Adam och Saga. Jag ÖNSKAR att dom skall kunna komma till mig med alla problem, små och stora. Att dom skall känna sig lika trygga med mig som jag känner mig med min mamma. 

MAMMA <3

vet ni känslan?

Vet ni känslan då:

- svetten sprutar

-hjärtat pumpar

-pulsen ekar i öronen

- musiken dånar

- musklerna skakar

- ögonen ler

-läpparna ler

- du känner att du har massa energi

- du känner att du aldrig vill sluta

- du orkar så mycket mer än du trodde

- inget i världen kan stoppa dej

- du kunde inte bry dej mindre om hur du ser ut

- du njuter till 110%

vet du den känslan så har du, liksom jag, hittat den rätta träningsformen. Att kunna pressa sig själv till max är en otroligt häftig känsla, att vara helt slut men inte ge upp. (Ibland måste man pausa och det är helt okej, men nästa gång kanske man inte behöver pausa lika snabbt eller alls). 

Att se framsteg, att känna hur kroppen blir stackare och starkare. Att känna att det är DU som har kontroll över kroppen. Att älska det du gör. 

FAN VAD JAG ÄLSKAR ATT TRÄNA!

och FAN VAD JAG ÄLSKAR MÅNDAGSZUMBA, smailey med hjärtögon. (förlåt att jag svär.. måste tvätta munnen, eller fingrarna kanske? med tvål) Det går liksom inte att starta veckan på ett bättre sätt än det. Den positiva energin som man får efter en härlig zumba timme håller i sig hela veckan lång. Musiken, peppen, känslan, svetten, skratten, I LOVE IT ALL! Alla borde får börja sin träningsvecka med MÅNDAGSZUMBA! Alla borde få hitta den sortens träning som dom älskar, för jag tror att alla kan hitta sin gren bara man vågar prova sig fram.

Nu är jag nyfiken, vilken träningsform älskar du? 

och hur har du kickat igång veckans träning?

" så mycket mer än bara muggar "

Preggon Elisabeth har tydligen blivit helt förvirrad i sina åsikter eftersom hon menar att hon inte kan förstå varför man samlar på muminmuggar. Jag måste ju fråga en motfråga med det samma, HUR kan man INTE vilja samla på dem? Nåja eftersom nu Carro skrev ett försvarsinlägg för de älskade muminmuggarna så tänkte jag haka på och fortsätta hylla dem lite till. 

Jag är nog rätt så Galen i det mesta som har med mumin att göra, älskar filmerna, böckerna, leksaker med mumin på, kläder i viss mån (fula kläder blir inte bättre för att de har mumin på sig), handdukar, tapeter, bestick, skålar, kannor, burkar, prydnader, pynt och framför allt det finaste MUMINMUGGARNA. 

Jag har samlat på mina muggar nu i ca 5 år, eller kanske lite mera. Nåja hur som haver, på de 5 åren har jag fått OCH köpt en hel del. Idag har jag X antal muggar, vågar fan inte räkna dem och inse att jag har ett litet problem..

De finaste är dessa:

Dessa 3 har jag ärvt från min fammo och faffa. Dom står i vitrinskåpet och får under inga omständigheter användas. Det är dödsstraff på att ha sönder dem.

Dessa 2 är nya i min samling, fick ÄNTLIGEN mamma att gå med på att byta dessa 2 gamla fina klenoder mot nya muggar. TACK MAMMA <3  näst efter barnen så tror jag faktiskt att jag skulle rädda dessa fina muggar, ni vet om huset mitt i allt började brinna. Kan inte komma på något som skulle kännas mer viktigt, det finns ju nog saker med mera värden än dessa, men det emotionella värdet är HÖGT!

Sen har jag en hel drös med mer vanliga muggar också. Har så många muggar att vi kunde duka med dem på Sagas dop, och då var det väl ca 40 kaffe/te gäster. SÅ fint att duka med alla dessa färgglada muggar. Jag blir glad bara jag tänker på dem!

Jag älskar färgerna, jag älskar att gästerna själva kan välja vilken mugg de vill ha. Skoj att prata om dem. Skoj att titta på dem. Okej jag märker mer och mer att mitt förhållande till mina älskade muggar inte är helt sunt. Men vissa älskar skor, vissa älskar väskor och jag ÄLSKAR mina muggar.

Sitter du och pantar på någon av de äldre muggarna som inte fanns med här? den olivgröna muggen med lilla my? eller den bruna muggen med sniff? eller någon annan av de som inte säljs längre? tillhör du kategorin "muminmuggarna är skit fula och jag vill inte att de skall ta upp mera plats i mina skåp"? om du vill sälja någon mugg till mig så hör av dej, JAG LOVAR att muggen kommer att komma till ett hem fyllt av kärlek. kommentera här under eller skicka ett mail mhvv.mail@gmail.com. -tack <3

För vissa verkar det vara ett problem att det är så pass vanlig att samla på dessa muggar i dagens läge, men jag måste säga att det inte stör mig alls. Jag har dem ju i mitt hem för att jag själv gillar dem!

TUSEN TACK!!

Vill bara först och främst säga TACK FÖR ALLA FINA, PEPPANDE, HEJANDE, STÖTTANDE kommentarer som jag fick på inlägget om att ändra livsstil. Blir helt rörd här framför skärmen. Så inspirerande att läsa om dem som redan hittat den livsstilen som passar just dem, fint att kunna vara en inspiration för dem som ännu söker. Jag är alldeles varm i hjärtat efter att ha läst alla kommentarer. Finns liksom inte nog med ord för att kunna förklara, och allt jag försöker skriva till svar känns bara platt. 

FAN SÅ NI GER MIG ENERGI OCH STYRKA GENOM KOMMENTARERNA! 

TACK!

Idag var det då dags att styra bilen mot gymmet. Klockan 11 hade jag träff med Linda. Hon hade funderat ut ett träningsprogram till mig, och jag kan meddela att det var minsann inte något lätt pass. Vi testade alla övningar och jag har redan en sån otrolig träningsverk att jag knappt vågar gå och sova, för jag VET ju att det är ännu värre imorgon. Det var ju alltså träningen som var i fokus idag. På torsdag blir det fokus på maten. Har skickat in min matdagbok idag. Skulle ju så gärna har fyllt den med hälsosamma matvanor men tyvärr är det ju inte så som min vardag ser ut just nu. Det sved nog att erkänna hur mycket skit jag klämt i mig under helgen men vem lurar jag genom att ljuga? BARA MIG SJÄLV! Så dit skrev jag allt bara, fram med alla kort på bordet nu!

På torsdag ska jag också ställa mig på vågen, en våg som mäter fettprocenter och sådant. MARDRÖMMEN egentligen, men det skiter jag i. Jag vet ju att Linda inte dömmer mig. Hon skulle inte kunna bry sig mindre i vad vågen visar, hon vill bara se resultat av träning och rätt kost. Och ett sätt att se det är ju genom att väga sig. Dessutom borde jag mäta alla mått på min kropp nu också, för att ha någo att jämför med sen, om en liten månad eller så.

Nej vet ni vad, jag är på så himla gott humör just nu. Jag riktigt känner att 24 (som jag fyller den 19.2) kommer vara den åldern då jag INTE FÖDER BARN utan satsar mer tid och energi på MIG. Och det känns så bra!

Försökte idag att vara hälsosam med maten också, gröt till frulle, sallad till lunch och korv med grönsaker till middag. Enligt vad Linda nu snabbt såg i min matdagbok äter jag för lite, int för lite godis eller nutella då, utan för lite bra mat. Tycker ju själv att jag äter rätt så bra mat, det är liksom allt det där andra som är problemet. Ska bli spännande att se vad hon säger på torsdagen.

Dagen träning blev alltså först 1 timme i salen, då vi gick igenom övningarna, och frågar man mina muskler var det verkligen ingen lek. Nu på kvällen dansade jag lite zumba. Till min stora besvikelse var favorit dragaren inte där idag. Besvikelsen blir alltid lika stor då någon annan kommer in i salen. Inte för att någon annan dragare inte skulle vara bra, men har man ställt in sig på måndagszumba med  Diana så kan liksom inte vem som helst bara ersätta den. Nåja jag var ju där i alla fall, rörde på mig och svettades. Huvudsaken det!

Nu lockar sängen, glad i hjärtat och själen somnar jag ikväll. Jag vet ju att alla dagar inte kommer vara lika bra som denna. Men jag VET NU vilket otroligt stöd jag har i ryggen. Jag känner mig trygg. 

Tack ännu en gång för alla fina ord!

en festlig söndag

vi inledde söndagen på maxifun tillsammans med Annika och hennes 2 äldre kids. Själv kom jag släpande på 5 barn, mina egna 2 + 2 kusiner +1 syster.

Barnen skötte sitt, ja till och med Saga SOV!! så att jag och Annika hann snacka om dittan och dattan i lugn och ro. Alltid lika skoj, hoppas vi ses snart igen!

Saga gjorde gungpremiär.

på eftermiddagen vankades 7 års kalas. Fina kusinen firade sin 7 år, tänk han är lika gammal som mitt och Antons förhållande. Tänk vårt förhållande skulle börja skolan i höst!

massa gott bjöds det på, smaskigt värre! Och Saga charmade alla gäster när hon sådär ledigt och lätt somnade i min famn.

Nu packar vi ihop oss för denna gång, tåget far om typ 2h. Trälig måndag till er alla!

att våga ändra åsikt

Jag är säkert den sista människan på jorden som liksom inte handlat speciellt mycket på loppis. Jag har varit så otroligt dålig på att handla på loppisar, har liksom inte riktigt förstått tjusningen i det. Har aldrig hittat något BRA, utan bara sett skräpet. 

 MEN VET NI VAD? 

Idag var jag, barnen och Lelle till ett loppis i Åbo och där hittade jag en hel liten hög med bra stuf, för typ inga pengar alls. Har en lite spännande ide för silverfaten, men det skall ni få se senare. Och böckerna, Astrid Lindgren böcker för 2 och 3 €. JA tack, mer loppis till folket. Adam fick en hög med duplo, en lyftkran och en lastbil för inte många pengar alls. Tror minsann att jag kan ändra mig då det kommer till Loppis! Där ser man, man ska aldrig säga aldrig och man SKA VÅGA ÄNDRA ÅSIKT.

Ramarna skall upp på min blivande fotovägg, En bild på Adam och en på Saga <3

10€ för dessa 4 böcker! SUPER (ursäkta min eufori, men som sagt har varit lite av en loppisvirgin innan!)

och så en liten bild på sötnosarna, såhär somnade dom ikväll. Tätt intill varandra. Sällan är det såhär som det ser ut med en 2,5 åring och en 8 månaders i huset. Ännu mer onvanligt att dom skulle somna bredvid varandra, men precis som den där reklamen på TV då någon vinner på lotto PLÖTSLIGT HÄNDER DE!! Men jag kan ju säga som så, att denna kväll med allt mys ger energi för många veckor framöver. Och energi lär det behövas, båda snorar och är rätt så gnälliga. Hoppas vi skall klara oss undan flunssan!