så mycket mer än bara träning

- Hej jag heter Malin och jag ÄLSKAR att vara på gymmet

ni: hej Malin (med AA-möte röster)

Mellan varven känner jag mig nästan lite beroende av gymmet, får lite abstinens om jag inte hinner träna. Men abstinensen är inte bara efter själva träningen, svetten, darret i musklerna. Nej, alltså jag gillar ju nog den delen (hallå, annars skulle jag väl inte träna) men det är den sociala biten som gör att jag ÄLSKAR träningen. Seriöst, har fått så många fina vänner och bekanta genom gymmet! *tacksam* så många härliga brudar att prata stunt med, att umgås med flera kvällar i veckan, att svettas med, att skoja med att sucka över trötta armar och ben med. Hela tiden lär jag känna nya tjejer där, hela tiden hittar jag nya att prata med. Känns fint, att gymmet gett mig så mycket mer än minus på vågen.

okej seiöst, har använt denna bild nu 1000 gånger här på bloggen, måste ta lite nya "HEJ här tränar jag med mina fina tjejer" bilder SNARAST!

Tror nog att en STOR del av mitt välmående också kommer från att jag blivit så mycket mer social under det senaste halvåret. Förr vågade jag typ inte ens prata med folk, trodde bara att alla tänkte på att jag var fet. Dumt! Jag vet, men det var nu så det var  alla fall. Det känns i alla fall skoj att börja prata med okända eller halvbekanta på gymmet, för det är ju sådan jag ÄR egentligen. Tur att jag fått modet tillbaka! Det i sin tur kommer från att min självkänsla blivit bättre, och det kommer från träningen och viktminskningen. Man kan kalla det en snöbollseffekt om man vill, men av den positiva sorten. Tänk att gymmet skulle komma att bli ett så viktigt ställe för MIG, jag som inte för mitt liv kunde förstå HUR folk orkade satsa FLERA KVÄLLAR (!?!?!? hihi ja tänk flera kvällar, fel i huvu har dom ;) ) i veckan bara för att träna. Fattar dom inte VAD DOM MISSAR? Vet inte helt själv vad jag tyckte att dom missade då(en myskväll på soffan med godis, läsk chips?!? det kan man ju till och med ha efter gymmet om man vill..), för nu känner jag ju nog att jag inte missar något alls. Det känns mer som att jag missar något om jag inte hinner till gymmet.

Ibland får jag lite frågande (säkert oftast i all välmening) kommentarer om att jag nog tränar VÄLDIGT mycket. Och JA, just nu är jag inne i en period där jag verkligen trivs med att träna. Just nu tränar jag 5-6/7 dagar i veckan, men jag är viktig med att se till att det finns variation i min träning, att jag inte sliter slut kroppen och att det ALLTID ska kännas roligt. Under det senaste halvåret har det aldrig känts motigt att åka till gymmet, visst har jag varit lite slö ibland, men det har alltid känts roligt i alla fall. Förr trodde jag att folk ljög som sade att dom älskade att träna, tänkte att dom nu bara har väldigt bra självdisciplin och helt enkelt KAN tvinga sig själva till att träna mycket. NU vet jag vad dom dillade om, nu vet jag hur det känns att gå och räkna ner timmarna tills jag får hoppa i bilen och köra till gymmet.

*ivrig*

Just nu känns det som att jag får ha kvar kakan och äta den samtidigt. Jag hinner spendera HELA långa dagen med barnen och sedan får jag träna och ha egentid på kvällen. Då jag kommer hem, sover ofta barnen och jag och Anton hinner ha lite tumistid innan det är dags att sova. (Okej de senaste veckorna har inte varit speciellt glammiga om man säger som så, vi har mött varandra i dörren med Anton, han kommer hem från jobbet då jag åker till gymmet och far igen och fixa något då jag kommer hem igen. Men ja, jag hoppas det är en period och att det lugnar ner sig snart)