Så tänkte jag skriva lite om hur det kännas att känna sig som en i gänget på gymmet, eller kanske snarare att smälta in i gänget på gymmet. Jag har ju nog känns mig som en i gänget hela tiden, det är ju inte som att jag varit utfryst eller mobbad där! Verkligen inte, vi har alltid jätte skoj med alla tjejer som går på de olika passen. Så det har inte varit något fel på fiilisen inte.
gammal fiilisbild
Jag måste ju bara berätta en rolig sak som jag tänkte på idag, mitt på dagens step timme. "Jag smälter ju in i bland alla andra tjejer"! Hittills har jag alltid sett mig själv som en mycket större tjej jämfört med de andra tjejerna på passen. Och nej nej man ska inte jämföra, men nu har jag ju då tydligen gjort det i alla fall. Jag har ögon, salen har speglar, inget värre med det. Liksom i mina ögon har jag stuckit ut lite från mängden. Lite tjockare liksom, lite pösigare och lite större. Men idag insåg jag, då jag kollade i spegeln, att jag börjar smälta in. Jag är mitt i allt en i mängden. Oj den känslan alltså, så skön och befriande. En känsla av att jag verkligen kommit en bra bit på vägen nu.
Jag VET ju att det knappast är någon annan där som tänker eller ser det så som jag gjort. Det, som så mycket annat, ligger ju helt i mina egna tankar och fantasier, men att äntligen känna sig som en i mängden är verkligen najs, en ny känsla för mig. Det är alltså inte så att jag haft problem över att jag "inte smultit in" tidigare heller, jag vet ju varifrån jag kommer och så. Jag har hela tiden känt mig stolt över att jag tränar, över att jag gör medvetna val för att förbättra min hälsa. Jag har ju ÄLSKAT varje minut av träningen hittills också.
Tyckte bara att det var en rolig iakttagelse och jag ville dela den med er!
nu gäller det då bara att fortsätta, kämpa vidare och fortsätta svettas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar