så mycket mer än bara träning

- Hej jag heter Malin och jag ÄLSKAR att vara på gymmet

ni: hej Malin (med AA-möte röster)

Mellan varven känner jag mig nästan lite beroende av gymmet, får lite abstinens om jag inte hinner träna. Men abstinensen är inte bara efter själva träningen, svetten, darret i musklerna. Nej, alltså jag gillar ju nog den delen (hallå, annars skulle jag väl inte träna) men det är den sociala biten som gör att jag ÄLSKAR träningen. Seriöst, har fått så många fina vänner och bekanta genom gymmet! *tacksam* så många härliga brudar att prata stunt med, att umgås med flera kvällar i veckan, att svettas med, att skoja med att sucka över trötta armar och ben med. Hela tiden lär jag känna nya tjejer där, hela tiden hittar jag nya att prata med. Känns fint, att gymmet gett mig så mycket mer än minus på vågen.

okej seiöst, har använt denna bild nu 1000 gånger här på bloggen, måste ta lite nya "HEJ här tränar jag med mina fina tjejer" bilder SNARAST!

Tror nog att en STOR del av mitt välmående också kommer från att jag blivit så mycket mer social under det senaste halvåret. Förr vågade jag typ inte ens prata med folk, trodde bara att alla tänkte på att jag var fet. Dumt! Jag vet, men det var nu så det var  alla fall. Det känns i alla fall skoj att börja prata med okända eller halvbekanta på gymmet, för det är ju sådan jag ÄR egentligen. Tur att jag fått modet tillbaka! Det i sin tur kommer från att min självkänsla blivit bättre, och det kommer från träningen och viktminskningen. Man kan kalla det en snöbollseffekt om man vill, men av den positiva sorten. Tänk att gymmet skulle komma att bli ett så viktigt ställe för MIG, jag som inte för mitt liv kunde förstå HUR folk orkade satsa FLERA KVÄLLAR (!?!?!? hihi ja tänk flera kvällar, fel i huvu har dom ;) ) i veckan bara för att träna. Fattar dom inte VAD DOM MISSAR? Vet inte helt själv vad jag tyckte att dom missade då(en myskväll på soffan med godis, läsk chips?!? det kan man ju till och med ha efter gymmet om man vill..), för nu känner jag ju nog att jag inte missar något alls. Det känns mer som att jag missar något om jag inte hinner till gymmet.

Ibland får jag lite frågande (säkert oftast i all välmening) kommentarer om att jag nog tränar VÄLDIGT mycket. Och JA, just nu är jag inne i en period där jag verkligen trivs med att träna. Just nu tränar jag 5-6/7 dagar i veckan, men jag är viktig med att se till att det finns variation i min träning, att jag inte sliter slut kroppen och att det ALLTID ska kännas roligt. Under det senaste halvåret har det aldrig känts motigt att åka till gymmet, visst har jag varit lite slö ibland, men det har alltid känts roligt i alla fall. Förr trodde jag att folk ljög som sade att dom älskade att träna, tänkte att dom nu bara har väldigt bra självdisciplin och helt enkelt KAN tvinga sig själva till att träna mycket. NU vet jag vad dom dillade om, nu vet jag hur det känns att gå och räkna ner timmarna tills jag får hoppa i bilen och köra till gymmet.

*ivrig*

Just nu känns det som att jag får ha kvar kakan och äta den samtidigt. Jag hinner spendera HELA långa dagen med barnen och sedan får jag träna och ha egentid på kvällen. Då jag kommer hem, sover ofta barnen och jag och Anton hinner ha lite tumistid innan det är dags att sova. (Okej de senaste veckorna har inte varit speciellt glammiga om man säger som så, vi har mött varandra i dörren med Anton, han kommer hem från jobbet då jag åker till gymmet och far igen och fixa något då jag kommer hem igen. Men ja, jag hoppas det är en period och att det lugnar ner sig snart)

skam den som ger sig!

Idag efter spinningen sken mitt i allt solen. Och man ba: WTF vad är det för fel där ute? Vad är det som lyser? Blev så lycklig av lite sol så även om jag var dödstrött i mina ben efter träningen så kände jag att jag MÅSTE få gå ut och gå i solskenet ännu ikväll. (Fick lite extra inspo då jag hörde om andra tjejkompisar som skulle ut och traska.) Man kan ju aldrig lita på vädret denna sommar, så det gäller att ta vara på alla solstrålar man kan få.

Såg framför mig en skön kvällspromenix i härligt sällskap, lite skvaller, lite lagom långsam takt, solglasögon och solsken. Typ såhär:

På hemvägen ringde jag kompis nummer 1, inget svar. Typiskt, men tänkte att jag hinner nog få tag på henne ännu innan jag kommit hem och bytt kläder (var ju allt annat än fräsch efter spinningen, om vi säger som så). Efter många om och med fick jag tag på henne och hon var redan ute och traskade, äsch då. Men jag frågar kompis nummer 2 ist, nej hon hade visst krabbis ännu. Nåja då ringer jag syrran, hej hej lust att komma på en promenix? Nehe, okej du ska på bio. 

Men alltså VAFAN? blev lite småbitter nu, liksom finaste solskenet och INGEN att promenixa med, DÅ kom Anton och erbjöd att HAN och Saga kan joina mej, Adam var och leka med sina kusiner. *kärlek* Så vi hoppade i bilen, körde till centrum och traskade på i ca. en timme. (ja jag vet, vi åkte bil för att gå ut och gå. Men alltså det finns INGET tråkigare än att gå ut och gå här vid oss. Man går längs med en hårt trafikerad väg och man kan gå åt två håll. TRÅKIGT!) Och oj så skönt det var, ni som dissade mig missade nog en riktigt skönt promeinx! Haha inte är jag ju sur på riktigt inte, det är bara så typsitk att det inte passade för någon av de som det alltid brukar passa för. Men som sagt det var riktigt skönt att gå och prata med Anton. Sällan vi har tid med det, så bra så. Det blev kanske till och med bäst såhär?

Jag tror faktiskt att jag hade farit iväg ensam om inte Anton och Saga hade joinat, för så fint väder var det! Kvällssol i juli är nog magiskt, speciellt nu då sommaren sällan ens gör sig påmind. #jävlaväder #bli nu sommar nu ren!

så kickades också denna vecka igång

hejsan hoppsan! Här ekar det tomt efter mitt neggoinlägg på lördagen. Kan ju meddela att jag ännu lyckades kasta min telefon i golvet så att hela skärmen sprack, det krönte verkligen fiilisen lite extra. 

Nåja efter det lilla missödet fick jag till ett rätt så svettigt träningspass, man ska alltid vara lite sur då man tränar.. Sedan hämtade jag faster och kusiner från tåget. Dem har vi chillat med hela helgen och ända tills idag. Därav tystnaden också. Men ja, idag åkte de hem så nu hinner jag blogga lite igen. KUL eller hur?

Nåja men nu är det en ny vecka igen, eller okej då veckan körde nog igång redan igår. Min vana trogen drog jag dubbelpass på måndag, styrketräning på förmiddagen och måndagszumba på kvällen.  

Igår kväll tänkte jag mycket på hur bra tränignen är för mitt humör. Härre min skapare vilken ragata jag skulle vara om jag inte tränade, haha jag (och alla i min närhet) vet ju att det är så det blir. Om jag inte tränar är jag inte speciellt trevlig heller. Det är ingen skillnad på vilket humör jag är då ja åker till gymmet, jag är alltid på BÄTTRE humör efteråt.

Förr tröstade jag mig med mat, "det är så synd om mej, jag MÅSTE få äta en godispåse" eller "det är så synd om mej så att jag MÅSTE äta en fryspizza till middag". Nu tröstar jag mig mera med träning, "jag är så jävla förbannad så nu åker jag till gymmet" (den bästa timmen är absolut step&box timmen, att få sparka och slå sina problem, är så skönt!) eller " jag är så ledsen att jag måste gå ut och gå". Tror bestämt att min nya tröst är bättre, såklart inte om det går till överdrift med såhär som det är nu.

Hur gör du för att bli på bättre humör? 

en riktigt tråkig lördag i juli

Hejsan! sitter här framför datorn nu och har så SKIT tråkigt som man bara kan ha. 

Var är sommarvärmen? 

Var är solen? 

VAR är fiilisen? 

Va ska man egentligen hitta på här mellan alla regnskurar och moln? Nej alltså jag är så fed up på denna så kallade "sommar" nu! En vecka fint väder, liksom hallå, det räcker ju inte! Nåja jag misstänker att ni andra också är lika trötta på vädret (och på alla som gnäller över det, sorry!). 

Men jag vill ju chilla på stranden och inte gå här hemma och fundera vad jag skall hitta på. Dessutom borde man göra något som inte är SHOPPING eller att ÄTA.. 

Hittills idag har jag:

- bykt 1000 maskiner tvätt (nå kanske inte 1000 men många, vi hade en liten kissolycka i vår säng inatt.. härligt.. någon som har tips på hur man får bort kiss från madrassen? madrasskydd jaa..?!? joo jag vet, vi har ett sådant nog, men såklart var det inte där just inatt.. typiskt?) Tur att vi ändå planerat för en ny säng.

- googlat olika sängar, gråtit över deras pris och försökt tänka på något annat (jag skulle ju INTE shoppa!)

- lagat mat & ätit (dessutom har jag druckit 1000 koppar kaffe, okej okej inte 1000 då såklart men många. Ätit jordgubbar så att jag har typ ont i magen. Ätit några bitar mörk choklad, i ren tristess. SMART!)

nu ser jag att jag kunde lacka om mina naglar iaf, dom ser ju allt annat än bra ut..

- städat huset eftersom vi ska få gäster i helgen. (dock är min hjälpreda lite väl ivrig och resultatet av städningen syns knappt alls.. SUCK!)

- rensat i min garderob, hejdå "GREJT GÖRLS" kläderna, vill aldrig se er i mitt skåp mera!

- konstaterat att vi måste börja göra oss av med alla "extra" saker som vi har här hemma. Måste börja sälja på FB loppis typ, eller ge bort det. 

- kollat på IKEAS hemsida på vilken av alla byråer som jag skall köpa till vårt sovrum (MEN jag skulle ju INTE köpa något!! det tycks vara svårt!)

- SUCKAT, tittat ut genom fönstret SUCKAT igen säkert 1000 gånger, och nu menar jag 1000 gånger.

- Peppat 1 åringen till att hon visst KAN gå, vi är väl uppe i 5 steg nu. Hon tycker det är skoj att falla omkull, så ja..

- Uppdaterat Instagram 1000 gånger, blivit lite bitter på att folk uppdaterar så lite, insett att "folk" säkert har lika tråkigt som jag

- försökt blogga, haft noll inspis till det, kollat FB istället.

- spelat candy crush, typ varje gång jag fått ett nytt liv.

- försökt underhålla en uttråkad 1 åring, men vi har tydligen bara SKIT leksaker idag. Allt flyger åt alla håll och så gnäller hon vidare. SKOJ! Enligt henne kunde vi klättra upp och ner i trappan resten av dagen, vi är inte helt eniga på denna punkt.

- Längtat till i eftermiddag då Anton kommer hem och jag får fara till gymmet och träna.. bara typ några timmar kvar nu..

- konstaterat att jag kommer få mens vilken dag som helst (därav humöret och alla jävla finnar i ansiktet, kul att fortfarande ha HY som en 13 åring en vecka / månad)

- tittat tillbaka på bilder från JULI 2014, och gråtit lite extra, strandbilder, solsken, varma sommarkvällar och ja SOMMAR.

Var har du gjort idag då? 

okej, nu skiner solen lite igen, dags att släpa ut 1 åringen och skrika lite i sandlådan istället. 

Skön fortsättning på dagen!

 vi hörs!

på tal om att känna sig..

Så tänkte jag skriva lite om hur det kännas att känna sig som en i gänget på gymmet, eller kanske snarare att smälta in i gänget på gymmet. Jag har ju nog känns mig som en i gänget hela tiden, det är ju inte som att jag varit utfryst eller mobbad där! Verkligen inte, vi har alltid jätte skoj med alla tjejer som går på de olika passen. Så det har inte varit något fel på fiilisen inte.

gammal fiilisbild

Jag måste ju bara berätta en rolig sak som jag tänkte på idag, mitt på dagens step timme. "Jag smälter ju in i bland alla andra tjejer"! Hittills har jag alltid sett mig själv som en mycket större tjej jämfört med de andra tjejerna på passen. Och nej nej man ska inte jämföra, men nu har jag ju då tydligen gjort det i alla fall. Jag har ögon, salen har speglar, inget värre med det. Liksom i mina ögon har jag stuckit ut lite från mängden. Lite tjockare liksom, lite pösigare och lite större. Men idag insåg jag, då jag kollade i spegeln, att jag börjar smälta in. Jag är mitt i allt en i mängden. Oj den känslan alltså, så skön och befriande. En känsla av att jag verkligen kommit en bra bit på vägen nu.

Jag VET ju att det knappast är någon annan där som tänker eller ser det så som jag gjort. Det, som så mycket annat, ligger ju helt i mina egna tankar och fantasier, men att äntligen känna sig som en i mängden är verkligen najs, en ny känsla för mig. Det är alltså inte så att jag haft problem över att jag "inte smultit in" tidigare heller, jag vet ju varifrån jag kommer och så. Jag har hela tiden känt mig stolt över att jag tränar, över att jag gör medvetna val för att förbättra min hälsa. Jag har ju ÄLSKAT varje minut av träningen hittills också. 

Tyckte bara att det var en rolig iakttagelse och jag ville dela den med er!

nu gäller det då bara att fortsätta, kämpa vidare och fortsätta svettas.

Fråga on inspis och träning utanför gymmet

Hur har du fått inspis?

Då Saga var 4 veckor aktiverade jag mitt gymkort igen, fast besluten om att NU JÄVLAR ska alla dessa preggokilon BORT. I början gick det bra, jag åt hälsosamt och tränade sådär lagom (med tanke på att jag hade en nyfödd och en 2-åring där hemma också. Vikten började minska sakta men säkert och allt kändes riktigt bra. SEN kom hösten, mörkret, ensamheten ja ALLT. Jag tappade inspirationen till att äta hälsosamt, men fortsatte att träna för att jag behövde komma iväg från barnen några timmar i veckan. Vi julen var mitt ätande en riktig katastrof, jag kunde äta godis typ alla dagar i veckan och skippade ofta att äta maten istället. Mådde pissdåligt och bestämde mig för att från och med nyår är det nya tag. Nyåret kom och gick och det blev lite bättre men fortfarande inte bra. Till slut frågade jag om råd på gymmet, och fick tipset om att prata med Linda. Och tillsammans med Linda gick vi ju sen igenom både träningen och maten. Och det var nog DÄR och DÅ som jag fick min inspis till att lyckas. NU hade jag alla verktyg för att lyckas så nu hängde det bara på mig själv. 

Och efter att jag kommit in på rätt spår så har jag bara blivit mer och mer inspirerad till att leva hälsosamt. För varje framsteg jag gör ökar inspiretionen ytterligare. Skillnaden denna gång är dessutom det att jag inte låtit motgångar förstöra, jag har hittat ett fananamma inom mig själv som jag inte ens viste att jag hade. 

Sen är det klart att en del av inspirationen kommer från att vara en god förebild, för mina barn och för andra människor. Att var snäll mot kroppen och inte utsätta sig för alla de risker som övervikt faktiskt medför. Att vara pigg, frisk, glad och hälsosam. Mycket kommer också från mina kompisar, vi tränar ofta tillsammans och inspirerar varandra, peppar varandra och puschar varandra om någon är nere i en svacka. 

Hur ska man träna om man inte gillar gym?

Nu är ju jag kanske inte den bästa att svara på detta, eftersom jag ju själv spenderar 5-6/7 dagar på gymmet. Men visst finns det ju MASSOR man kan göra också utanför gymmets 4 väggar. Beroende på i vilket skick man är går det ju att anpassa träningen till tyngre eller lättare. Att gå eller springar är ju en jätte bra träningsform. På löpargas blogg hittar man bra tips och träningsprogram för hur man skall komma igång. Då det gäller styrketräning kan man ju göra massa övningar med sin egen kropp som vikt, armhävningar, utfall, squats osv. Nu har jag också två träningsprogram som jag tränar med hantlar eller kettlebell, det är två bra och rätt så billiga hjälpmedel för att få en lite mer effektiv träning. Googlar man hittar man massor av olika program och övningar.

För mig har det varit super att ha gymmet, det där konkreta fysiska stället att träna på. Jag gillade ju inte heller gym, speceillt inte salen förr. Men med rätt hjälp och vägledning började jag gilla det, jag började till och med tycka att det var rolgit. Gymmet som jag tränar på erbjuder också ett jätte brett shema, där finns nog något för de flesta. Har du testat på att träna på gym men inte gillade det så är det ju så, men om du bara tror att du inte gillar gymmet så rekommenderar jag dej att ge det en chans. De som jobbar på gymmet är säkert mer än glada att få hjälpa och visa, det ÄR ju deras jobb. Men som sagt, alla måste ju inte älska gymmet.

Sen kan man ju t.ex. dansa Zumba på andra ställen än på gymmet, i alla fall här i Pargas vet jag att MBI drar zumba, och yoga och liknande. Man kan ju också åka till en simhall och simma om man gillar det. Så länge du gör något som höjer pulsen och gör dig svettig så är det bra!

Vad säger ni andra? Tips på träning som inte kräver ett gym?

Familjen annorlunda

I början av juni hade jag bokat in en fotografering med super duktiga Kamilla, hennes blogg hittar du HÄR. Jag var jätte ivrig och hade redan på förhand kikat på alla de fina bilderna som hon hade på sin hemsida. Nåja nu är det ju som så, att vår familj inte är helt som alla andra. Barnen totalvägrade att samarbeta, Adam såg ABSOLUT inte in i kameran alls (seriöst vi höll på i 1,5 h) och Saga gallskrek direkt som hon inte var i min famn. Nu låter detta som värsta kaoset, men stämningen var ändå god. Kamilla försökte på alla möjliga olika sätt få barnen att samarbeta men just den dagen hade dom helt enkelt inte lust.Efteråt pratade Adam om att det var roligt att fotas, haha tjena bara. Nej men huvudsaken var ju att vi alla ändå hade roligt och att ingen blev stressad. (lite sur på mina kids var jag nog i bilden då vi åkte hem..men rätt så snabbt gick också det om)

måste ju visa bonusbilden som Kamilla skickade mig, ett kollage som är rätt så beskrivande.

Även om det inte gick riktigt så som jag hade tänkt mig, och även om bilderna nu inte heller blev det jag hade drömt om så är vi nöjda. Några små guldkorn hittade vi sedan, blad säkert 100 bilder. Jag älskar själva fotot, ljuset och färgerna. Synd bara då barnen strejkade. Som tur ska vi försöka igen senare i sommar, och hoppas på att vi kanske då kunde få några enskillda bilder på barnen också. Tror minsann att vi ska ta med Lelle som "extra flirtare bakom kameran"

Här kommer nu mina favoriter:

alla bilder är fotade av Kamilla.

Hur som helst kan jag verkligen rekommendera Kamilla, super trevlig och mysig och jätte duktig! Hon fick i alla fall mig och Anton att se avslappnade och snygga ut på bild. Tummen upp!

Njuter av mitt träningsflow

Hejsan! Mitt i natten hann det bli innan jag tog fram datorn, hupsis! Vi kollade film med Anton (händer typ aldrig!) fast jag menar det är väl knappast så intressant för er att läsa om det. (eller? hojta till i så fall.. INGEN? nehe inte då..)

Tidigare idag var det igen dags för spinning, denna vecka var jag inte alls lika nervös. Skönt. Det var tungt som sjutton idag och jag förstår inte HUR man ens KAN svettas så mycket? Seriöst, hela handduken är genomblöt på 50 min. Bra är det ju eftersom det tyder på effektiv träning, men samtidigt är det ju skit äckligt, en hel handduk av svett. Tur att alla är ungefär lika svettiga då timmen är slut, svetten är ju ett tecken på bra träning (intalar jag mig själv för att inte känna mig sådär super äcklig)

Är verkligen inne i ett FLOW då det kommer till träningen nu, jag har energi och vilja så att det räcker och blir över. Allt känns roligt och jag packar alltid gymväskan med ett leende på läpparna, är lite orolig för när första "väggen" ska komma emot. Första gången som det kommer kännas motigt att åka iväg, nåja men den tiden den sorgen. Just nu ÄLSKAR jag tränigngen. Tur att Anton ändå "tvingar" mig att vila mellan varven. Annars skulle jag säkert köra fullt ös tills kroppen inte orkar mera. Och dra på mig någon onödig skada eller liknande. För även om det är riktigt tråkigt att vila så är det ju viktigt att göra det ändå. 

Känns som att jag hittat en bra balans i träningen nu, jag har mina dagar och jag vet vad som ska göras vilken dag. Det går som på rutin nu redan, vilket är så skönt. Det är liksom inte ens frågan om att jag inte skulle åka till gymmet (om jag nu inte har andra plans eller är sjuk typ) Nu kom ju spinningen med lite sådär huxflux men eftersom jag gillade det och ändå inte kan välja bort något annat så är det väl bara att köra. Just nu är det fredagarna som är vilodagar, men det kan ju ändras lite från vecka till vecka, ledda pass går jag på måndag (zumba) tisdag (step & cardio) onsdag (spinning) och torsdag (step & box) rätt så mycket fokus på ben och röv, vilket är bra! Liksom vem vill nu inte ha snygga ben och en snygg röv? Det känns minsann i benen efter dagens spinning pass i alla fall, konstaterade just till Anton också att det är konstigt med spinning för "man cyklar ju bara" och ändå är det sådär tusans tungt. Att det sen ännu kan kännas roligt på samma gång är ju verkligen super mysko. Men med bra musik och bra pepp så kan det ju inte bli annat än skoj. Jag har väl nämnt det förr, att jag gillar Dianas timmar?!? (ha ha nej aldrig, det var en total nyhet här på bloggen)

Nåja det om det idag, dags att försöka hitta sömnen nu så att jag KANSKE skulle sova INNAN klockan 2 inatt. Seriöst, min dygnsrytm är åt skogen just nu. #måstesovamera

Vi hörs igen! 

från måndagsdepp till tisdagspepp

Hej hej alla fina! Och tack snälla ni för alla kommentarer jag fick för mitt förra inlägg här på bloggen, på FB, privat. NI ÄR FINA NI! Så skönt att läsa att så många av er redan kommit över "alla tittar på mig och mina brister" stadiet på stranden och bara börjat njuta av sommar, sol och strand! 

Jag tror att jag just tog ett MEGA kliv åt det hållet jag också, fick nämligen min simdräkt idag och ja, vad kan jag säga? Jag ÄLSKAR den. Den sitter riktigt bra på mig och jag känner mig bekväm i den. I alla fall här hemma framför spegeln, bara det skulle bli solsken igen nu så ska jag minsann prova den på stranden också. Återkommer sen då jag testat. Så den som säger att man inte kan köpa lycka för pengar har bara inte köpt rätt saker, hihi nå nej jag skojade lite nu. Det är klart att denna simdräkt inte på något vis kommer att förändra spökena i mitt huvud, men just ikväll är jag SÅ NÖJD. Just ikväll har jag en så mycket bättre feelgood kväll än jag hade igår. SKÖNT!

Men vad säger ni? Snygg eller hur? ni får ursäkta att jag är sådär semi svettig och sliskig, hade just kommit hem från gymmet.. och hann ju inte duscha innan jag ville prova simdräkten.

tror fan att jag kommer rocka denna simdräkt resten av sommaren! Alla tummar upp!

och så en lite annorlunda jämförelsebild, nämligen med det som varit min första målbild nu sedan i vintras. Nämligen formen jag var i innan graviditeten med Saga. Tror fasiken att jag börjar vara där nu, och att jag dessutom gått ner i vikt på ett HÄLSOSAMT sätt denna gång (istället för att banta och halvt svälta sig själv) känns helt underbart! Jag har inte slutat äta (annat än onödigheter då..) utan snarare ökat mängden mat vilket också märks på träningen och HUMÖRET! 

och för att boosta mig själv ännu lite kastar vi in bilden från 

februari 2015 bredvid dagens bild från juli 2015. 

Nej vet ni vad, jag blir så Glad av dessa jämförelse bilder, så stolt och så GLAD. FASIKEN vad jag är bra!

Kom nu ihåg, att om du är i startgroparna till att ta tag i ditt liv, FOTA dig själv! Det är inte kul att se bilderna direkt, men OJ vad glad jag är att dom finns idag.

Ja och så hade jag ett super träningspass idag, SVETTEN SPRUTADE och musklerna GRÄT. Speciellt RÖVEN, men det är ju ett tecken på effektiv träning. 

Oj vad skönt att vara glad och positiv igen. Somnar definitivt med ett leende på läpparna idag.

Puss och hej!

bikinisjälvförtroendet?!?

Först och främst vill jag nu påpeka att detta är MINA tankar. Jag lägger inte någon värdering i hur andra människor väljer att tänka, så jag hoppas ni också kan respektera mig och mina tankar! Jag skulle så gärna vara den som skriver att jag skiter i hur jag ser ut i bikini, det räcker med en kropp och en bikini för att ha en bikinikropp, men sanningen är en annan..

Ingen har väl missat de härliga sommardagarna som vi haft sedan i onsdags. Med sommarvärmen kommer strandchillet och på stranden SKA man ju ha bikini eller simdräkt på sig, eller!?! Ska och ska, alla väljer väl själv, men skönast är det ju nog. Speciellt om man som jag, vill ta sig ett dopp mellan varven. Och faktiskt så ÄLSKAR att simma.

Men alltså på riktigt, att visa sig i simdräkt eller bikini är inte så skoj för mig, känner mig inte alls bekväm om jag ska vara ärlig. Jag VET ju att INGEN BRYR SIG! men ändå tänker jag 3 gånger extra innan jag verkligen tar av mig kläderna och "visar mig". Det låter hemskt men så är det. Då handlar det också oftast om att jag går till vattnet, sakta men säkert doppar mig och sen upp och vira in mig i en handduk igen. Jag vill ju försöka leka att jag är lika cool som de som bara chillar där, men sanningen är att jag inte alls är det.

Jag är så avis på människorna som helt glatt och ledigt chillar på stranden i sina baddräkter, oberoende av sin kroppsstorlek. Finns ju inget finare än en kvinna som är stolt över sin kropp (alla tycket väl att dom har några små fel eller brister, men sådär i det stora hela.) men jag är inte där, inte ännu. Jag hoppas verkligen att jag skall komma dit, att jag ska kunna njuta av stranden, solen och sommaren till det fullaste SNART.

 Ni får tycka att jag är töntig, att jag är löjlig eller var som helst, men jag är bara ärlig! Jag är inte bekväm med min egna kropp i bikini/simdräkt. Jag ville bara skriva om detta för att inte min blogg bara skall vara framgång och lycka, jag har kommit en bit på vägen JA men har hiskeligt långt kvar ännu! Det handlar inte om att jag vill ha den "perfekta kroppen" (eller JO såklart skulle jag ju vilja ha det också..hihi) men ja vill ha självförtroendet och jag vill ÄRLIGT kunna skita i vad andra tänker och tycker om min kropp.

hemma på bakgården känns det mer OK! men jag gillar ju nog det sociala med stranden, så privatstrand är inte ett allternativ (haha helt som att vi sku ha tillgång till det annars heller..)

Det sitter ju inte i storleken, det sitter inte i vikten eller mängden bristningar på magen, det sitter mellan ÖRONEN! Och jag vet ju det, jag vet ju precis att det är hemskt få människor som ens reagerar på hur andra människor ser ut på stranden. Möjligtvis kan man reagera på en snygg bikini eller så, men ja inte mera. Varför skulle då hela stranden vara så intresserade av min kropp, av mina valkar och bristningar?!? Knappast är det ju så heller, men har man som liten fått höra elaka rop efter sig på stranden, så sitter väl ärren kvar. "fodhäst, valross & tjockis" är några ord som fortfarande EKAR i mitt huvud på stranden. Usch vad barn kan vara elaka ändå!

Nej men vet ni, självförtroendet är inte något som byggs upp över en natt, speciellt inte då det varit såpass lågt som det varit för mig. Och jag har ju gjort enorma framsteg om man jämför med i fjol. Då satt jag ju bara med kläderna på och simmade inte ens. Nu har jag ju stått på stranden i min bikini, jag har lekt med Adam i min bikini och det blev nog lite lättare dag för dag. Men jag insåg nog också att jag behöver inte rocka bikini i år, i sin om tid kommer jag säkert att göra det också, men Rom byggdes ju inte heller över en natt. Förr kände jag mig inte bekväm på gymmet heller, men nu gör jag ju det. Det ger mig i alla fall lite hopp!

För att boosta mitt egna självförtroende lite extra har jag klickat hem en superfin simdräkt, 

nämligen denna skönhet från Odd Molly. Kärlek!

Det känns ju lite finare att glida omkring på stranden med den än med en gammal och sliten Adidas simdräkt. Jag hoppas i alla fall att den ska göra susen för mig, och då tänker jag i alla fall tolka eventuella blickar på stranden som tecken på att min simdräkt är SKIT SNYGG!

och jag VET, en snygg simdräkt kommer inte att lösa något allte Fftersom självförtroendet sitter mellan mina egna öron, men hej shoppaholic som jag är så är det ju fint med orsaker att "få" shoppa lite.

tumistid är värdefull tid!

Oj vilket strandmaraton vi kört nu, jag och Adam. Flera timmar på stranden varje dag sedan onsdagen, HÄRLIGT! Saga har varit med på ett hörn vissa dagar, men alltså stranden är nog inte helt hennes grej ännu. Hon är nöjd så länge som hon får äta något, men jag menar hon kan ju inte äta i flera timmar (eller JO hon kan säkert, men det blir ju lite onödigt) Dessutom kan jag ju inte både vara på stranden med Saga och simma med Adam samtidigt, så för allas del är det bättre om jag och Adam chillar på stranden på tumis. Så de senaste dagarna har Saga haft tumistid med sin far, vilket händer väldigt sällan och jag och Adam har fått tumistid på stranden. OJ så vi njutit av att bara umgås med varandra, leka med varandra och hinna prata med varandra UTAN att lillasyster gråter, vill vara med, tränger sig i famnen osv. Så klart älskar jag ju båda två (hallå?!?) men ensamtiden med Adam har det varit dåligt med sedan Saga föddes. 

Adam har dessutom gjort stora framsteg då det kommer till simmandet, nu vågar han till och med simma i det rätt så kalla vattnet. I början av vårt maraton doppade han bara fötterna och tyckte det var för kallt. Han älskar ju att simma annars så det förvånar mig inte alls att han gillar stranden också. 

Det känns som att vi verkligen tankat upp nu, hunnit ikapp. Vi har inte heller bråkat just alls (utom idag då vi skulle hem från stranden och via butiken..SUCK.. dock kan man ju ifrågasätta min egna fiffighet då man släpar en trött 3 åring till butiken, hungrig var han också) Känns bara så skönt ända in i hjärtat. Fina fina Adam, så glad att jag verkligen hunnit bara vara med honom nu också!

nu är vi laddade med solenergi och tumistid så att vi orkar ta oss an nästa vecka. Det lovas minsann inte något strandväder då inte, men vi ska väl hitta på något annat skoj istället.

nu snackar vi sommar

Oj vilken härlig dag vi hade igår. Packade väskorna och drog till stranden mitt på dagen, vi åt lunch där. Vi njöt i solen, vi SIMMADE (eller okej då simmade kanske är att överdriva, men vi doppade oss jätte länge!) Adam och jag. Saga doppade stortån och drog sedan hastigt upp fötterna, för kallt för henne. Vi hade sällis av min mamma också, vilket nog nästan behövs. Det går inte att simma om jag är ensam med båda barnen på stranden. Så tur att min mor också gillar att chilla på stranden. Så härligt att det äntligen varit lite strandväder, nu känns det som sommar. Lite lyckades jag bränna mig igår också, typiskt nog just då jag hade simdräkt så brännan är ju inte det finaste jag sett om vi säger som så. Ett stort kryss på ryggen, men sånt händer. Blir väl att ha t-skjorta på idag, i alla fall nu på förmiddagen. Idag väntar vi på Anton, som lovade sluta lite tidigare, innan vi åker till stranden. Det är ju fint om vi hinner med EN stranddag hela LA FAMILIA också. Men nej vet ni vad, nu loggar jag nog ut. Kan vara att det blir tyst här hela helgen, men jag gissar ju att ni andra också tänker njuta av sommaren nu?!? 

Vill ni ändå hänga med lite vad vi gör så kan ni ju följa mig på insta minheltvanligavardag heter jag där.

Njut nu människor, kom ihåg att den finska sommaren ÄR årets bästa dag! 

Jag spinner som katten, nästan i alla fall.

Nåja kära läsare, jag förstår ju att ni suttit ivrigt och väntat på att jag skall berätta om spinningen. Och nu ska jag inte hålla er på sträckbänken längre. 

Nåja, hela dagen idag har varit super! Fint väder ända från morgonen till kvällen, ÄNTLIGEN säger jag bara! Vi har hunnit leka med Karin och Minea i parken, snyltätit lunch hos dem. Tack snälla Karin! Det bästa man kan ge en mamma är nog mat, så lyxigt då någon annan lagar den :) (Seriöst vi måste bjussa tillbaka nu, börjar kännas lite taskigt att bara äta hos dem..)

Efter lunchen blev det dags för beachen, ringde min mor och frågade om hon ville joina. Och som tur ville hon det. Sköna timmar på stranden, lite middag och sen var det dags för SPINNING. 

Vet inte varför jag var så nervös, liksom det var ju Dianas timme (henne känner jag ju sådär smått, haha ser väl henne i snitt 3 gånger i veckan och det är ju typ oftare än jag träffar Anton..hihi nå int nu riktigt ändå, men nästan) och jag HAR ju ändå varit på spinning förr. Men ja som sagt var jag nervös i alla fall. Diana var snäll och visade lite hur man ska ställa in cykeln, sadeln och styret och så. Det var bra för jag hade minsann noll koll. Förr har jag bara kört med cykeln så som den råkat vara, sänkt sadeln lite typ. Sen tyckte hon inte eller att jag behövde se så rädd ut, lite pinsamt nog om jag satt där på min cykel och såg skräckslagen ut. Nervositeten var i alla fall TOTALT obefogad!

Ja sen körde passet igång, lite yr kände jag mig nog, men tyckte ändå att jag hängde med riktigt bra. Svårast var att spurta, men den tekniken kommer säkert med tiden. Ju vanare man blir desto mer kan man väl fokusera på att spinna istället för att fundera på VART man ska lägga händerna. Nej men det var kul, bra musik, bra pepp, bra stämning och bra timme. Tungt var det ju nog också, orkade nog inte riktigt hålla samma takt och motstånd som "man borde" ha gjort. Men hej, spinning är ju bra på det viset att det är bara jag själv som vet hur tungt motstånd jag har. Svettpölen under cykeln vitnade dock om att jag nog inte körde för lätt i alla fall! # fyfan så svetten sprutade.

bilden är tagen en stund efter själva timmen, kunde inte förmå mig att visa en bild från direkt efter, hahaha det var minsann inte vackert de. Illröd och svettig som en gris. Ni vet precis så som man ska se ut efter att man tränat!

Kommer nog fortsätta gå på spinning nu under sommaren.

  Hejdå vilodagsonsdag, vi ses igen till hösten! 

Där ser man, jag visste ju att jag skulle klara av att gå ensam på spinningen, fast det nog kändes väldigt motigt igår. Var väl annars lite halvdeppad och sur igår så då blir ju allt jobbigt. 

Tröstade mig lite också med att beställa hem två skönheter från odd molly. 

*hups* 

men mer om dem i ett annat inlägg!

Att våga

Hejhopp mitt i natten, jag lärde mig NADA från förra natten tydligen. Jag gillar väl att vara trött? 

Nä egentligen väntar jag på att Anton ska komma in, han är ute på åkern ännu #livet som bondefru. 

Nåja men det som jag tänkte skriva några korta rader om idag ännu är att våga göra saker ensam. T.ex. att prova på spinning, något som jag SKA göra i morgon. Nu har jag pratat om det och skrivit det här, det finns liksom inte någon återvändo mera. Har varit på någon enstaka timme lite här och där, men nu ska jag ge det en riktig chans. Det ska till och med få en egen dag, ni vet som måndagszumba, tisdagsstep och nu då onsdagsspinning. Jag ger det sommaren, och sen ser jag vad jag tycker. Vissa älskar det andra gillar det inte alls. 

Ingen av mina trogna gymmvänner hade lust/tid att joina. Förr i världen hade jag väl surt skippat det också, för att jag inte vågade gå ensam. Men NEJ, inte denna gång! Jag ska fasiken göra det ändå. Nu tänker säkert någon av er att det väl inte är någon stor grej att gå på en spinning timme ensam, men för mig är det nog det. Jag vet ju inte ens hur man ska höja/sänka sadeln. Lite lost alltså, men det ska inte hindra mig denna gång. Det löser sig helt säkert, det gör det ju alltid. Jag ska inte ens agnsta om detta nu, jag ska bara se framemot det. Det ska bli skoj!

Jag är nog inte alls bra på att göra saker ensam, säkert därför jag hatar att ringa folk också. För då är det ju bara jag, och den jag ringer till. Skjuter alltid upp saker som jag måste göra själv.  Måste nog bli bättre på att göra saker ensam tror jag. Step by step, spinning by spinning. (okej förlåt, jag är lite för trött för att blogga nu tror jag, dåliga skämt och flum)

Vi hörs i morgon!

Nati nati

hej jag heter Malin och jag är SOME beroende..

Alla ni i en kör: Hej Malin! (ni vet sådär som på ett AA möte)

Tror nästan att någon smög sig in i vårt sovrum igår och fick inspiration till denna bild. SERIÖST, jag låg vaken till nästan 2, bara för att jag. Ja, Spelade slut mina liv i candy crush. Idiot beteende måste jag säga, speciellt efter som jag ju VET att barnen vaknar senast klockan 7. Att jag är så korkad att jag, frivilligt utsätter mig själv för att bara sova 5 timmar på en natt gör att jag blir lite tusans trött på mig själv.

bilden är lånad fån denna roliga blogg

Ja, alltså vad gjorde jag? Kollade instagram, kollade FB, kollade bloggar, kollade insta igen osv osv. Spelade slut mina liv i candy rush, där emellan. Idiot beteende måste jag säga, speciellt efter som jag ju VET att barnen vaknar senast klockan 7. Att jag är så korkad, att jag frivilligt utsätter mig själv för att bara sova 5 timmar på en natt, gör att jag blir lite tusans trött på mig själv.

Ibland bara fastnar jag med telefonen i handen på kvällen/natten och sysslar med en massa nonsens. Borde verkligen bli bättre på att sätta bort telefonen innan jag går i säng, men det verkar vara svårt. Hörde just att forskning visar att allt flera människor är SOME (alltså sociala medier) beroende. Man ersätter ju ofta ett beroende med något annat, och jag gissar att mitt sockerberoende gått över till att kolla instagram 20 gånger i timmen. Haha nå nej inte riktigt, men jag märker ju själv att jag kollar det mycket oftare än förr. Eller så följer jag bara mera spännande människor?!? (förnekelse är väl en del av beroendet?!? )