tisdag 5 maj 2015

medgång, motgång och framgång

Vet inte vad felet är, mina fötter vill inte bli bra. Trodde redan att jag var OK nu, men efter promenaden med mamma i söndags (då Adam var på sin cykel och jag små sprang med honom mellan varven) och zumban igår så har jag igen ont. I ANDRA FOTEN! WTF?!?! Varför ska det vara så? Räckte det liksom inte med den ena foten? Nåja jag SKA INTE fastna i deppträsket nu. DET KOMMER ATT BLI BRA (okej, ska sluta överanvända versaler) Det måste bli bra. Jag vill kunna ge 150% nu, inte lämna bort alla hopp. Jag vill börja se resultat i cardioträningen och det gör jag INTE (hups..!) om jag tar det lugnt, vecka efter vecka. Surt!

Nu till det positiva, jag är stolt över mig själv eftersom jag ÄNDÅ (sorry) var på step idag. Jag blev inte hemma och deppade, utan jag tog det lugnt och fint på timmen istället. Foten känns lite bättre nu, men det är väl i morgon som den meddelar att detta inte var OK. Tur att Dianas timmar är så roliga att man vill gå även om man inte är 100%, känns fan som att jag är typ 48% just nu. Men också 48% är bättre än noll. *måste..vara..positiv..* 



Fysio på torsdag igen. Tänker fråga om han kan säga varför jag nu har problem med andra foten? Varifrån kommer det?

Jag ljuger ju om jag säger att det inte stör mig, för det STÖR (ok lovar, jag slutar nog!) verkligen. Jag hade tänkt börja länka nu på våren också, men med fötterna i detta skick vågar jag ju inte ens försöka.  Nå mera styrketräning bara, inget fel på det heller! Det är inte den fysiska som stör mest, utan det att jag vet att jag så lätt kan komma på fel spår då jag har motgångar, hittills har jag liksom sällan kämpat för något. Jag har provat och har det inte gått så har jag skippat det. Denna gång är det annat, har haft 10 orsaker att ge upp, men jag har ändå fortsatt. Vet ni vad som gjort att jag fortsatt? Under den senaste månaden (då min fot strejkat mer eller mindre) har jag ändå byggt muskler, tränat, bränt fett och gått ner i vikt. HEJA MIG!! Det finns ingen genväg, det kommer att komma 100 andra motgångar också. Har man, som jag, misshandlat sin kropp såpass länge som jag gjort får man räkna med att den inte orkar i samma takt som hjärnan. Huvudsaken är att det går åt rätt håll, att jag håller mig på rätt spår och att jag mår bra inuti. 


Om jag kan nå dessa resultat på några månader.. WOW tänk vilka resultat jag KAN nå om ett år. Ivrig att fortsätta! Sitter just DU och läser detta och bestämmer dig för att NU ska jag ändra på min livstil. Ta en bild som visar hur din kropp ser ut, GÖR DET! Det är inte skoj just nu, men det är jätte bra att kunna jämföra bilderna senare. Se det som ett tips!

8 kommentarer:

  1. Vilket resultat! Snyggt jobbat Malin! Jag är så stolt över dig! Hoppas fötterna slutar bråka snart så du får njuta av träningen som förut.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, jag är faktiskt super stolt över mig själv också! :) jag hoppas verkligen att fötterna ska bli bra snart, otroligt hur mycket en fot kan påverka.. Det går ju som int att göra "något alls" utan en (eller två) fungerande fot.

      Radera
  2. Wow! fina resultat, verkligen! själv gick jag ner 30 kilo efter den första graviditeten 2012. var inte i mitt livs form innan heller, och gick sen ner alla gravidkilon + 10 till. tills jag blev gravid igen kan man säga. En ypperlig anledning till att gå tillbaka till min tidigare kassa livsstil och gå upp 20 nya gravidkilon. Vilka jag har nästan alla kvar. Nu närmar sig lillasyster 8 månader och jag känner att jag vill dra mig upp på banan igen. Visst handlar det ju om val man gör som resulterar i denna övervikt, men å andra sidan tycker jag att man måste vara lite snällare med sig själlv och förstå at man som mamma har lite sämre möjligheter än de som inte har barn vad gäller tidsmässigt i allafall att träna. Eller hos oss handlar det inte så mycket om tiden utan kanske mest om orken. Det måste få ta lite längre tid att gå ner i vikt när man har allt annat i hemmet att sköta + barnen. Om man bara hade vetat vilka möjligheter man hade innan barnen jämförtt med nu. Du har barn i ganska samma åldrar som mig så tycker verkligen att du ska vara stolt över vad du genomfört. Allt går bara man vill det tillräckligt och även fast man vill se resultaten snabbt, så kommer de även fast det tar lite längre tid. Gör man det i ett lite lugnare tempo upplever man det kanske inte så extremt med viktnedgången som om man hårdtränar i ett år i stäck som jag gjorde. då blir övergången till det "vanliga livet" d.v.s då man nått sitt viktmål lite mindre och man kanske klarar av att hålla livsstilen bättre då. Känns ju ganska tröstlöst då det går långsamt men.. dagen kommer bara man stävar ditåt. och du tycks vara på helt rätt spår.. Hoppas foten slutar bråka och låter dig prestera så som du vill snart. lycka till med resan!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack :) och WOW 30 kg är inte illa pinkat! Det tråkiga är ju att det var lika för mig, efter andra graviditeten sitter liksom kilona hårdare fast. STÖRANDE! Du har helt rätt i det du skriver om att man som småbarnsmamma inte alltid har tiden som behövs för att träna. Jag är jätte glad och tacksam över att min sambo verkligen ställer upp på kvällarna så att jag har möjligheten att träna. Men helt klart kräver det mera planering än innan, och andra sidan gör det ju också att man inte skippar en träning "sådär bara". För och nackdelar mer det mesta antar jag.

      Vad gäller tempot har du helt rätt, långsiktigt resultat kräver mer tid och mer målmedvetet arbete. I slutändan lär det löna sig :)

      Tack, hoppas också att foten skulle börja sammarbeta nu :)

      Radera
  3. Wau Malin, det går framåt, det syns ju jättemycket redan! Bra jobbat, keep up the good work!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, ja att fota sig själv gör ju att man själv ser saker som man inte ser i spegeln :)

      Radera
  4. Synd bara med foten som inte vill... Jag har jättemycket problem med mina fötter ( bla reuma och artros) så jag vet hur du känner dig :( hoppas ditt går över, det gör inte mitt men jag förösker hålla humöret uppe i varje fall!

    SvaraRadera
    Svar
    1. trist att läsa om dina problem, måste verkligen vara jobbigt. Mina fötter borde ju, tids nog, blir bra igen. Härligt av dig att ändå kämpa vidare och hållas positiv. Det är väl så man klarar av motgångar över lag, positivt tänkande kommer man långt med.

      Radera