onsdag 27 maj 2015

inte så sugen?

Hejhopp (har lust att skriva gummisnopp efter att jag skriver hejhopp, men det känns lite för omoget för en tvåbarnsmamma så jag tror jag skippar det) Nu var det inte gummisnoppar som inlägget skulle handla om heller, utan GODIS. Eller snarare avsaknaden av just godis, och suget efter godis. Jag hade alltså tidigare seriösa problem med mitt godisätande. Kunde äta 400g godis en kväll och vara lika förbaskat sugen följande dag. Har ibland haft strejker, ni vet karkkilakko men ändå ALLTID vari så otroligt sugen på godis. Höll mig någon vecka, kanske till och med någon månad men sen tog lakkon slut och då åt jag för kung och fosterland igen. Nu är det inte så, nu är allt så annorlunda.



Jag tror att jag ätit kanske 5 godisar sen februari, nu applåderar ni säkert och tycker att jag är super strong och duktig (och visst är jag ju det) men faktum är att jag inte är sugen längre. Jag vet att det finns människor som läser detta nu och vill slå mig på käften, jag var själv en sådan människa förr. Jag trodde alltså på allvar att jag ALDRIG någonsin skulle bli av med suget. Hade liksom accepterat att jag skulle få leva med ett konstant godis sug resten av livet. Och jag är så innerligt glad att jag kommit över på andra sidan. Jag tänker inte ens så ofta på godis längre, står inte i butiken och i smyg sneglar på godishyllan med en längtande blick och dregel droppande från mungipan. Jag bryr mig inte om godis, känner inte något behov av det alls. 

Det krävdes några veckor av total nolltolerans av socker, jobbiga ja, men samtidigt var jag så peppad då att det ändå gick bra. Och när jag sedan brutit alla mönster och kommit ur sockercirkeln så är det inte så svårt mera. Jag är absolut inte på någon strejk nu, blir jag sugen kan jag ju äta godis. Jag har min "tillåtelse" på 100g i veckan. Men som sagt hittills har jag inte varit sugen. 

Och nu vill jag säga detta till alla er, speciellt till er som inbillar er att ni inte kan leva utan godis. KAN JAG (KARKKIRÅTTAN numero UNO) leva ett helt lyckligt och normalt liv utan godis, så kan DU (ja just DU) också göra det. Jag vet att ni kanske inte tror mig nu, men det är verkligen sant. Man måste inte leva utan godis, absolut inte. Har man ett sunt förhållande till sitt godisätande är det ju bara att fortsätta! Men om man, som jag själv, aldrig blev nöjd och alltid bara ville ha mera, så lovar jag att det lönar sig att sluta. Att äta annat istället. (vill ni att jag ska vara riktigt elak nu? och säga vad jag "ersätter" godiset med?) EN bit mörkchoklad ibland, (förstår att ni vill strypa mej nu, hatade själv folk som förespråkade mörkchoklad istället för godis, liksom VILKEN idiot väljer mörkchoklad istället för lösgodis?) är verkligen tillräckligt för mig nu. Förlåt att jag skriver det, men det är sant. En bit eller två och sedan är jag nöjd. Tänk så livet kan ändra på bara några månader.

Jag hoppas att jag inte får tillbaka mitt sug efter godis, om jag får det så måste jag ju göra något åt det. Kanske då satsa på den där 100g s påsen till helgen? Vi får se, jag lovar att jag meddelar er om jag blir sugen igen. 

4 kommentarer:

  1. Ååh! Kan relatera till 100%. Var metadels utan godis då jag gick ner i vikt under ett år, men ofta har jag inbillat mig i huvudet att jag inte behöver godis om jag bara får min ena tobak för att avsluta dagen. Verkligen skithälsosamt, men sen då jag blev gravid igen var det inte ett alternativ för mig så då kom godiset tillbaka med i bilden. Nu har jag också precis kavlat upp ärmarna och tagit på mig hårdhandskarna igen vad gäller träningen men framförallt kosten. Kosten ska fungera först och så tränar jag efter feelis och sen får vi se. Verkligen inspirerande som ny läsare att läsa din blogg. Du är så härligt ärlig och säger precis det jag också tänkker. Att ha bananglass (mixade infrysta bananer) hjälper litegrann för mig. Blir jag riktigt sugen går jag loss på det istället och det är bra att ha dem i de minsta pilttiburkarna så har jag en mångd färdigt, och då det är slut så är det. Får se om jag klarar mig med det eller börjar tycka att det är bullshit efter en tid. Du verkar vara på god väg och kommer säkert imål dit du vill en dag. Kämppa på! =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har också bantat ner mig med hjälp av tobak våren och sommaren 2011, ersatte allt med rökning och cocis zero. Verkligen hälsosamt ;) och så höll jag ju inte vikten heller.. Precis som du skriver så är kosten A & O om man äter fel så hjälper det föga hur mycket man än må träna. Lycka till med hela resan, det är ju inte alltid så lätt men tillsammans ska vi nog fixa det! Kul att du hittat bloggen, välkommen hit bara :)

      Bananglass borde jag också testa på nu då det blir sommar, har lagat frozen yoghurt några gånger och det fungerar också bra. Super bra tips med pilttiburkarna också, dem har man ju ett litet förråd av här hemma ;)

      Ja men det känns nog som att jag är påväg åt rätt håll, LÅNG väg kvar ännu dock. Vi kämpar vidare :) Skickar lyckönskningar och kämpar rop rill dej med! kram :)

      Radera
  2. Tack Malin för att du delar med dig, jag känner så igen mig i allt du skriver!!! Det är verkligen inspirerande att läsa din blogg, jag försöker också själv ta itu med min vikt och träning, men sockret och godis är min stora fälla, äter jag lite så vill jag bara ha mera och mera och mera... Nolltolerans kommer jag att köra med och hoppas att jag upplever samma sak som du om några månader :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad kul att du gillar bloggen, skoj att höra :) Sockret ja, det är GALET vad beroende man kan bli av det, ju mer man äter desto mer vill man ha. Kom ihåg att äta tillräckligt med bra saker istället, då är man inte lika sugen heller. Lycka till och kämparrop till dej! DU kommer klara det fint :)

      Radera