Godmorgon fredag! En bra fredag idag eftersom det är helg, helg och sin tur betyder att Anton jobbar mindre än på vardagen vilket i sin tur betyder mer familjetid. (jojo familjetid skriver jag om och så sitter jag framför datorn, men Saga sover och Anton och Adam är ute, därav är datortiden totalt befogad)
Igår var det inte många positiva miner hos mig, fan så sur jag var. Bitter är nog det rätta ordet. Dock tog jag mig själv i kragen och sade till på skarpen. SKÄRP DIG KVINNA! Jag packade ihop mina gymsaker på eftermiddagen och begav mot gymmet. Jag var inte peppad, jag var inte ens på lite gott humör MEN jag var bestämd, jag var envis och jag hade fananamma bestämt mig för att jag skulle träna. Väl vid gymmet kändes allt genast bättre, jag bytte om värmde upp och körde ett pass. En (BARA EN!!) övning fick jag byta ut för att jag inte skulle belasta foten, men annars fungerade hela mitt träningsschema som vanligt. Känslan efteråt var bra, inte fullt så bra som det brukar men ändå bra. Jag var nöjd, nöjd över att jag släpade mig motvilligt till salen och nöjd över att jag inte gav upp.
Sen råkade jag vara klar då step timmen skulle börja, det var ju lite bittert såklart att inte kunna gå in där och svettas. Men den dagen kommer, ju bättre tålamod jag har nu desto snabbare kommer den.
Det bästa med gårdagen var att jag inte gav upp, jag slutade inte bara för att det kom en motgång. Jag hittade nya lösningar och kämpade vidare. Jag är ju inte på någon magisk diet, jag ändrar ju hela mitt liv. Och just nu verkar mitt liv gå ut på att övervinna hinder. Att hållas positiv (största delen av tiden, ibland får man faktiskt har en skit dag, en dag då allt suger och man bara vill dra täcker över huvudet och sova en månad) och se lösningarna istället för problemen gör ju att livet känns lättare, så jag försöker göra just det.
Foten känns bättre idag, men eftersom jag fick order att inte anstränga mig mer än nödvändigt så får jag försöka hålla mig på mattan hela påsken. Styrketräning, cykling och pump fungerar. Cardiopassen får vänta, kanske ända tills vi kommit hem från London. Skulle verkligen hamra att halta omkring på Londons gator.
Nu är jag i alla fall fit for fight att möta påsken, alla godisskålar, paschan, läsken, och maten med vetskapen om att jag inte ger upp. Jag har visat mig själv att jag har FANANAMMA jag också. Och då är det minsann inte svårt att tacka nej till lite påskchoklad.
något kommer jag nog att äta, men inte allt och inte alla dagar under påsken. Känner jag att jag blir jätte sugen på ett kinderägg så då äter jag väl ett sådant. Men jag tänker inte klämma i mig godis eller choklad "bara för att det nu är påsk". För jag vet ju hur lätt jag trillar över till frosserisidan. Och då måste jag ändå säga att en påsk UTAN choklad känns bättre än en påsk med alldeles för mycket. Har man ett beroende kan man inte alltid välja den gyllene medelvägen..tyvärr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar