Det är inte för intet som jag hittills aldrig hittat balans i mitt liv, jag är en människa som KÖR ALL IN då jag bestämt mig för något vilket ju är bra, men problemet kommer då jag möter motgångar. Alltså jag GER UPP för lätt, tyvärr är det så. Just nu känner jag att jag lever i gränslandet, i gränslandet då jag är på vippen att ge upp. Jag blir så trött på mig själv, liksom lite ont i foten och jag är beredd att kasta in handduken, KOM IGEN NU MALIN.
Mitt gamla jag tänker genast
"hej Malin! vet du vad, du kan ju ändå inte träna skapligt så länge som din fot är sjuk..du kan ju lika bra inte träna alls då. Och om du inte tränar så kan du ju UNNA dig att äta vad du vill nu under påsken. Du kan ju ta nya tag sen efter påsk, eller kanske efter London resan"
Människor som inte har problem med sockerberoende förstår nog inte logiken i detta. Det gör jag ju inte själv heller. HUR kan det över en natt kännas som att jag lika bra kan ge upp allt. Bara för att jag idag nu inte kan fara på en step timme. Det är ju så korkat att man har lust att skratta. Ändå är det såhär som min hjärna fungerar.
DOCK måste jag påpeka att det nu finns en faktor som ändrar på allt. JAG ÄR MEDVETEN om detta, vilket gör att jag INTE kommer sluta träna helt för att jag inte kan gå på just step. Jag kommer inte att go bananas under påsken och smälla i mig en massa godis, för jag vill inte göra det!
Jag skall visa för mig själv att jag kan vara ensvis, också fast det inte går så som jag hade planerat. Jag ska kämpa vidare, eller kanske kämpa. Det är ju nu det svåra kommer. Det svåra är inte att träna med full fräs och äta hälsosamt. Det kan väl vem som helst, det svåra kommer emot då man möter prövningar och motgångar. Hittills har allt löpt på så bra, träningen har varit rolig och maten smakat bra. Idag smakade gröten sand, hallonen var sura och brödet som låg på bordet ROPADE på mig. "ÄT MIG ISTÄLLET, jag ligger ju här! bred på lite smör och några skivor ost och smaska i dig bara"
Men MEDVETET slevar jag i mig av min gröt, ingen har sagt att det skall vara lätt alla dagar. Idag är det en dag då inget känns lätt. Sådana dagar kommer att komma, flera gånger ännu. Jag vägrar att ge mig. Som pepp läser jag idag alla fina kommentarer som jag fått, alla hejjarrop och all positiv energi.
NI HJÄLPER MIG ATT VÅGA TRO PÅ MIG SJÄLV!
Åh, jag känner så igen mig. Men jag antar att vi ändå är helt normala? ;)
SvaraRaderaDessutom kan jag vakna en dag och känna mig smällfet och superklumpig och svullen, för att nästa dag känna mig helt annorlunda och ha värsta energin. Usch vad jag hatar det.
Bara att kämpa vidare. Bra att du SER problemet och kan gardera dig.
Jo nå månne vi inte är helt normala ändå jo :) kan tänka mig att många nog känner igen sig i detta. Och jag har också olika dagar då det kommer till hur man känner sig, precis som du skriver, vissa dagar känner man sig så otroligt svälld och andra sen igen känner man sig tight och bra :)
RaderaJa det gäller ju att inte ge upp, jag tror man kommer långt med att "erkänna" sina problem för sig själv och vara medveten om vilka saker man själv har svårt med. :)
Duktiga du! Jag blir så glad av att läsa din blogg, det ger mej hopp om att jag själv kan ta tag i mitt liv efter att tvåan är född. Känner så igen mej i sockerberoendet och alla tankar som gör att man genast ger upp då det kommer motgångar. Kämpa på!
SvaraRaderaVa kul att du blir glad av bloggen, jag blir glad att du kommenterar och berättar det :) Vad roligt med bebis nummer två, lycka till med allt (speciellt bebisen <3) Ja sockerberoende är inte något att leka med, skrämmande hur mycket sockret påverkas oss.
RaderaJag skall absolut fortsätta kämpa :)
Hej! Ville bara skriva ti dej o säga att du verkligen int e ensam om dehär! Vissa dagar känner ja mej så otroligt motiverad o energifylld att ja int vet va ja ska ta mej till medan andra dagar e allt bara skit o ja känner mej extra ful o tjock... speciellt om man inte ha tränat på en tid så känner man att what the hell o proppar i sig en massa onödigt.. de e väldigt jobbit men helt normalt endå?:D
SvaraRaderaO du ska int ge upp för du vet int hur många du motiverar, så kämpa på Malin! :)
hejsan! ja jag tror ju nog också att det är helt normalt, men ändå väldigt jobbigt! Nej jag tänker inte ge upp, och att höra att jag motiverar andra är jätte roligt! TACK! :)
Radera