varför jag inte behöver dagis?

har tappat räkningen på hur många gånger som jag fått säga att Adam inte kommer att vara på dagis under den tiden som jag är mamma ledig och vårdledig med Saga. Borde väl vara rätt så självklart eftersom jag ännu ett helt år skulle få vara vårdledig med ADAM.

Jag har inte något emot om ett barn är på dagis då mamma och pappa jobbar, men jag är nog väldigt främmande till tanken att jag skulle föra Adam till dagis nu då jag är hemma. Jag dömmer ingen, jag utgår ifrån att alla gör det som känns bäst för sig och sina barn. Men jag är fast av den åsikten att en 2 åring BEHÖVER INTE dagis.  Då tycker jag i alla fall att man skall vara ärlig med att det är mamman som behöver ha barnet i dagis.

Det gick jätte bra för Adam då han som 1år och 2 månader inledde sin dagiskarriär, MEN jag skulle aldrig frivilligt (om jag själv då är hemma alltså) föra honom dit. Dock kan jag erkänna att dagar som idag lockar det nog att skicka in en dagvårds ansökan, Jessus vilken morgon vi haft idag. Adam kommer gråtande in till vårt sovrum (han sover ensam i sitt eget rum nuförtiden) och har inte svängt på en min sedan dess. Allt, och då menar jag ALLT var fel. Då är det underbart att ha en sambo som har ett "barnvänligt" jobb, ett samtal senare var nämligen Anton påväg hit för att hämta Adam. Adam blev äntligen glad då jag berättade att han skulle få åka lastbil med pappa. Jag har ju turen att få lite avlastning av att Adam ibland kan vara med Anton och göra något jobb och ibland kan Adam vara med sin fammo och faffa. Men 9 av 10 dagar är han nog hemma med mig och Saga

Jag förstår att man kan behöva sätta det äldre barnet på dagis om man som mamma (eller pappa) av orsak eller annan inte orkar/kan ta hand om två barn samtidigt. Mitt problem är ju att de flesta påstår att det handlar om att deras barn BEHÖVER dagvård. Jag kan ärligt säga att vissa dagar är väldigt krävande då båda barnen samtidigt är hungriga t.ex. Men jag har hittills inte sett några täcken hos Adam att han så gärna skulle åka till dagis..

Det ena behöver alltså inte vara bättre än det andra, men jag känner också att jag som förälder och blivande barnträdgårdslärare måste tänka och fundera kring dessa frågor. Sen kan man ju också tycka att det är orättvist att barn som inte "behöver" dagvård tar någon annans plats. Någon annan som verkligen behöver dagis kanske måste åka till ett helt annat dagis för att det inte finns plats på det stället som man helst vill ha.

Är intresserad av hur ni tänker?

Man behöver inte försöka övertyga någon om att ens tankesätt är det ändå rätta, alla får ju (ännu i alla fall, tackvare den subjektiva rätten till dagvård) själva välja hur man gör. Är bara intresserad över hur ni andra resonerat. Alla är lika BRA mammor hur man än väljer, men jag tror att många låter sina barn vara kvar på dagis "för att det är nu så som man gör".