Ett barn vs två

Innan Saga föddes var jag rätt nervös över hur vardagen skulle se ut med två barn istället för ett. Två är ju dubbelt så många som en liksom. Visst är det jobbigt emellanåt, men för det mesta går det bra. Adam är duktig och förstår oftast att han måste vänta. Ibland mutar jag honom med lite mumin på TV, eller att han får äta en frukt så länge jag ammar Saga. Men oftast alltså, går det fint.

Nu måste jag ju dock erkänna att Saga antagligen är världens snällaste bebis. Hon sover duktigt på nätterna, är mest nöjd och glad heltiden och äter rätt så snabbt osv. Jag tror också att en stor orsak till att allt känns så bra är att jag själv är mer självsäker i min roll som mamma. Jag litar på att jag vet hur mina barn mår, jag litar på att jag vet vad som är bäst för dem osv.

Det som är jobbigt med att ha två barn är speciellt tillfällen då båda behöver mig GENAST, om Saga är hungrig och Adam är kissnödig. Då måste jag ju prioritera och välja vem som skall få hjälp först. Det ilar till i mammahjärtat då jag ser besvikelsen i Adams ögon då han vill ha mig med i någon lek men jag inte kan eftersom Saga äter. Jag försöker att vara så närvarande som möjligt, försöker ha Saga på golvet och leka med dem båda osv. Men ibland känns det ju som att man inte riktigt räcker till. Så kände jag i och för sig med bara Adam också, så det hör väl till själva mammarollen också.

Ibland får jag också dåligt samvete över att Saga inte får full uppmärksamhet i lika stor utsträckning som Adam fick. Hon hänger liksom mera med i vardagen, medans jag med Adam hade tid att "leka" mera. Men jag tror ändå att det i slutändan är värt rätt så mycket med ett syskon också. Hon kommer ju att få så mycket av sådant som Adam inte fick. I slutändan skall vi väl hoppas att det jämnar ut sig.


 Jag tror att vi har en mer utmanande tid framför oss nu, hittills har ju Saga ändå sovit större delen av dagarna, men ju äldre hon blir desto mer vaken kommer hon vara och desto mer kommer hon också att vilja ha uppmärksamhet. Men egentligen oroar jag mig inte, visst är det jobbigt ibland men jag tror ändå att dom båda har det bra!

Just nu njuter jag av livet som tvåbarnsmamma, att ha en rolig, busig och påhittig 2åring och en mysig liten bebis. Det känns som att ha kakan kvar och äta den också. Det är precis så roligt som jag tänkt och fantiserat om under de 9 månader som vi väntade innan Saga kom.

Jag uppdaterar på nytt om någon månad, så ser vi vad läget är då. Just nu är allt under kontroll i alla fall.