en extra klapp på huvudet

med blicken fäst mot målbilden

I morse hade jag lite extra energi så jag hoppade i träningskläderna och styrde bilen mot gymmet. Med en bra pod i öronen gick timmen riktigt bra.

Hihihi en liten parentes är att jag igår sade till Anton "imorogn skall jag ta en leg day på gymmet". Anton tittade på mig som om jag kommit från mars, VA?!?. Han kopplade inte ihop leg day med gymmet för han hörde bara lägg dej. Måste nog börja öva på mitt engelska uttal tror jag.

Jag lade mig inte ner på gymmet i alla fall, körde främst ben idag. Känner redan att det kommer att göra ont att gå ner från vinden imorgon. Skönt att träna på morgonen i alla fall, skall försöka göra det till en vana att i alla fall lördag eller söndag göra ett pass i salen. Återstår att se hur det blir med den saken. Igår traskade jag iväg med vagnen och gick hela 10km. Höll ett rätt så högt tempo också, var helt svettig och trött då jag kom hem. Nu är jag på G med träningen, gäller att se till att det inte går över styr bara, måtta med allt!

snart snart

snart snurrar nog vår lilla sötnos över från rygg till mage. Hon är SÅÅÅ nära emellanåt men den arma handen är ännu ivägen. Men vi övar vidare, skam den som ger sig!

Adam var inte alls lika intresserad av att vända sig så det är väldigt skoj att se hur olika dom kan vara. Saga verkar ha mera fananamma än Adam. Han var mer nöjd med läget och chillade.

Så skoj med syskon, att se likheter och olikheter.

# clownloppet

Idag ordnades ett roligt evenemang i Pargas, en insamling för sjukhusclownerna som verkligen gör ett väldigt värdefullt jobb. Man betalade en deltagaravgift på 5€/barn och denna summa gick oavkortat till förmån för sjuhusclownerna. Tummen upp för de som arrangerat detta roliga program. Adam "sprang" och Saga åkte snålskjuts med Anton. Ett roligt jippo för hela familjen.

totalt var där 211 barn som sprang på sätt eller annat. KUL att såpass många deltog. Våra startnummer skvallrar ju också om att vi inte var där speciellt mycket före starten.

Vid målgången fick man glass, detta var verkligen något som Adam var nöjd över. Han slukade sin glass på två röda. Sedan fick man köpa kaffe och tripp också så alla åkte vi hemma nöjda och glada. Speciellt glada var föräldrarna eftersom man bidragit med i alla fall något litet för att understöda det fina jobb som alla sjukhusclowner gör.

Godis råttan

Jaa då var det fredag igen då, vad betyder det? Nu är det slut på veckan det är dags för fredagsmyys. Min stora svaghet i livet är godis, allt annat ohälsosamt klarar jag mig utan. Det är klart att jag gillar ohälsosam mat, chips osv också men godiset är nog min last om man säger så. Har provat med att ha godis-strejk ett antal gånger, det går bra någon månad eller två MEN sen är vi tillbaka på ruta ett. Så nu i och med mitt nya liv har jag inte någon strejk, ingen diet (ja skerv ju om det ren om jag inte minns helt fel)

Vår Lilla godisskål på nyåret, 2kg skulle jag minnas att det var. MUMS!!

Jag tänker faktiskt unna mig godis på fredagar, det kan hända att min viktnedgång går långsammare eller att det förstör delar av min träning under veckan. Men alltså jag MÅSTE verkligen få mitt fredagsgodis. ÄLSKAR mitt fredagsgodis. Men utöver det tänker jag vara lite sträng. Verkligen försöka minska på det som är onödigt och bara äta sådant som jag verkligen är sugen på just då. Om det sen visar sig att jag äter för mycket fredagsgodis så får jag väl ta och fundera om. Lägger hellre till en träning i veckan än överger mitt fredagsgodis. och jag jag förstår att mitt förhållande till godis låter lite sjukt och det är det säkert också. Men alltså jag har ju varit preggo och ammat den största delen av tiden de senaste 3 åren så något nice måste jag unna mig!

Hur gör ni då det kommer till godis och andra o-hälsosamheter? En dag i veckan? Så ofta om möjligt? Vilka är era favoriter??Berätta!

Egentid?

Som förälder skall man ju ha egentid, man skall ha egentid själv och tillsammans med sin partner. Det tutar dom ut på föräldraförberedelse kursen. Jag är egentligen lite allergisk för att kalla det egentid, det låter så himla planerat och strukturerat, men fritid låter ju hemskt. Liksom att man är ledig från sina barn?!? Och jag kommer inte heller på något ord som passa bättre. Dock tänker jag ju inte heller på det, ni vet står inte på gymmet och tänker "fan NU har jag egentid *njuta njuta njuta*"

Men vad är då egentid egentligen? Vad tycker du?

Hos oss är nog egentid den tid som man spenderar ensam, den tiden som jag är på gymmet är min egentid t.ex. Antons egentid är lite mer diffus, han har ju FBK (frivilliga brandkåren) men eftersom han lägger ner så stor del av sin vakna tid på att jobba med olika saker både här hemma på gården och med sin firma så måste ju lite av den tiden kunna räknas som hans egentid, ELLER? Om han t.ex. sitter i traktorn och harvar lite åker. (alltså hallå bondetermer, snart kan jag många eftersom bondelivet blivit min vardag nu) För mig räknas ju tiden som kidsen sover också som egentid. Och den tiden sätter jag ju ofta på att plocka upp här hemma. Så länge som jag studerade tyckte jag också att tiden som jag var i skolan var egentid.

Hur gör andra familjer? Delar ni så att båda har lika mycket egentid?

Vi är väl båda rätt så bra på att ha lite egentid för oss själva, däremot suger vi rätt så hårt på att se till att vi har gemensam egentid. Nu tänker säkert nån att det har man väl varje kväll, men inte i vårt hus. Ibland somnar vi samtidigt som kidsen, ibland är jag på gym och ibland jobbar Anton. Svårt, verkligen svårt. Men jag hoppas att vi snart skall bli bättre på den fronten, SEN bara skördetiden är slut, badrummet är renoverat, julen är firad (haha okej skojar bara måste nog fixa det innan JUL)

" bara " Saga

Idag hade vi lite tumis tid jag och Saga (haha helt som att hon och jag annars sällan umgås) Adde hängde med pappan och faffan hela långa dagen. Passade på att ta "bara" Saga och åka iväg på familjecafe. Det är verkligen skillnad på om man är på familjecafe med en 2 åring och en 4 månaders bebbe eller om man "bara" har bebben.

Efter familjecafet passade vi ännu på att ha umgås lite med Karin och Minea. Kul nu då tjejerna börjat bli intresserade av varandra. Sackrarna kommer att vara tvungna att leka ihop tills dom är myndiga. Vi hade i alla fall det väldigt trevligt, drack kaffe och blev bjuden på mat *LYXIGT* tack för det!

Då jag var mammaledig med Adde HATADE jag då mammor med flera barn pratade om hur lätt det är att bara ha sin lilla bebis. Jag var bara sådär WTF?!? Här sitter jag med min snälla bebbe och har händerna fulla. NU vet jag vad dom menade. Men så är man ju i en helt annan situation med andra barnet också, man kan och vet en hel del som man fick lära sig den hårda vägen första gången.

Hur som haver var det väldigt mysigt att bara kunna sitta och prata och mysa med Saga. Händer rätt så sällan. MEN jag skulle ändå inte föra Adde till dagis. Vill ju nog att också han skall vara en del av vår vardag liksom. (jag kommer aldrig att sluta jamsa om att jag tycker det är fel att ha en 2 åring i dagis om man själv är hemma, NEVER)

tankar kring barnens kläder

Jag skulle kunna lägga ut hur mycket pengar som helst på kläder till kidsen. Men inte vilka kläder som helst, mina barn har oturen att ha en mamma som verkligen inte gillar kläder med tryck på. Ni vet nån muminfigur eller bamse. Nej tack! i 9 fall av 10 väljer jag inte sådana kläder. Jag gillar kläder som är randiga, prickiga eller enfärgade. Mönstrade kläder kan också vara fina det är främst tryck med olika disney figurer som jag inte gillar. Speciellt dumt är det ju att trycken ofta skall ha en bakgrund, och till pojkar skall den bakgrunden vara något mörkt, häftigt och lite pang pang inspirerat. Tyvärr finns det massa sådant nu i Adams storlekar.. Så han får dras med de kläderna som mamman i huset gillar, väljer och köper, här är det främst en klädes diktatur tydligen ;) skäms lite nog!


 Dessutom vill jag att det mesta av barnens kläder skall passa ihop. Ni vet att man kan ta en blus och ett par byxor från klädskåpet utan att planera och utan att våndas över att en inte hunnit byka på länge. (helt ärligt är det främst eftersom Anton inte helt har koll på vad som matchar och vad som inte matchar). Sen är nog inte barnen speciellt matchi matchi här hemma heller, men jag tycker det är kul att klä upp mina barn i fina BEKVÄMA kläder. Klä upp låter också fel men jag vill helt enkelt att mina barn skall se städade och fina ut. Favoriterna hittar jag oftast på polarn och pyret eller på kappahl (då är det främst new bie som jag gillar)




För mig får föräldrar klä sina barn i vad som helst, men JAG förstår inte hur man inte kan se om kläderna ser fina ut ihop eller inte. Jag menar inte klär ju föräldrarna sig med omatchande kläder, så jag förstår inte varför man skulle klä sina barn så? Kläderna behöver ju inte vara likadana för att matcha, men ni kanske förstår hur jag menar?



Hur tänker ni då ni klär på era barn på morgonen? FINT? BEKVÄMT? BÅDA? TÄNKER INTE ALLS PÅ DET?

Syskon

Så länge som jag ännu är inne på den tanken så tänkte jag skriva lite om mina egna syskon. Vi är 4 systrar som alla har samma pappa men olika mammor (jag och julia har samma mamma och sen har V&v samma mamma) Jag och Julia har alltid bott tillsammans, hållit ihop i vått och torrt. Bråkat som galningar och varit bästa vänner. Jag hoppas att Adam och Saga också skall få en sådan relation till varandra (minus att jaga varandra med brödkniven då.. ;) )

Jag är alltså den äldsta, Julia kommer 3 år efter mig, V är 10 år yngre än jag och v som är vår lilla bebis (nå nej int är hon nu de) är 12 år yngre än jag. Det är något speciellt med att ha syskon. Vi förstår varandra på en helt annan nivå, vi vet saker om varandra som inte så många vet och vi kan varandras historia.

Jag älskar alla mina systrar och önskar att jag skulle kunna spendera mer tid med V&v men eftersom vi inte bor i samma stad så blir det inte så ofta. Julia däremot som vanligtvis finns nära till hands är på äventyr i LONDON just nu. (kika in på hennes blogg HÄR) Stolt storasyster som samtidigt är skit orolig för att lillasyster är ensam ute i den stora världen.
Som äldsta syster är jag så otroligt stolt över alla mina småsystrar, finare tjejer får man leta efter.

Dessutom har ju kidsen 3 helt underbara mostrar, det är inte alla förunnat det heller. Så tacksam över att dessa 3 finisar är just mina systrar <3

sjukdom och elände

alltså dessa senaste veckor har verkligen varit allt annat än roliga. I vanliga fall är jag rätt så lugn och cool som förälder, men när kidsen blir sjuka flippar jag helt. Det började med att Adam fick utslag/eller någon form av bett (vi vet inte helt) sen kände vi att han hade svällda lymfkörtlar. (IDIOT som man är googlade jag ju och hittade ju bara den ena hemskare historien än den andra) De svällda lymfkörtlarna berodde antagligen på att han simmat i lite algvatten och det var ingen större fara med det, de försvann efter någon dag. Men utslagen försvann inte.

Dags för läkarbesök nr 1. (tack och lov har vi försäkring på våra barn så vi går privat till special och barnläkare) Då konstaterade det att Adam hade svinkoppor. Han fick en antibiotika salva och vi skulle smörja kopporna 3 gånger i dygnet. Sagt och gjort.

Några dagar senare började Sagas öga att rinna, JAHA ögoniflammation tänkte jag och iväg på läkarbesök nr 2. Samma dag märkte jag nya koppor/bett/utslag på Adam. Så han fick en antibiotika kur och Saga fick ögondroppar. Dropparna visade sig vara onödiga för stunden eftersom hennes öga var bättre redan på kvällen helt utan några droppar.

Efter ytterligare några dagar började vi se koppor på Saga också, så då blev det dags för läkarbesök nr 3. Nu skulle vi smörja båda kidsen med antibiotika salvan. Men läkaren sade också att det verkar som att det bara är något virus som orsakar prickarna, dock kunde vi smörja ändå för det är ingen fara med salvan. Adam fick sedan höstblåsor (enterovirus, anton lyckade också drabbas av det) Några dagar senare började Adams öga att vara så nu fick vi då användning för ögondropparna i alla fall.

Förra veckan hade Anton gett ersättning till Saga under tiden som jag var på gym. På kvällen började fröken spy och spydde hela magen tom. Tillslut kom det bara upp magsafter eller nåt liknande. (IDIOTEN JAG googlade ju då bebis som spyr gult och hittade en sida där de berättade att då deras bebis spydde gult och dom ringde sjukhuset så hade de skickat en ambulans på direkten) Hysterisk som jag då blev ringde vi jouren i åbo och fick lugnande besked, det var ingen fara så länge som inte började spy mera eller spy blod. Efter att hon ammat så spydde hon inte alls och verkade må bra igen.

Några nätter senare vaknade Adam och yrade skrek yrade gnällde osv. Mitt i allt skulle han kissa och klagade då (vilket han gjorde heltiden). Då bestämde jag mig för att googla igen (PÅRIKTIGT MAN SKA INTE GÖRA DET!!) hittade ju då info om njurbäckens iflammation och då ringde vi jouren igen eftersom han hade 37 grader då vi mättre febern (inte så konstigt efter att ha ropat och gråtit i en timme) Vi blev bedda att ge honom en värkmedicins cocktail som heter duga, och ringa tillbaka om det inte blir bättre inom en timme. 10 min efter värkmedicinen hoppade han omkring i sängen igen. Talade med rådgivning om hans beteende på natten och hon tyckte det låter som nattskräck. 

Efter den natten har Adam blivit bra, förutom ögonen som vi droppar i ännu någon dag. Men Saga har spytt en gång till efter att hon ätit ersättning så antagligen passar inte den sorten som vi ger henne nu. Får helt enkelt prova någon annan sort.

Dagens status är nu att Adams ögon håller på att bli bra, Saga mår bra så länge vi inte ger henne ersättning, och den hysteriska mamman i fråga är trött som galjonsfigur efter att ha varit orolig och fundersam i flera veckor. Jag skall sluta googla, måste göra det. Stressar ihjäl mig med mindre annars, måste lita på läkarna och sluta tänka katastrof tankar.

Här var också orsaken till den lilla bloggpausen, det har varit lite mycket den senaste tiden. Nu tror jag ändå att vi börjar gå mot ljusare tider (även fast det är höst, hahahah)

1 år och 11 månader

Ja det är alltså åldersskillnaden på kidsen, Adde och Saggi (tror seriöst att våra barn kommer få trauman över alla sina smeknamn, Adam får oftast under namnet ADDE/ADDI/ADDI-PADDI osv Saga får oftast heta SAGGI/SÄGGI/SAGGO) Hur som haver, jag var rätt så säker på att vi skulle vilja ha barnen "tätt". Inte sådär inom ett år "tätt" men inte heller 5 år emellan.


Jag våndades som en idiot över hur jag skulle göra med mina studier, skulle jag vara hemma med Adam tills han var 2 år? Vilket jag ju gärna skulle ha gjort, men då skulle mina 2 år av tillåten frånvaro vara använda och vad händer sen om jag blir preggo? Eller skulle jag bara börja studera till hösten då Adam var lite på 1 år och sen se hur det känns. Hoppas på att jag blir preggo och ha honom hemma igen då jag blir mammaledig? Vi velade fram och tillbaka (helt som att man bara kan bestämma att OK NU passar det med bulle i ugnen) Nåjo vi försökte alltså inte aktivt att INTE bli pregnanta men hade inte så mycket koll på det heller. Då Adam sen fick en dagis plats och allt kändes bra med skolan konstaterade vi med Anton att OK, vi kör såhär nu. 3 år emellan blir nog bra. Då visste vi ju inte att lilla SAGA redan var påväg.

Jag hade slått på stort inför fornäldarnas natt och köpt 2 (!) cider flaskor. Kände ändå på morgonen att jag nog vill vara säker på att jag inte är preggo innan jag dricker. Samma känsla som jag hade med Adam, att jag ville kolla läget. Kissade på stickan och kollade resultatet. Och visst kom plusset, så gott som med det samma.

Tyckte ju då att Adam som var 1 år och 2 månader var så stor och duktig. Det är först nu då jag ser andra i hans ålder som jag tänker "hur kunde han verka så stor?". Är i alla fall glad att det blev som det blev, tror att Adde och Saggi kommer ha väldigt roligt tillsammans om ett år eller så. Är glad att Adam ändå han bli nästan 2 år, han är tillräcklig stor för att förstå att Saga är liten, men ändå så liten att han inte längre minns att det existerat en tid innan hon fanns.




Älskade barn, ni är det finaste som hänt mig. Det största och vackraste i som skett i mitt liv. Mamma älskar er. (På kvällen då jag säger "mamma älskar dej" till Adde svarar han " Adde älskar PAPPA" tack för den! ;))

Ett år sedan

För ett år sedan hade jag just börjat skolan, vi hade just skolat in Adam på dagis och vi hade just fått veta att jag var på smällen. Behöver jag säga att den hösten av lite av ett kaos? Jag mådde verkligen RÖV dom 3 första månaderna, spydde i etapper och mådde bara skit. Dessutom skulle skolan skötas, jag skulle orka vara med Adam och allt det övriga i vardagen också. Det var nog rätt så tufft.

jämför själva den lilla bebiskillen på första bilden med pojken som skrattar på den undre. Ett år är verkligen en evighet då man är liten.

Nu lever vi i en helt annat vardag, vi har två barn och ett hus. Anton har ett jobb och ett jordbruk som skall skötas. Livet idag ser inte helt ut så som vi trodde att det skulle göra då i september då vi började planera för livet som 2barns familj. Livet är minsann tufft nu också, men det fina med barn är ju att man får så otroligt mycket tillbaka. Jag skulle säga att två barn är lite jobbigare än 1, men dubbelt så roligt och dubbelt mer kärlek. 

En kort invigning

Inatt var ingen rolig natt, men mer om det i ett annat inlägg.

Idag hade vi shopping på shemat. Jag har varit i desperat behov av nya träningsskor (ni som ser mig ofta har hört detta i vadå 3 månader) och idag var då äntligen dagen. 

Vågade be om hjälp så jag tror att jag verkligen fått ett par bra skor. Skor som är gjorda för promenader, vilket är det jag sysslar med just nu. Sen då löpning blir aktuellt igen så tänker jag köpa ett par spring skor också. Tror det är hälsosamt med lite ombyte också med träningsskorna.

Började försiktigt med ynka 3km idag, han som sålde skårorna varnade för att gå långa promenader första gångerna. Måste gå IN skorna först. Dom känns väldigt bra och stabila på fötterna. Hoppas på många km i dessa fina 

kompisar utan barn?!?

En sak som jag alltid ibland kan vara lite ledsen över är att jag tappat kontakten med flera av mina barndomsvänner efter att jag blev gravid. Våra liv blev helt enkelt så annorlunda att vi inte kunde umgås längre, trist men sådant är livet ibland. Måste säga att jag är så otroligt glad för att Lelle och Matte inte slutat umgås med oss. Vissa veckor umgås jag och kidsen säkert mer med Lelle än Anton, så ni kan tänka er på vilken nivå vi är.



Är också väldigt glad över att vi har Karin och Kim, även om de nuförtiden då har ett eget barn och faller i kategorin vänner med barn. Annars har jag väldigt lite kontakt med mina "gamla" kompisar.

en liten bild från sommaren innan jag blev preggo, se också hur fint jag "gömmer" min cigg. Oj voj..

Som tur är så hittar man nya vänner och bekanta genom barnen. Vi har t.ex. bildat en egen liten mammagrupp jag och några andra mammor med kids födda 2012 (en 2013). Vi försöker träffas rätt så ofta men eftersom många jobbar så blir det ändå inte så ofta som man skulle vilja. Hoppas på att lära känna flera nu under hösten med barn födda 2014. Trist att man inte hör till någon mammagrupp med andra barnet.

Men som svar på frågan hur vänner reagerar på att man får barn så måste jag nog säga att barn tycks vara en deal breaker, endera stannar vännerna och då VET man att man hittat en vän som finns vid ens sida i vått och i torrt, eller så går det som för de flesta av mina vänner. Man växer ifrån varandra, har inte något gemensamt och ja ni förstår slutar att umgås.

En rolig sak är ju ändå att man kan hitta tillbaka till varandra senare i livet. Kanske de någon gång längre fram i livet råkar vara mammalediga tillika som jag (om jag nu kommer vara de flera gånger då såklart). Har redan börjat umgås med flera "pånytt" efter att de blivit mammor, då har man något gemensamt och då tror jag också att allt det gamla kan komma tillbaka.

Hur har det gått för er andra med barn? 

Hur reagerade er omgivning inför den livs förändrande händelsen?

lånekidsen

Igår på morgonen vinkade vi hejdå till våra bonuskids. Det var dags för dem att åka hem igen, en otroligt rolig vecka har vi haft, även om det varit en del sjukdom också. Vi hann i alla fall åka en sväng till hoplop och en sväng till en rolig park inte så långt från oss. Här kommer lite bilder på det

Både M&K var väldigt intresserade av att sköta Saga och leka med Adam. Dom var verkligen till mera hjälp än något annat. Saknar dem ren!

Dags för hoplop!

Vi kidnappade Lelle med till hoplop, guld värt med en BFF (hahaha) som ställer upp i vått och torrt och sätter sin fritid på att umgås med mig och kidsen <3

var lika kul för vuxna som för barn på hoplop

fina stora M som bara blir vackrare och vackrare för varje dag som går. Tänk att jag bytta blöja på denna lilla plutt. Och nu är hon då 9 (!) år

Paus

Måste ta lite paus nu, ingen energi till bloggen. 2 barn har svinkoppor, 1 barn har feber. Vi klarar oss fint men det blir inte någon tid över för bloggen. Läkare imrn för de två som har svinkopporna (mina två egna) 

Hoppas på någon timme sömn nu. Godnatt