2 år, en evighet och ingen tid alls..

För två år sedan packade vi oss i bilen, Jag, Anton, Adam och syster. Vi visste redan då vi satt i bilen att läget var kritiskt. 6 veckor innan hade Fammo fått beskedet, beskedet att hon hade cancer. HUR kunde det går så? Hur kunde hon som klarade av allt bli sjuk? Världen rasade för mig. Adam var bara en liten bebis och jag bara kände hur marken försvann under mina fötter. VARFÖR? Jag grät i 6 veckor, grät för att jag var så rädd SÅ RÄDD för att det var försent.

Vi satte oss i bilen och åkte iväg, på vägen pratade jag med min faster som berättade att det inte alls var bra med Fammo längre. Den planerade behandlingen mot cancern kunde inte börja, Fammo var för svag. ÅNGEST panik, vrede. Har aldrig känt så mycket och inget alls.

Vi kom fram på kvällen och följande dag åkte vi till sjukhuset. Fammo låg i en säng, liten och svag. Lite som ett barn på något vis. Hon var trött så trött men sken ändå upp då vi kom. Hon blev så glad då hon såg Adam. Fammo skojade med honom och sade att hon låg där i sängen som en apa i en bur. Vi skrattade. Fammo var så sjuk så sjuk, jag försökte vara stark. Vi gick ut från rummet och då brast det, tårarna sprutade och vi bara kramades. Jag ringde Lelle, ringde och var så ledsen. Det var över nu, jag förstod ju det. Jag ville inte, men jag förstod.

Följande dag var den värsta dagen i mitt liv, så hemsk men ändå fin på något väldig underligt sätt. Läget var nu kritiskt, och man visste att det handlar om timmar. Jag och syster åkte till sjukhuset. Och där låg Fammo och jag såg att hon hade ont. Du kämpade. Jag höll din hand, pajade din kind och grät. Grät floder. Vi sjöng psalmer och bad, vi grät. Fammo var med oss men ändå redan borta.

På natten kom sedan beskedet, nu hade Fammo gått vidare. Fammo behövde inte kämpa mer, behövde inte vara sjuk längre. Hela familjen samlades där på sjukhuset kring sängen..

Tänk att det gått två år nu, två år. Det är så fruktansvärt länge sen du dog, samtidigt som det känns som igår. Är så glad över att Fammo fick träffa Adam, och så ledsen över att hon aldrig fick träffa Saga. Fast jag vet ju att hon är med oss, mer och mer för varje dag som går.

Jag vill avsluta detta inlägg men en dikt som min lillasyster Venny har skrivit, hon skrev den då hon var BARA 9 år gammal. Dikten lästes upp på Fammos begravning och jag tror inte att någon kunde hålla tårarna borta..

Jag saknar dig mer

När du blev sjuk blev jag rädd

och jag ville se dig varenda dag som jag inte hann 

jag saknar dig

jag saknar dig

mer och mer och mycket mer

Du var inte rädd du blev bara tröttare

och sen gick du till sjukhuset

jag saknar dig

jag saknar dig

mer och mer och mycket mer

Sen blev det så att cancern gick inte att ta bort

då är det så att 

jag gråter mer 

jag gråter mer

mer och mer och mycket mer

En dag sa mamma till mig att du var död

Är det okei att jag saknar dig?

jag saknar dig

jag saknar dig

mer och mer och mycket mer

Du var där varenda gång jag behövde dig

och jag är rädd nu

jag saknar dig

jag saknar dig

mer och mer och mycket mer

Du är världens bästa famu och kulaste

om jag bara kunde hålla dig nu

jag saknar dig 

jag saknar dig

mer och mer och mycket mer

Nu gråter jag för du var ju bäst

jag vill dig inte missa

jag saknar dig

jag saknar dig

famu, famu du är bäst

fortsättningen på sagan om Saga och maten

Tja va ska vi kommentera, blandningen potatis och morot gick i alla fall hem bättre än bara potatis. Så det var ju bra! Speciellt eftersom jag fryst in en del av det, skulle vara lite surt om fröken totalt ratat det. Det är rätt skönt att börja med mat först nu efter 5 månader. Man kan rätt fort öka på mängden och behöver inte var lika försiktig. Så historien fortsätter..

T som i Tisdag

Tisdag idag, en väldigt grå tisdag, en tisdag som skulle ha kunnat bli hur trist som helst. Men som tur fick vi besök av 3 fina tjejer. Lelle (som kom med Lunch (som ja ska betala LELLE påminn mig!!)) Karin och Minea. Så skoj att träffa alla, blev paus i umgänget så syster var hemma. Fast jag skämdes lite över hur det ser ut här hemma just nu, om vi säger som så att städivern inte är på topp! Tur att mina vänner vet att det inte ser ut såhär alla dagar.. Liksom skulle inte bjuda in vem som helst i detta kaos!

Igår läste jag på Carros blogg att hon tillsammans med ett företag kommer att ordna ett blogg event i Jeppis. OJ så skoj tänkte jag, men trodde inte att jag skulle bli bjuden (eventet är alltså bara för inbjudna bloggare) eftersom jag ju inte bor i Jeppis. MEN OJ så glad jag blev idag då jag fick ett mail med en inbjudan. Så mot slutet av november åker vi till Jeppis (faster får boka in oss då!)

min reaktion då jag såg mailet

och sen blev jag sååå glad

Detta förgyllde också denna tisdag! Ser så fram emot att få gå på ett bloggevent och träffa andra bloggare. SKOJ! Längtar redan. Mera info kommer att dyka upp här på bloggen i ett senare skede!

lilla Minea uppskattade alla spännande leksaker, Adam var inte helt med på noterna att hon skulle smaka på hans saker. Men rätt så bra gick det i alla fall. Han måste ju vänja sig med en liten tjej som stör och smakar på ALLT

Adam underhöll Saga tills hon nästan kiknade av skratt. Han verkar minsann vara det roligaste som Saga sett. Lite sårande att Adam får ett skratt bara han visar sig medans jag just och just får ett leende då jag spexar, sjunger och gör väldigt roliga miner (helt objektivt då alltså, jag själv tycker ju jag är skit rolig)

låt mig få presentera..

Följande skede blev att hon började kvälja, så sagan om Saga och potatisen slutade inte så lyckligt.

Som mamma är man ju sådär löjligt exalterad över smakisarna, så även om potatisen inte föll fröken i smaken så fortsätter vi. Idag står det morot på tur..spännande!

Aldrig så läskigt som man tror

Jag klarade det, jag vågade åka iväg och hade riktigt roligt! Det var tungt som synden men det skall det ju vara, men inga jobbiga parövningar *tacksam* Ni vet känslan då stenen lyfts från axlarna, då man är så super nöjd över att man inte fegade ur utan tog tjuren vid hornen och gav sig fan på att klara de.

feelisen efter träningen, I MADE IT!!

Måste sluta tänka så skit om mig själv, vem bryr sig om hur jag tränar annat än jag? Nå fucking ingen, så varför skämmas? har liksom kommit över det på zumban och steppen, nu gäller det att göra det på cros nature och i salen. Halvvägs just nu. Men Rom byggdes ju inte heller på en dag.

obekväm är bara förnamnet

Hej hej och hemskt mycket hej! Idag är det ju måndag vilket betyder cros nature och zumba. Det lilla minuset idag är ju att min partner in crime är på jobb. SÅ jag måste åka iväg ENSAM på cros nature. Jag är SÅ inte alls bekväm med det egentligen men jag tvingar mig själv, kan ju inte anpassa min träning enligt hur Lelle jobbar!

min reaktion då Lelle meddelade att hon jobbar

Orsaken till min osäkerhet handlar ju om att man gör en del övningar i par och mardrömmen är ju att man skall lyfta sitt par eller ha dem på ryggen. Jo nej, det tänker jag inte ta ansvar över!

min reaktion på att bli buren, mitt pars reaktion på att bära..

Nu tror jag ju inte att vi någonsin kommer att ha en sådan övning heller men det hindrar ju inte mig från att få ångest. Känns så mycket lättare att vara par med någon som liksom vet vem man är, som vet att jag fått barn för 5 månader sen och inte tränat aktivt under graviditeten. (fan 5 månader, det går nog inte att skylla den dåliga formen på Saga längre....)

Min reaktion då jag märkte att det snart är ett halvt år sen Saga föddes

Första gången är alltid värst, bara jag kommer över att det inte är så farligt att åka iväg själv så blir det bättre. MEN det tröstar föga just nu. Om en timme är det dags och jag är seriöst nervös, men jag tänker inte ge vika för det. JAG är tuffare än SÅ.

ungefär såhär cool!

Detta ingår i att gå utanför sin comfort zone, och att våga göra något helt själv. Heija mig!

peppad till tårna

Helgens bloggträff var så mycket mer än bara en kaffe i gott sällskap. Jag och Paulina (hennes blogg) blev väldigt peppade att hitta på något roligt bloggevent här i Åboland. Är lite avis på allt som händer i Österbotten så vi tänkte kolla lite hur intresset ser ut här i våra trakter. Så idag tog vi första steget mot det och skapade en egen FB grupp för oss. Vi bjöd in de som vi vet att bloggar och som vi är vänner med på FB men om just DU bloggar och bor i Åboland så kom gärna med. För tillfället håller vi på att planera inför en bloggträff men möjligheterna är oändliga. Känns så skoj att bloggen nu blivit något mer än bara en dagbok.

klicka på bilden för att komma till FB sidan.

Man märker tydligt att de är ett uppsving för den finlandssvenska bloggvärlden just nu. Ett stort tack till de som grundade gruppen finlandssvenska bloggare, Alltså tidstjuven och ZiiO! Utan ert initiativ skulle inte mycket ha hänt! 

ingen fin människa på natten

Om jag skulle få ändra något hos mig själv som mamma så är det definitivt mitt humör på natten och tidigt på morgonen. Jag är så himla otrevlig, SUR och borta. Min sömn är så helig att det inte är sådär bara att störa mig. Nu gäller det inte Saga (så länge hon bara vaknar och äter) men jag har absolut noll nerver för "onödigt" gnäll på natten. På morgonen skäms jag sen, världen sämsta mamma som inte kan vara ljuv och förstående mitt i natten. Logiken säger ju klart och tydligt att kidsen också hellre skulle sova.

Tror rätt hårt på att vi får barn som sover på natten från början just av denna orsak, vill verkligen inte veta hur galen jag skulle bli med en kolik bebis. Fast jag vet ju att man klarar allt eftersom man inte har något barn. Men oändligt tacksam över sovande barn är jag! Och egentligen ska man väl inte klaga över att ett av två barn var vaken någon liten timme i natt. Med två barn under 2,5 år är det väl smällar man får ta.

Men för att hotta upp feelisen lite i morse passade jag på att inviga den fina presenten som syster hämtade till mig från sitt jobb i London. Behöver jag skriva att jag är liiite avis på henne som jobbar på VS. En helt ljuvligt doftande lotion.

Känner mig lite hipp också eftersom den är så ny. Sällan jag har något så nytt i min ägo. Tack syster!!

söndag 26 oktober

I morse hatade jag vintertid, men när Adam somnade lite efter åtta (!!!) nu på kvällen kändes det lite bättre. Blev en lång lugn skön kväll för mig. Saga var nöjd och Anton var på jobb. Det har varit en bra dag idag. Behöver inte skämmas över min bloggs FB sida eftersom den fick över 10 likes! Vi har fått mat hos mamma, kaffe och paj hos mommo. Vi har simmat med Saga och umgåtts med syster. Väljer att inte tänka på att hela köket ser ut som Jerusalems förstörelse, att ingen bykt och att ingen orkade dammsuga under helgen. Vi har ju en hel lång vecka på oss att komma ikapp igen. 

Innan vi åkte iväg till mamma idag var pojkarna ute och jobbade lite. Ja eller jobba och jobba, dom var väl ute och hade det roligt. Ett radarpar utan dess like, Anton och Adam. Se själva!

Hos mamma klipptes Adams hår. Inte en helt lätt match, eftersom han tyckte att syrran minsann kunde klippa mammas hår istället. Men med lite mutor så gick det i alla fall, så nu är han fin i kalufsen igen. Får se till att syster hittar hem från London om några månader igen, så behöver jag inte hitta en frissa som kan klippa Addes hår.. och nej så klart inte bara därför jag vill ha syster hem! Hon är ju kul att umgås med också!

Efter maten var det simdags för Saga, mig och Anton. Adam var väääääldigt sårad över att inte få komma med och inte helt tänd på idéen att åka till min mommo tillsammans med min mamma och min syster under tiden. Men som tur gick det bra i alla fall.

Vi simmade våran halvtimme och sedan åkte jag och Saga också till min mommo. Kidsen var på väldigt gott humör och skrattade massor. Saga är så himla söt då hon skrattar, mest skrattar hon till Adam. Ååååh denna syskonkärlek. *gråter lite av lycka över mina fina barn*

Avslutar med en bild på Saga och min mommo <3 

En fin fin söndag, ett bra slut på veckan. Ja och hela veckoslutet har vi inte gjort annat än ätit. Skyller allt på att syrran kom hem! Ville ju inte vara den som är den liksom, jag menar är det mys i stora lass KAN man ju inte bara tugga på en morot. NYA TAG I MORGON (den har vi hört förr eller hur? snart börjar jag säga NYA TAG EFTER NYÅR..)

Min Helt Vanliga Vardag nu på FB

Så där ja, NU finns min helt vanliga vardag på Facebook också. Och gissa vad, det fanns andra människor som gillade sidan än Anton och mamma. Känns kul, liksom ännu ett steg i rätt riktning. 

klicka på bilden för att komma till sidan, och gilla den gärna!

Nu måste jag aktivera mig med annat än datorn, vi hörs senare.

Våga fråga!

Frågestunden kommer att avslutas på onsdagen, så tills dess FRÅGA FRÅGA FRÅGA

Vintertid

Frågar ni mig just idag så suger vintertid hårt! Adam sov dåligt i natt och vaknade vid klockan 2. Inget var bra och han gnällde och grät så gott som heltiden. Nå inte är ju det hela världen, klockan tickade på. Men alltså gissa hur sur jag blev då jag insåg att vi fick en hel timme extra av just detta mode. Adam somnade om vid 5 VINTERTID. Vilket gav oss 4 härliga gnälltimmar mitt i natten.

Som tur sov Anton ostört så han orkade stiga upp med Adam då han vaknade. Denna mamma tog helt fräckt en sovmorgon tillsammans med Saga. Tur att Anton är så super dupera snäll att han låter mig sova lite extra.

Idag skall vi till mamma och äta, och simma med Saga och sen på kaffe till min mommo och moffa. En bra dag med andra ord. Ja och så skall syster klippa Addes hår, det behövs verkligen!

pst, kommer också att ha en frågestund här på bloggen nu. För att se hur det går :)

Sluta be om ursäkt för att jag bloggar!!

En sak som verkligen gick upp för mig idag på bloggträffen är att många som bloggar känner att de behöver be om ursäkt att de gör de. Typ skämmas. Ni har kanske själva varit med om att någon himlat med ögonen då man fotograferat något "till bloggen va?". Folk tycker lätt att man är lite löjlig då man håller på med något blogg relaterat. Kändes ändå skönt att inse att jag inte är ensam i dessa funderingar. Jag vill ju vara stolt över att jag skriver en blogg och att det finns folk som läser den. Inte bara min mamma och min syster!

Kan ni fatta hur skönt det var att vara i ett rum med likasinnade idag? Ingen kollade snett då någon knäppte en bild med sin kamera. Alla visste ju liksom vad det handlade om. Ingen himlade med ögonen då man pratade om olika mål och drömmar gällande bloggar. Ingen tyckte att man var konstig för att man satsar tid och energi på sin blogg. SÅ OTROLIGT SKÖNT!

Jag är själv lite sådär halv blyg/skämmig över att jag bloggar. Liksom jag täcks inte alltid plocka fram kameran t.ex. och så pratar jag sällan om min blogg. Men från och med nu tänker jag sluta be om ursäkt över att jag göra något jag gillar. Jag bloggar ju främst för mig själv, MEN jag tänker inte stick under stolen att det är mycket roligare att blogga om någon läser och kommenterar.

Faktum är ju ändå att jag är stolt över min blogg, visst finns det många delar som kunde bli bättre men jag gillar ändå min blogg. Jag gillar att ha ett ställe att skriva på, ett ställe där släkt och vänner kan kika in på för att se vad vi sysslar med. Jag skulle vilja satsa lite mer på min blogg men känner mig lite lost. Vet inte riktigt hur jag skall göra, tar gärna emot tips på saker som kunde göra min blogg bättre/mer intressant/ mindre störande ja ni fattar. Det handlar inte om att jag vill vara alla till lags. Jag förstår att inte alla är så himla intresserade av min vardag, men ni som ÄR det får gärna komma med önskemål och tankar.

Jag skulle så gärna ordna en frågestund här på bloggen, men jag undrar om ni har några frågor på lager? Känns ju lite trist att ha en frågestund om ingen ställer några frågor. Kommentera gärna om ni skulle ha någon fråga att ställa, om ni vill att jag skall ordna en frågestund. (För om ni inte har några frågor blir det så sad, liksom ett frågeinlägg utan frågor) Det skulle liksom vara nästa steg i min blogg, vet inte varför men det skulle vara kul att höra om ni har några frågor.

Ja, och sen ska jag fixa en Facebook sida för min blogg också, fast jag är skit rädd för att bara min mamma och syster typ ska gilla den. (Men alltså i så fall får jag väl bara ta bort sidan då). Måste få lite bättre blogg självförtroende!!

edit: seriöst, gråter lite av skam över mitt slarv i pratbubblan. HJÄLP MIG göra bloggen bättre. Snarare borde det stå HJÄLP mig stava rätt. Nåjo det är väl tips 

nr.1 Blogga inte kl 1.00 på natten då du är trött och borde sova. 

Tack och godnatt!

Varför blev det dagis

En läsare undrade varför vi valt att ha Adam på dagis, då det ju finns flera allternativ. Här kommer lite svar på det.

Vi var från början rätt så säkra på att Adam skulle börja på dagis den dagen som vi blev i behov av dagvård. I vår stad finns det 3 olika allternativ då det kommer till dagvården, dagis, dagmamma eller gruppis. Alla allternativ har både positiva och negativa saker så klart, men för oss övervägde det positiva med dagis.

Hade först tänkt skriva ut lite hur vi resonerade men tänkte sedan om. INGEN vinner ju på att höra hur vi tänkte. Alla allternativ är bra och jag utgår ifrån att ALLA väljer det allternativ som känns bäst för ens egna barn. Jag har inget behov av att skriva varför vi ansåg att dagis är bättre än de andra, för det ändrar ju inte på något. Vårt beslut blir inte bättre för att jag klankar ner på andras, det är för övrigt något som jag måste bli bättre på. Att sluta tro att mina egna beslut blir bättre bara jag påpekar fel och brister hos andra.

Dessutom kändes det fint att Adam fick börja i det dagis där han sedan förhoppningsvis kan gå tills han börjar förskolan. Att sen också Saga förhoppningsvis får börja på samma dagis underlättar ju vardagen massor.

Jag tror att alla vet vilket allternativ som passar bäst och för oss var det detta.

#BLOGGTRÄFF 14 Åbo

 Bild lånad av ZiiOs blogg, tack tack!

Idag var det då dags för bloggträff, måste såhär först bara säga att det var jätte roligt och inspirerande! Jag åkte och hämtade upp Paulina lite efter 11 idag och så styrde vi mot Åbo. Redan i bilen hann vi prata om en massa blogg relaterat. SÅ kul att kunna prata om sådant med någon annan som också brinner för sin blogg. Vi var väl lite smått nervösa med förväntansfulla. Nervositeten visade sig vara helt onödig, alla var glada trevliga och öppna. Vi pratade på om dittan och dattan, drack lite kaffe mellan varven och sen diskuterade vi också om olika ämnen som Ida och hennes kompanjon Paulina hade förberett. Tiden ville inte riktigt räcka till, så vi får väl ta och träffas snart igen. Härligt gäng med finlandssvenska bloggare! Här hittar ni listan på alla som deltog.

Lite taskigt ljus var det, så mina bilder blev inte så bra. Ni får helt enkelt kika in hos de andra bloggarna och njuta av deras bilder istället. Tusen tack till både ZiiOs och Tidstjuven som är arrangörerna bakom träffarna. Måste säga att jag är riktigt peppad gällande bloggen nu. Och det känns väldigt nice!