Jag vill också gifta mig!

Paulina, med bloggen mystrawberrykiss, gifte sig för cirka en månad sedan (maj gaaad, gå in på hennes blogg och se på alla härliga bilder från deras bröllop! jag VET nu i alla fall vilken fotograf som vi MÅSTE ha sen då det blir dags) , Carro planerar bröllop för fulla muggar på sin blogg, och jag får lite panik över hur bra koll folk har på VAD dom vill ha, vilken stil, känningar, färger, dekorationer, skor, frisyrer osv osv. Själv känner jag att jag har typ noll koll, eller jag vet VAR festen skall vara och med VEM jag skall gifta mig med. Alltid något, hihihi. Nej några små detaljer har jag nog koll på också, men det känns som att det mesta nog är STORA frågetecken.

Kompisar som gifter sig/ planerar bröllop gör ju att man själv också blir lite små sugen, och visst leker vi ju med tanken att gifta oss vi också. Vi SKA nog gifta oss också, vet bara inte riktigt när. Jag skulle gärna redan vara gift egentligen, jag vill också heta Helenius i efternamn precis så som alla andra i min familj redan gör. 

Så varför inte bara GO for it? Kanske ni undrar. En bra fråga nog, för inte finns det ju egentligen något som hindrar oss från att gifta oss fast redan till helgen. Vi hade faktiskt redan sagt att vi skulle gifta oss sommaren 2013, då det visade sig att min fammo hade cancer. Jag hade ju så gärna velat att hon skulle vara med på mitt bröllop. Men så gick det ju som det gick och efter det har vi inte sådär seriöst planerat något alls. Och jag känner bara att jag nog vill suga lite på den karamellen ännu, liksom spara just den upplevelsen. Hinna börja längta och verkligen bygga upp lite tankar och förväntningar kring det. Hittills i livet har vi haft rätt så bra fart på, Anton och jag. Vi förlovade oss hastigt och lustigt en helt vanlig dag i januari 2010 (ångest, vi har varit förlovade i 6 år snart! och nej vi har inte graverat våra ringar ännu heller. #svårt att dra tummen ut röven och få det gjort), vi har producerat fram två barn (lite sådär halv på hupsis, tolka detta rätt nu. Vi VET nog hur barn blir till och så, men det är liksom inte något vi hunnit börja planera desto mera) vi blev mitt i allt husägare över en natt osv. Det känns lite som att bröllopet är den sista "big thing" som vi har kvar, innan barnen flyttar ut och vi blir glada pangare. Och då kan faktiskt andra människor få hinna gifta sig före oss. Vi har ju hittills varit dom som först förlovat oss, först skaffat barn och först köpt hus, NU får någon annan ta över. Så jag väntar ivrigt på att inbjudningskorten skall börja rassla in här så småningom, *hint hint hint* mina vänner GIFT ER.

Fast just idag är jag så otrolgit giftas sugen, sku bara vilja sätta igång och skriva gästlistor och planera program osv osv osv. Bäst att sätta stop före jag ens går i gång. (tack Saga, att du hörde mina tankar och vankade från vilan nu.) 

Vi hörs igen!

Två favoriter just nu

Okej detta var minsann nyheter på denna blogg, MUSIK! Men alltså dessa två låtar gör mig till en riktig trafikfara denna höst. Jag MÅSTE ha på högsta volymen i bilen ( okej inte då barnen är med såklart, försöker att inte göra dem döva! men då jag är ensam i bilen så är det full VOLA som gäller ) och jag måste skriksjunga med. Ni vet sådär så man tror att det låter helt sjukt bra, men sanningen antagligen är att det är både falskt och gräsligt.

Jag gillar nog att lyssna på musik, men har absolut inte någon viss smak. Jag kan gilla allt mellan himmel och jord. Men nu i höst går jag tydligen igång på svenska låtar. Och sen all musik från gymmet, GRYM feeling direkt en sån låt dånar från någon högtalare. Dock är det rätt farligt då jag börjar skaka RÖV samtidigt som jag skall köra bil t.ex. Nej vet ni, det är inte lätt att vara jag heller.

Och då vi nu ändå är inne på musiktemat, (det kommer säkert aldrig hända igen!) så kan jag ju skryta med att jag och Karin skall och kolla på MUMS-MÅNS i oktober. *Emoji med hjärtögon* Maj gaaad, alltså det ska bli så skoj.

träning och familj, det långa svaret

Här kommer svaret på den sista frågan i ett helt eget inlägg, precis så som jag lovade. Kommentera
gärna era åsikter om just träning och familjeliv, hur du och din familj löser pusslet att hinna träna mycket i vardagen. Alla tänker olika och alla vet ju vad som fungerar bäst i deras familj. Men säg nu att jag inte är den enda mamman som satsar lite extra tid och energi på träningen (det vet jag ju att jag inte är, men jag fiskar kommentarer hahaha..)

Denna fråga var ju inte elak, eller den behövde inte tolkas så i alla fall. Jag valde nu att inte göra det heller (tolka den som något elakt alltså), eftersom jag VET hur riktigt elaka och spydiga kommentarer ser ut. Men precis som jag själv säger i filmen så kändes det ändå som att den anonyma läsaren som frågade detta försökte pika lite, och indirekt säga att jag nog kanske tränar lite för mycket för min egen familjs bästa. Men som sagt, no hard feelings denna gång!

Det verkar finnas rätt så många människor som anser att jag tränar för mycket, folk som tycker att jag borde göra annat istället (dom har sällan några konkreta exempel på vad, men tydligen skall mammor inte få vara mycket på gym i alla fall). Får ibland riktigt spydiga kommentarer här på bloggen t.ex. (som jag direkt raderar så lägg inte energi på att ens skicka dem!) vilket känns rätt så trist. JAG och min familj väljer ju själva hur vår vardag ser ut, och fast detta passar oss så passar det inte nödvändigtvis alla.

Som tur vet jag ändå om och till och med KÄNNER många helt otroligt härliga mammor som tränar minst lika mycket som jag, och deras barn har nog inte tagit någon skada av det. Tvärtemot tror jag att dom mår bra, eftersom mamman i familjen får göra något som hon älskar. 

THE kladdkaka

En läsare ville ha receptet på kladdkakan, och visst skall jag dela med mig av detta. 

EDIT: har ju glömt det viktigaste, hemligheten med kakan, nämligen en påse MARIANNECRUSH. Den finns bland alla andra baksaker i matbutiken. GLÖM INTE DEN, för utan den är det "bara" en vanlig kladdkaka!

smält smöret, blanda ner chokladen och rör om tills det är en jämn smet

låt smeten svalna lite, rör sedan ner ett ägg i taget (vispa INTE utan bara RÖR) 

rör tillslut ner sockret, mariannecrushen och mjölet, häll smeten i en kakform

grädda kakan ca 15 minuter i 180 grader

då kakan är klart lägger du ut bitar av vit och mörk choklad på den, låt bitarna smälta och bred ut det så det blir fint

ställ kakan kallt innan du skall äta den, godast är det om den är riktigt kylskåpskall 

FAN va BRA!

Förstår ni hur skönt det är att vara "normal" igen? (för dom intresserade kan jag ju meddela att mensen kommit nu så inga preggospekulationer behövs..) Att faktiskt tycka om människorna i sin omgivning är ju så mycket roligare än att bli irriterad på allt. EN FUCKING VECKA med PMS delux var faktiskt jobbigt, förjävligt om vi skall vara helt ärliga. Denna måndag har bara varit så bra. Alltså jag förstår ju att det är JAG, som idag inte bara velat dra täcket över huvudet och sova i 100 år utan typ vara glad och trevlig istället, som varit sådär extra bra. Hahaha, det var ju det där med ödmjukhet också. Nåja men lunch med Lelle, och middag också faktiskt. Lite kaffe och kalasrester där emellan, om nu någon antecknar. Jag fixade pann(G)kaka till kidsen, #åretsbästamamma (för just pannkaka är ju JÄTTE svårt att laga..) 

unnade mig själv lite måndagsrosor, bara för att jag är så bra :)

Och sen nu på kvällen var det äntligen dags för lite träning igen. Förra veckan var på inget vis någon katastrof, varken tränings eller mat mässigt, men det var långt ifrån den bästa veckan. Främst handlade det om min egna inställning, hade nog bara en bottenvecka på alla plan. NU känns det verkligen som att en SUPER vecka kickats igång. Som vanligt nu på måndagar så blev det först en timme pump och sen en HÄRLIG timme zumba. Tycker så mycket om dessa pass att jag kunde skriva långa kärleksförklaringar till dem. Men det är väl knappast någon som orkar läsa dem. 

Liksom: 

Kära pump, du får mig att kämpa fast jag är trött, du får mig att känna mig stark och duktig. När jag är med (haha tänkte skriva PÅ men det lät lite för snuskigt..) dig utvecklas jag och blir bättre och bättre..

Kära Zumba, du får mig att känna mig som en riktig latino kvinna. Du får mig att tro att jag KAN dansa och att jag ser riktigt sexy ut då jag gör det. Du får mig att träna i en helt timme utan att jag ens märker det själv..

Nej vet ni vad, man är nog för trött för att blogga om man börjar skriva kärleksbrev till sina gympass. Nu ska jag slänga mig i sängen och kolla dagens avsnitt av paradise hotel. #bästa saken med hösten!

ÄNTLIGEN måndag

Hejsan! Det blev visst en bloggfri helg, uppsis. Hoppas ni överlevde helgen också utan mina inlägg, hihihi. Helt som att jag har så HC fans att dom gråter om jag inte uppdaterar. Okej, jag skall sluta försöka krysta fram roligheter såhär på en måndag morgon och istället bara konstatera att jag är så JÄTTE SUPER nöjd över att förra veckan äntligen är slut. Som jag nämnde flera gånger (förlåt alltså, vitsi jag var negativ förra veckan!!) så hade jag verkligen inte något vidare humör förra veckan. Trodde ju själv att jag bara var någon dag / timme ifrån att få mens, men NEJ ingen mens ännu heller. (nej nej nej jag är inte pregnant heller, LOVAR!) Har bara rätt så oregelbunden mens, 26-32 dagar typ. OJOJOJOJOJ NU hoppas intressesmurfarna riktigt högt känner jag. Näää, jag har nog lite svårt att komma igång idag märker jag.

Igår hade vi kalas här hemma, vi firade Anton (som alltså fyllde 27!!!!!!!! på tisdagen, det kan jag har glömt att nämna. Men NU vet ni) och jag slog riktigt på stora trummorna och bakade två OLIKA sorters kakor. VÄRLDENS godaste kladdkaka OCH VÄRLDENS godaste cheescake. (vad kul det måste vara att läsa en så ödmjuk människas blogg, såhär på måndagsmorgonen/förmiddagen) Hade faktiskt tänkt att jag också skulle äta lite kaka igår, avsluta skitveckan med lite gott och ta nya tag idag igen. MEN alltså nääää, de va liksom inte så gott som jag hade tänkt. Blev riktigt besviken då jag skulle mumsa i mig lite av kladdkakan och den bara var så otroligt SÖT. Alltså den är ju god, HALLÅ skrev just att den är världens godaste! Men ändå så var det inte så gott som jag hade drömt om. Några bitar mörkchoklad till kaffet var mycket godare. Lite trist sådär, om mitt hälsosamma liv förstört min "äta och njuta av kladdkaka" upplevelse. Hahaha, det är väl smällar man får ta. Hellre den vägen, istället för att det skulle ha varit MEGA gott och jag hade klämt i mig alla rester från kalaset redan igår på kvällen/natten.

men se nu själva, <3 choklad med choklad och lite till choklad.

Skönt måndag till dej, vi hörs!

som en droppe i ett stort hav

Ingen har väl missat bilderna på den lilla 3 åringen som spolades i land på en strand, ett litet flyktingbarn som hade drunknat, slukats av havet. Lilla Aylan, 3 år och rädd för vatten. Mitt hjärta brister då jag tänker på honom, och alla andra barn som just nu upplever saker så fruktansvärda att vi inte ens kan föreställa oss. Jag brukar ha rätt så lätt att bläddra vidare bland alla bilder som kommer upp i min feed på Facebook (vilket ju är rätt så hemskt egentligen!), men igår och idag har jag inte kunnat. Varje gång jag sett något om flyktingkrisen har jag TVINGAT mig själv att läsa. 

Bilderna på den lilla livlösa Aylan har fastnat på min näthinna, en liten liten pojke, en liten "Adam". Under hela dagen har jag känt att jag MÅSTE göra något. MEN VAD? Har aldrig känt mig så liten och meningslös som jag gjort idag. Sen såg jag att en bekant efterlyste barnkläder på Facebook, hon skulle föra dem till ett flyktingcenter i Åbo idag på kvällen och jag sprang till vårt förråd och rotade genast fram 2 ikeakassar med kläder, vinterkläder, tröjor, filtar, vinterskor osv. Sådant som kan värma små flyktingbarn i höst och i vinter. En yttepytte liten sak för oss, men jag gissar ju att dessa kläder kommer att komma till verklig nytta nu. Istället för att ligga i vårt förråd som "extrakläder". På kvällen skickade jag också iväg ett meddelande "LAHJOITUS" till 16499 och därmed skänkte jag 20€ till kyrkans utlandshjälp. 20€ kan säkert de flesta människor skänka, så jag hoppas ju att många fler än jag gjort det eller gör det. Småsaker det också såklart, men ändå något. ( Gillar inte att skryta med att man skänker pengar till välgörenhet, men just ikväll känns det mer än befogat )

Och då jag nu på kvällen satt och nattade Saga så kunde jag inte annat än gråta. Där låg hon, i en TORR säng, med en torr blöja, mätt mage av både gröt OCH ersättning, trygg och nöjd. Hon hade fått en godnatt puss av sin mamma och pappa, hon kände sig säkert både älskad och säker. Hon kunde i lugn och ro bara stänga sina ögon och somna, hon får sova skönt hela natten och vakna till en NY dag med NYA möjligheter i morgon. Det finns så mycket att vara tacksam över, istället för att gnälla över småsaker. Ta hand om varandra <3

svar på frågestunden del 2

Här kommer den andra delen av frågestunden. Del 1 hittar ni HÄR

Jag sparar ännu en fråga, som skall få ett helt eget inlägg. Svaret på den frågan blev nämligen så långt att jag inte klämde med den i denna video. Hoppas ni gillade denna video också! 

inte bara lätt och roligt

Hejhopp! Skulle önska att jag kunde skriva att jag ÄNTLIGEN blivit på bättre humör igen. MEN nej, inte ännu heller. Ragatan inne i mig härjar så gott som fritt och det krävs verkligen ansträngning till 1000 för att vara trevlig just nu. Vet inte ens vad som felas, en riktigt pissdålig vecka bara. 

Som tur har jag min lilla solstråle här hemma med mig (även om skenet kan bedra, för lika snabbt som hon drar på smilbandet så blir hon RIKTIGT arg. Vem månne hon brås på då?)

Fast såklart har det inte bara varit dåligt, veckas positiva saker är att Saga äntligen börjat gå på heltid, att Adam nu trivs på dagis, att Sagas rum snart är klart, att vi hade härligt besök av kompis och bebis idag, den sköna promenaden med Karin och att Anton städat hemmet ikväll. (det positiva med att blogga blir ju att man försöker hitta det positiva i vardagen OCKSÅ!)

kolla lilla gullet med pippilottorna i håret <3

Jag är nog verkligen nere i en svacka just nu, inte ens träningen lockar på samma vis som det brukar. Egentligen är ni väl inte så intresserade av allt detta negativa gnäll? Liksom vem orkar läsa om det?!? Jag vill ändå berätta det, för att visa att allt inte alltid är så jäkla lätt för mig heller. Det är nog lika viktigt att dela med sig av motgångarna som medgångarna. Skulle ju inte kännas som en ärlig blogg om jag bara drog på ett fakesmile och lekte att allt är lika bra och roligt som förr. Alla har bra och mindre bra dagar, och just nu kämpar jag på med dom mindre bra. Men jag skall inte ge upp, jag ska rycka upp mig själv och fortsätta kämpa. Jag vet ju att det är värt det 1000 gånger om, när humöret vänder och livet ler igen. Håller tummarna för att det skall vända snart, 

gårdagens middag/mellis. Bananplättar med blåbär och jordnötssmör. 2 bananer och 4 ägg, vispa ihop och stek i smör. SMASKENS!

Svar på frågestund del 1

länkar till de träningsbloggar som jag läser:

 evelinas, tajtamamman, elin 

Hoppas ni gillade filmen, det kommer en till del i morgon. 

som en tom ballong

Hej! jag vet att ni väntar på svaren från frågestunden och dom kommer (filmade in de flesta svaren idag då Saga sov), men just ikväll kommer dom inte. Mitt psyke är för skört för att börja strida med att ladda upp filmen. Haha men ja i morgon skulle jag gissa på, bara inte vårt kära internet säger upp kontraktet igen. *håller tummarna*

Fasiken vilken olustig känsla jag har i kroppen just nu, känner mig lite tom, lite deppig, lite trött, lite mera deppig, känner mig som en ballong som först varit sprickfull av luft och sedan tömts igen.. Gissar att jag är inne i mitt vanliga PMS-depp, några dagar innan mens börjar jag alltid fundera om jag nog kanske ändå borde söka hjälp hos en psykolog.. Varje månad är det samma sak, men just nu känns det lite MER än vanligt. September.. jag gillar nog inte september alls då jag tänker efter. Alltså egentligen jag gillar mycket med hösten..

..MEN det är en sak som hösten gör med mig, den påminner mig om den VÄRSTA tiden i mitt liv. Veckorna mellan att min fammo fick sitt cancer besked och att hon dog, 7 plågsamma veckor. Att kastas mellan hopp och förtvivlan, att få en klump i magen varje gång telefonen ringer. Även om det nu är (snart ) 3 år sedan fammo dog, så kommer allt över mig igen. Just ikväll saknar jag fammo så att det gör ONT i hela mig, jag skulle behöva ringa henne nu. En signal, sen ringer hon upp. Vår överenskommelse, hon ringer mig så att jag inte skall behöva betala. Skulle behöva få prata, bara prata och veta att hon lyssnar. Bara få prata och VETA att hon inte dömmer, att hon vill mitt bästa och att hon finns där- Det är så mycket nu, så mycket som jag VET att hon hade kunnat hjälpa mig med. (okej nu grinar jag så mycket att jag inte ser något mera..)

Saknaden och tomheten är så stor. Tacksam över att dessa bilder ändå finns. För jag berättar ofta om Satu-fammo till Adam och Saga <3

Varje höst går jag som på nålar, känns som att jag IGEN skall förbereda mig för att något hemskt kommer att hända, att någon kommer försvinna. I fjol var jag ju övertygad om att jag själv var sjuk, hade sån ångest och stress att jag tillslut gick med konstant ont i magen flera veckor. Fick springa till läkaren och ta en massa tester, men inget fel hittades. Felet satt nog mellan mina egna öron. Fammo dog i magcancer och jag trodde seriöst att jag själv stod på tur. Naiv som jag är hade jag trott att jag skulle komma lättare undan i år, "jag har ju min träning att fokusera på" och JA visst har jag ju det, men just ikväll hjälpte inte ens det. 

Nää alltså just ikväll tror jag inte att något hjälper alls. 

bilden är från Adams dop, den dagen blev ett av de finaste minnena som jag har. 

Idag kom SUGET istället

Om gårdagen gick i PMS-humörets tecken så går dagen i PMS-SUGETS. Fy FASIKEN vad jag är SÖTSUGEN just nu. Riktigt sådär horribelt, sådär att jag ätit min lunch (och är riktigt mätt i magen) och känner att jag nu kunde "avsluta" med en chokladplatta eller två. Har inget hemma, SOM TUR! För om jag hade det så hade jag nog ätit upp det redan. Kanske till och med slukat pappret, bara för att jag är så sugen.

visst kunde jag ju sleva ihop en sats med dadelbollar, men jag VÅGAR inte. Jag skulle seriöst klämma i mig alla bollarna på 3 röda och sen må dåligt över det. Så nej, idag blir det nog inte ens dadelbollar, litar inte på mig själv. HAHAHAHA!

Vad gör man sen då? Då man är så otroligt sugen. HUR botar man det? De vanliga tipsen, att äta mat och dricka något fungerade inte. Stod redan med en sked i ena handen och jordnötssmöret i den andra, men hindrade mig sen i alla fall. Någon gräns får det vara! Man kan inte börja äta det med sked från en burk, för DÅ finns det inte något slut innan hela burken är tom. Försökte till och med lura mig själv lite, en CELSIUS med cola smak, det ger ju god smak i minnen och lite sött är det också. Men nej, inte ens det hjälpte. *typsikt* Jag lägger mitt sista hopp på kaffet nu, efter maten kaffet brukar stilla suget. Om inte det hjälper så börjar jag gråta. 

HUR GÖR DU, för att stilla ditt PMS-sug? 

eller ger du efter varje månad och tillåter dig att frossa lite extra? 

"Kod för att importera min blogg till Nouw: 0686145017"

PMSmonsterMALIN

Hejsan! Trevlig måndag, idag har jag fått en sak gjord som jag borde ha gjort för flera månader sedan. Äntligen är Adams 3års granskning till tandläkaren bokad (vi missade den första tiden som vi fick #dåligmamma) dessutom satte jag mig själv i kö för tid till tandläkare. *HURRA FÖR MIG!* Efter min graviditet med Adam och sen amningen på det så var mina tänder helt förstörda, förväntar mig samma elände denna gång. Behöver jag säga att jag HATAR tandläkaren? Nåja nödvändigt ont typ.

Nu kan vi ju också tänka på roligare saker än det. Fast om jag skall vara ärlig har jag varit rätt så svart i mina tankar idag. PMS i allra högsta grad, hoppas jag! För annars är jag nog bara en dag eller två ifrån ett psykbryt. Mina nerver är lika med noll, och jag är INTE avis på Lelle som chillat med mig hela eftermiddagen. Vi åkte till Åbo en hastig sväng för att köpa presenter till Anton, han fyller år i morgon (jodå jag är minsann ute i god tid I KNOW!), och under den resan sade jag NOLL, ZERO, NADA positiva saker. Allt var fel, allt var skit, allt var dåligt, ja allt sög helt enkelt. Konstaterade ändå att det är TUR att Lelle känner mig, för annars hade hon väl gett mig en rak höger och tagit bussen hem. Hihi, men istället hörde hon tålmodigt på och skrattade år mig, då jag var förbannad på rusningstrafiken, på andra bilister, på cyklister och på mitt egna värdelösa körande. Nej vet ni, idag har jag inte varit en trevlig människa alls.

Anton var gullig och fixade middag, vilken jag slevade i mig i all hast för att sedan rusa vidare till gymmet. Och precis som vanligt var det just det som behövdes för att få mig att se lite ljusare på livet igen. Dubbelpass, måndagen till ära, och OJ så gott dom gjorde. ÄNTLIGEN lite mindre bitter på livet. Det bästa med träningen är ju att man inte hinner tänka och fundera så mycket och efteråt är man full av endorfiner och lite för trött för att älta och välta alla tankar. Nej tacka vet jag träningen och vänskapen. OCH ja FAMILJEN såklart!! Vi håller tummarna för en lite mer samlad och positiv Malin imorgon. I morgon ska jag också börja svara på frågorna från frågestunden, verkligen roligt att så många frågor kommit in, KIITOS!

två bilder från i lördags, ska försöka smaila lite mer i morgon!

fornEldarna 2015

Hej hej! (först och främst måste jag be om ursäkt att jag ett flertal gånger nu stavat forneldarna med Ä istället för E.. har faktiskt papper på att jag har dyslexi, så ni får bara leva med att jag inte alltid okej ALDRIG stavar allt rätt..) Förstår att ni alla varit VÄLDIGT oroliga för hur det egentligen gick för den desperata hemmamamman, hon som började dricka cider direkt som barnen försvann ut genom dörren. Och jag kan faktiskt berätta att det denna gång gick riktigt bra. Vi hade en super skojig kväll. 

Tvingade Anton att fota lite bilder på mig innan vi åkte iväg, måste nog säga att jag är SÅ nöjd med min tröja! Alla andra tycker väl att man inte skall använda samma tröja på alla tillställningar på en sommar. Men det skiter jag högaktningnsfullt i. Hahahah

Hos Karin och Kim blev vi bjudna på tacos och vi åt tills vi nästan sprack. Sen klämde vi ännu i oss efterrätt, SLURP!

Vi försökte oss på att fota lite fina pics också, gick väl sådär. Men denna gillar jag i alla fall. Vi tackar och bockar för en trevlig kväll i ypperligt trevligt sällskap.

Efter maten och efterrätten "sprang" vi till gästhamnen för att hinna se raketerna. Vi hann just och just fram innan dom började, HURRA! Sen yrade vi omkring några timmar, pratade med folk och stod i WC-kön. Perus forneldarna alltså, vid halv 3 var vi hemma och väckarklockan ringde på nytt vid halv 9. DET kändes inte helt okej och var inte så skojigt alls.

Du vet att du är en småbarnsmamma..

När du tar en cider samtidigt som du plockar undan i hemmet. Alla leksaker i sina lådor, disken i maskinen och kastar om från bykmaskin till tumlare. Förfest då det är som bäst, eller hur?!? Eller förfesten till förfesten blir det ju! För nu ska vi sticka iväg till KK och umgås och prata och äta. KUL!

Ja se bara så ivrig jag är. Hoppas ni alla får en fin kväll ikväll, oberoende om ni bara sitter hemma och myser eller om ni också skall ut på gulej. Kanske vi ses under fyrverkerierna i gästhamnen? Kom fram och säg hej i så fall (om jag verkar vara i det skcket..haha okej förlåt inte så roligt egentligen)

Ni ser ju hur lovande det verkar redan! Trevlig fornäldarnas natt till er alla <3