amning och ersättning

Vi hade 3 månaders koll för Saga i början på veckan.

Är väldigt tudelad inför ett rådis besök, tycker att jag oftast går hem med mer funderingar än jag hade innan jag kom dit. Vår "rådistant" är jätte bra så det har inte med henne att göra, bara hela konceptet på nått vis. Alla kurvor hit och dit, känns som att alla barn är på fel sida om 0 kurvan.

Saga mättes och vägdes, längden hade ökat fint men vikten släpar efter. Känns lite surt att hon ska ligga på - kurva. Tycker att hon äter så duktigt och är nöjd och glad mellan matningarna. Men Adam var lite lika då han var bebis, växte bra på längden men inte ökade så mycket i vikt. Har väl helt enkelt inte grädde i pattarna denna gång heller. Men efter att jag pratat med både rådis tanten och Anton kom vi fram till att det nog inte skadar med någon flaska ersättning mellan varven. Vill absolut inte sluta amma, inte på länge ännu. Men att kunna komplettera med ersättning ibland känns riktigt bra. Gjorde lika med Adam dessutom. Ersättningen blir aktuell speciellt de kvällar som jag är på gym (månad, tisdag och torsdag), har hittills pumpat men det börjar bli svårt att få utpumpat så mycket som Saga behöver för att bli mätt och nöjd. En bebis är ju mycket mer effektiv än en pump.

Så igår drack hon sin första flaska med ersättning. Fröken hade inte visat några tecken på missnöje över ersättningen så det känns bra. Dock måste jag ju erkänna att det var skönt att inte vara hemma då hon fick ersättningen. I början känns det ju lite som att jag misslyckats, liksom inte jag men mina pattar. Jag kände lika med Adam och tar det inte lika hårt denna gång, MEN jag tänker inte sticka under stolen med att det känns lite ledsamt att min egna mjölk inte räcker till. Huvudsaken är ju att Saga är mätt och nöjd, och jag kommer ju att fortsätta amma flera månader till.

Jag börjar ändå hellre med ersättning nu och väntar lite längre med smakportionerna. Vet ju att många börjar med dem redan vid 4 månader men jag tror nog vi väntar till 5 månader i alla fall. Speciellt nu med andra barnet känns det inte som att man måste ha så bråttom. Jag vet ju precis vad matningen handlar om och vet att man kommer att mata till lust och leda flera månader..

Hur som helst är jag glad att Saga tar både bröstet och flaskan, allt blir så mycket lättare då. Med Adam fick vi kämpa flera veckor innan han accepterade flaskan. Så jag hoppas att det fortsätter i samma stil som nu. Och så håller vi tummarna för att viktkurvan pekar uppåt om en månad.

stora förändringar under sommaren

sommaren 2014 har verkligen varit sommaren som Adam gått från bebis till barn. Vi inledde ju sommaren i maj då lillasyster Saga föddes. Redan då märkte vi ju hur stor och duktig han är. Han har varit så duktig med Saga, väldigt sällan som han har något emot henne.
Bara de gånger som han inte orkar gå i trappan, då tycker han att Saga kan lämna på vinden. Adam vill pussa och paja Saga ofta, och visar sina saker för henne. Man märker redan att dom två kommer att få en fin relation. De kan ligga och titta på varandra och bara skratta. Det värmer verkligen i mamma hjärtat att se det!

Denna sommar är också sommaren då Adam blev torr. Nu för tiden han han ju inte ens blöja då han sover. Känns verkligen väldigt skönt att bara ha ett blöjbarn åt gången.

Dessutom är detta sommaren då han slutade med sin "tuttu" alltså nappen. Den lämnades i muminvärlden. I ärlighetens namn är det nog jag som saknar tuttu mer än Adam. Den var verkligen bra att ha i många lägen. Men det var dags för honom att sluta med den nu och jag är verkligen glad över att det gick så smärtfritt. Lite svårt att somna utan sin älskade tuttu har han nog men anors pratar han inte ens om den längre.

Och pratet sen! Söta göta så denna lilla kille pratar. Mycket av pratet är kanske lite otydligt för de som inte känner Adam. Men seriöst så är det väldigt lite av Adams vakna tid som han inte pratar och berättar. Han har dessutom börjat hitta på historier vilket blir galet roligt. Han har också börjat förstå att man kan vara rolig, och skojar friskt med alla han möter.

Så klart är det inte bara lätt att fylla 2 år. Vi upplever en hel del trots och bråk också. Det är helt otroligt hur en tvååring kan få en att bli galen. Han vet precis vad han inte för göra och testar sina gränser. Men det hör till åldern. Även om det stundvis är rätt jobbigt så är det ju så fint också på nått vis. Låter ju töntigt att skriva att trots är något fint, men det vittnar ju också om att han växer och utvecklas som han skall. Det är dock väldigt sällan som trottsen håller i sig speciellt länge.

Älskade fina Adam, man kan inte annat än vara stolt över hur duktig du är <3

utan blöja

Vi började projekt blöjfri för Adam redan i våras. Måste väl erkänna att initiativet togs av min mamma. Min mamma har jobbat länge på dagis och ser väl tecken hos kids som inte jag själv gör. Hon menade då iaf att Adam börjar verka redo för att vara utan blöja. Vi försökte väl lite halvhjärtat, måste igen erkänna att det kändes rätt så jobbigt att torka kisspölar hela tiden. Adam total vägrade att kissa på pottan.. Sen provade vi att sätta honom på toaletten istället och då kunde man råka pricka in så att det kom kiss. Fortfarande var jag väl sådär ljummet inställd till det hela och fortfarande var det mer regel än undantag att kisset kom i byxorna.

I slutet av april flyttade vi och då skippade vi pottränandet helt, körde med blöja i nån vecka och sen tänkte jag att vi börjar på nytt. En kväll i maj var vi hos min mamma, Adam hade inte blöja på sig och meddelade att han behöver kissa. Men det kom inget, han höll på i en timme. Ville kissa men kunde inte få det att komma. Tillslut kom kisset på toaletten och det var som att det var DÅ som polletten trillade ner. Då förstod han att man kan hålla sig och HUR man slappnar av så att kisset kommer. Och efter den dagen har vi inte haft blöja på honom. Nattetid har han varit torr så en vecka efter att vi lämnade blöjan på dagen så lämnade vi den helt. Så hela sommaren har Adam varit utan blöja. Och det är verkligen SÅ skönt. Är väldigt glad att min mamma märkte att han verkade mogen, för sådana tecken hade jag inte fattat själv. (där ser man, mamman vet kanske inte ALLTID bäst ;) ibland vet mommo bättre )

Berätta!

Hejsan hoppsan! Ni är några trogna läsare som klickar in här på bloggen även om jag verkligen nästan skäms för att jag så sällan har tid att uppdatera den just nu. Känns som att jag kanske kommer att kunna hitta tillbaka till bloggen nu då resten av livet är under kontroll. Det som jag gärna skulle vilja veta är ju vad ni som läser min blogg vill läsa om. Så berätta snälla vad ni skulle vilja se här på bloggen, vardagen? träningen? barnen? huset? renoveringen? 

Jag tror verkligen att några kommentarer skulle göra att min iver skulle vakna. Om ingen kommenterar känns det ju lite trist, så bjud gärna på någon kommentar och gör mig glad.

Puss!

barnuppfostran?!?

De senaste dagarna har det figurerat olika artiklar på nätet angående barnuppfostran både i barnens hemmiljö och på dagis. Vill ni bekanta er med artiklarna hittar ni den ena HÄR och den andra HÄR. Båda kommer alltså från YLE´s sidor.

Artiklarna handlar i stort sett om att vi "fostrar" våra barn på "fel" sätt. Med fel menar jag då ett sätt som inte gynnar varken barnets eller en vuxnas vardag. Som vuxen blir man lätt en diktator, man vill kräva fullständig lydnad och om barnet inte lyder skall det bestraffas. Bestraffningarna handlar ofta om "time out", skäms bänkar eller liknande.

Efter att ha läst artiklarna började jag fundera, ännu är Adam så pass liten att vi inte känt något större behov av bestraffningar. Detta var min första tanke, men ju mera jag tänkte efter desto klarare stod det för mig att jag minsann är påväg ner i samma träsk jag också. Vi har ju nog redan varit och snusat i de regionerna, vi införde redan ett ställe dit vi förde honom om han var "dum" eller bråkade. Som tur var tipsade min mamma och min faster om dessa artiklar och de har verkligen fått mig att tänka om. Det handlar ju inte om "fri fostran" det handlar bara om att man genom att vara varm och lugn med sina barn oftast når ett bättre resultat än om man skriker, bråkar och hotar.

Men det är ju så himla svårt att inte falla i "hot fällan". Jag hör också mig själv säga "NU far mamma, hejdå Adam" för att jag då tror att han kommer snabbare. Vilket han ju nog också gör, kommer springande med gråten i halsen. Så himla dumt att hota med att jag åker, hur i hela fridens namn skulle jag lämna en 2åring ensam hemma så länge som jag åker till butiken? Ändå kommer jag på mig själv att säga så. Måste verkligen försöka att blir bättre på det, för det är ju det som den handlar om. Att försöka bli en bättre förälder, inte perfekt men bättre.

Alla föräldrar är trötta ibland, har PMS eller bara en dålig dag. Man orkar helt enkelt inte alltid vara så pedagogisk och korrekt. Men jag tror att vi kommer långt redan med att vara medvetna om vilka konsekvenser som vårt eget beteende har på våra barn. Nu betyder det ju inte att allt är förstört för att man som mamma "hotat" eller ropat år sitt barn. Barnet blir inte helt misslyckat för att barnet suttit på "time out", det viktigaste är väl att man blir medveten om att dessa handlingar oftast leder till att barnet blir ännu mer "omöjlig".

Vi kommer så otroligt långt med bara kärlek, istället för att föra bort ett barn som bråkar borde man ta sig tid att fundera på varför barnet är t.ex. arg eller ledsen. Lyfta upp barnet i famnen t.ex. och då barnet lugnat ner sig försöka förstå vad som är på tok.

Vad har ni för tankar kring detta? 

dags för höst

Jag har verkligen försökt att inte klaga på värmen och hettan denna sommar, men NU börjar nog jag vara färdig med sommar. Kommer på mig själv med att sitta och längta efter svalt väder, varma tröjor och mys i skenet av brinnande ljus. Snart snart skall vi väl vara där. Denna sommar har verkligen varit fin, men också värdigt omtumlande och lite stressig. Vi har blivit en till i familjen och flyttat till ett nytt hem. Nu börjar det kännas som att vi "landat" i det nya. Det börjar kännas som att vi är redo för vardag.

ett av dom bästa sommarminnena från sommaren 2014 är nog veckan som spenderades på fasters villa, alltså sommarstuga. En vecka som vi verkligen kunds slappna av och bara njuta.

 

Adam har verkligen utvecklats i vattnet denna sommar, han flyter nu helt obehindrat omkring med sina puffar. Vi måste verkligen se till att vi fortsätter att simma i simhallen nu under hösten så att han inte glömmer bort allt han lärt sig

 

Till näst blir det att börja ställa i ordning allt inför Sagas dop, dopet är om precis en vecka.

Dagens egentid

Idag blev det 6km med barnvagnen. Kidsen sov skönt och jag fick lite tid för mig själv och mina tankar. Främst tänkte jag på hur otroligt snabbt tiden går. Saga blev 8 veckor igår, på ett vis känns det ju som att hon alltid funnits och på ett annat sätt känns det som om hon föddes för en vecka sen. Tänkte en massa och kom till slut fram till att jag medvetet vill börja njuta mer av varje dag. Är inne i en fas just nu då mycket känns jobbigt och tungt.. Jag har verktygen för att vända på steken och det tänker jag göra.. CARPE fucking DIEM (Jessus vad jag hatar carpe diem egentligen, så töntigt på nåt vis) och så en gullig bild på det då

Du är en SAGA för god för att vara sann!

Söta tösen vår, innan jag själv hade en flicka skrattade jag åt allt rosa och pluttenuttigt. "vem sku nu köpa sådär rosa söta kläder till sitt barn". Avundsjuka kan man också kalla det! Nu njuter jag till 100% att få ha en pojke och en flicka måste ju vara det bästa. Att få handla kläder från båda avdelningarna. Och JO för mig får folk gärna klä sina pojkar i klänningar och rosa, men det känns inte alls som JAG och jag vill inte göra det. Tyck sen bara att jag är konservativ och tråkig om du vill.

Dock är det främst kläderna som delar barnen, jag hoppas att Saga kommer att ha samma intresse för bilar och traktorer som Adam har

Första natten

Natten till idag var första natten som Adam sov borta från oss. Jag och Anton (och Saga) var bjudna på 30 års kalas så Adam fick åka på äventyr till sin Fammo och Faffa. Kändes väldigt konstigt att vakna i morse utan vår 2 åring som glatt säger "moron moron mamma, Adde vaken". Allt hade gått jätte bra, han hade haft det hur skoj som helst. Liten blir minsan stor då han åker bort över natten.

Dopet

Nu är Sagas dop inbokat. Ser verkligen framemot att ordna dop. Att få alla nära och kära samlade för att fira att en ny människa kommit och fått sitt namn. Adams dop var en av de finaste dagarna i mitt liv, alla var så glada och njöt verkligen av dagen. Det var sista gången som vi firade något tillsammans med min fammo, 7 veckor efter Adams dop samlades vi närmsta igen av en helt annan orsak. Då samlades vi runt fammos dödsbädd. Oj vad jag är glad att fammo hann vara med på Adams dop och det går inte en dag som jag inte tänker på hur synd det är att fammo aldrig fick träffa Saga.

Saga kommer att döpas i kyrkan och kaffet efteråt kommer att vara hemma hos oss. Samma koncept som då Adam döptes. Också prästen och dopkolten är den samma som Adam hade. Mycket är lika men mycket blir ju annorlunda också.

Hela Sagas namn kommer att bli SAGA LINDA BIRGITTA. Saga heter hon efter min fammo som hette Satu (saga på finska), Linda heter hon efter Antons syster och Birgitta heter hon för att min mommo heter det och både min mamma och jag också heter det i andra namn. Känns fint att alla namn symboliserar något, vi är väldigt nöjda med namnen.

Så skönt

Sitter här framför datorn idag med världens muskelvärk, en skön känsla även om det gör lite ont. Det känns i kroppen att man gjort något. Vi var på step i torsdags och det var så fruktansvärt roligt och tungt. Härligt då man känner att man ger 110%. Känns super att jag kommit igång med träningen igen, jag känner redan hur jag fått mera energi och är på bättre humör. Dessutom är det bra att Anton får lite tumistid med kidsen. Bra för alla helt enkelt.

Jag har även lagt om min mat lite. Vanlig mat är vad jag äter, försöker lämna bort de s.k. onödiga kolhydraterna men äter nog potatis, pasta och ris. Äter mycket grönsaker och ja ni vet, sådär vanligt hälsosamt som man alltid borde äta. Jag är världens godisråtta så jag kan inte lämna bort godiset helt och hållet, för då blir det som att jag går på diet och ja dieter håller ju ALDRIG. Så jag unnar mig lite godis varje fredag. Igår delade jag upp en 350g godispåse i 4 delar en för varje fredag i juli. Otroligt att jag kände mig helt nöjd efter att jag ätit mina godisar, för jag skulle lika gärna kunnat klämma i mig hela påsen på en kväll. Jag ser på mina matvanor som något som skall hålla resten av livet så därför vill jag inte vara för sträng heller. Dessutom är det ju viktigt att jag äter tillräckligt så länge som jag ammar Saga, vill inte att hon skall få dålig mjölk bara för att jag vill gå ner snabbt i vikt, kör hellre sakta men säkert :)

Träningen efter förlossningen har löpt riktigt bra, vissa övingar känner jag ännu att inte känns bra i t.ex. bäckenet så då skippar jag helt enkelt att göra dem. Magmusklerna är jag också försiktig med att träna ännu, är rädd för att få en för platt mage ;) (hahah nej men eftersom magmusklerna delar på sig under graviditeten så är det ingen vits att träna dem genast) Förutom gymmet så försöker jag få ut mig på en promenad per dag, ibland blir det längre och ibland kortare men huvudsaken är att det blir av. Inget som jag följer slaviskt men jag strävar efter det. Vartefter kommer jag sen att öka träningen på gymmet och förhoppningsvis till hösten återuppta löpningen. Men går hellre långsamt fram här också, vill inte skada kroppen. Jag går ändå och bör omkring på rätt så många KG för mycket så det blir en väldigt stor belastning på hela kroppen.

Men annars är allt bara bra! Vi hörs väl igen

tankar kring träning

det gick bättre på zumban idag, det kändes lite mera som att jag hade koll. Dock såg det knappast speciellt graciöst ut, men det är det som är det fina med zumba INGEN bryr sig. Och gör nån de så kan jag bjuda på det då.. tungt var det, men jag längtar efter att inte behöva ta en paus för att konditionen inte räcker, ännu orkar jag inte pressa mig så att musklerna skriker, nu är det bara pulsen som dånar och flåset som tryter. Men det gäller bara att kämpa vidare, nästa vecka hoppas jag på att min GK (gym-kompis) Lelle inte jobbar kväll, alltid roligare att ha sällskap!

vi är tydligen också tanborstar-kompisar <3

Nu ligger vi redan i sängen, kollar något avsnitt FRIENDS och sen är det godnatt. Anton är pappaledig denna vecka så vi njuter av att göra vardagssaker tillsammans. Tummen upp för denna måndag!

Att komma igång

Jag som LOVAT mig själv att inte tappa greppet trots att jag blev preggo! Jag skulle fortsätta träna, äta nyttigt och inte förstöra allt det som ett års aktivt tränande byggt upp.

Resulatet? 

I början av graviditeten gick det bra, jag fortsatte att träna (mindre och lättare men jag var i alla fall till gymmet) Rätt så hastigt slutade träningen att vara rolig då jag inte längre kunde pressa mig till 100% och att dessutom magen växte kändes deppigt ur träningsperspektiv. Efter ett tag "hade jag inte längre tid" för gymmet. Ni vet man får viktigare saker att göra, som att ligga på soffan kolla TV, äta något gott och bara vara väldigt GRAVID. Nu i efterhand är jag bitter på mig själv, bitter på att jag ändå släppte taget och tillät mig själv att svälla upp till en flodhäst igen. FAN. 

Här var då alltså resultatet från ett års träning, vi kan säga som så att jag är tillbaka på ruta ett igen 

juni 2014

Här har vi mig nu, i dagsformen. Tillbaka där jag var för två år sedan. Vågen talar sitt tydliga språk men värst är det ju med alla kläder. Som ni ser på bilderna ryms jag ju inte helt i mina sommarkläder från i fjol.. Men vad kan man? traskade in på lindex och shoppade på avdelningen som jag lovat mig själv att jag aldrig mera skulle sätta min fot på.. NU kör jag igång igen, det finns bara ett håll det kan gå åt och det är nedåt (nu menar jag alltså vikten och midjemåttet inte måendet) Förra veckan provade jag att gå på en zumba timme och det kändes OK (okej det kändes för jäkligt att inte orka, att vara tung och klumpig osv, men det kändes i kroppen att det är ok att börja träna igen) 

Så idag är det dags igen! Dags att hoppa i träningskläderna, dags att svettas och skaka loss till härlig musik men världens bästa zumba-dragare. Nu finns det ingen utväg, det är bara att bita i det sura äpplet, inse att gjort är gjort och nu ska jag börja kämpa igen. Känns så jäkligt nice att jag äntligen är på G! Så nu KÖR jag, målbilden är klar, jag vill se lika nöjd ut framför spegeln i juli 2015 som jag gör på bilden från juli 2013. HEJJA MEJ!!

Och som ni säkert alla förstår så handlar detta inte om att jag för ens en liten sekund skulle ångra graviditeten, fick ju det finaste man kan få. En frisk och söt liten Saga <3 det jag ångrar är alla godsaker, all lathet och att jag svek mig själv och mitt löfte. Adam och Saga är det finaste jag har!

NU kör vi

Hejsan! ( om det finns någon som kikar in här ännu?)
Jag ber om ursäkt för att det varit så dött här på bloggen. Vi har det bra, allt flyter på. Lilla Saga har hittat sin plats i familjen, Adam är en duktig storebror och pappan är lika underbar som förr (även om han jobbar mera nu än innan) Men nu tänkte jag försöka blogga igen, saknar bloggen. Så häng på och följ vår helt vanliga vardag.

plötsligt händer det!

Så var hon här, lilla SAGA. hon föddes 18 maj klockan 22.00. världens finaste lilla tjej. Första tiden som tvåbarnsmamma har gått väldigt smidigt. Saga är en snäll bebis som mest äter och sover. Adam är en duktig storebror som leker och grejar på. Hittills har inte lillasyster fått speciellt mycket reaktioner från honom, men så för hon ju inte speciellt mycket väsen av sig heller. Vi njuter av att alla mår bra och är oändligt lyckliga och tacksamma över våra två fina barn.

Saga <3

stolt storebror <3