Att komma igång

Jag som LOVAT mig själv att inte tappa greppet trots att jag blev preggo! Jag skulle fortsätta träna, äta nyttigt och inte förstöra allt det som ett års aktivt tränande byggt upp.

Resulatet? 

I början av graviditeten gick det bra, jag fortsatte att träna (mindre och lättare men jag var i alla fall till gymmet) Rätt så hastigt slutade träningen att vara rolig då jag inte längre kunde pressa mig till 100% och att dessutom magen växte kändes deppigt ur träningsperspektiv. Efter ett tag "hade jag inte längre tid" för gymmet. Ni vet man får viktigare saker att göra, som att ligga på soffan kolla TV, äta något gott och bara vara väldigt GRAVID. Nu i efterhand är jag bitter på mig själv, bitter på att jag ändå släppte taget och tillät mig själv att svälla upp till en flodhäst igen. FAN. 

Här var då alltså resultatet från ett års träning, vi kan säga som så att jag är tillbaka på ruta ett igen 

juni 2014

Här har vi mig nu, i dagsformen. Tillbaka där jag var för två år sedan. Vågen talar sitt tydliga språk men värst är det ju med alla kläder. Som ni ser på bilderna ryms jag ju inte helt i mina sommarkläder från i fjol.. Men vad kan man? traskade in på lindex och shoppade på avdelningen som jag lovat mig själv att jag aldrig mera skulle sätta min fot på.. NU kör jag igång igen, det finns bara ett håll det kan gå åt och det är nedåt (nu menar jag alltså vikten och midjemåttet inte måendet) Förra veckan provade jag att gå på en zumba timme och det kändes OK (okej det kändes för jäkligt att inte orka, att vara tung och klumpig osv, men det kändes i kroppen att det är ok att börja träna igen) 

Så idag är det dags igen! Dags att hoppa i träningskläderna, dags att svettas och skaka loss till härlig musik men världens bästa zumba-dragare. Nu finns det ingen utväg, det är bara att bita i det sura äpplet, inse att gjort är gjort och nu ska jag börja kämpa igen. Känns så jäkligt nice att jag äntligen är på G! Så nu KÖR jag, målbilden är klar, jag vill se lika nöjd ut framför spegeln i juli 2015 som jag gör på bilden från juli 2013. HEJJA MEJ!!

Och som ni säkert alla förstår så handlar detta inte om att jag för ens en liten sekund skulle ångra graviditeten, fick ju det finaste man kan få. En frisk och söt liten Saga <3 det jag ångrar är alla godsaker, all lathet och att jag svek mig själv och mitt löfte. Adam och Saga är det finaste jag har!