varför jag inte behöver dagis?

har tappat räkningen på hur många gånger som jag fått säga att Adam inte kommer att vara på dagis under den tiden som jag är mamma ledig och vårdledig med Saga. Borde väl vara rätt så självklart eftersom jag ännu ett helt år skulle få vara vårdledig med ADAM.

Jag har inte något emot om ett barn är på dagis då mamma och pappa jobbar, men jag är nog väldigt främmande till tanken att jag skulle föra Adam till dagis nu då jag är hemma. Jag dömmer ingen, jag utgår ifrån att alla gör det som känns bäst för sig och sina barn. Men jag är fast av den åsikten att en 2 åring BEHÖVER INTE dagis.  Då tycker jag i alla fall att man skall vara ärlig med att det är mamman som behöver ha barnet i dagis.

Det gick jätte bra för Adam då han som 1år och 2 månader inledde sin dagiskarriär, MEN jag skulle aldrig frivilligt (om jag själv då är hemma alltså) föra honom dit. Dock kan jag erkänna att dagar som idag lockar det nog att skicka in en dagvårds ansökan, Jessus vilken morgon vi haft idag. Adam kommer gråtande in till vårt sovrum (han sover ensam i sitt eget rum nuförtiden) och har inte svängt på en min sedan dess. Allt, och då menar jag ALLT var fel. Då är det underbart att ha en sambo som har ett "barnvänligt" jobb, ett samtal senare var nämligen Anton påväg hit för att hämta Adam. Adam blev äntligen glad då jag berättade att han skulle få åka lastbil med pappa. Jag har ju turen att få lite avlastning av att Adam ibland kan vara med Anton och göra något jobb och ibland kan Adam vara med sin fammo och faffa. Men 9 av 10 dagar är han nog hemma med mig och Saga

Jag förstår att man kan behöva sätta det äldre barnet på dagis om man som mamma (eller pappa) av orsak eller annan inte orkar/kan ta hand om två barn samtidigt. Mitt problem är ju att de flesta påstår att det handlar om att deras barn BEHÖVER dagvård. Jag kan ärligt säga att vissa dagar är väldigt krävande då båda barnen samtidigt är hungriga t.ex. Men jag har hittills inte sett några täcken hos Adam att han så gärna skulle åka till dagis..

Det ena behöver alltså inte vara bättre än det andra, men jag känner också att jag som förälder och blivande barnträdgårdslärare måste tänka och fundera kring dessa frågor. Sen kan man ju också tycka att det är orättvist att barn som inte "behöver" dagvård tar någon annans plats. Någon annan som verkligen behöver dagis kanske måste åka till ett helt annat dagis för att det inte finns plats på det stället som man helst vill ha.

Är intresserad av hur ni tänker?

Man behöver inte försöka övertyga någon om att ens tankesätt är det ändå rätta, alla får ju (ännu i alla fall, tackvare den subjektiva rätten till dagvård) själva välja hur man gör. Är bara intresserad över hur ni andra resonerat. Alla är lika BRA mammor hur man än väljer, men jag tror att många låter sina barn vara kvar på dagis "för att det är nu så som man gör".

bråk varje kväll?

I snart ett år har vi varje kväll bråkat om tand borstningen med Adam. Han verkligen HATAR att få sina tänder borstade. Det är så trist att varje kväll skall sluta i gråt och bråk, men det går ju inte att INTE borta tänderna heller.

VI har provat med el tandborste och med vanlig, flera olika tandkrämer med både mumin och blixten på. Han har fått vara med och köpa en ny tandborste och ja you name it.

Tar gärna emot tips om nån ännu skulle råka ha något, har era barn vägrat att borta tänderna? när slutade det? och HUR fick ni det att sluta?

Snälla hjälp oss!

Sommaren

Eftersom jag inte bloggat så aktivt under sommaren nu så tänkte jag att ni kanske vill veta vad vi gjort. Här kommer lite bilder på vad vi haft för oss. Nu är ju bilderna bara på det positiva och roliga, har sällan kameran framme då båda kidsen gråter och mamman är kissnödig (eller andra kaos situationer, men jag lovar att vi inte bara haft solsken och roligt, även om det nu då jag tänker tillbaka på sommaren känns som att solen sken och alla var glada alla dagar)

anton blev jordbrukare i samma veva som vi flyttade till vårt hus, till Adams stora förtjusning införskaffades en ny traktor till gården, den så kallade MEGA traktorn.

syskonmyset <3

stranden, stranden och åter stranden..

i juni var det ju också dags för Adam att fylla två år. Det firades med paket i sängen

och senare kalas med så gott som hela släkten (- österbottningarna)

Adams fina kaka, ni kan tro att han var nöjd över att favoriten MUMIN kör omkring i en RÖD traktor..

vi åkte också till stockholm över en dag, då passade vi på att besöka skanssen.

Saga har också umgåtts med sin bästis m

vi har grillat, grillat och grillat. tror seriöst att 90% av all mat som vi ätit under sommaren tillrätts på grillen..

simmat och simmat, Adam blev väldigt duktig på att flyta omkring i sina simpuffar

vi har åkt lite båt

och det bästa av allt (om man frågar Adam) var nog besöket hos favoriterna i muminvärlden. Sommarens finaste minne är nog då han förtjust konstaterar att det verkligen är "muminhuset"

Sådär ja, nu är ni ikapp och uppdaterade..

första vardagsveckan

Hejsan hoppsan allihopa! Torsdag idag, om nu någon missat det? Denna vecka har hösten verkligen kickat igång, inte bara på grund av vädret utan också för att alla aktiviteter börjat igen. Vi har hunnit vara på familjecafe 3 gånger denna vecka. Både på folkhälsans och församlingens, på församlingens var det bara vi och Karin med hennes lilla "m" (har inte helt på koll om Karin vill att jag skriver vad lilltösen heter så vi kallar henne för m).

Idag var vi då på folkhälsans café och där var det lite mera håll i gång, roligt att träffa "gamla" bekanta som man inte sett under hela sommaren. Kidsen som innan sommaren var små bebisar hade nu lärt sig gå och verkade så himla stora. Kul att där också var barn i Adams ålder, så han också få leka med andra barn. De flesta av våra nära bekanta har sina kids på dagis eftersom de själva jobbar. På tal om dagis tänkte jag skriva ett inlägg om mina tankar kring det, det dyker säkert upp här inom en snart framtid.



Dagens kaffe avnjöts med lite choklad (mörk, ni vet det är ju nyttigt!) Blir nog en och annan kopp kaffe varje dag, både på familjecafeer och hemma. Dock försöker jag att hålla mig till kaffet och inte falla i fällan att alltid behöva något gott till kaffet. Nej nu börjar jag igen glida in på något annat ämne. Vi hörs!

amning och ersättning

Vi hade 3 månaders koll för Saga i början på veckan.

Är väldigt tudelad inför ett rådis besök, tycker att jag oftast går hem med mer funderingar än jag hade innan jag kom dit. Vår "rådistant" är jätte bra så det har inte med henne att göra, bara hela konceptet på nått vis. Alla kurvor hit och dit, känns som att alla barn är på fel sida om 0 kurvan.

Saga mättes och vägdes, längden hade ökat fint men vikten släpar efter. Känns lite surt att hon ska ligga på - kurva. Tycker att hon äter så duktigt och är nöjd och glad mellan matningarna. Men Adam var lite lika då han var bebis, växte bra på längden men inte ökade så mycket i vikt. Har väl helt enkelt inte grädde i pattarna denna gång heller. Men efter att jag pratat med både rådis tanten och Anton kom vi fram till att det nog inte skadar med någon flaska ersättning mellan varven. Vill absolut inte sluta amma, inte på länge ännu. Men att kunna komplettera med ersättning ibland känns riktigt bra. Gjorde lika med Adam dessutom. Ersättningen blir aktuell speciellt de kvällar som jag är på gym (månad, tisdag och torsdag), har hittills pumpat men det börjar bli svårt att få utpumpat så mycket som Saga behöver för att bli mätt och nöjd. En bebis är ju mycket mer effektiv än en pump.

Så igår drack hon sin första flaska med ersättning. Fröken hade inte visat några tecken på missnöje över ersättningen så det känns bra. Dock måste jag ju erkänna att det var skönt att inte vara hemma då hon fick ersättningen. I början känns det ju lite som att jag misslyckats, liksom inte jag men mina pattar. Jag kände lika med Adam och tar det inte lika hårt denna gång, MEN jag tänker inte sticka under stolen med att det känns lite ledsamt att min egna mjölk inte räcker till. Huvudsaken är ju att Saga är mätt och nöjd, och jag kommer ju att fortsätta amma flera månader till.

Jag börjar ändå hellre med ersättning nu och väntar lite längre med smakportionerna. Vet ju att många börjar med dem redan vid 4 månader men jag tror nog vi väntar till 5 månader i alla fall. Speciellt nu med andra barnet känns det inte som att man måste ha så bråttom. Jag vet ju precis vad matningen handlar om och vet att man kommer att mata till lust och leda flera månader..

Hur som helst är jag glad att Saga tar både bröstet och flaskan, allt blir så mycket lättare då. Med Adam fick vi kämpa flera veckor innan han accepterade flaskan. Så jag hoppas att det fortsätter i samma stil som nu. Och så håller vi tummarna för att viktkurvan pekar uppåt om en månad.

stora förändringar under sommaren

sommaren 2014 har verkligen varit sommaren som Adam gått från bebis till barn. Vi inledde ju sommaren i maj då lillasyster Saga föddes. Redan då märkte vi ju hur stor och duktig han är. Han har varit så duktig med Saga, väldigt sällan som han har något emot henne.
Bara de gånger som han inte orkar gå i trappan, då tycker han att Saga kan lämna på vinden. Adam vill pussa och paja Saga ofta, och visar sina saker för henne. Man märker redan att dom två kommer att få en fin relation. De kan ligga och titta på varandra och bara skratta. Det värmer verkligen i mamma hjärtat att se det!

Denna sommar är också sommaren då Adam blev torr. Nu för tiden han han ju inte ens blöja då han sover. Känns verkligen väldigt skönt att bara ha ett blöjbarn åt gången.

Dessutom är detta sommaren då han slutade med sin "tuttu" alltså nappen. Den lämnades i muminvärlden. I ärlighetens namn är det nog jag som saknar tuttu mer än Adam. Den var verkligen bra att ha i många lägen. Men det var dags för honom att sluta med den nu och jag är verkligen glad över att det gick så smärtfritt. Lite svårt att somna utan sin älskade tuttu har han nog men anors pratar han inte ens om den längre.

Och pratet sen! Söta göta så denna lilla kille pratar. Mycket av pratet är kanske lite otydligt för de som inte känner Adam. Men seriöst så är det väldigt lite av Adams vakna tid som han inte pratar och berättar. Han har dessutom börjat hitta på historier vilket blir galet roligt. Han har också börjat förstå att man kan vara rolig, och skojar friskt med alla han möter.

Så klart är det inte bara lätt att fylla 2 år. Vi upplever en hel del trots och bråk också. Det är helt otroligt hur en tvååring kan få en att bli galen. Han vet precis vad han inte för göra och testar sina gränser. Men det hör till åldern. Även om det stundvis är rätt jobbigt så är det ju så fint också på nått vis. Låter ju töntigt att skriva att trots är något fint, men det vittnar ju också om att han växer och utvecklas som han skall. Det är dock väldigt sällan som trottsen håller i sig speciellt länge.

Älskade fina Adam, man kan inte annat än vara stolt över hur duktig du är <3

utan blöja

Vi började projekt blöjfri för Adam redan i våras. Måste väl erkänna att initiativet togs av min mamma. Min mamma har jobbat länge på dagis och ser väl tecken hos kids som inte jag själv gör. Hon menade då iaf att Adam börjar verka redo för att vara utan blöja. Vi försökte väl lite halvhjärtat, måste igen erkänna att det kändes rätt så jobbigt att torka kisspölar hela tiden. Adam total vägrade att kissa på pottan.. Sen provade vi att sätta honom på toaletten istället och då kunde man råka pricka in så att det kom kiss. Fortfarande var jag väl sådär ljummet inställd till det hela och fortfarande var det mer regel än undantag att kisset kom i byxorna.

I slutet av april flyttade vi och då skippade vi pottränandet helt, körde med blöja i nån vecka och sen tänkte jag att vi börjar på nytt. En kväll i maj var vi hos min mamma, Adam hade inte blöja på sig och meddelade att han behöver kissa. Men det kom inget, han höll på i en timme. Ville kissa men kunde inte få det att komma. Tillslut kom kisset på toaletten och det var som att det var DÅ som polletten trillade ner. Då förstod han att man kan hålla sig och HUR man slappnar av så att kisset kommer. Och efter den dagen har vi inte haft blöja på honom. Nattetid har han varit torr så en vecka efter att vi lämnade blöjan på dagen så lämnade vi den helt. Så hela sommaren har Adam varit utan blöja. Och det är verkligen SÅ skönt. Är väldigt glad att min mamma märkte att han verkade mogen, för sådana tecken hade jag inte fattat själv. (där ser man, mamman vet kanske inte ALLTID bäst ;) ibland vet mommo bättre )

Berätta!

Hejsan hoppsan! Ni är några trogna läsare som klickar in här på bloggen även om jag verkligen nästan skäms för att jag så sällan har tid att uppdatera den just nu. Känns som att jag kanske kommer att kunna hitta tillbaka till bloggen nu då resten av livet är under kontroll. Det som jag gärna skulle vilja veta är ju vad ni som läser min blogg vill läsa om. Så berätta snälla vad ni skulle vilja se här på bloggen, vardagen? träningen? barnen? huset? renoveringen? 

Jag tror verkligen att några kommentarer skulle göra att min iver skulle vakna. Om ingen kommenterar känns det ju lite trist, så bjud gärna på någon kommentar och gör mig glad.

Puss!

barnuppfostran?!?

De senaste dagarna har det figurerat olika artiklar på nätet angående barnuppfostran både i barnens hemmiljö och på dagis. Vill ni bekanta er med artiklarna hittar ni den ena HÄR och den andra HÄR. Båda kommer alltså från YLE´s sidor.

Artiklarna handlar i stort sett om att vi "fostrar" våra barn på "fel" sätt. Med fel menar jag då ett sätt som inte gynnar varken barnets eller en vuxnas vardag. Som vuxen blir man lätt en diktator, man vill kräva fullständig lydnad och om barnet inte lyder skall det bestraffas. Bestraffningarna handlar ofta om "time out", skäms bänkar eller liknande.

Efter att ha läst artiklarna började jag fundera, ännu är Adam så pass liten att vi inte känt något större behov av bestraffningar. Detta var min första tanke, men ju mera jag tänkte efter desto klarare stod det för mig att jag minsann är påväg ner i samma träsk jag också. Vi har ju nog redan varit och snusat i de regionerna, vi införde redan ett ställe dit vi förde honom om han var "dum" eller bråkade. Som tur var tipsade min mamma och min faster om dessa artiklar och de har verkligen fått mig att tänka om. Det handlar ju inte om "fri fostran" det handlar bara om att man genom att vara varm och lugn med sina barn oftast når ett bättre resultat än om man skriker, bråkar och hotar.

Men det är ju så himla svårt att inte falla i "hot fällan". Jag hör också mig själv säga "NU far mamma, hejdå Adam" för att jag då tror att han kommer snabbare. Vilket han ju nog också gör, kommer springande med gråten i halsen. Så himla dumt att hota med att jag åker, hur i hela fridens namn skulle jag lämna en 2åring ensam hemma så länge som jag åker till butiken? Ändå kommer jag på mig själv att säga så. Måste verkligen försöka att blir bättre på det, för det är ju det som den handlar om. Att försöka bli en bättre förälder, inte perfekt men bättre.

Alla föräldrar är trötta ibland, har PMS eller bara en dålig dag. Man orkar helt enkelt inte alltid vara så pedagogisk och korrekt. Men jag tror att vi kommer långt redan med att vara medvetna om vilka konsekvenser som vårt eget beteende har på våra barn. Nu betyder det ju inte att allt är förstört för att man som mamma "hotat" eller ropat år sitt barn. Barnet blir inte helt misslyckat för att barnet suttit på "time out", det viktigaste är väl att man blir medveten om att dessa handlingar oftast leder till att barnet blir ännu mer "omöjlig".

Vi kommer så otroligt långt med bara kärlek, istället för att föra bort ett barn som bråkar borde man ta sig tid att fundera på varför barnet är t.ex. arg eller ledsen. Lyfta upp barnet i famnen t.ex. och då barnet lugnat ner sig försöka förstå vad som är på tok.

Vad har ni för tankar kring detta? 

dags för höst

Jag har verkligen försökt att inte klaga på värmen och hettan denna sommar, men NU börjar nog jag vara färdig med sommar. Kommer på mig själv med att sitta och längta efter svalt väder, varma tröjor och mys i skenet av brinnande ljus. Snart snart skall vi väl vara där. Denna sommar har verkligen varit fin, men också värdigt omtumlande och lite stressig. Vi har blivit en till i familjen och flyttat till ett nytt hem. Nu börjar det kännas som att vi "landat" i det nya. Det börjar kännas som att vi är redo för vardag.

ett av dom bästa sommarminnena från sommaren 2014 är nog veckan som spenderades på fasters villa, alltså sommarstuga. En vecka som vi verkligen kunds slappna av och bara njuta.

 

Adam har verkligen utvecklats i vattnet denna sommar, han flyter nu helt obehindrat omkring med sina puffar. Vi måste verkligen se till att vi fortsätter att simma i simhallen nu under hösten så att han inte glömmer bort allt han lärt sig

 

Till näst blir det att börja ställa i ordning allt inför Sagas dop, dopet är om precis en vecka.

Dagens egentid

Idag blev det 6km med barnvagnen. Kidsen sov skönt och jag fick lite tid för mig själv och mina tankar. Främst tänkte jag på hur otroligt snabbt tiden går. Saga blev 8 veckor igår, på ett vis känns det ju som att hon alltid funnits och på ett annat sätt känns det som om hon föddes för en vecka sen. Tänkte en massa och kom till slut fram till att jag medvetet vill börja njuta mer av varje dag. Är inne i en fas just nu då mycket känns jobbigt och tungt.. Jag har verktygen för att vända på steken och det tänker jag göra.. CARPE fucking DIEM (Jessus vad jag hatar carpe diem egentligen, så töntigt på nåt vis) och så en gullig bild på det då

Du är en SAGA för god för att vara sann!

Söta tösen vår, innan jag själv hade en flicka skrattade jag åt allt rosa och pluttenuttigt. "vem sku nu köpa sådär rosa söta kläder till sitt barn". Avundsjuka kan man också kalla det! Nu njuter jag till 100% att få ha en pojke och en flicka måste ju vara det bästa. Att få handla kläder från båda avdelningarna. Och JO för mig får folk gärna klä sina pojkar i klänningar och rosa, men det känns inte alls som JAG och jag vill inte göra det. Tyck sen bara att jag är konservativ och tråkig om du vill.

Dock är det främst kläderna som delar barnen, jag hoppas att Saga kommer att ha samma intresse för bilar och traktorer som Adam har

Första natten

Natten till idag var första natten som Adam sov borta från oss. Jag och Anton (och Saga) var bjudna på 30 års kalas så Adam fick åka på äventyr till sin Fammo och Faffa. Kändes väldigt konstigt att vakna i morse utan vår 2 åring som glatt säger "moron moron mamma, Adde vaken". Allt hade gått jätte bra, han hade haft det hur skoj som helst. Liten blir minsan stor då han åker bort över natten.

Dopet

Nu är Sagas dop inbokat. Ser verkligen framemot att ordna dop. Att få alla nära och kära samlade för att fira att en ny människa kommit och fått sitt namn. Adams dop var en av de finaste dagarna i mitt liv, alla var så glada och njöt verkligen av dagen. Det var sista gången som vi firade något tillsammans med min fammo, 7 veckor efter Adams dop samlades vi närmsta igen av en helt annan orsak. Då samlades vi runt fammos dödsbädd. Oj vad jag är glad att fammo hann vara med på Adams dop och det går inte en dag som jag inte tänker på hur synd det är att fammo aldrig fick träffa Saga.

Saga kommer att döpas i kyrkan och kaffet efteråt kommer att vara hemma hos oss. Samma koncept som då Adam döptes. Också prästen och dopkolten är den samma som Adam hade. Mycket är lika men mycket blir ju annorlunda också.

Hela Sagas namn kommer att bli SAGA LINDA BIRGITTA. Saga heter hon efter min fammo som hette Satu (saga på finska), Linda heter hon efter Antons syster och Birgitta heter hon för att min mommo heter det och både min mamma och jag också heter det i andra namn. Känns fint att alla namn symboliserar något, vi är väldigt nöjda med namnen.

Så skönt

Sitter här framför datorn idag med världens muskelvärk, en skön känsla även om det gör lite ont. Det känns i kroppen att man gjort något. Vi var på step i torsdags och det var så fruktansvärt roligt och tungt. Härligt då man känner att man ger 110%. Känns super att jag kommit igång med träningen igen, jag känner redan hur jag fått mera energi och är på bättre humör. Dessutom är det bra att Anton får lite tumistid med kidsen. Bra för alla helt enkelt.

Jag har även lagt om min mat lite. Vanlig mat är vad jag äter, försöker lämna bort de s.k. onödiga kolhydraterna men äter nog potatis, pasta och ris. Äter mycket grönsaker och ja ni vet, sådär vanligt hälsosamt som man alltid borde äta. Jag är världens godisråtta så jag kan inte lämna bort godiset helt och hållet, för då blir det som att jag går på diet och ja dieter håller ju ALDRIG. Så jag unnar mig lite godis varje fredag. Igår delade jag upp en 350g godispåse i 4 delar en för varje fredag i juli. Otroligt att jag kände mig helt nöjd efter att jag ätit mina godisar, för jag skulle lika gärna kunnat klämma i mig hela påsen på en kväll. Jag ser på mina matvanor som något som skall hålla resten av livet så därför vill jag inte vara för sträng heller. Dessutom är det ju viktigt att jag äter tillräckligt så länge som jag ammar Saga, vill inte att hon skall få dålig mjölk bara för att jag vill gå ner snabbt i vikt, kör hellre sakta men säkert :)

Träningen efter förlossningen har löpt riktigt bra, vissa övingar känner jag ännu att inte känns bra i t.ex. bäckenet så då skippar jag helt enkelt att göra dem. Magmusklerna är jag också försiktig med att träna ännu, är rädd för att få en för platt mage ;) (hahah nej men eftersom magmusklerna delar på sig under graviditeten så är det ingen vits att träna dem genast) Förutom gymmet så försöker jag få ut mig på en promenad per dag, ibland blir det längre och ibland kortare men huvudsaken är att det blir av. Inget som jag följer slaviskt men jag strävar efter det. Vartefter kommer jag sen att öka träningen på gymmet och förhoppningsvis till hösten återuppta löpningen. Men går hellre långsamt fram här också, vill inte skada kroppen. Jag går ändå och bör omkring på rätt så många KG för mycket så det blir en väldigt stor belastning på hela kroppen.

Men annars är allt bara bra! Vi hörs väl igen