En helt annan situation nu

Då jag var gravid med Adam var jag ofta rätt ledsen över att jag inte kände så många andra som hade barn. Jag hade bekanta uppe i Jakobstad men inte någon här i hemknutarna. Jag var ärligt lite orolig över att jag inte skulle hitta någon att umgås med under dagarna. Det är klart att de gamla kompisarna fanns kvar (till en viss del i alla fall) men dom hade ju annat att göra på dagarna.

Som tur är började jag gå på familjecafe då Adam var 3 månader gammal, och där lärde jag känna flera super trevliga mammor och deras bebisar. Vi träffas ännu så ofta vi hinner, vilket är jätte roligt. Nu då jag blir mammaledig igen har dessutom flera av mina vänner hakat på trenden att ha barn, och det är ju så klart jätte roligt! Dessutom känns det som att jag har bättre självförtroende denna gång, jag litar på att det är trevligt på familjecafet och vet av erfarenhet att mammor med barn alltid har en massa att tala om.

Ser verkligen framemot att bli mammaledig igen, att få gå hemma på dagarna utan en massa måsten. För i ärlighetens namn tröttnade jag aldrig på det den första gången, jag älskade att gå hemma med Adam, att ta en promenad och baka lite bröd. (låter som om det var det ända jag gjorde)

lite i den här stilen

vi gick på träffar och trivdes super bra. Hoppas att Adam kommer trivas hemma med mig och bebisen sen också, jag hoppas att det finns någon annan tvååring på familjecafeerna i höst, så att också Adam skulle få lite sällskap. Men som tur har vi ju nu våran umgängeskrets och då kan vi ju träffa dem i alla fall.

Adam tillsammans med sin kompis Alice, Alices mamma bloggar HÄR, kika in vet jag!