Blivande storebror

Det är egentligen rätt så länge sen vi hade en bebis, jag menar vi har ju inte tänkt på Adam som en bebis sen han lärde sig gå typ. Nu har det i alla fall hänt grejer i den lilla pojkens utveckling. Han har börjat prata massor, och till mammas stora lycka kan den pojken lära sig andra ord än traktor, släpvagn och maskin. Adam är inte ett barn som upprepar ord på begäran, men han spontan härmar rätt ofta det som jag eller Anton säger. Många ord är ännu ord som främst jag och Anton förstår men mer och mer börjar också omgivningen att förstå vad han menar. Envis är han också, och han godkänner inte att man tolkar honom fel.

En annan del av utvecklingen är ju denna omtalade trots, det märks rätt så mycket i vår vardag att vi har en snart tvååring här hemma. Han testar gränser rätt ofta, kollar hur vi reagerar då han gör något som han vet att han inte får göra. Det som känns skönt är att jag och Anton jobbar som ett team, vi kör med samma regler och sitter på kvällarna och pratar om hur vi tycker att vi skall lösa "kriser". Tror att det är rätt viktigt att man som föräldrar jobbar tillsammans.

Dock måste jag säga att det allt som oftast är den härliga lilla pojken som vi får umgås med, en pojke med humor som gillar att både busa och skoja. Jag är så otroligt stolt över vår fina pojke, och tror att han kommer att bli en super bra storebror.