Idag hade vi inget för oss så efter att Adam smakat lite banan gick vi ut och gå. Adam somnade innan jag ens hunnit utanför dörren. Satte hörlurarna i öronen, höjde volymen lite. Ni vet så mycket att det är dåligt för hörseln och sen traskade jag iväg. Pressade mig själv rätt så bra, SKÖNT. Musiken dundrade vidare och så mitt i allt, från ingen stans kom sången. Det finns några sånger som man så starkt koplar ihop med något. Idag var det Chris Medinas låt - "what are words". Den låten hörde jag på då jag just fått veta att fammo hade cancer. Då den började kände jag bara hur tårarna brände bakom ögonen. Men ville inte börja gråta, tänkte istället på alla glada fina minnen vi har. Och det gick helt okej.
Det är lite så som vardagen är just nu, allt är "som vanligt" sen händer något. Det kan vara en låt, någon bild eller vad som helst som får mig att tänka på fammo. Och då sköljer allt över mig igen, mitt i allt är jag så medveten om att hon verkligen inte finns här med oss mera. Fast det inte ens är en månad sedan hon dog, sen vi träffades sista gången, känns det som att hon inte skulle ha funnits på flera år. Men tack vare alla fina minnen som vi har lever hon vidare i alla fall <3
Mozzarella
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar