Framtiden

Även om jag lever i nuet (det uttrycket har fått en helt ny mening efter att Adam föddes) kan jag inte låta bli att ibland fantisera om framtiden. Främst handlar då fantasierna om hur Adam kommer att bli då han blir äldre, hur han kommer prata och när han skall lära sig vissa saker. Ibland handlar det också om möjliga syskon till Adam. Så som situationen är hos oss just nu vill vi nog ha i alla fall ett eller två barn till.

Men nu till saken. 

En sak som jag borde orka fundera lite aktivare på är ju VAD jag skall bli. Just nu är jag inget alls, jag har en mössa (!) hurra för gymnasiet liksom. Jag studerar ju till socionom, men jag tror inte att jag kommer att fara tillbaka dit. Känns inte som att det är rätt väg för mig. Har alltid fått höra hur BRA jag är med barn och att jag nog borde jobba på t.ex. dagis. Har själv också trott det, men nu efter att vi fått Adam inser jag att jag ju att jag kan vara duktig och bra med HONOM. Och istället jobba med något helt annat.

So far so good. Men då kommer följande fråga emot, VAD skall jag då bli? Det är där som det fastnar, sen skiter jag i att tänka vidare och tänker istället att Antons firma får bli super stor och lönsam så behöver jag ALDRIG göra något annat än föda barn och vara hemma med dem :) För om sanningen skall fram vill jag inte jobba, jag har ännu aldrig haft ett jobb som på riktigt känts roligt och givande. Så, så länge som jag nu då funderar på VAD jag skall bli då jag blir stor så tänker jag vara den bästa tänkbara mamman till Adam. Har ingen lust att lägga honom på dagis för att göra något som inte känns motiverande och givande för mig. Sen får vi se när ekonomin kommer emot, men så länge det fungerar så här tänker jag vara hemma och njuta av den möjligheten.