när lillan kom till jorden, det var i maj..

Tänkte att ni kanske skulle vilja läsa en förlossningsberättelse om då Saga föddes. Kan ju passa på att skriva den nu då Adam är på språng med pappan och Saga ligger nöjd i sitt babygym.

Hela förloppet började med att jag vaknade vid 4 tiden söndagen den 18.5. egentligen kände jag bara att jag behövde gå på wc, steg upp och gick också på WC (jag förstår att ni kippar efter andan av spänning redan ) märkte då att slemproppen höll på och lossna och blev lite glad. Skulle ringa till TYKS på måndagen för att boka tid för igångsättning, var nu i v. 31+4. Så ett litet hopp tändes, kanske jag inte alls skulle behöva igångsättning denna gång. Började inse att det nog hände en del i kroppen, värkarna kom rätt så snabbt egentligen. Behövde inte fundera så väldigt länge på om något var på G eller inte. Vid 6 tiden väckte jag Anton och meddelade han nog inte kommer att kunna åka på jobb idag. Anton meddelade också sina föräldrar att dom nog får förbereda sig på att ha Adam det kommande dygnet.

Vi låg i sängen och kollade på lite film, vilade lite och roades av att klocka lite värkar. Ringde förlossningen vid 9 tiden, främst för att fråga om lite råd. Jag hade ju inte varit med om detta innan eftersom Adams förlossning inte kom igång av sig själv. Timmarna gick och jag började ha mer och mer ont, vid 14 tiden bestämde vi oss för att det nog skulle vara bra att åka in. Att vinka av Adam var jobbigt, ända gången som jag grät under hela den dagen var då jag vinkade hejdå till honom.

Vi satte oss i bilen och styrde kosan mot Åbo, i bilen avtog värkarna och jag somnade. Kändes ju lite töntigt att jag som redan hade haft rätt så ont nu mitt i alls somnade och inte kände speciellt mycket. Vi åkte i alla fall in till förlossningen för att kolla läget. Fick ligga i kurvan och hade väl en värk under den halvtimmen. Skämdes, här ligger jag som redan fött ett barn alldeles för tidigt, FAN också kanske det bara var förvärkar? Efter att barnmorskan sagt att "man behöver ju inte komma in bara för att det gör lite ont, vattenavgång brukar vara ett bra tecken" tänkte jag att jag nog ändå kommer att få boka in tiden för igångsättning.. Hon gjorde i alla fall en indre undersökning och såg riktigt överraskad ut. "öppen 4 cm" ja nog kan du ju ha haft lite ont då i alla fall. Nu kändes det bättre, jag hade inte haft helt fel i alla fall, något hade hänt.

Vi bestämde oss ändå för att åka hem och vila lite till, åkte via donken och åt en burgare. Sen hem. Jag lyckades till och med sova nån timme. Då jag vaknade efter nån timme hade jag riktigt ont, "nu var det minsann inte roligt längre" Vi åkte in igen vid halv 7. 7 tiden låg jag i kurvan igen. Nu hade jag rätt så ont och fick verkligen anstränga mig för att kunna "andas mig igenom varje värk". En ny indre undersökning gjordes, öppen 7 cm. Vi uppdaterade de närmsta och fick sedan ett förlossningsrum.

Jag andades mig igenom värkarna och efter en stund fick jag sen äntligen den efterlängtade lustgasen och efter det gick allt snabbt. Jag minns väldigt suddigt från vad som hände sedan. Jag låg och yrade om allt mellan himmel och jord. Anton tyckte att det blev lite tråkigt eftersom jag inte var så kontaktbar. Jag hade någon egen teori om belöning. OM jag klarade av värken fick jag dra ett bonus sniff av gasen, det sniffet som gjorde att det blev lite extra roligt. I något skede tror jag att jag nästan tuppade av, av lustgasen.

Mitt i en värk kände jag att något exploderade, "nu gick vattnet" konstaterade jag då till Anton. Ring på klockan. Barnmosrkan kom in och konstaterade då samma, jepp vattnet hade gått. Då kände jag att jag gärna skulle börja krysta. En siste undersökning gjordes och jeep det var fritt fram att börja krysta. 3 krystningar senare var hon ute. Jag tittade förvånat på Anton och frågade "VA?!? va de färdigt ren?" Sen måste jag fråga om det verkligen blev en tjej. Och ja det blev det, vår lilla Saga var här.

Jag kände mig så otroligt pigg och kry. Var på så himla fint humör, låg där och tittade på vår fina lilla "Adam kopia". Jag syddes med några stygn och då klagade jag lite på smärta. Haha hade just klämt ut ett nästan 4kg tungt barn men att sys gjorde ont. Sen var det dags för lite amning innan jag gick i duschen. Åt som en häst, GUD så hungrig jag var. Blev inte ens mätt av det som jag hade på min bricka. Vi pratade och var så lyckliga med Anton.

Sen var det dags att åka upp på avdelningen, Anton fick åka hem. Det som suger med att inte ha familjerum. Låg hud mot hud med Saga, mässade med lite olika människor och räknade timmarna till kl 4 då dom skulle komma och kolla till oss och klä på Saga kläderna. Såg framemot att få lägga henne i egen säng och få sova lite själv också. Inte för att det inte var mysigt att ligga hud mot hud, men jag kunde ju inte somna så..

Klockan 4 öppnades dörren och in kom en annan mamma och en skrikande bebis. Saga tvättades och kollades och fick kläder på sig. Hon åt och somnade sedan i sin egna säng, men grannens bebis gallskrek hela natten. TYPISKT!








Trivdes inte alls på själva BB avdelningen, personalen var snorkig och där var varmt och svettigt så vid 14 tiden följande dag satte vi oss i bilen och åkte hem.

Dopet

Lördagen den 16.8.2014 var det dags för Sagas dop. Det var en väldigt fin dag. Släkt och vänner var samlade för att tillsammans fira att vår fina Saga Linda Birgitta kommit till oss. Jag är så glad för alla människor som var med oss, fysiskt och i tankarna. Jag är nog aldrig så lycklig som då hela släkten är samlad. Jag känner då att jag hör ihop med alla vilket känns fint. Dessutom var det roligt att träffa en del av släkten i kyrkan och vara glada istället för ledsna. Fammo och Faffa var med i mina tankar under hela dagen. Dom skulle ha varit där om dom fortfarande skulle ha levt. På något vis var dom med, det vet jag. Jag försökte att inte vara ledsen över att dom inte var där, men jag saknade speciellt fammo mycket. Jag vet att hon skulle ha tyckt att dopet var vackert. Saga uppförde sig exemplariskt, var nöjd under själva dopet för att sedan somna.

Kyrkan hade genomgått en renovering sedan Adams dop, så utrymmet vit själva dopfunten var nu mindre än innan, inte helt lyckat för de relativt många gästerna.

Men vi löste det bra i alla fall. Först satt alla i bänkarna framför altaret och sedan steg alla upp
och för att gå närmare dopfunten. Kändes väldigt
intimt och fint. Sagas faddrar blev min faster Sonja och hennes man. Och vår kompisar Karin och Kim. Det känns som att dessa människor kommer att vara perfekta faddrar till Saga. Jag är värdigt glad över att de alla ville ställa upp som faddrar.




Under dopet sjöng jag, Sonja, Karin, Lelle och min syster Julia en sång. Karin läste också en dikt av Topelius, Behåll din krona. När hon läste den var tårarna nära. Fammo sjöng ofta den för oss innan vi skulle somna, den är väldigt fin och passar riktigt bra på just dop. Tack fina du att du läste den <3

Efter kyrkan samlades vi alla hemma hos oss. Vi drack kaffe och åt kaka, själv stressade jag mest runt och hann inte riktigt tala med någon av gästerna, men det är ju lite så som det blir då man bjuder hem nästan 50 personer på kaffe. Saga fick en massa fina gåvor (som jag tyvärr inte har någon bild på just nu). Vi är så tacksamma över att dagen blev just så perfekt som vi hade velat. Ända minuset var ju de förbaskade getingarna.

Och så lite flera bilder på det ännu

ännu en bild på den otroligt fina kakan, min morbrors fru är det som gjort den. 

Både super fin och helt otroligt god.

Jag och mina fina systrar

dessa var väldigt populära under kaffet efter dopet

passade också på att mysa lite med vår guddotter, Sagas kompis. Det skiljer sig ändats 3 månader mellan dem så inom en snar framtid kommer dom förhoppningsvis att ha roligt tillsammans.

Saga med sin gudmor <3

varför jag inte behöver dagis?

har tappat räkningen på hur många gånger som jag fått säga att Adam inte kommer att vara på dagis under den tiden som jag är mamma ledig och vårdledig med Saga. Borde väl vara rätt så självklart eftersom jag ännu ett helt år skulle få vara vårdledig med ADAM.

Jag har inte något emot om ett barn är på dagis då mamma och pappa jobbar, men jag är nog väldigt främmande till tanken att jag skulle föra Adam till dagis nu då jag är hemma. Jag dömmer ingen, jag utgår ifrån att alla gör det som känns bäst för sig och sina barn. Men jag är fast av den åsikten att en 2 åring BEHÖVER INTE dagis.  Då tycker jag i alla fall att man skall vara ärlig med att det är mamman som behöver ha barnet i dagis.

Det gick jätte bra för Adam då han som 1år och 2 månader inledde sin dagiskarriär, MEN jag skulle aldrig frivilligt (om jag själv då är hemma alltså) föra honom dit. Dock kan jag erkänna att dagar som idag lockar det nog att skicka in en dagvårds ansökan, Jessus vilken morgon vi haft idag. Adam kommer gråtande in till vårt sovrum (han sover ensam i sitt eget rum nuförtiden) och har inte svängt på en min sedan dess. Allt, och då menar jag ALLT var fel. Då är det underbart att ha en sambo som har ett "barnvänligt" jobb, ett samtal senare var nämligen Anton påväg hit för att hämta Adam. Adam blev äntligen glad då jag berättade att han skulle få åka lastbil med pappa. Jag har ju turen att få lite avlastning av att Adam ibland kan vara med Anton och göra något jobb och ibland kan Adam vara med sin fammo och faffa. Men 9 av 10 dagar är han nog hemma med mig och Saga

Jag förstår att man kan behöva sätta det äldre barnet på dagis om man som mamma (eller pappa) av orsak eller annan inte orkar/kan ta hand om två barn samtidigt. Mitt problem är ju att de flesta påstår att det handlar om att deras barn BEHÖVER dagvård. Jag kan ärligt säga att vissa dagar är väldigt krävande då båda barnen samtidigt är hungriga t.ex. Men jag har hittills inte sett några täcken hos Adam att han så gärna skulle åka till dagis..

Det ena behöver alltså inte vara bättre än det andra, men jag känner också att jag som förälder och blivande barnträdgårdslärare måste tänka och fundera kring dessa frågor. Sen kan man ju också tycka att det är orättvist att barn som inte "behöver" dagvård tar någon annans plats. Någon annan som verkligen behöver dagis kanske måste åka till ett helt annat dagis för att det inte finns plats på det stället som man helst vill ha.

Är intresserad av hur ni tänker?

Man behöver inte försöka övertyga någon om att ens tankesätt är det ändå rätta, alla får ju (ännu i alla fall, tackvare den subjektiva rätten till dagvård) själva välja hur man gör. Är bara intresserad över hur ni andra resonerat. Alla är lika BRA mammor hur man än väljer, men jag tror att många låter sina barn vara kvar på dagis "för att det är nu så som man gör".

bråk varje kväll?

I snart ett år har vi varje kväll bråkat om tand borstningen med Adam. Han verkligen HATAR att få sina tänder borstade. Det är så trist att varje kväll skall sluta i gråt och bråk, men det går ju inte att INTE borta tänderna heller.

VI har provat med el tandborste och med vanlig, flera olika tandkrämer med både mumin och blixten på. Han har fått vara med och köpa en ny tandborste och ja you name it.

Tar gärna emot tips om nån ännu skulle råka ha något, har era barn vägrat att borta tänderna? när slutade det? och HUR fick ni det att sluta?

Snälla hjälp oss!

Sommaren

Eftersom jag inte bloggat så aktivt under sommaren nu så tänkte jag att ni kanske vill veta vad vi gjort. Här kommer lite bilder på vad vi haft för oss. Nu är ju bilderna bara på det positiva och roliga, har sällan kameran framme då båda kidsen gråter och mamman är kissnödig (eller andra kaos situationer, men jag lovar att vi inte bara haft solsken och roligt, även om det nu då jag tänker tillbaka på sommaren känns som att solen sken och alla var glada alla dagar)

anton blev jordbrukare i samma veva som vi flyttade till vårt hus, till Adams stora förtjusning införskaffades en ny traktor till gården, den så kallade MEGA traktorn.

syskonmyset <3

stranden, stranden och åter stranden..

i juni var det ju också dags för Adam att fylla två år. Det firades med paket i sängen

och senare kalas med så gott som hela släkten (- österbottningarna)

Adams fina kaka, ni kan tro att han var nöjd över att favoriten MUMIN kör omkring i en RÖD traktor..

vi åkte också till stockholm över en dag, då passade vi på att besöka skanssen.

Saga har också umgåtts med sin bästis m

vi har grillat, grillat och grillat. tror seriöst att 90% av all mat som vi ätit under sommaren tillrätts på grillen..

simmat och simmat, Adam blev väldigt duktig på att flyta omkring i sina simpuffar

vi har åkt lite båt

och det bästa av allt (om man frågar Adam) var nog besöket hos favoriterna i muminvärlden. Sommarens finaste minne är nog då han förtjust konstaterar att det verkligen är "muminhuset"

Sådär ja, nu är ni ikapp och uppdaterade..

första vardagsveckan

Hejsan hoppsan allihopa! Torsdag idag, om nu någon missat det? Denna vecka har hösten verkligen kickat igång, inte bara på grund av vädret utan också för att alla aktiviteter börjat igen. Vi har hunnit vara på familjecafe 3 gånger denna vecka. Både på folkhälsans och församlingens, på församlingens var det bara vi och Karin med hennes lilla "m" (har inte helt på koll om Karin vill att jag skriver vad lilltösen heter så vi kallar henne för m).

Idag var vi då på folkhälsans café och där var det lite mera håll i gång, roligt att träffa "gamla" bekanta som man inte sett under hela sommaren. Kidsen som innan sommaren var små bebisar hade nu lärt sig gå och verkade så himla stora. Kul att där också var barn i Adams ålder, så han också få leka med andra barn. De flesta av våra nära bekanta har sina kids på dagis eftersom de själva jobbar. På tal om dagis tänkte jag skriva ett inlägg om mina tankar kring det, det dyker säkert upp här inom en snart framtid.



Dagens kaffe avnjöts med lite choklad (mörk, ni vet det är ju nyttigt!) Blir nog en och annan kopp kaffe varje dag, både på familjecafeer och hemma. Dock försöker jag att hålla mig till kaffet och inte falla i fällan att alltid behöva något gott till kaffet. Nej nu börjar jag igen glida in på något annat ämne. Vi hörs!

amning och ersättning

Vi hade 3 månaders koll för Saga i början på veckan.

Är väldigt tudelad inför ett rådis besök, tycker att jag oftast går hem med mer funderingar än jag hade innan jag kom dit. Vår "rådistant" är jätte bra så det har inte med henne att göra, bara hela konceptet på nått vis. Alla kurvor hit och dit, känns som att alla barn är på fel sida om 0 kurvan.

Saga mättes och vägdes, längden hade ökat fint men vikten släpar efter. Känns lite surt att hon ska ligga på - kurva. Tycker att hon äter så duktigt och är nöjd och glad mellan matningarna. Men Adam var lite lika då han var bebis, växte bra på längden men inte ökade så mycket i vikt. Har väl helt enkelt inte grädde i pattarna denna gång heller. Men efter att jag pratat med både rådis tanten och Anton kom vi fram till att det nog inte skadar med någon flaska ersättning mellan varven. Vill absolut inte sluta amma, inte på länge ännu. Men att kunna komplettera med ersättning ibland känns riktigt bra. Gjorde lika med Adam dessutom. Ersättningen blir aktuell speciellt de kvällar som jag är på gym (månad, tisdag och torsdag), har hittills pumpat men det börjar bli svårt att få utpumpat så mycket som Saga behöver för att bli mätt och nöjd. En bebis är ju mycket mer effektiv än en pump.

Så igår drack hon sin första flaska med ersättning. Fröken hade inte visat några tecken på missnöje över ersättningen så det känns bra. Dock måste jag ju erkänna att det var skönt att inte vara hemma då hon fick ersättningen. I början känns det ju lite som att jag misslyckats, liksom inte jag men mina pattar. Jag kände lika med Adam och tar det inte lika hårt denna gång, MEN jag tänker inte sticka under stolen med att det känns lite ledsamt att min egna mjölk inte räcker till. Huvudsaken är ju att Saga är mätt och nöjd, och jag kommer ju att fortsätta amma flera månader till.

Jag börjar ändå hellre med ersättning nu och väntar lite längre med smakportionerna. Vet ju att många börjar med dem redan vid 4 månader men jag tror nog vi väntar till 5 månader i alla fall. Speciellt nu med andra barnet känns det inte som att man måste ha så bråttom. Jag vet ju precis vad matningen handlar om och vet att man kommer att mata till lust och leda flera månader..

Hur som helst är jag glad att Saga tar både bröstet och flaskan, allt blir så mycket lättare då. Med Adam fick vi kämpa flera veckor innan han accepterade flaskan. Så jag hoppas att det fortsätter i samma stil som nu. Och så håller vi tummarna för att viktkurvan pekar uppåt om en månad.

stora förändringar under sommaren

sommaren 2014 har verkligen varit sommaren som Adam gått från bebis till barn. Vi inledde ju sommaren i maj då lillasyster Saga föddes. Redan då märkte vi ju hur stor och duktig han är. Han har varit så duktig med Saga, väldigt sällan som han har något emot henne.
Bara de gånger som han inte orkar gå i trappan, då tycker han att Saga kan lämna på vinden. Adam vill pussa och paja Saga ofta, och visar sina saker för henne. Man märker redan att dom två kommer att få en fin relation. De kan ligga och titta på varandra och bara skratta. Det värmer verkligen i mamma hjärtat att se det!

Denna sommar är också sommaren då Adam blev torr. Nu för tiden han han ju inte ens blöja då han sover. Känns verkligen väldigt skönt att bara ha ett blöjbarn åt gången.

Dessutom är detta sommaren då han slutade med sin "tuttu" alltså nappen. Den lämnades i muminvärlden. I ärlighetens namn är det nog jag som saknar tuttu mer än Adam. Den var verkligen bra att ha i många lägen. Men det var dags för honom att sluta med den nu och jag är verkligen glad över att det gick så smärtfritt. Lite svårt att somna utan sin älskade tuttu har han nog men anors pratar han inte ens om den längre.

Och pratet sen! Söta göta så denna lilla kille pratar. Mycket av pratet är kanske lite otydligt för de som inte känner Adam. Men seriöst så är det väldigt lite av Adams vakna tid som han inte pratar och berättar. Han har dessutom börjat hitta på historier vilket blir galet roligt. Han har också börjat förstå att man kan vara rolig, och skojar friskt med alla han möter.

Så klart är det inte bara lätt att fylla 2 år. Vi upplever en hel del trots och bråk också. Det är helt otroligt hur en tvååring kan få en att bli galen. Han vet precis vad han inte för göra och testar sina gränser. Men det hör till åldern. Även om det stundvis är rätt jobbigt så är det ju så fint också på nått vis. Låter ju töntigt att skriva att trots är något fint, men det vittnar ju också om att han växer och utvecklas som han skall. Det är dock väldigt sällan som trottsen håller i sig speciellt länge.

Älskade fina Adam, man kan inte annat än vara stolt över hur duktig du är <3

utan blöja

Vi började projekt blöjfri för Adam redan i våras. Måste väl erkänna att initiativet togs av min mamma. Min mamma har jobbat länge på dagis och ser väl tecken hos kids som inte jag själv gör. Hon menade då iaf att Adam börjar verka redo för att vara utan blöja. Vi försökte väl lite halvhjärtat, måste igen erkänna att det kändes rätt så jobbigt att torka kisspölar hela tiden. Adam total vägrade att kissa på pottan.. Sen provade vi att sätta honom på toaletten istället och då kunde man råka pricka in så att det kom kiss. Fortfarande var jag väl sådär ljummet inställd till det hela och fortfarande var det mer regel än undantag att kisset kom i byxorna.

I slutet av april flyttade vi och då skippade vi pottränandet helt, körde med blöja i nån vecka och sen tänkte jag att vi börjar på nytt. En kväll i maj var vi hos min mamma, Adam hade inte blöja på sig och meddelade att han behöver kissa. Men det kom inget, han höll på i en timme. Ville kissa men kunde inte få det att komma. Tillslut kom kisset på toaletten och det var som att det var DÅ som polletten trillade ner. Då förstod han att man kan hålla sig och HUR man slappnar av så att kisset kommer. Och efter den dagen har vi inte haft blöja på honom. Nattetid har han varit torr så en vecka efter att vi lämnade blöjan på dagen så lämnade vi den helt. Så hela sommaren har Adam varit utan blöja. Och det är verkligen SÅ skönt. Är väldigt glad att min mamma märkte att han verkade mogen, för sådana tecken hade jag inte fattat själv. (där ser man, mamman vet kanske inte ALLTID bäst ;) ibland vet mommo bättre )

Berätta!

Hejsan hoppsan! Ni är några trogna läsare som klickar in här på bloggen även om jag verkligen nästan skäms för att jag så sällan har tid att uppdatera den just nu. Känns som att jag kanske kommer att kunna hitta tillbaka till bloggen nu då resten av livet är under kontroll. Det som jag gärna skulle vilja veta är ju vad ni som läser min blogg vill läsa om. Så berätta snälla vad ni skulle vilja se här på bloggen, vardagen? träningen? barnen? huset? renoveringen? 

Jag tror verkligen att några kommentarer skulle göra att min iver skulle vakna. Om ingen kommenterar känns det ju lite trist, så bjud gärna på någon kommentar och gör mig glad.

Puss!

barnuppfostran?!?

De senaste dagarna har det figurerat olika artiklar på nätet angående barnuppfostran både i barnens hemmiljö och på dagis. Vill ni bekanta er med artiklarna hittar ni den ena HÄR och den andra HÄR. Båda kommer alltså från YLE´s sidor.

Artiklarna handlar i stort sett om att vi "fostrar" våra barn på "fel" sätt. Med fel menar jag då ett sätt som inte gynnar varken barnets eller en vuxnas vardag. Som vuxen blir man lätt en diktator, man vill kräva fullständig lydnad och om barnet inte lyder skall det bestraffas. Bestraffningarna handlar ofta om "time out", skäms bänkar eller liknande.

Efter att ha läst artiklarna började jag fundera, ännu är Adam så pass liten att vi inte känt något större behov av bestraffningar. Detta var min första tanke, men ju mera jag tänkte efter desto klarare stod det för mig att jag minsann är påväg ner i samma träsk jag också. Vi har ju nog redan varit och snusat i de regionerna, vi införde redan ett ställe dit vi förde honom om han var "dum" eller bråkade. Som tur var tipsade min mamma och min faster om dessa artiklar och de har verkligen fått mig att tänka om. Det handlar ju inte om "fri fostran" det handlar bara om att man genom att vara varm och lugn med sina barn oftast når ett bättre resultat än om man skriker, bråkar och hotar.

Men det är ju så himla svårt att inte falla i "hot fällan". Jag hör också mig själv säga "NU far mamma, hejdå Adam" för att jag då tror att han kommer snabbare. Vilket han ju nog också gör, kommer springande med gråten i halsen. Så himla dumt att hota med att jag åker, hur i hela fridens namn skulle jag lämna en 2åring ensam hemma så länge som jag åker till butiken? Ändå kommer jag på mig själv att säga så. Måste verkligen försöka att blir bättre på det, för det är ju det som den handlar om. Att försöka bli en bättre förälder, inte perfekt men bättre.

Alla föräldrar är trötta ibland, har PMS eller bara en dålig dag. Man orkar helt enkelt inte alltid vara så pedagogisk och korrekt. Men jag tror att vi kommer långt redan med att vara medvetna om vilka konsekvenser som vårt eget beteende har på våra barn. Nu betyder det ju inte att allt är förstört för att man som mamma "hotat" eller ropat år sitt barn. Barnet blir inte helt misslyckat för att barnet suttit på "time out", det viktigaste är väl att man blir medveten om att dessa handlingar oftast leder till att barnet blir ännu mer "omöjlig".

Vi kommer så otroligt långt med bara kärlek, istället för att föra bort ett barn som bråkar borde man ta sig tid att fundera på varför barnet är t.ex. arg eller ledsen. Lyfta upp barnet i famnen t.ex. och då barnet lugnat ner sig försöka förstå vad som är på tok.

Vad har ni för tankar kring detta? 

dags för höst

Jag har verkligen försökt att inte klaga på värmen och hettan denna sommar, men NU börjar nog jag vara färdig med sommar. Kommer på mig själv med att sitta och längta efter svalt väder, varma tröjor och mys i skenet av brinnande ljus. Snart snart skall vi väl vara där. Denna sommar har verkligen varit fin, men också värdigt omtumlande och lite stressig. Vi har blivit en till i familjen och flyttat till ett nytt hem. Nu börjar det kännas som att vi "landat" i det nya. Det börjar kännas som att vi är redo för vardag.

ett av dom bästa sommarminnena från sommaren 2014 är nog veckan som spenderades på fasters villa, alltså sommarstuga. En vecka som vi verkligen kunds slappna av och bara njuta.

 

Adam har verkligen utvecklats i vattnet denna sommar, han flyter nu helt obehindrat omkring med sina puffar. Vi måste verkligen se till att vi fortsätter att simma i simhallen nu under hösten så att han inte glömmer bort allt han lärt sig

 

Till näst blir det att börja ställa i ordning allt inför Sagas dop, dopet är om precis en vecka.