när lillan kom till jorden, det var i maj..

Tänkte att ni kanske skulle vilja läsa en förlossningsberättelse om då Saga föddes. Kan ju passa på att skriva den nu då Adam är på språng med pappan och Saga ligger nöjd i sitt babygym.

Hela förloppet började med att jag vaknade vid 4 tiden söndagen den 18.5. egentligen kände jag bara att jag behövde gå på wc, steg upp och gick också på WC (jag förstår att ni kippar efter andan av spänning redan ) märkte då att slemproppen höll på och lossna och blev lite glad. Skulle ringa till TYKS på måndagen för att boka tid för igångsättning, var nu i v. 31+4. Så ett litet hopp tändes, kanske jag inte alls skulle behöva igångsättning denna gång. Började inse att det nog hände en del i kroppen, värkarna kom rätt så snabbt egentligen. Behövde inte fundera så väldigt länge på om något var på G eller inte. Vid 6 tiden väckte jag Anton och meddelade han nog inte kommer att kunna åka på jobb idag. Anton meddelade också sina föräldrar att dom nog får förbereda sig på att ha Adam det kommande dygnet.

Vi låg i sängen och kollade på lite film, vilade lite och roades av att klocka lite värkar. Ringde förlossningen vid 9 tiden, främst för att fråga om lite råd. Jag hade ju inte varit med om detta innan eftersom Adams förlossning inte kom igång av sig själv. Timmarna gick och jag började ha mer och mer ont, vid 14 tiden bestämde vi oss för att det nog skulle vara bra att åka in. Att vinka av Adam var jobbigt, ända gången som jag grät under hela den dagen var då jag vinkade hejdå till honom.

Vi satte oss i bilen och styrde kosan mot Åbo, i bilen avtog värkarna och jag somnade. Kändes ju lite töntigt att jag som redan hade haft rätt så ont nu mitt i alls somnade och inte kände speciellt mycket. Vi åkte i alla fall in till förlossningen för att kolla läget. Fick ligga i kurvan och hade väl en värk under den halvtimmen. Skämdes, här ligger jag som redan fött ett barn alldeles för tidigt, FAN också kanske det bara var förvärkar? Efter att barnmorskan sagt att "man behöver ju inte komma in bara för att det gör lite ont, vattenavgång brukar vara ett bra tecken" tänkte jag att jag nog ändå kommer att få boka in tiden för igångsättning.. Hon gjorde i alla fall en indre undersökning och såg riktigt överraskad ut. "öppen 4 cm" ja nog kan du ju ha haft lite ont då i alla fall. Nu kändes det bättre, jag hade inte haft helt fel i alla fall, något hade hänt.

Vi bestämde oss ändå för att åka hem och vila lite till, åkte via donken och åt en burgare. Sen hem. Jag lyckades till och med sova nån timme. Då jag vaknade efter nån timme hade jag riktigt ont, "nu var det minsann inte roligt längre" Vi åkte in igen vid halv 7. 7 tiden låg jag i kurvan igen. Nu hade jag rätt så ont och fick verkligen anstränga mig för att kunna "andas mig igenom varje värk". En ny indre undersökning gjordes, öppen 7 cm. Vi uppdaterade de närmsta och fick sedan ett förlossningsrum.

Jag andades mig igenom värkarna och efter en stund fick jag sen äntligen den efterlängtade lustgasen och efter det gick allt snabbt. Jag minns väldigt suddigt från vad som hände sedan. Jag låg och yrade om allt mellan himmel och jord. Anton tyckte att det blev lite tråkigt eftersom jag inte var så kontaktbar. Jag hade någon egen teori om belöning. OM jag klarade av värken fick jag dra ett bonus sniff av gasen, det sniffet som gjorde att det blev lite extra roligt. I något skede tror jag att jag nästan tuppade av, av lustgasen.

Mitt i en värk kände jag att något exploderade, "nu gick vattnet" konstaterade jag då till Anton. Ring på klockan. Barnmosrkan kom in och konstaterade då samma, jepp vattnet hade gått. Då kände jag att jag gärna skulle börja krysta. En siste undersökning gjordes och jeep det var fritt fram att börja krysta. 3 krystningar senare var hon ute. Jag tittade förvånat på Anton och frågade "VA?!? va de färdigt ren?" Sen måste jag fråga om det verkligen blev en tjej. Och ja det blev det, vår lilla Saga var här.

Jag kände mig så otroligt pigg och kry. Var på så himla fint humör, låg där och tittade på vår fina lilla "Adam kopia". Jag syddes med några stygn och då klagade jag lite på smärta. Haha hade just klämt ut ett nästan 4kg tungt barn men att sys gjorde ont. Sen var det dags för lite amning innan jag gick i duschen. Åt som en häst, GUD så hungrig jag var. Blev inte ens mätt av det som jag hade på min bricka. Vi pratade och var så lyckliga med Anton.

Sen var det dags att åka upp på avdelningen, Anton fick åka hem. Det som suger med att inte ha familjerum. Låg hud mot hud med Saga, mässade med lite olika människor och räknade timmarna till kl 4 då dom skulle komma och kolla till oss och klä på Saga kläderna. Såg framemot att få lägga henne i egen säng och få sova lite själv också. Inte för att det inte var mysigt att ligga hud mot hud, men jag kunde ju inte somna så..

Klockan 4 öppnades dörren och in kom en annan mamma och en skrikande bebis. Saga tvättades och kollades och fick kläder på sig. Hon åt och somnade sedan i sin egna säng, men grannens bebis gallskrek hela natten. TYPISKT!








Trivdes inte alls på själva BB avdelningen, personalen var snorkig och där var varmt och svettigt så vid 14 tiden följande dag satte vi oss i bilen och åkte hem.