Då träningen ger resultat

Hejsan hoppsan! Nyfikna på dagens resultat? Det var med smått darrande steg som jag klev upp på vågen, jag visste ju vad den borde visa för att jag skulle nå mitt mål (-20kg). Siffrorna hoppade omkring på displayen och tillslut landade dom på 100g "för mycket". Den riktigt första tanken var "fan också, 100g..100 fucking gram"

Dagens resultat blev alltså -19,9 kg sedan februari. Visst skulle det ha sett fint ut med -20, men jag är nog ändå så otroligt nöjd, NO SHIT liksom?!? Först sög det lite, liksom IGEN en gång skulle jag vara så nära mitt mål men ändå inte nå det. Sist jag hade ett mål så var jag ju  200g ifrån det. MEN sen sade jag till mig själv på skarpen, NU SATAN skärper du dig! (ni får ursäkta svordomen, men SÅ sade jag) Du kan inte hänga upp dig över detta, 100g kan bara ha att göra med om jag kissat före eller inte. Dessutom hade fettmassan minskat mera, nu just ligger den på -20,8 kg. Känns så jävla bra, resultatet på vågen är verkligen ett kvitto på att jag fortsättningsvis gör rätt. Och såklart vill ni ju se lite jämförelsebilder också? eller hur?

tror inte jag behöver skriva vilka bilder som är "före" bilderna och vilka som är efter

och så har jag glädjen att meddela att jag nuförtiden inte längre har fetma! *wooop woooooop* utan nu är jag bara överviktigt enligt mitt BMI. Okej man ska väl inte titta på det, men ja det är ju en gräns det också. Min fett % är inom de rekommenderade värdena och samma min fettmassa. 

Vad ska jag annat säga? Bara att fortsätta på samma vis ännu, inga förändringar i något eftersom viktnedgången inte stannat av ännu. Redo för höstens utmaningar och mål? NU KÖR VI!

och så var det resultatdags

Hej hej! Här sitter jag nu, nöjd och stolt som värsta tuppen. Ni kan ju säkert redan gissa att resultatet av dagens vägning var SUPERBRA! Känns så bra att det verkligen syns på vågen också, att jag kämpat och gett 120% de senaste veckorna. 

HÄR kommer nu då dagens resultat:

Ja vad kan man säga? Känns ju nästan lite fånigt att säga att jag är nöjd, hallå vem skulle nu inte vara det? Att jag faktiskt på ett hälsosamt sätt snart gått ner 20 kg känns ju bara helt super. Att jag fortfarande är lika motiverad att fortsätta, att jag verkligen känner att jag ändrat på hela min livsstil. Att jag verkligen KAN lyckas. Så mycket känslor på en och samma gång.

Samtidigt måste jag påpeka att även om vikten minskat och måendet blivit avsevärt bättre så är inte mitt liv en dans på rosor, fortfarande kommer det motgångar och besvikelser och allt det där andra som tyvärr också hör livet till. Jag vill bara påpeka detta för att förtydliga att livet inte blir bara rosa sockervadd för att man minskar i vikt. 

Men tillbaka till min stolthet över mig själv. Det är roligare att snacka om den, det bästa för min egna del är ju att det inte alls känns jobbigt. Inte just nu i alla fall, säkert kommer det att komma dagar då jag inte alls vill träna, eller då jag mest av allt bara vill klämma i mig godis och glass. Men JUST NU saknar jag inte mitt gamla liv alls, inget av de faktiskt. Jag saknar inte att må dåligt efter att jag ätit alldeles för mycktet godis, jag saknar inte ångesten varje söndag och jag saknar absolut inte mina tomma löften till mig själv "på måndag kör jag". Jag saknar inte att svälta mig själv, att inte äta något på en hel dag och sedan frossa på kvällen. Jag saknar inte att känna mig tung, trött och helt utan energi. Nej tack, jag saknar verkligen inte något av det gamla.

En riktigt positiv sak är också att jag nu ligger på "normal" fett procent. Känns riktigt fint det, och helt galet att jag gjort mig av med hela 36 smörpaket. Förstår ni vilken mängd fett det är? Jag måste nästan åka till butiken och kolla, plocka ihop 36 paket smör och stirra lite på dem. Tack och hej, kom aldrig tillbaka!

För att fira det fina resultatet idag passade jag på att testa den nya energidrickan Nocco som dom har på gymmet. Smakade riktigt bra faktiskt, jag testade den med päronsmak. Mycket energi och vitaminer och inga kalorier, perfekt för mig! Se det som ett litet tips.

En tillbakablick på det senaste halvåret

Av en ren slump råkade jag idag kolla vilket inlägg som varit det mest lästa på min blogg, och det visade sig vara inlägget som jag skrev för typ ett halvt år sedan. Inlägget skrevs med gråten sprutande ur ögonen, jag var så jävla trött på mig själv, så besviken och så frustrerad. Jag hade verkligen bestämt mig, denna gång skulle jag LYCKAS. HÄR kan du läsa tankarna jag hade den där natten i februari, natten före min första träff med Linda. Natten före mitt LIV började igen.

klicka på bilden för att läsa inlägget

Eftersom jag nu ändå kollade bakåt i arkivet så tänkte jag bjuda på lite bilder också. Peppiga bilder, bilder som gör mig glad, bilder som bevisar att jag KAN, att jag kommer lyckas. Och att jag kommit en jävla god bit på vägen! Helt enkelt bilder från min resa hittills, flera ska det bli! Var så säkra.

och här sitter jag nu idag, samma Malin MEN ändå helt annan. Det finns inte ord som kan beskriva hur glad jag är att jag vågade ta emot hjälpen då i februari. Att jag vågade erkänna för mig själv och alla andra att jag inte längre hade kontroll. Att jag vågade berätta om mina innersta känslor och mitt i allt känna ett stöd som jag inte känt förr. 

Jag är på långt när inte klar ännu, blir knappast "klar" någonsin heller. Men jag tycker om mig själv och min kropp på ett helt annat sätt idag. Jag ser vad min kropp är kapabel att göra, jag ser att den minsann har kapacitet att förändras. Jag känner mig hälsosam, jag känner mig stark både i kroppen och knoppen. 

Det är ju väldigt "fult" att skryta på sig själv, men alltså FAN så duktig jag har varit det senaste halvåret! Jag har lyckats ändra min livsstil och hittat nya vanor, jag är lycklig och jag mår bra. Jag önskar att jag vetat, den där natten i februari, att jag denna gång kommer lyckas. Jag kommer inte svälta mig, gå ner lite i vikt, tappa inspirationen och gå upp allt igen och må ännu sämre än innan. Den delen av mitt liv är över nu och det känns så skönt!

Jag är också så otroligt tacksam över alla snälla kommentarer, alla peppande hejarrop och alla likes. Ni vet inte hur glad jag blir, tjuter typ av glädje VARJE GÅNG! 

Skön fredag till dej!

från måndagsdepp till tisdagspepp

Hej hej alla fina! Och tack snälla ni för alla kommentarer jag fick för mitt förra inlägg här på bloggen, på FB, privat. NI ÄR FINA NI! Så skönt att läsa att så många av er redan kommit över "alla tittar på mig och mina brister" stadiet på stranden och bara börjat njuta av sommar, sol och strand! 

Jag tror att jag just tog ett MEGA kliv åt det hållet jag också, fick nämligen min simdräkt idag och ja, vad kan jag säga? Jag ÄLSKAR den. Den sitter riktigt bra på mig och jag känner mig bekväm i den. I alla fall här hemma framför spegeln, bara det skulle bli solsken igen nu så ska jag minsann prova den på stranden också. Återkommer sen då jag testat. Så den som säger att man inte kan köpa lycka för pengar har bara inte köpt rätt saker, hihi nå nej jag skojade lite nu. Det är klart att denna simdräkt inte på något vis kommer att förändra spökena i mitt huvud, men just ikväll är jag SÅ NÖJD. Just ikväll har jag en så mycket bättre feelgood kväll än jag hade igår. SKÖNT!

Men vad säger ni? Snygg eller hur? ni får ursäkta att jag är sådär semi svettig och sliskig, hade just kommit hem från gymmet.. och hann ju inte duscha innan jag ville prova simdräkten.

tror fan att jag kommer rocka denna simdräkt resten av sommaren! Alla tummar upp!

och så en lite annorlunda jämförelsebild, nämligen med det som varit min första målbild nu sedan i vintras. Nämligen formen jag var i innan graviditeten med Saga. Tror fasiken att jag börjar vara där nu, och att jag dessutom gått ner i vikt på ett HÄLSOSAMT sätt denna gång (istället för att banta och halvt svälta sig själv) känns helt underbart! Jag har inte slutat äta (annat än onödigheter då..) utan snarare ökat mängden mat vilket också märks på träningen och HUMÖRET! 

och för att boosta mig själv ännu lite kastar vi in bilden från 

februari 2015 bredvid dagens bild från juli 2015. 

Nej vet ni vad, jag blir så Glad av dessa jämförelse bilder, så stolt och så GLAD. FASIKEN vad jag är bra!

Kom nu ihåg, att om du är i startgroparna till att ta tag i ditt liv, FOTA dig själv! Det är inte kul att se bilderna direkt, men OJ vad glad jag är att dom finns idag.

Ja och så hade jag ett super träningspass idag, SVETTEN SPRUTADE och musklerna GRÄT. Speciellt RÖVEN, men det är ju ett tecken på effektiv träning. 

Oj vad skönt att vara glad och positiv igen. Somnar definitivt med ett leende på läpparna idag.

Puss och hej!

medgång, motgång och framgång

Vet inte vad felet är, mina fötter vill inte bli bra. Trodde redan att jag var OK nu, men efter promenaden med mamma i söndags (då Adam var på sin cykel och jag små sprang med honom mellan varven) och zumban igår så har jag igen ont. I ANDRA FOTEN! WTF?!?! Varför ska det vara så? Räckte det liksom inte med den ena foten? Nåja jag SKA INTE fastna i deppträsket nu. DET KOMMER ATT BLI BRA (okej, ska sluta överanvända versaler) Det måste bli bra. Jag vill kunna ge 150% nu, inte lämna bort alla hopp. Jag vill börja se resultat i cardioträningen och det gör jag INTE (hups..!) om jag tar det lugnt, vecka efter vecka. Surt!

Nu till det positiva, jag är stolt över mig själv eftersom jag ÄNDÅ (sorry) var på step idag. Jag blev inte hemma och deppade, utan jag tog det lugnt och fint på timmen istället. Foten känns lite bättre nu, men det är väl i morgon som den meddelar att detta inte var OK. Tur att Dianas timmar är så roliga att man vill gå även om man inte är 100%, känns fan som att jag är typ 48% just nu. Men också 48% är bättre än noll. *måste..vara..positiv..* 

Fysio på torsdag igen. Tänker fråga om han kan säga varför jag nu har problem med andra foten? Varifrån kommer det?

Jag ljuger ju om jag säger att det inte stör mig, för det STÖR (ok lovar, jag slutar nog!) verkligen. Jag hade tänkt börja länka nu på våren också, men med fötterna i detta skick vågar jag ju inte ens försöka.  Nå mera styrketräning bara, inget fel på det heller! Det är inte den fysiska som stör mest, utan det att jag vet att jag så lätt kan komma på fel spår då jag har motgångar, hittills har jag liksom sällan kämpat för något. Jag har provat och har det inte gått så har jag skippat det. Denna gång är det annat, har haft 10 orsaker att ge upp, men jag har ändå fortsatt. Vet ni vad som gjort att jag fortsatt? Under den senaste månaden (då min fot strejkat mer eller mindre) har jag ändå byggt muskler, tränat, bränt fett och gått ner i vikt. HEJA MIG!! Det finns ingen genväg, det kommer att komma 100 andra motgångar också. Har man, som jag, misshandlat sin kropp såpass länge som jag gjort får man räkna med att den inte orkar i samma takt som hjärnan. Huvudsaken är att det går åt rätt håll, att jag håller mig på rätt spår och att jag mår bra inuti. 

Om jag kan nå dessa resultat på några månader.. WOW tänk vilka resultat jag KAN nå om ett år. Ivrig att fortsätta! Sitter just DU och läser detta och bestämmer dig för att NU ska jag ändra på min livstil. Ta en bild som visar hur din kropp ser ut, GÖR DET! Det är inte skoj just nu, men det är jätte bra att kunna jämföra bilderna senare. Se det som ett tips!

En sann glädje & lite resultatbilder

Bilden ovan representerar verkligen min relation till träning just nu. SVETT, glada miner, härlig energi, gemenskap, vänner, musik, poddar. KÄRLEK. Jag är så glad att jag verkligen hittat träningsglädjen, att jag tränar för att det är kul. Jag tänker aldrig under en träning "fan vad jag kommer gå ner i vikt nu, fan vad smal jag ska bli" som jag lätt kunde göra förr. Jag trodde att det var det som var peppande, vetskapen om att man bränner fett. Och klart jag gillar den delen av träningen också, men det är inte huvudsaken. Träning gör mig på bra humör, tränignen gör mig lycklig. Jag får ett avbrott i vardagen, får vara bara MALIN. Inte mamma, inte sambo, inte något annat än bara mig själv. Och som säkert många mammor vet så är det inte alltid en självklarhet att man som mamma gör något som bara sig själv. 

Igår hade jag verkligen en piss dag, inget vatten, inte någon ork till något egentligen. Sur och tvär. På eftermiddagen åkte jag och barnen till mamma, för att vi var trötta på att vara utan vatten. På kvällen då Anton var klar med vattenröret kom han och hämtade barnen och hade med sig min träningsväska, Anton och barnen åkte hem och jag åkte vidare till gymmet. SÅ skönt att få ut all frustration där istället för att få ut den över någon annan.

(en parentes, igår då jag var stressad som en idiot tänkte jag redan tanken, "vi åker till HESE då, fan jag orkar inte tänka på mat nu också" men sedan var det en röst i mig som bara - hallå, skärp dig kvinna, smäll i dig en smoothie och ett ägg nu så kör vi vidare. Och jag lyssnade på rösten och det kändes så jävla bra, för jag VET ju att det skulle ha harmas massor om jag sådär annars bara klämt i mig skräpmat..)

Idag började jag dagen på samma sätt som jag avslutade den igår, gymmet. Idag var det pump och det var lika tungt som förra gången. Känner redan i min RÖV att jag kommer ha ont imorgon. Men hej, muskelvärk är nästan skönt, det är det bästa kvittot på att man gjort rätt.

och så passade vi på att fota en formbild. Och jag vet inte riktigt, resultatet känns nog mera för mig själv än vad någon bild kan visa. Men kanske jag inte är riktigt lika bullig på den senare bilden? Men JAG vet ju själv att det gett resultat, jag mår så bra som jag inte mått på år och dagar och känner mig pigg och STARK. 10.4 är det dags för nästa möte på gymmet, ska bli spännande att se vad resultatet säger då. Sakta men säkert går jag åt rätt håll, och jag är så glad över det. Jag är också så glad över allt stöd som jag får, av personalen på gymmet, av kompisa, familjen, bloggläsare och okej jag vet int vem till men TACK! 

Säg hej till magen

Tänkte att det skulle vara dags att börja ta bilder på magen nu, så passade på att knäppa en bild igår då jag också gick in i en ny vecka. Igår gick vi alltså in i vecka 15, eller 14+0. Blir alltid lite virrig av dessa veckor, på rådis säger som att man är i vecka 14 så länge man har 14+något. Nåjo känns alltid roligare att vara lite "längre" så vi kör på det vanligare systemet.

Har ändå lite svårt att acceptera att jag redan är i vecka 15, det betyder att vi redan gått in i den andra trimestern den andra delen av graviditeten typ.

 

en liten bula börjar nog synas nu äntligen <3

 Bebis är knappt 100g tung och ca 14 cm lång denna vecka. Hen kan få tummen i munnen, även om hen inte medvetet kan styra över sina rörelser ännu.

Och så en jämförelse med förra graviditeten

                                              2013                                          2011

Att magen ser större ut förra gången har nog mest att göra med att jag då hade gått upp några kg i vikt redan. Denna gång har vågen stått betydligt mer still, vilket jag är väldigt tacksam för. 

den växande magen

Första bilden är tagen några dagar efter att jag fick veta att jag var gravid, och den andra bilden är tagen i frdags. Nog har det ju hänt en del på dessa veckor, jag kan meddela att det känns också! läste lite bakåt i min blogg och såg att första gången jag hade skrivit om vilket kön jag tror att bebis har hade jag skrivit att "jag köpte en ljusblå tutt som jag tror kommer att passa utmärkt" jag trodde alltså först på pojke (de hade jag glömt ;) ) men sen började jag tro mera på flicka, nu vet vi ju att de e en pojke <3