Att gå till gravgården med sina barn är väldigt konstigt. Livet och döden, sida vid sida på något vis. Det blir så otroligt tydligt.
Vi började också fundera på NÄR och HUR vi skall börja prata med Adam om döden. Ännu känns han för liten. Visst talade vi om att det var Adams fasters grav, men ja på hans nivå. Kanske nästa år, eller då Adam är 4. Skall man vänta tills han ställer frågor eller ska man berätta, och hur berättar man om döden till sitt barn. Hjälp så svårt. Det finns ju inga svar på alla frågor kring döden heller, det är ju det som gör det ännu svårare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar