Andra delen av Londonresan

jag förstår att det känns lite tjatigt. Först tjatade jag om att vi skulle åka och nu fortsätter jag tjata om att vi varit på resa. Men stå ut (eller läs int då..fritt val liksom). 

Här kommer i alla fall andra delen av bilderna:

en av höjdpunkterna under resan, om man då inte tänker på att träffa syrran och se London så var ju Harry Potter studion. Nördar som vi ju är, Mamma, syrran och jag så var vi lika ivriga som 10 åringarna. Gillar man Harry Potter ens lite så skulle jag verkligen rekommendera att man besöker detta ställe. Det är rätt dyrt men värt det enligt oss i alla fall.

Anton, Robbe och barnen var inte med. Barnen skulle inte fått ut något av detta så dom blev och leka i parker istället. Bra att det gick att ordna så!

riktiga kostymer och peruker, väldigt coolt.

såklart måste vi ju springa igenom till rätt perrong också, med Harrys kärra. Vems annars liksom?

vi skålade i butter bear, men tyvärr föll det inte mig i smaken. För sött för mig, men ändå skoj att prova på. Det hör ju liksom till.

ett av det finaste var ju slottet, modellen som de använt då de filmat Harry Potter filmerna. Bilderna ger inte stället rättvisa, jag valde rätt snabbt att låta kameran vara i väskan och bara uppleva istället. Tror det var ett klokt val.

jag skrev ju att salladerna var super, här kommer en annan variant. Denna avnjöts utomhus i +25 grader och solsken. SKÖNT!

och våren och värmen, så härlig. Det var grönt och fint, blommorna blommade och solen värmde. Sista dagen var det lite kallare igen, sådär att man nu inte gick med bara topp men det var ändå så otroligt skönt.

Man kan ju inte vara i London utan att besöka Madame Tussauds, så det hann vi också med. Fina dockor var det nog, skoj att se och så men aningen besviken blev jag. Vet inte vad jag väntat mig egentligen men ja man kan ju inte bli impad av allt heller.

var ut och cyklade med E.T.

och Anton chillade med nya polare i en soffa

skoj hade vi i alla fall, syster yster, Anton och Jag. Barnen var med mamma och Robbe, vilket var skönt för dom skulle knappast ha fått ut något av detta besök.

och här har vi madammen själv. 

Utsikten från vår lägenhet

och på natten

lyxigt med stor balkong, speciellt då man hade en liten som ville sova i vagnen på förmiddagen. Sen åkte vi hem igen. Vi gjorde ju en massa andra saker också, shoppade, åt, umgicks, åt, sov, handlade. Men tror det räcker med bilder i alla fall.

Jag vill tacka mina fina barn för att dom kunde bete sig så otrolig fint under hela resan. Vågade inte tro att en storstads semester (nåja semester är väl att ta i) kunde bli såhär pass lyckad med en snart 3 åring och en snart 1 åring. Jag vill tacka min syster som visat oss sitt London. Det var lyx att ha en guid, speciellt i tunnelbanan. Hon visste vilken buss vi skulle åka med, hon hade liksom koll. Och sen vill jag tacka mamma och Robbe. Dom såg efter kidsen, dom hjälpte till då det behövdes och dom gjorde så att också jag och Anton fick lite tumis tid. 

Det känns alltid lite tomt efter en resa, liksom vad skall vi vänta på nu? Men jag är så glad över att vi gjorde denna resa. Vi fick många skratt och fina minnen, det lever man länge på. Dessutom lovade ju vädret i Lodon att nog både våren och sommaren kommer i år också.

och så var vi hemma igen

skar mig just på ett takblad (på en rakhyvel som låg i min toalettväska utan skydd, bra tänkt där Malin!), det gjorde jävligt ont och nu är jag lite smått invalid. Men jag skall försöka skriva några rader om vår resa i alla fall. Kvällen innan vi skulle åka blev Adam mitt i alls riktigt krasslig, hostade och var inte alls i skick. Jag åkte iväg till gymmet en sväng och tränade ett sista pass innan resan. Då jag nästan var klar ringde Anton och sa att jag måste laga mig hem, Adam hade fått tungt att andas. Körde hem i panik, ringde mamma på vägen och bad henne komma och vara med Saga ifall läget var så illa att vi måste till sjukhus. Läget blev inte bättre så vi bestämde oss för att åka iväg till jouren i Åbo. Där satt vi sedan några timmar och väntade på att slippa till en läkare. Till slut var det vår tur och läkaren undersökte Adam, laryngit och förkylning så inget farligt. Han hade drabbats av falsk krupp, vilket inte är farligt men obehagligt. Vi åkte lugna hem, läkaren tyckte att vi bra kunde åka iväg till London förlänade morgon. Så vi sov någon liten timme och packade det sista, sedan började resan. 

Med två små barn i Lodon fanns det sällan tid för att fotografera något, så det blev lite som det blev, men några trevliga bilder har vi i alla fall som minnen. Ska försöka att inte bli långrandig, men lite pics vill ni väl ändå se? (om inte så måste ni inte, förstår om ni blir för resesugna ;) ) 

Här kommer den första delen av bilderna:

Resan började vid Åbo flygfält, vissa läste lite Alfons Åberg medans andra var rätt så nervösa. Baserat på bilderna är det JAG som är nervis, skulle dock påstå att Anton var lite mer skakig än jag själv.

och så upp i luften, ner i Helsingfors, och så upp i luften igen. Lodon var passligt långt borta då man hade två kids med sig i flyget. Båda barnen skötte sig väldigt bra, båda sov lite i omgångar och kollade på film i vår iPad. 

Lagom trötta (vi hade ju inte sovit nämnvärt mycket natten innan resan) och smått irriterade började vi sedan åka mot våran appartment. En av de linjer som vi skulle åka med hade haft lite strul då det var MASSOR med människor i TUBEN, efter massa svett, lite tårar (barnen) och några fula ord var vi ändå framme.

kvällens fiilis var denna, lägenheten var jätte fin, stor och vår utsikt var super. Vi somnade nöjda och glada.

följande dag vaknade vi till strålande solsken, eftersom vi bodde bredvid themsen valde vi att åka båt till London Eye som var dagens programpunkt. Härligt att åka båt i solsken och jätte fint att uppleva London från vattnet också. 

och JA vädret var precis lika fint som på bilderna. På förmiddagen var det ännu lite svalt, men till eftermiddagen var det så varmt att man kunde ha topp och shorts.

spännande var det och Adam var mest tyst och fascinerad. 

och så åkte vi upp i London Eye. Höjdrädd som jag är så ljuger jag ju om jag säger att jag njöt. Jag var jätte rädd och skakade stora delar av färden, men häftigt var det ju. Dock kommer jag nog inte att åka detta flera gånger, en gång räcker. 

en puss uppe i luften <3

och så en liten pose med big ben (hur turistigt som helst)

finaste syster

för det mesta gick det bra med vagnen, tack gode Gud att vi tog den med oss. Den var verkligen behövd så gott som hela tiden, skulle inte alls ha vågat ha Adam "lös" på Londons gator.

inte nog med att alla bilar körde jätte hårt, dom kom ju dessutom från "fel håll". En och två gånger höll jag på att gå ut rakt framför en taxi. Men som tur kom vi undan med endast skrämselhicka.

vi gick till en mysig PUB för att äta lunch. Gänget käkade fish and chips medans jag själv tog en sallad. Inte för att vara hälsosam utan mer för att jag inte gillar franskisar. Adam däremot var ju i himmelriket, och klämde glatt i sig franskisar och mjölk. (ni ser väl att Adams fick mjölk i ett stop..)

vart vi än gick och äta fick man alltid jätte goda hälsosammare allternativ. Sallader fanns det gott om och alla som jag provade på var super goda och fräscha. Tummen upp för det!

såklart smakade jag på fish and chips jag också, men ärligt så var min sallad godare. 

eftermiddagen spenderades vid vickans secret på bond streat. Det var ju där som syrran jobbade tills hon nu kom hem igen. Och vilket ställe det var! Helt otroligt, tror vi var där närmare 4 timmar, och vad jag kom hem med visar jag senare.

Här var första delen av london resan, berättar mera imorgon. Om ni undrar över något så är det ju som vanligt bara att fråga.

London baby

Hälsningar från London! Här har vi det hur bra som helst. Vi bor fint och äter gott. (Ni får ta detta som ett vykort så skriver jag mera då jag kommer hem) ni som inte kan leva utan uppdateringar om mej får följa mej på insta , minheltvanligavardag heter jag där. Vi hörs på lördag! 

Andra mötet med vågen

Igår hade jag ju möte nummer två med vågen. Inte helt lägligt med tanke på att jag fick tillbaka min mens på torsdagen. Behöver jag säga att jag inte alls saknat den? Men samtidigt blev jag lite lättad över jag det var PMS jag haft den senaste tiden, började nämligen redan fundera på om jag var helt psykiskt stabil..min PMS alltså, den är inte att leka med. Antons kommentar då jag sa att jag fått mens: "nåmen äntligen, då blir nu normal snart igen då" (jag har sagt de förut och jag säger det igen, det KAN INTE vara lätt att leva med mig) nåja men mens är = massa vätska i kroppen, i alla fall för mig. Vågen på gymmet vet inte skillnad på vätska och fett, och därför visade den att det inte minskat något i fetmassa alls. Får vänta och se vad mätningen om 3 veckor säger. Positivt var ju att vågen ändå visade -2kg trotts att jag hade en massa vätska i kroppen!

här är resultaten från första vägningen --> klick 

totalt ligger alltså vikten nu på - 6 kg, och det känns så jäkla nice. Det om något vittnar om att jag gör rätt. För även om vägen till "målet" är väldigt lång ännu, så har jag kommit iväg nu. Första delmålet är nått och nu ställer jag sikte på nästa. Härligt! Jag vill aldrig mera behöva se dessa siffror på vågen, ALDRIG! (och ja jag är för feg för att skriva ut vad jag väger, vet inte ens varför det är så hemligt men såhär får det nu vara i alla fall. Kanske jag någon gång kommer skriva ut det, kanske aldrig. För tillfället känns det i alla fall för privat, konstigt kanske men så är det.)

Och för att slippa se dem där är det bara fortsätta på samma vis. Eftersom mina scheman ger ett önskat resultat behöver man inte ändra den ännu. Ändringar kommer nog att komma, men mer om det sedan då det blir aktuellt. 

Mera positiva nyheter är att min fot är så gott som vanlig igen, klarade t.ex. av en 8km lång promenad på torsdagen utan problem. Fick en behandling vid fysion som verkligen hjälpte. Fysioterapeuten sköt mig i foten med 500 skott, som via någon metallbricka bildade en tryckvåg som.. nej alltså seriöst så förstod jag inte vad den gjorde. Det var allt annat än skönt, men jag blev så uppskrämd innan så jag upplevde det mer om obekvämt än att det gjorde ont. *man har ju ändå fött två barn, lite smärtor i foten är ju inte så farligt om man jämför*

Nu hoppas jag att foten skall fortsätta sammarbeta, så att jag kan fortsätta med all den träningen som jag ÄLSKAR. Efter London (härregyyyyyd vi åker ju i över morgon) är det fullt ös medvetslös som gäller. Okej inte fulltös för jag måste börja försiktigt, men så fullt som det går i alla fall.

några frågor på det? 

med ett naket ringfinger

Det som inte får hända hände i onsdags..

FAN så ledsen jag varit de senaste dagarna. I onsdags åkte vi och simma, Lelle, Anton, Jag och alla 4 barn ( 2 egna + min kusiner). Efter som jag ju gått ner lite i vikt (hurra hurra hurra!!) så har också min förlovningsring blivit lite stor, den blir extra lös i simhallar då vattnet ändå är rätt kallt. Nåja smart som jag var tor jag bort den innan vi gick och simmade, tyvärr räckte inte smartheten hela vägen eftersom jag FUCKING glömde ringen efter mig i klädskåpet. 

HUR JÄVLA SLARVIG får man bli?

Som tur va heter det ju att guld hittar tillbaka till sin ägare, och idag ringde de från Caribia och meddelade att de hittat ringen. (Anton ringde dit genast då jag märkte att jag lämnat ringen efter mig) Det har minsann känts tomt på mitt finger utan ringen, har man haft den där i över 5 år så hör den liksom ihop med kroppen nästan. I morgon åker vi och hämtar tillbaka den. 

*drar en lättnadens suck*

vanligt tisdagssvammel

Hejhopp! Tisdag kväll här då, (jeee mindre än en vecka tills vi åker till London, ni som stör er på att jag är happy happy om det, hejdåå!) vanligtvis är ju tisdag = step men inte idag. Foten känns rätt skaplig idag, men vågade inte ta några risker ändå. Ni kan gissa att det lockade att vara vant gå in i salen och sen köra ett härligt svettigt pass, men jag hindrade mej själv och körde ett svettigt pass i salen istället. The next best thing liksom.

Förresten måste jag säga en sak som jag tänkte på igår, det viktigaste för att min vecka skall komma igång riktigt bra är att jag ser till att jag tränar på måndag. Därför kör jag så gott som alltid ett morgon pass på måndag morgon, det kickar igång veckan bra. Se det som ett tips.

Imorgon blir det fysioträff för mig, är lite nervös över vad dom kommer säga där. Skit rädd för att dom typ skulle säga att jag inte alls får gå på step mera. Tror rätt hårt på att min kropp inte klarar av att träna med den massan som jag går omkring och har just nu. Under ett hopp t.ex. tar ju foten emot nästan dubbelt ens kroppsvikt, inga små siffror då det kommer till mig. Men hej nu ska vi inte ta ut något neggot i förskott, mitt i alls är det frittfram att träna igen då det inte gör ont mera. 

(leker att jag glömt om de historier som jag läst om den senaste tiden, där människor haft paus i ÖVER 1 ÅR. HJÄÄÄÄÄÄÄÄLP)

glad post

Ojdå här var det tyst på bloggen (uppstod inte ens på tredje dagen tydligen utan först på fjärde, lite opåskigt av mig), vi har haft sådär lagom med påsk program och nu har vi gäster, mina kusiner. En riktigt skön påskhelg måste jag säga. 

I ärlighetens namn var jag super nervös över hur påsken skulle gå, mindre träning än vanligt och så alla frestelser på det. Men jag har glädjen att meddela att det gick hur bra som helst. Eller tja tränignen har väl släpat efter lite mer än vanligt, eftersom jag inte tränade varken på lördag eller söndag. Men så går det ibland, lite paus känns ändå helt okej.

Och allt det goda då? Jo nej i år kan jag stolt meddela att jag ätit totalt 0 (!!) chokladägg. Och jag har inte ens saknat det, hade nog tänkt att jag skulle äta ett, men när suget aldrig kom så.. Däremot har jag ätit några dadelbollar, rullade i kokos och rålakritspulver. Super gott! Och en skål memma, det var ju ändå påsk liksom.

2 glad vin (!!!!) haha det var ju inte igår som det senast hände, har jag också druckit till två olika middagar. Oj så jag längtat efter vin, innan jag blev preggo med Adam så drack vi vin ibland till maten och det är något som jag saknat, hann aldrig börja med det mellan att jag slutade amma Adam och blev gravid med Saga. Otroligt vad ett glas vin kan göra, det lyfter hela måltiden. 

(okej jag inser ju att typ INGEN bryr sig om detta, liksom "kvinnan drack vin WOW" men för mig var det efterlängtat. Jag dricker ju väldigt sparsamt så länge som jag ammar, jag vet ju att man "får" men ja, det har inte passat mig i alla fall.) 

Annat påsk relaterat, Adam klädde ut sig till häxa (!) otroligt, han brukar total strejka då det kommer till liknande påhitt, men i år gick det till och med bra.

vi gick inte till många, bara de närmaste men det räckte gott och väl. 

"glad post"

hälsade Adam glatt och delade ut urblåsta ägg som han målat själv med glitterfärg dagen innan. Stolt var han, nöjd över att få lite choklad var han också. Dock kan jag meddela att han inte fått äta allt själv, mina kusiner och Anton hjälpte honom och ännu har vi kvar av det. Lite onödigt mycket choklad för en 3 åring har det blivit ändå, så nu efter påsken tänker jag försöka vara extra noga med att skippa sockret också för Adam. 

Nåja, nu börjar påsken vara över, så vi fortsätter i samma stil som innan. 

Skön måndag på er alla!

positivt fananamma

Godmorgon fredag! En bra fredag idag eftersom det är helg, helg och sin tur betyder att Anton jobbar mindre än på vardagen vilket i sin tur betyder mer familjetid. (jojo familjetid skriver jag om och så sitter jag framför datorn, men Saga sover och Anton och Adam är ute, därav är datortiden totalt befogad) 

Igår var det inte många positiva miner hos mig, fan så sur jag var. Bitter är nog det rätta ordet. Dock tog jag mig själv i kragen och sade till på skarpen. SKÄRP DIG KVINNA! Jag packade ihop mina gymsaker på eftermiddagen och begav mot gymmet. Jag var inte peppad, jag var inte ens på lite gott humör MEN jag var bestämd, jag var envis och jag hade fananamma bestämt mig för att jag skulle träna. Väl vid gymmet kändes allt genast bättre, jag bytte om värmde upp och körde ett pass. En (BARA EN!!) övning fick jag byta ut för att jag inte skulle belasta foten, men annars fungerade hela mitt träningsschema som vanligt. Känslan efteråt var bra, inte fullt så bra som det brukar men ändå bra. Jag var nöjd, nöjd över att jag släpade mig motvilligt till salen och nöjd över att jag inte gav upp.

Sen råkade jag vara klar då step timmen skulle börja, det var ju lite bittert såklart att inte kunna gå in där och svettas. Men den dagen kommer, ju bättre tålamod jag har nu desto snabbare kommer den.

Det bästa med gårdagen var att jag inte gav upp, jag slutade inte bara för att det kom en motgång. Jag hittade nya lösningar och kämpade vidare. Jag är ju inte på någon magisk diet, jag ändrar ju hela mitt liv. Och just nu verkar mitt liv gå ut på att övervinna hinder. Att hållas positiv (största delen av tiden, ibland får man faktiskt har en skit dag, en dag då allt suger och man bara vill dra täcker över huvudet och sova en månad) och se lösningarna istället för problemen gör ju att livet känns lättare, så jag försöker göra just det. 

Foten känns bättre idag, men eftersom jag fick order att inte anstränga mig mer än nödvändigt så får jag försöka hålla mig på mattan hela påsken. Styrketräning, cykling och pump fungerar. Cardiopassen får vänta, kanske ända tills vi kommit hem från London. Skulle verkligen hamra att halta omkring på Londons gator.

Nu är jag i alla fall fit for fight att möta påsken, alla godisskålar, paschan, läsken, och maten med vetskapen om att jag inte ger upp. Jag har visat mig själv att jag har FANANAMMA jag också. Och då är det minsann inte svårt att tacka nej till lite påskchoklad. 

något kommer jag nog att äta, men inte allt och inte alla dagar under påsken. Känner jag att jag blir jätte sugen på ett kinderägg så då äter jag väl ett sådant. Men jag tänker inte klämma i mig godis eller choklad "bara för att det nu är påsk". För jag vet ju hur lätt jag trillar över till frosserisidan. Och då måste jag ändå säga att en påsk UTAN choklad känns bättre än en påsk med alldeles för mycket. Har man ett beroende kan man inte alltid välja den gyllene medelvägen..tyvärr.

i gränslandet

Det är inte för intet som jag hittills aldrig hittat balans i mitt liv, jag är en människa som KÖR ALL IN då jag bestämt mig för något vilket ju är bra, men problemet kommer då jag möter motgångar. Alltså jag GER UPP för lätt, tyvärr är det så. Just nu känner jag att jag lever i gränslandet, i gränslandet då jag är på vippen att ge upp. Jag blir så trött på mig själv, liksom lite ont i foten och jag är beredd att kasta in handduken, KOM IGEN NU MALIN. 

Mitt gamla jag tänker genast

"hej Malin! vet du vad, du kan ju ändå inte träna skapligt så länge som din fot är sjuk..du kan ju lika bra inte träna alls då. Och om du inte tränar så kan du ju UNNA dig att äta vad du vill nu under påsken. Du kan ju ta nya tag sen efter påsk, eller kanske efter London resan"

Människor som inte har problem med sockerberoende förstår nog inte logiken i detta. Det gör jag ju inte själv heller. HUR kan det över en natt kännas som att jag lika bra kan ge upp allt. Bara för att jag idag nu inte kan fara på en step timme. Det är ju så korkat att man har lust att skratta. Ändå är det såhär som min hjärna fungerar. 

DOCK måste jag påpeka att det nu finns en faktor som ändrar på allt. JAG ÄR MEDVETEN om detta, vilket gör att jag INTE kommer sluta träna helt för att jag inte kan gå på just step. Jag kommer inte att go bananas under påsken och smälla i mig en massa godis, för jag vill inte göra det!

Jag skall visa för mig själv att jag kan vara ensvis, också fast det inte går så som jag hade planerat. Jag ska kämpa vidare, eller kanske kämpa. Det är ju nu det svåra kommer. Det svåra är inte att träna med full fräs och äta hälsosamt. Det kan väl vem som helst, det svåra kommer emot då man möter prövningar och motgångar.  Hittills har allt löpt på så bra, träningen har varit rolig och maten smakat bra. Idag smakade gröten sand, hallonen var sura och brödet som låg på bordet ROPADE på mig. "ÄT MIG ISTÄLLET, jag ligger ju här! bred på lite smör och några skivor ost och smaska i dig bara"

Men MEDVETET slevar jag i mig av min gröt, ingen har sagt att det skall vara lätt alla dagar. Idag är det en dag då inget känns lätt. Sådana dagar kommer att komma, flera gånger ännu. Jag vägrar att ge mig. Som pepp läser jag idag alla fina kommentarer som jag fått, alla hejjarrop och all positiv energi.

NI HJÄLPER MIG ATT VÅGA TRO PÅ MIG SJÄLV!

med ett sjukintyg i handen

Goder afton! Allt bra med er? Hoppas det i alla fall. Måste bara börja med att konstatera att jag är så otroligt GLAD över att jag har en sjukförsäkring, så tacksam över att jag kan gå till privat läkare de gånger som jag behöver. För jag känner ALLTID att jag blir bättre bemött där än på HVC, tyvärr är det väl så att man får vad man betalar för. Och idag var inte något undantag. Läkaren tog mina krämpor på allvar och rekommenderade lite annat än bara värkmedicin. Tummen upp för skärgårdsdoktorn!

Diagnosen blev hälsporre, låter helknäppt jag vet! Typ som en sjukdom för hästar, men det är alltså en inflammation i muskelfästet under foten, gör satans ont kan jag meddela och knepen för att bli bra igen var att tänja, lägga kallt på och kleta lite voltaren mellan varven. Det kan ta allt från någon dag till någon månad att bli bra, FUCKA MITT LIV lite sådär lagom hårt alltså, MÅNADER?!? 

Dock ska jag prova lite andra lösningar imorgon, tack vare att Anton är bekant med en fysioterapeut. Nåja men mer om det senare. 

Idag var jag då till farbror doktorn och han skickade dessutom med mig denna lapp hem.

tack så mycket fabbo doktorn, låter lovande!

..haha.. nej tyvärr skrev han inte ut detta intyg till mig, inte ens som ett aprilskämt. Jag tycker ju han var lite trög som inte gjorde det, men jag gissar ju att läkare inte kan börja skämta bara för att det är 1 april, som jag ju dessutom dissade tidigare idag. *haha bestäm dig kvinna!!*

Nåja foten är nog bättre nu efter att jag stretchat den med jämna mellanrum, dock är den långt ifrån bra ännu. FAN. Ingen påskstep för mig imorgon, får väl snällt ställa mig i salen och köra lite arm och överkropps övningar. LAME. Men jag kan ju inte halta omkring på en step timme heller, inte ens med motiveringen att jag är "haltalotta" ni vet hönan från Emil i Lönneberga, höna = påskigt.. ääää okej det sög, skippar den idéen nu med det samma.

Inte många glada miner från mig idag inte, är så otroligt bitter på att det heltiden skall komma en käftsmäll, liksom vad har inte hänt? vattenskada, sotbrand, brustet vattenrör, söndrig bykmaskin och nu då skitfoten ännu. Nej VET NI VAD, nu bestämmer jag att det vänder. För nu är det tammitusan vår, nu är det liksom vår tur att ha turen på vår sida också! Är tacksam över att vi fått vara friska i alla fall, om jag nu skall vara lite positiv.

Ursäkta gnällbloggen idag, men just nu är jag en lite marrapa, dessutom LOVAR jag att jag håller på att få mens. Sådär passligt mysigt, lite som pricken över i:et. 

London BABY

Om vi ska vara lite positiva här nudå, så länge som Saga sover och jag inte behöver hoppa runt i vårt hus på ett ben (störande avstånd mellan t.ex. köket och WCn..). Idag kom meddelande om att flygväskan till vår vagn kommit, så den ska vi hämta ut i något skede. Vi bollade idéer åt höger och vänster gällande vagnen, men kom tillslut fram till att vi nog måste ha vagn till båda barnen. Vågar inte låta Adam "gå lös" på londons gator och inte orkar jag heltiden vara tvungen att bära någondera av kidsen heller. Så ja nu kör vi dubbeldäckare då, passar ju bra då vi skall till London.

bilden är lånad från syrrans blogg (ni vet hon som bor i London för tillfället), tack!

Vi kommer att flyga från Åbo, via Hesa till London. Känns lyxigt att inte behöva sitts så länge i bilen, speciellt då vi kommer hem mitt i natten. Adam ser framemot att flyga med Dusty, ni vet det orangea flygplanet från Disneys PLANES, kan hända att han blir lite besviken då han inser att vi inte flyger med Dusty. Vi har övat på att tugga tuggummi så att han inte skall få ont i öronen, Saga får dricka lite då vi lyfter och landar så hennes öron borde vara skyddade dom också. Lite nervös är jag nog över flygresan, men det skall nog gå bra. Vi är ju ändå 4 vuxna på 2 barn. 

Det skall bli så spännande att se London, har aldrig varit där förr men det har alltid varit ett av de ställen som jag velat resa till. Någon som har några London tips kanske? Vi har ju syster där med oss, och hon har ju bott där i 9 månader typ så hon borde ju känna till ett och annat hon också. En dag har vi vigt till att åka till Harry Potter studion, nörden i mig jublar av glädje. Men annars har vi inte några planer.

också denna lånade jag av Julia, tack!

På tal om min syster och London, Julia har frågestund på sin blogg nu så passa på att kika in på  och ställ en fråga eller två. 

Nu vaknar Saga, slut på pausen (Adam är hos sin fammo och faffa idag så ni behöver inte fundera hur jag har tid med datorn bara för att Saga sover)

ett riktigt dåligt aprilskämt!

Hejsan, och NEJ jag tänker inte lura någon idag. 

JAG HATAR 1 april, för jag går fan på allas lur och sen får man bara känna sig dum. 

Skit onödig dag! 

På tal om skit dag så kan jag meddela att denna dag hittills börjat väldigt dåligt. Igår på step timmen kände jag att det rev till i foten, var lite halt efteråt men kunde nog slutföra timmen (bra där Malin, det gjorde säkert saken bättre!) kände att det tog lite ont i foten resten av kvällen. Tvingade Anton att massera min fot lite i hopp om att det skulle hjälpa. Kan meddela att det INTE gjort det, idag är min fot svälld, det går inte att stöda på den alls. Det gör så ont att jag ringde läkaren just och bokade en tid. Vete fan vad för fel det är, någon sena eller muskel som är sträckt säkert, GRÅTER BLOD över detta redan nu, eftersom detta nog lär betyda att jag måste ha en paus i träningen. Är skit rädd att detta nu är kroppen som säger "hördu du, du har matat mej med en massa skräp en lång tid. Int ska du tro att du sådär bara kan börja träna nu"

- tack för samarbetet kroppen!

Återkommer efter att jag varit till läkaren, håller tummarna på att det är något "lätt" fixat. Helst något som går att bota på en kväll så att jag kan träna som vanligt imrn igen. Kan dock meddela att hoppet för det är SÅ GOTT SOM BORTBLÅST. 

Fan också! Det var ju inte såhär supermånaden APRIL skulle börja. 

*stänger datorn och fortsätter lipa*