utan blöja

Vi började projekt blöjfri för Adam redan i våras. Måste väl erkänna att initiativet togs av min mamma. Min mamma har jobbat länge på dagis och ser väl tecken hos kids som inte jag själv gör. Hon menade då iaf att Adam börjar verka redo för att vara utan blöja. Vi försökte väl lite halvhjärtat, måste igen erkänna att det kändes rätt så jobbigt att torka kisspölar hela tiden. Adam total vägrade att kissa på pottan.. Sen provade vi att sätta honom på toaletten istället och då kunde man råka pricka in så att det kom kiss. Fortfarande var jag väl sådär ljummet inställd till det hela och fortfarande var det mer regel än undantag att kisset kom i byxorna.

I slutet av april flyttade vi och då skippade vi pottränandet helt, körde med blöja i nån vecka och sen tänkte jag att vi börjar på nytt. En kväll i maj var vi hos min mamma, Adam hade inte blöja på sig och meddelade att han behöver kissa. Men det kom inget, han höll på i en timme. Ville kissa men kunde inte få det att komma. Tillslut kom kisset på toaletten och det var som att det var DÅ som polletten trillade ner. Då förstod han att man kan hålla sig och HUR man slappnar av så att kisset kommer. Och efter den dagen har vi inte haft blöja på honom. Nattetid har han varit torr så en vecka efter att vi lämnade blöjan på dagen så lämnade vi den helt. Så hela sommaren har Adam varit utan blöja. Och det är verkligen SÅ skönt. Är väldigt glad att min mamma märkte att han verkade mogen, för sådana tecken hade jag inte fattat själv. (där ser man, mamman vet kanske inte ALLTID bäst ;) ibland vet mommo bättre )

Berätta!

Hejsan hoppsan! Ni är några trogna läsare som klickar in här på bloggen även om jag verkligen nästan skäms för att jag så sällan har tid att uppdatera den just nu. Känns som att jag kanske kommer att kunna hitta tillbaka till bloggen nu då resten av livet är under kontroll. Det som jag gärna skulle vilja veta är ju vad ni som läser min blogg vill läsa om. Så berätta snälla vad ni skulle vilja se här på bloggen, vardagen? träningen? barnen? huset? renoveringen? 

Jag tror verkligen att några kommentarer skulle göra att min iver skulle vakna. Om ingen kommenterar känns det ju lite trist, så bjud gärna på någon kommentar och gör mig glad.

Puss!

barnuppfostran?!?

De senaste dagarna har det figurerat olika artiklar på nätet angående barnuppfostran både i barnens hemmiljö och på dagis. Vill ni bekanta er med artiklarna hittar ni den ena HÄR och den andra HÄR. Båda kommer alltså från YLE´s sidor.

Artiklarna handlar i stort sett om att vi "fostrar" våra barn på "fel" sätt. Med fel menar jag då ett sätt som inte gynnar varken barnets eller en vuxnas vardag. Som vuxen blir man lätt en diktator, man vill kräva fullständig lydnad och om barnet inte lyder skall det bestraffas. Bestraffningarna handlar ofta om "time out", skäms bänkar eller liknande.

Efter att ha läst artiklarna började jag fundera, ännu är Adam så pass liten att vi inte känt något större behov av bestraffningar. Detta var min första tanke, men ju mera jag tänkte efter desto klarare stod det för mig att jag minsann är påväg ner i samma träsk jag också. Vi har ju nog redan varit och snusat i de regionerna, vi införde redan ett ställe dit vi förde honom om han var "dum" eller bråkade. Som tur var tipsade min mamma och min faster om dessa artiklar och de har verkligen fått mig att tänka om. Det handlar ju inte om "fri fostran" det handlar bara om att man genom att vara varm och lugn med sina barn oftast når ett bättre resultat än om man skriker, bråkar och hotar.

Men det är ju så himla svårt att inte falla i "hot fällan". Jag hör också mig själv säga "NU far mamma, hejdå Adam" för att jag då tror att han kommer snabbare. Vilket han ju nog också gör, kommer springande med gråten i halsen. Så himla dumt att hota med att jag åker, hur i hela fridens namn skulle jag lämna en 2åring ensam hemma så länge som jag åker till butiken? Ändå kommer jag på mig själv att säga så. Måste verkligen försöka att blir bättre på det, för det är ju det som den handlar om. Att försöka bli en bättre förälder, inte perfekt men bättre.

Alla föräldrar är trötta ibland, har PMS eller bara en dålig dag. Man orkar helt enkelt inte alltid vara så pedagogisk och korrekt. Men jag tror att vi kommer långt redan med att vara medvetna om vilka konsekvenser som vårt eget beteende har på våra barn. Nu betyder det ju inte att allt är förstört för att man som mamma "hotat" eller ropat år sitt barn. Barnet blir inte helt misslyckat för att barnet suttit på "time out", det viktigaste är väl att man blir medveten om att dessa handlingar oftast leder till att barnet blir ännu mer "omöjlig".

Vi kommer så otroligt långt med bara kärlek, istället för att föra bort ett barn som bråkar borde man ta sig tid att fundera på varför barnet är t.ex. arg eller ledsen. Lyfta upp barnet i famnen t.ex. och då barnet lugnat ner sig försöka förstå vad som är på tok.

Vad har ni för tankar kring detta? 

dags för höst

Jag har verkligen försökt att inte klaga på värmen och hettan denna sommar, men NU börjar nog jag vara färdig med sommar. Kommer på mig själv med att sitta och längta efter svalt väder, varma tröjor och mys i skenet av brinnande ljus. Snart snart skall vi väl vara där. Denna sommar har verkligen varit fin, men också värdigt omtumlande och lite stressig. Vi har blivit en till i familjen och flyttat till ett nytt hem. Nu börjar det kännas som att vi "landat" i det nya. Det börjar kännas som att vi är redo för vardag.

ett av dom bästa sommarminnena från sommaren 2014 är nog veckan som spenderades på fasters villa, alltså sommarstuga. En vecka som vi verkligen kunds slappna av och bara njuta.

 

Adam har verkligen utvecklats i vattnet denna sommar, han flyter nu helt obehindrat omkring med sina puffar. Vi måste verkligen se till att vi fortsätter att simma i simhallen nu under hösten så att han inte glömmer bort allt han lärt sig

 

Till näst blir det att börja ställa i ordning allt inför Sagas dop, dopet är om precis en vecka.

Dagens egentid

Idag blev det 6km med barnvagnen. Kidsen sov skönt och jag fick lite tid för mig själv och mina tankar. Främst tänkte jag på hur otroligt snabbt tiden går. Saga blev 8 veckor igår, på ett vis känns det ju som att hon alltid funnits och på ett annat sätt känns det som om hon föddes för en vecka sen. Tänkte en massa och kom till slut fram till att jag medvetet vill börja njuta mer av varje dag. Är inne i en fas just nu då mycket känns jobbigt och tungt.. Jag har verktygen för att vända på steken och det tänker jag göra.. CARPE fucking DIEM (Jessus vad jag hatar carpe diem egentligen, så töntigt på nåt vis) och så en gullig bild på det då

Du är en SAGA för god för att vara sann!

Söta tösen vår, innan jag själv hade en flicka skrattade jag åt allt rosa och pluttenuttigt. "vem sku nu köpa sådär rosa söta kläder till sitt barn". Avundsjuka kan man också kalla det! Nu njuter jag till 100% att få ha en pojke och en flicka måste ju vara det bästa. Att få handla kläder från båda avdelningarna. Och JO för mig får folk gärna klä sina pojkar i klänningar och rosa, men det känns inte alls som JAG och jag vill inte göra det. Tyck sen bara att jag är konservativ och tråkig om du vill.

Dock är det främst kläderna som delar barnen, jag hoppas att Saga kommer att ha samma intresse för bilar och traktorer som Adam har

Första natten

Natten till idag var första natten som Adam sov borta från oss. Jag och Anton (och Saga) var bjudna på 30 års kalas så Adam fick åka på äventyr till sin Fammo och Faffa. Kändes väldigt konstigt att vakna i morse utan vår 2 åring som glatt säger "moron moron mamma, Adde vaken". Allt hade gått jätte bra, han hade haft det hur skoj som helst. Liten blir minsan stor då han åker bort över natten.

Dopet

Nu är Sagas dop inbokat. Ser verkligen framemot att ordna dop. Att få alla nära och kära samlade för att fira att en ny människa kommit och fått sitt namn. Adams dop var en av de finaste dagarna i mitt liv, alla var så glada och njöt verkligen av dagen. Det var sista gången som vi firade något tillsammans med min fammo, 7 veckor efter Adams dop samlades vi närmsta igen av en helt annan orsak. Då samlades vi runt fammos dödsbädd. Oj vad jag är glad att fammo hann vara med på Adams dop och det går inte en dag som jag inte tänker på hur synd det är att fammo aldrig fick träffa Saga.

Saga kommer att döpas i kyrkan och kaffet efteråt kommer att vara hemma hos oss. Samma koncept som då Adam döptes. Också prästen och dopkolten är den samma som Adam hade. Mycket är lika men mycket blir ju annorlunda också.

Hela Sagas namn kommer att bli SAGA LINDA BIRGITTA. Saga heter hon efter min fammo som hette Satu (saga på finska), Linda heter hon efter Antons syster och Birgitta heter hon för att min mommo heter det och både min mamma och jag också heter det i andra namn. Känns fint att alla namn symboliserar något, vi är väldigt nöjda med namnen.

Så skönt

Sitter här framför datorn idag med världens muskelvärk, en skön känsla även om det gör lite ont. Det känns i kroppen att man gjort något. Vi var på step i torsdags och det var så fruktansvärt roligt och tungt. Härligt då man känner att man ger 110%. Känns super att jag kommit igång med träningen igen, jag känner redan hur jag fått mera energi och är på bättre humör. Dessutom är det bra att Anton får lite tumistid med kidsen. Bra för alla helt enkelt.

Jag har även lagt om min mat lite. Vanlig mat är vad jag äter, försöker lämna bort de s.k. onödiga kolhydraterna men äter nog potatis, pasta och ris. Äter mycket grönsaker och ja ni vet, sådär vanligt hälsosamt som man alltid borde äta. Jag är världens godisråtta så jag kan inte lämna bort godiset helt och hållet, för då blir det som att jag går på diet och ja dieter håller ju ALDRIG. Så jag unnar mig lite godis varje fredag. Igår delade jag upp en 350g godispåse i 4 delar en för varje fredag i juli. Otroligt att jag kände mig helt nöjd efter att jag ätit mina godisar, för jag skulle lika gärna kunnat klämma i mig hela påsen på en kväll. Jag ser på mina matvanor som något som skall hålla resten av livet så därför vill jag inte vara för sträng heller. Dessutom är det ju viktigt att jag äter tillräckligt så länge som jag ammar Saga, vill inte att hon skall få dålig mjölk bara för att jag vill gå ner snabbt i vikt, kör hellre sakta men säkert :)

Träningen efter förlossningen har löpt riktigt bra, vissa övingar känner jag ännu att inte känns bra i t.ex. bäckenet så då skippar jag helt enkelt att göra dem. Magmusklerna är jag också försiktig med att träna ännu, är rädd för att få en för platt mage ;) (hahah nej men eftersom magmusklerna delar på sig under graviditeten så är det ingen vits att träna dem genast) Förutom gymmet så försöker jag få ut mig på en promenad per dag, ibland blir det längre och ibland kortare men huvudsaken är att det blir av. Inget som jag följer slaviskt men jag strävar efter det. Vartefter kommer jag sen att öka träningen på gymmet och förhoppningsvis till hösten återuppta löpningen. Men går hellre långsamt fram här också, vill inte skada kroppen. Jag går ändå och bör omkring på rätt så många KG för mycket så det blir en väldigt stor belastning på hela kroppen.

Men annars är allt bara bra! Vi hörs väl igen

tankar kring träning

det gick bättre på zumban idag, det kändes lite mera som att jag hade koll. Dock såg det knappast speciellt graciöst ut, men det är det som är det fina med zumba INGEN bryr sig. Och gör nån de så kan jag bjuda på det då.. tungt var det, men jag längtar efter att inte behöva ta en paus för att konditionen inte räcker, ännu orkar jag inte pressa mig så att musklerna skriker, nu är det bara pulsen som dånar och flåset som tryter. Men det gäller bara att kämpa vidare, nästa vecka hoppas jag på att min GK (gym-kompis) Lelle inte jobbar kväll, alltid roligare att ha sällskap!

vi är tydligen också tanborstar-kompisar <3

Nu ligger vi redan i sängen, kollar något avsnitt FRIENDS och sen är det godnatt. Anton är pappaledig denna vecka så vi njuter av att göra vardagssaker tillsammans. Tummen upp för denna måndag!

Att komma igång

Jag som LOVAT mig själv att inte tappa greppet trots att jag blev preggo! Jag skulle fortsätta träna, äta nyttigt och inte förstöra allt det som ett års aktivt tränande byggt upp.

Resulatet? 

I början av graviditeten gick det bra, jag fortsatte att träna (mindre och lättare men jag var i alla fall till gymmet) Rätt så hastigt slutade träningen att vara rolig då jag inte längre kunde pressa mig till 100% och att dessutom magen växte kändes deppigt ur träningsperspektiv. Efter ett tag "hade jag inte längre tid" för gymmet. Ni vet man får viktigare saker att göra, som att ligga på soffan kolla TV, äta något gott och bara vara väldigt GRAVID. Nu i efterhand är jag bitter på mig själv, bitter på att jag ändå släppte taget och tillät mig själv att svälla upp till en flodhäst igen. FAN. 

Här var då alltså resultatet från ett års träning, vi kan säga som så att jag är tillbaka på ruta ett igen 

juni 2014

Här har vi mig nu, i dagsformen. Tillbaka där jag var för två år sedan. Vågen talar sitt tydliga språk men värst är det ju med alla kläder. Som ni ser på bilderna ryms jag ju inte helt i mina sommarkläder från i fjol.. Men vad kan man? traskade in på lindex och shoppade på avdelningen som jag lovat mig själv att jag aldrig mera skulle sätta min fot på.. NU kör jag igång igen, det finns bara ett håll det kan gå åt och det är nedåt (nu menar jag alltså vikten och midjemåttet inte måendet) Förra veckan provade jag att gå på en zumba timme och det kändes OK (okej det kändes för jäkligt att inte orka, att vara tung och klumpig osv, men det kändes i kroppen att det är ok att börja träna igen) 

Så idag är det dags igen! Dags att hoppa i träningskläderna, dags att svettas och skaka loss till härlig musik men världens bästa zumba-dragare. Nu finns det ingen utväg, det är bara att bita i det sura äpplet, inse att gjort är gjort och nu ska jag börja kämpa igen. Känns så jäkligt nice att jag äntligen är på G! Så nu KÖR jag, målbilden är klar, jag vill se lika nöjd ut framför spegeln i juli 2015 som jag gör på bilden från juli 2013. HEJJA MEJ!!

Och som ni säkert alla förstår så handlar detta inte om att jag för ens en liten sekund skulle ångra graviditeten, fick ju det finaste man kan få. En frisk och söt liten Saga <3 det jag ångrar är alla godsaker, all lathet och att jag svek mig själv och mitt löfte. Adam och Saga är det finaste jag har!

NU kör vi

Hejsan! ( om det finns någon som kikar in här ännu?)
Jag ber om ursäkt för att det varit så dött här på bloggen. Vi har det bra, allt flyter på. Lilla Saga har hittat sin plats i familjen, Adam är en duktig storebror och pappan är lika underbar som förr (även om han jobbar mera nu än innan) Men nu tänkte jag försöka blogga igen, saknar bloggen. Så häng på och följ vår helt vanliga vardag.

plötsligt händer det!

Så var hon här, lilla SAGA. hon föddes 18 maj klockan 22.00. världens finaste lilla tjej. Första tiden som tvåbarnsmamma har gått väldigt smidigt. Saga är en snäll bebis som mest äter och sover. Adam är en duktig storebror som leker och grejar på. Hittills har inte lillasyster fått speciellt mycket reaktioner från honom, men så för hon ju inte speciellt mycket väsen av sig heller. Vi njuter av att alla mår bra och är oändligt lyckliga och tacksamma över våra två fina barn.

Saga <3

stolt storebror <3

överraskad!

Igår skulle vi fara på Adams kusins namnsdagskalas, trodde jag. Då vi kom in i deras hem tyckte jag att allt verkade som vanligt, kanske lite tystare. "dom är nog uppe på vinden och spelar" säger mamman i huset. Tänkte inte mer på det, började klä av mig och då ser jag mitt i allt att mina fina kompisar har gömt sig i köket och nu smyger sig fram. Ha ha! Jag var totalt överraskad, hade inte alls förväntat mig någon Baby shower just igår. Jätte roligt både för mig och för dem som ordnade att det lyckades!

Sen nalkades det en massa gott att äta, trevliga diskussioner, roliga lekar och till råga på allt fick jag och bebisen ännu en massa fina presenter!

TUSEN TACK till alla som var där och till de som fixat allt!

överraskad!

En liten uppdatering

Nu är det alltså klart, det blev ingen praktik för mig nu på våren. Känns både bra och dåligt men mest bra. Nu har jag tid att samla på mig lite krafter och vila lite. Sen har vi ju en annan sak som skall göras inom april och innan lillasyster kikar ut. (Kikar ut, vilket förnedrande sätt att beskriva en förlossning på!) Vi skall nämligen flytta, JAPP du läste rätt flytta! Till VÅRT hus som vi nu äger. Hela den meningen känns väldigt skrämmande och spännande på samma gång. Men ja det är alltså till det som tiden kommer att gå åt nu i April. Packa, packa, planera, renovera (nya tapeter och sådant) och vänta på bebis. Tror inte att den sista tiden innan bebis kommer går långsamt om vi säger så. Det var en liten uppdatering från oss just nu. Nu kallar sängen och några timmars sömn. Tack och godnatt!

Ja förresten går vi ju in i vecka 36 idag också (35+0) så cirka gurka 5 veckor kvar.