Vi deltar i LokalTapiolas tävling om finaste sommarbilden. Vinnaren får ett presentkort på 1000€ till aurinkomatkat. Om NI vill hjälpa oss att vinna det får ni gärna gå in på FB och gilla bilden på honom. Klicka här för att komma till tävlingen. Tack på förhand!
onsdag 17 juli 2013
Mamman leker fotograf
Oj vad jag önskar att jag kunde fota, om jag sen ännu skulle kunna redigera bilderna skulle man säkert spara många pengar. Kanske till och med tjäna några slantar på de? Övning ger färdighet säger man, här har ni resultatet av kvällens övning. Tur att motivet är så fint.
Pallen är en gåva som Adam fick av sina fina gudföräldrar till dopgåva. Hur fin som helst. Den skall användas på ettårsfotograferingen också. Som borde ske här inom kort.
Svar:
Fick faktiskt några frågor av en anonym läsare. Roligt!
Hur gör du för att orka motionera?
Jag tror att lösningen sitter i att jag gör sånt som på riktigt känns roligt, det är inget tvång att gå till gymmet och dansa zumba en timme. I början var det allt, en timme zumba i veckan. Det var skit tungt men roligt. Sen började jag öka med flera gånger i veckan och sedan ännu lägga till övriga träningsmetoder. Prövade mig fram helt enkelt. Vissa saker är roligare än andra men just nu gillar jag alla timmar. Styrketräningen skrämde rätt länge, men efter att jag fick tips och ett träningsprogram av en som jobbar på gymmet så har det också blivit roligt. Sen är det faktiskt skönt med egen tid också, att inte behöva ha någon hängande i hasorna hela tiden.
Hur äter du då du tränar
Jag äter en rätt så balanserad kost, försöker att undvika "vita" kolhydrater. Äter inte ris/pasta/potatis sådär jätte ofta. Bröd har jag lämnat bort helt. Och min mage jublar över det. Jag äter morgonmål (gröt eller smootie) sen äter jag oftast en sallad till lunch, någon frukt som mellis och sedan kött/fisk/höna med rotsaker och/eller sallad till middag. Till kvällsmål blir det oftast yoghurt eller frukt eller båda. Speciellt efter träning är det viktigt att äta proteinrikt. Jag brukar äta valio profeel. En jätte god kvarg med grynost. Min dåliga ovana är all läsk som jag dricker, cocacola zero. Försöker dock sluta med det.. Mycket vatten till alla måltider. Jag unnar mig att äta godis ca 100g/vecka och sen äter jag sötsaker på kalas.
Hoppas detta svarade på dina frågor! Undrar ni något mer så fråga. Roligt att få frågor!
tisdag 16 juli 2013
Kompisarna
Idag var vi och hälsade på lilla Alice som minsann inte är speciellt liten längre. Dock är hon nog väldigt näpen och lätt i jämförelse med vår stora ettåring. Ett blivande par i framtiden kanske?
sötnosarna
Dessutom kan vi ju passa på att tacka mamma Paulina för kaffet och det trevliga sällskapet
tränings uppdatering
Tränar fortfarande minst 4 ggr / vecka och älskar det. Behöver det för att orka, för att må bra och för att så småningom bli "normalviktig". Har verkligen hittat träningsglädjen och motivationen finns där så gott som alltid. Vill ni veta hemligheten? Gymmet där jag går har awesome personal. Dom peppar och ger en liiiite extra energi varje gång man tänker ge upp eller ta en paus. Har kommit igång med styrketräningen nu också, sakta men säkert. Hittills har jag kört ett pass i veckan i salen innan Zumba-timmen. Men nu känns det som att jag gärna skulle göra två pass. Ett för benen och ett för armar&axlar.
Nej men alltså ärligt så är det så häftigt att äntligen förstå HUR alla ANDRA orkar och kan träna så mycket som dom gör. Man gör det för att det är roligt, för att man mår så bra av det. Viktminskning är liksom en positiv biverkning. Dessutom har det hjälpt massor att ha sällskap av finaste Lelle, vi lyckas peppa varandra och ge varandra en spark i baken då det behövs. Det tipset skulle jag ge till någon som vill komma i form, en tränings kompis är super! Någon på ungefär samma nivå, gärna liiite bättre för det får dig att kämpa och vilja bli lika bra som den.
Löpningen har tyvärr halkat efter lite, hinner inte riktigt med det. Men nu är det bara två månader kvar till tjejmilen så nu är det måste på att fara ut och springa några gånger. Vill ju inte storkna under dom 10 km som skall springas.
Om någon av er läsare vill veta något mera om träningen så fråga gärna! kan svara privat också om ni inte vill fråga här i bloggen. Man kan t.ex. skicka mail till mhvv.mail@gmail.com. Jag är ju ingen expert men jag vet hur det är då man inte har någon kondition alls, vågens siffror slutar aldrig att stiga och man bara mår skit av hela situationen.
Nej men alltså ärligt så är det så häftigt att äntligen förstå HUR alla ANDRA orkar och kan träna så mycket som dom gör. Man gör det för att det är roligt, för att man mår så bra av det. Viktminskning är liksom en positiv biverkning. Dessutom har det hjälpt massor att ha sällskap av finaste Lelle, vi lyckas peppa varandra och ge varandra en spark i baken då det behövs. Det tipset skulle jag ge till någon som vill komma i form, en tränings kompis är super! Någon på ungefär samma nivå, gärna liiite bättre för det får dig att kämpa och vilja bli lika bra som den.
Löpningen har tyvärr halkat efter lite, hinner inte riktigt med det. Men nu är det bara två månader kvar till tjejmilen så nu är det måste på att fara ut och springa några gånger. Vill ju inte storkna under dom 10 km som skall springas.
Om någon av er läsare vill veta något mera om träningen så fråga gärna! kan svara privat också om ni inte vill fråga här i bloggen. Man kan t.ex. skicka mail till mhvv.mail@gmail.com. Jag är ju ingen expert men jag vet hur det är då man inte har någon kondition alls, vågens siffror slutar aldrig att stiga och man bara mår skit av hela situationen.
Ingenting är omöjligt bara man har tillräckligt mycket tid och vilja.
Ett tecken av liv
Här är jag tillbaka nu, om det bara är för detta inlägg eller blir mer ihålligt vet jag inte ännu. Vi njuter av sommaren just nu, jag tränar och försöker hitta på program till mig och Adam så gott det går. Helst är vi på stranden bara vädret tillåter. Vi har varit mycket ute vilket har resulterat i att jag för fösta gången i mitt liv (utom då vi varit en vecka i turkiet i augusti) har bruna ben. Nöjd!
Adam har gått massor framåt i utvecklingen, har pratar på mest hela tiden och kan redan säga flera ord. Dock verkar det som att ordet pappa är allra bäst, det fungerar nämligen på allt om man frågar Adam. Han har inte börjat gå ännu, men med stöd av möbler och/eller gå vagn tar han sig dit han vill. Misstänker att det inte tar länge innan han springer omkring här inne. Längtar efter det, misstänker att han kommer att bli nöjdare då han lär sig gå. Just nu är han inne i någon gnäll och klängfas, rätt jobbigt är det att hela tiden ha någon som gnäller och hänger i byxbenen. Men värre skulle det kunna vara, man vet ju att det bara är en fas som förr eller senare går om.
Annars har jag inte mycket nytt att komma med egentligen, skall för min egen skull försöka börja blogga lite aktivare igen. Det är ju så roligt att gå bakåt i arkiven och läsa. Men man kan inte blogga om man inte har något att blogga om..
Adam har gått massor framåt i utvecklingen, har pratar på mest hela tiden och kan redan säga flera ord. Dock verkar det som att ordet pappa är allra bäst, det fungerar nämligen på allt om man frågar Adam. Han har inte börjat gå ännu, men med stöd av möbler och/eller gå vagn tar han sig dit han vill. Misstänker att det inte tar länge innan han springer omkring här inne. Längtar efter det, misstänker att han kommer att bli nöjdare då han lär sig gå. Just nu är han inne i någon gnäll och klängfas, rätt jobbigt är det att hela tiden ha någon som gnäller och hänger i byxbenen. Men värre skulle det kunna vara, man vet ju att det bara är en fas som förr eller senare går om.
Annars har jag inte mycket nytt att komma med egentligen, skall för min egen skull försöka börja blogga lite aktivare igen. Det är ju så roligt att gå bakåt i arkiven och läsa. Men man kan inte blogga om man inte har något att blogga om..
måndag 10 juni 2013
iPhone mamman
Tänk att det skall vara så svårt att vara närvarande som mamma. Då lillkillen inte underhåller sig själv är jag ju där, närvarande och mysig men då han snällt leker för sig själv finner jag mig själv allt som oftast med en äppelprodukt i handen. Blir riktigt sur på mig själv, då jag kommer på mig själv med att stup i kvarten kolla FB, IG eller läsa om någon annan människas liv på någon blogg.
Måste bli bättre på att läggs bort alla apparater. Det ända positiva med dem är ju att man lite lättare minns att ta foton.
Stackars vår lilla prins, han har minsann inte haft turen att få en mamma som fixat en massa med fotoalbum och babyböcker. Han kommer inte att ha en proppfull babybok med en massa fina foton, minnes saker och berättelser. Tyvärr är det inte jag, hittills har vi väl fyllt i det där vanliga. Ni vet födelsedatum, klockslag och längd och vikt. Måste börja fylla i resten snart, så länge jag ännu minns något!! Får lite dåligt samvete faktiskt. Som tur är han bebis en dag ännu. Får bli morgondagens program på kvällen. Och på onsdag skall vi minsann fira våran lilla ettåring <3
Lite duktighets poäng får jag ju ändå som tur va från alla parkbesök.
Sen tyckte jag att jag var en aktiv och bra mamma som gick till stranden med min lilla sötis, men tydligen så får barn under två år inte alls simma i havet. Så där rök de poängen. Haha nå nej Vi kommer verkligen att fortsätta simma. Adam ÄLSKAR det!! 
måndag 3 juni 2013
Imorgon är en ny dag
Helgen har bestått av noll träning och en massa gotti gott. 2 exsmenskaffen och gäster är verkligen inte så hälsosamt. Känns super skönt att det är måndag och ny vecka imorgon, att äntligen få åka iväg och svettas till gymmet igen. Att äta min morgongröt och bara må bra. För även om godis och snask är gott så mår jag inte bra av det! Nu ska jag stänga ögonen och hoppas att jag kanske skulle orka blogga lite nästa vecka?!!
onsdag 15 maj 2013
Träning även idag
Hurtiga som vi vill vara tänkte Lelle och jag att vi skulle ta en promenad idag på förmiddagen. Men vädret var grått och tråkigt, det såg regnsjukt ut och som ni alls vet smälter vackra flickor i regnet!
Nä vi blev hemma och åt avokadosallad. Det är typ min favvomat just nu. Super smaskigt!
Efter lite intro i skolan (jag går ju i skolan nuförtiden, även om jag har sommarlov till augusti) han jag svettas i gymmet också. Det var tungt idag, men skönt!
Imorgon blir det joggingtur med sykki och även kanske Lelle ;) kul kul!
Nu drar jag ner gardinen för idag, gonatt!
Nä vi blev hemma och åt avokadosallad. Det är typ min favvomat just nu. Super smaskigt!
Efter lite intro i skolan (jag går ju i skolan nuförtiden, även om jag har sommarlov till augusti) han jag svettas i gymmet också. Det var tungt idag, men skönt!
Imorgon blir det joggingtur med sykki och även kanske Lelle ;) kul kul!
Nu drar jag ner gardinen för idag, gonatt!
tisdag 14 maj 2013
Tisdagen
En rätt vanlig tisdag har det varit idag, började dagen med att få sova ända till 20 över 7. Super skönt att lillkillen äntligen fattat att vi inte stiger upp kl 6. Vid halv 10 traskade vi iväg till familjecaféet. Efter cafeet var vi på lunch till gästhamnen, envisa som vi var satt vi ute i blåsten och kylan. Försökte inbilla oss att det var sommar och varmt men efter att vi snabbt druckit vårt kaffe gav vi upp och traskade hem till en av mammorna. Sen fick jag ännu traska hem, så jag har gått en hel del och fått mycket nyttomotion idag, mina fötter anser att det blev för mycket för jag har några skavsår nu. Man borde ALLTID ha bra skor på fötterna då man skall gå, inga converce. Men trott skavsåren har jag ju fått motion, bra så! Kaffe hos kompisar hann jag också med innan jag fick rusa iväg till gymmet. Fullt upp med andra ord.
Dagens träning var alltså step. Förr hade jag riktigt ångest mot steppen eftersom jag var så rädd för att stiga snett då man skall upp och ner för brädan. Men hittills har det gått bra och jag har börjat gilla det massor. Hon som drar steppen är så duktig på att peppa och pusha. Dessutom är det bra musik och roliga rörelser. A och O med träning är ju att det skall vara roligt och tungt. Tycker om att känna mig slut men ändå orka kämpa vidare. Lite smått galen måste man ju vara då man tränar.
Dagens träning var alltså step. Förr hade jag riktigt ångest mot steppen eftersom jag var så rädd för att stiga snett då man skall upp och ner för brädan. Men hittills har det gått bra och jag har börjat gilla det massor. Hon som drar steppen är så duktig på att peppa och pusha. Dessutom är det bra musik och roliga rörelser. A och O med träning är ju att det skall vara roligt och tungt. Tycker om att känna mig slut men ändå orka kämpa vidare. Lite smått galen måste man ju vara då man tränar.
måndag 13 maj 2013
Jogging
Tänkte ännu visa hur träningsprogrammet för halvmarathon ser ut. Detta är ett program man skall följa om man vill springa 21km på 2h. Känns realistiskt, tror jag. Jag kommer inte att följa det slaviskt eftersom jag vill få in mina vanliga pass på gymmet också, men något löppass som är inspirerat av dessa skall jag väl hinna med. Dessutom ändrar väl programmen på gymmet nu under sommaren så då gäller det att variera sin träning också. Jag har i alla fall hittat detta program på http://www.jogg.se/Program/Program.aspx?id=25 där kan man själv se vilket av programmen som passar en bäst. Ifall någon av er som läser skulle bli lite inspirerade att själva börja springa.
T.ex. idag borde jag ju ha sprungit 6 km, men jag sprang ju 10 km igår och idag var det ju Zumba som gäller. Lite som en lösgodispåse, man plockar det bästa av allt. Sen får man ju se om det räcker hela vägen eller om jag får inse att det nog inte blir något halvmara i år. Drömma kan man ju alltid.
Den där maten då?!?
Jag har alltid varit rätt rund, också då jag var liten. Stördes väl inte själv av det så mycket, men alltid ibland var det ju något annat barn som ansåg sig ha rätten att påpeka eller berätta för mig att jag var tjock. Det var jobbigare i vissa perioder för att sedan igen inte störa speciellt mycket.
Det var i högstadiet som jag började "banta". Jag ville bli smal och lycklig, eftersom det i min lilla värld var precis så det var. Var man smal var man glad och lycklig, riktigt så blev det ju då inte.. I början lämnade jag bara bort det onödiga, godis, kex, bulla, chips och läsk men sen började allt möjligt annat att försvinna. Morgonmål åt jag aldrig, lunchen försökte jag skippa eller äta ytterst lite av, sen var jag ofta hemma hos någon kompis och kom hem först på kvällen, då ljög jag för mamma och sade att jag ätit hos kompisen. Min bästa vän var morot, hade fått för mig att morot är det bästa man kan äta. Det gick faktiskt så lång att jag blev orange i ett skede. Sen började kompisarna agera (som tur är) Jag hade väl inte hunnit gå ner så speciellt mycket egentligen men dom började märka vad som var i görningen. Deras mammor ringde och pratade med min mamma, jag var super arg på allt och alla, jag fick börja gå på viktkoller hos hälsosystern och sen fick jag gå och prata med en psykolog.
Det kändes väl som att allt var under kontroll, och resten av högstadietiden och början av gymnasiet var helt ok. Sen började jag anse att jag var för tjock igen och började åter igen att banta. Denna gång började jag också träna på gym. Åt alldeles för lite, men jag åt. Hade manisk koll på vad allt innehöll och vad som bar "bra" att äta. Gick ner rätt mycket i vikt igen, men sen orkade jag inte längre. Slutade med allt, började tröstäta och slutade att träna. Började gå upp i vikt igen, försökte några gånger att gå ner men misslyckades mer eller mindre alla gånger. Försökte med soppdieter, gick väl ner några kilon men tappade sedan suget och gick upp igen. Våren 2011 vaknade jag upp efter att jag sett foton på mig själv. "Nu fick det vara nog". Började igen följa med HUR och vad jag åt, kändes som att allt var under kontroll några månader, men sen tappade jag greppet igen. Jag rökte massor och drack light läsk, men vissa dagar var det det ända som jag "åt". Vissa dagar kunde jag äta lite vattenmelon eller något knäckebröd. Gick ner rätt mycket i vikt men det tog stopp då vi åkte till turkiet och bodde på all inclusive hotell. Där såg ju alla om jag inte åt så jag var ju tvungen att äta. Några veckor senare fick jag reda på att Adam var påväg och då måste jag ju äta för hans skull. Det slog över totalt igen och jag unnade mig ALLT och lite till. Gick upp 26kg under mina 9 månader som gravid och jag var ju överviktig redan innan.
Nu i september började jag träna igen, har sedan dess (med undantag av då jag varit sjuk) tränat regelbundet och rätt mycket. Har börjat tänka på vad jag äter men INTE banta. Jag får verkligen kämpa med mig själv för att inte falla dit igen, för att inte falla för frestelsen att SNABBT gå ner i vikt. Målen skall ju vara att jag denna gång INTE skall skita i allt och gå upp igen. Denna gång skall jag lyckas, jag skall bygga upp en stark och frisk kropp som orkar vara gravid och föda flera barn ännu. Jag vill må bra och känna mig nöjd med mig själv. Jag är på god väg men känner att jag har en lång vad kvar att gå innan jag är framme.
Det svåraste har varit att inte börja tröstäta i allt det hemska som hänt mig och min familj under hösten och vintern. Att orka kämpa vidare och inte unna sig en massa skit för att det är så "synd om mig". Jag föll en gång, då jag var flunssig och inte kunde träna samtidigt som faffa dog och begravdes. Då satt jag här hemma i soffan, tränade inte utan åt en massa istället. Men nu känns det som att jag är back on track. Jag är peppad och vill verkligen att det skall bli bra. Jag vill utmana mig själv utan att det skall vara för mycket eller skadligt för mig.
Detta är fösta gången som jag sunt gått ner i vikt, mycket tack vare att jag ammat. För då har jag hållit koll på att jag fått i mig tillräckligt så att också Adam skall få mat. Jag är medveten om hur jag fungerar och försöker därför hålla kolla på mig själv. Jag lär mig mer och mer helatiden, märker om något blir tokigt och rättar till det INNAN allt går åt skogen. Kämpar vidare och tar nya tag. En dag i taget.
Det var i högstadiet som jag började "banta". Jag ville bli smal och lycklig, eftersom det i min lilla värld var precis så det var. Var man smal var man glad och lycklig, riktigt så blev det ju då inte.. I början lämnade jag bara bort det onödiga, godis, kex, bulla, chips och läsk men sen började allt möjligt annat att försvinna. Morgonmål åt jag aldrig, lunchen försökte jag skippa eller äta ytterst lite av, sen var jag ofta hemma hos någon kompis och kom hem först på kvällen, då ljög jag för mamma och sade att jag ätit hos kompisen. Min bästa vän var morot, hade fått för mig att morot är det bästa man kan äta. Det gick faktiskt så lång att jag blev orange i ett skede. Sen började kompisarna agera (som tur är) Jag hade väl inte hunnit gå ner så speciellt mycket egentligen men dom började märka vad som var i görningen. Deras mammor ringde och pratade med min mamma, jag var super arg på allt och alla, jag fick börja gå på viktkoller hos hälsosystern och sen fick jag gå och prata med en psykolog.
Det kändes väl som att allt var under kontroll, och resten av högstadietiden och början av gymnasiet var helt ok. Sen började jag anse att jag var för tjock igen och började åter igen att banta. Denna gång började jag också träna på gym. Åt alldeles för lite, men jag åt. Hade manisk koll på vad allt innehöll och vad som bar "bra" att äta. Gick ner rätt mycket i vikt igen, men sen orkade jag inte längre. Slutade med allt, började tröstäta och slutade att träna. Började gå upp i vikt igen, försökte några gånger att gå ner men misslyckades mer eller mindre alla gånger. Försökte med soppdieter, gick väl ner några kilon men tappade sedan suget och gick upp igen. Våren 2011 vaknade jag upp efter att jag sett foton på mig själv. "Nu fick det vara nog". Började igen följa med HUR och vad jag åt, kändes som att allt var under kontroll några månader, men sen tappade jag greppet igen. Jag rökte massor och drack light läsk, men vissa dagar var det det ända som jag "åt". Vissa dagar kunde jag äta lite vattenmelon eller något knäckebröd. Gick ner rätt mycket i vikt men det tog stopp då vi åkte till turkiet och bodde på all inclusive hotell. Där såg ju alla om jag inte åt så jag var ju tvungen att äta. Några veckor senare fick jag reda på att Adam var påväg och då måste jag ju äta för hans skull. Det slog över totalt igen och jag unnade mig ALLT och lite till. Gick upp 26kg under mina 9 månader som gravid och jag var ju överviktig redan innan.
Nu i september började jag träna igen, har sedan dess (med undantag av då jag varit sjuk) tränat regelbundet och rätt mycket. Har börjat tänka på vad jag äter men INTE banta. Jag får verkligen kämpa med mig själv för att inte falla dit igen, för att inte falla för frestelsen att SNABBT gå ner i vikt. Målen skall ju vara att jag denna gång INTE skall skita i allt och gå upp igen. Denna gång skall jag lyckas, jag skall bygga upp en stark och frisk kropp som orkar vara gravid och föda flera barn ännu. Jag vill må bra och känna mig nöjd med mig själv. Jag är på god väg men känner att jag har en lång vad kvar att gå innan jag är framme.
Det svåraste har varit att inte börja tröstäta i allt det hemska som hänt mig och min familj under hösten och vintern. Att orka kämpa vidare och inte unna sig en massa skit för att det är så "synd om mig". Jag föll en gång, då jag var flunssig och inte kunde träna samtidigt som faffa dog och begravdes. Då satt jag här hemma i soffan, tränade inte utan åt en massa istället. Men nu känns det som att jag är back on track. Jag är peppad och vill verkligen att det skall bli bra. Jag vill utmana mig själv utan att det skall vara för mycket eller skadligt för mig.
Detta är fösta gången som jag sunt gått ner i vikt, mycket tack vare att jag ammat. För då har jag hållit koll på att jag fått i mig tillräckligt så att också Adam skall få mat. Jag är medveten om hur jag fungerar och försöker därför hålla kolla på mig själv. Jag lär mig mer och mer helatiden, märker om något blir tokigt och rättar till det INNAN allt går åt skogen. Kämpar vidare och tar nya tag. En dag i taget.
Jag är så fruktansvärt stolt över mig själv och den förändring i hela livsstilen som jag hittills gjort. Jag vill aldrig mera gå tillbaka till att frossa, smygäta, ha ångest och må dåligt. Vill vara stark, frisk och energisk, jag vill vara den bästa mamma jag kan vara och jag vill leva länge och hälsosamt.
Ny start och nytt fokus
Har haft rejäl bloggtorka nu en längre period, har inte vetat VAD jag skall skriva, men vet ni NU blir det ändring på detta. Denna blogg kommer nu mera att handla om hälsa och träning. Det kommer att handla om vägen till en normal och vältränad kropp. Kommer lägga inspiration för både jogging och styrketräning blandat med lite gruppträning på gymmet.
Har varit ut och spring några gånger förra veckan och till min stora förvåning gick det riktigt bra. Första 2 gångerna sprang jag 4km, sen har jag ökade jag lite och sprang 6,7 km tillsammans med faster (som tränar inför marathon). Ett till pass på 6 km sprang jag innan jag igår slog alla mina rekord och klarade av att jogga 10 km. Helt otroligt, jag som trodde att jag INTE kan jogga. Jag har mitt i allt sprungit 10 (!) km. Känns faktiskt helt otroligt bra!
Faster nämnde sådär i förbifarten om ett halvmatathon som går av stapeln den 27.7 i Jakobstad. Efter att ha klarat av 10 km ökar nu suget att utmana mig själv till att ännu i sommar klara av 21 km. Anmälningen skall vara inne innan den 17.7 så jag har ju tid på mig att fundera och träna ännu. Har i alla fall kommit så långt att jag hittat ett 10 veckors träningsprogram inför ett halvmarathon. Så vi får se. Hur som haver är vi anmälda till tjejmilen som går av stapeln i september. Så ett lopp blir det hur som helst.
Sen har jag fortsatt att träna på gymmet, Zumba, Step och Pump. Även där märker jag att min kropp blivit starkare och mer uthållig, även om det vissa gånger känns som att man bara vill lägga sig ner och gråta för att det är så tungt och jobbigt. Men fasiken så skönt det känns efteråt. Nu är det då på planering att få in lite mera styrketräning, så jag och Lelle skall i något skede få lite handledning i HUR man styrketränar. Känns bra att någon visar HUR man gör så att man inte skadar sig.
Sen var det ju det där med maten. Vi kör LCHF inspirerade maträtter här hemma, vi äter sällan pasta, ris eller potatis. Där emot äter vi mycket sallader, grönsaker och rotfrukter. Jag äter även frukt så jag följer inte LCHF sådär super strikt. Dessutom tror ju nog jag att man behöver lite kolhydrater om man skall orka träna. Godsaker försöker jag lära mig att unna mig LITE, försöker att lära mig att man kan äta på kalas utan att behöva gå via butiken och köpa godis på hemvägen. Det är nämligen så jag fungerat tidigare, liksom tanken har varit att " det sket sig ju ren så då kan det lika bra gå käpp rätt åt helvete". Nya tag och måtta med allt. Det känns bra, och jag kommer fortfarande att unna mig 100g godis på fredagarna. Mer om maten kommer i ett senare inlägg.
Så nu vet ni VAD bloggen kommer att handla om framöver. Mammabloggen blir mer en tränings och hälsoblogg. Men jag gissar nog att glimtar av vår lilla bebuli kommer att skina igenom ibland. Han är ju trots allt det finaste och viktigaste i mitt liv <3
Har varit ut och spring några gånger förra veckan och till min stora förvåning gick det riktigt bra. Första 2 gångerna sprang jag 4km, sen har jag ökade jag lite och sprang 6,7 km tillsammans med faster (som tränar inför marathon). Ett till pass på 6 km sprang jag innan jag igår slog alla mina rekord och klarade av att jogga 10 km. Helt otroligt, jag som trodde att jag INTE kan jogga. Jag har mitt i allt sprungit 10 (!) km. Känns faktiskt helt otroligt bra!
Faster nämnde sådär i förbifarten om ett halvmatathon som går av stapeln den 27.7 i Jakobstad. Efter att ha klarat av 10 km ökar nu suget att utmana mig själv till att ännu i sommar klara av 21 km. Anmälningen skall vara inne innan den 17.7 så jag har ju tid på mig att fundera och träna ännu. Har i alla fall kommit så långt att jag hittat ett 10 veckors träningsprogram inför ett halvmarathon. Så vi får se. Hur som haver är vi anmälda till tjejmilen som går av stapeln i september. Så ett lopp blir det hur som helst.
Sen har jag fortsatt att träna på gymmet, Zumba, Step och Pump. Även där märker jag att min kropp blivit starkare och mer uthållig, även om det vissa gånger känns som att man bara vill lägga sig ner och gråta för att det är så tungt och jobbigt. Men fasiken så skönt det känns efteråt. Nu är det då på planering att få in lite mera styrketräning, så jag och Lelle skall i något skede få lite handledning i HUR man styrketränar. Känns bra att någon visar HUR man gör så att man inte skadar sig.
Sen var det ju det där med maten. Vi kör LCHF inspirerade maträtter här hemma, vi äter sällan pasta, ris eller potatis. Där emot äter vi mycket sallader, grönsaker och rotfrukter. Jag äter även frukt så jag följer inte LCHF sådär super strikt. Dessutom tror ju nog jag att man behöver lite kolhydrater om man skall orka träna. Godsaker försöker jag lära mig att unna mig LITE, försöker att lära mig att man kan äta på kalas utan att behöva gå via butiken och köpa godis på hemvägen. Det är nämligen så jag fungerat tidigare, liksom tanken har varit att " det sket sig ju ren så då kan det lika bra gå käpp rätt åt helvete". Nya tag och måtta med allt. Det känns bra, och jag kommer fortfarande att unna mig 100g godis på fredagarna. Mer om maten kommer i ett senare inlägg.
Så nu vet ni VAD bloggen kommer att handla om framöver. Mammabloggen blir mer en tränings och hälsoblogg. Men jag gissar nog att glimtar av vår lilla bebuli kommer att skina igenom ibland. Han är ju trots allt det finaste och viktigaste i mitt liv <3
fredag 3 maj 2013
Lunch
Dagens lunch blev avokado sallad med fetaost, tomat och bacon. Det kommer jag helt klart laga flera gånger. Nu hålls jag nog mätt och belåten så jag orkar träna idag.
onsdag 1 maj 2013
Första maj
Så är det då första maj, skönt tycker jag. För mig symboliserar nämligen detta månadsskifte en massa. Skall ta tag i mitt liv igen, inga extrema dieter eller super massa träning utan bara leva och må bra. Känns så skönt. Jag skall hålla mig till 100g godis per vecka. Inte frossa och inte svälta.
Just idag har jag ju hur mycket godis sug som helst men det går om, jag vet ju det. Och snart är det ju fredag.
Tror att ja skall försöka ge mig ut på min första länk på många år imorgon. Får se hur det går. Dessutom tänkte jag köra lite tabata. Kan ju inte vara sämre än alla andra.
Idag har vi bara njutit av att umgås. Njutit av solen och god grillmat. Och så lite bilder på det.
Just idag har jag ju hur mycket godis sug som helst men det går om, jag vet ju det. Och snart är det ju fredag.
Tror att ja skall försöka ge mig ut på min första länk på många år imorgon. Får se hur det går. Dessutom tänkte jag köra lite tabata. Kan ju inte vara sämre än alla andra.
Idag har vi bara njutit av att umgås. Njutit av solen och god grillmat. Och så lite bilder på det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)