Ett steg fram, två steg tillbaka

Så ligger jag här på soffan med stegring igen. Jag blir så less, vill verkligen inte vara sjuk nu. Jag vill ju vara ute i solen! Jag vill vara och träna så svetten sprutar! Frustrerande är bara förnamnet. Men ikväll blir det inget gym. Håller tummar och tår för att jag skall kunna köra imorgon.

Som tur har jag underbara svärföräldrar som är med lillkillen <3 så nu får jag faktiskt vila några timmar. Ska stänga ögonen och vila en stund nu. Hoppas er tisdag är bättre än min!

Om att känna sig själv

Jag kunde inte hålla mig, trotsade flunsan och åkte iväg till gymmet. Hade som tanke att jag gör så mycket som jag orkar och det gjorde jag också, 40 minuter orkade jag. Sen for jag hem. Allt känns så mycket bättre nu. Behövde lite endorfiner i min kropp. Det har varit för mycket nu, jag känner att jag inte riktigt har koll. Borde börja nysta och ta tag i sorgeprosesserna. Har sopat det under mattan och nu efter faffas begravning känns det som att allt bubblat upp till ytan. Mycket tung och jobbigt faktiskt. Men det gäller att kämpa vidare, hålla blicken högt och ta vara på de dagar vi har.

Jag saknar min fammo något så otroligt mycket <3 Du finns för alltid i mitt hjärta!

Bilden är från vår resa till turkiet 2011, fammo åkte rutschbana!!

En ny vinkling

Har känt mig lite lost i vad jag skall blogga om. Familjen blir mer och mer privat i och med att prinsen inte längre är någon bebis. Han har sin egna personlighet och jag vill inte lämna ut honom lika mycket längre. Men nu har jag ett nytt projekt som jag tänkte börja blogga om. Ändrade min livsstil redan i höstas och det har verkligen gett resultat men nu skall det tas till en högre nivå. Fick i födelsedagsgåva av min faster att vi skall springa tjejmilen i september. Så nu gäller det att börja löpträna. För jag springer då minsann inte 10 km sådär bara. Tur så har jag några månader på mig ännu. Jag tänkte inte ändra kosten nämnvärt, utan köra på som innan. Naturligtvis blir det mindre kolhydrater eftersom Anton inte äter sådanan alls. Jag får alltså i mig mina kolhydrater från rotfrukter och frukt. Har märkt att min kropp reagerar positivt på att skära ner på kolhydraterna men det är ingen diet. Det betyder ju också att jag kan äta makaronilåda eller pizza någon gång men inte hemma. Känns fiffigt. Jag kommer forfarande att unna mig fredagsmys, men skärpa till mängden igen. Ca 100g/ vecka är passligt :)

Det som känns lite surt just nu är att vi fortfarande är rätt flunssiga jag och lillkillen. Jag som så gärna skulle vilja ut och provspringa, styrketräna och dansa zumba. Överväger att ändå gå på zumban ikväll. Känns som att jag verkligen skulle behöva det. Rensa tankarna och släppa loss en timme. Får se hur måendet är ikväll.

Har tänkt lägga om min träning och lägga till löpning och styrka, och nu passar det ju super eftersom jag har ett mål. Så från och med nu tänkte jag börja blogga mer om hälsa och träning. Hoppas att ni tappra läsare som jag har orkar och vill fortsätta läsa. Självklart kommer det att finnas glimtar av vardagen och lillkillen också, men kommer mer att lägga fokus på träning och hälsa.

kram på er!

Motivation

Att börja med en diet var det DUMMASTE jag gjort på länge, mitt i allt var en massa saker "förbjudna" och det om något triggar min hjärna! Mitt i allt hade jag ett sug efter en massa konstigheter och kunde inte hejda mer mera. Dessutom var det ju PÅSK, vilket betydde att det fanns tillgång till en massa gott. SÅ DUMT. Jag som hade allt under kontroll tappade all kontroll. Så nu skippar jag allt vad dieter heter, Anton får köra på så länge han orkar vill och kan men jag tänker inte göra det!

Igår kväll satt jag och funderade lite på mina mål 2013, skrev ner dem på en lista och tycker själv att dom inte orealistiska. Vill fokusera mer på träning, lära mig att löpa och träna mer styrka. Älskar ju att träna så det skall nog gå bra. Jag skall lämna bilen hemma och gå eller cykla mera. Jag använder inte bilen mycket nu heller, bara till gymmet. Men nu är det vår och nu ska jag börja cykla istället.

Denna vecka är det klent med träning, mycket annat program som kör ihop sig. Igår var det svärmorskalas, idag har Anton möte och alla våra barnvakter har egna planer, i måndast var det helg osv osv. Men nästa vecka kör jag igen. Det blev helt enkelt en vilovecka denna vecka. Det svåra i kråksången är ju att inte börja fuska med allt annat. Att inte tänka att det nu är OK med en massa annat bara för att jag inte hinner träna. Då blir ju effekten dubbelt värre. Tror jag får släpa iväg mig och Adam på en promenad i eftermiddag, och muskelövningar kan man ju göra hemma. Inte lika kul som på gymmet men bättre än inget.

 

och för att hålla motivationen uppe kan man ju snegla lite på resultatet. Bara att kämpa vidare! Ingen har ju sagt att det skall vara lätt alla dagar.

Premiär

Igår på morgonen hade påskharen lämnat en cykel stol och en hjälm åt Adam. Så passligt att jag fick en ny cykel på lördagen ;) han vet nog den där påskharen. Vi var i alla fall ut på en provrunda i solskenet. Det gick hur fint som helst och ni ser ju att också mamman har cykelhjälm. Duktighetspoängen rasslar ;)

Intervju

Idag har jag varit på intervju till Axxell. Söker till vuxenutbildningen för familjedagvårdare. Borde väl få besked redan denna vecka så bäst att hålla tummarna :) tror att denna utbildning skulle passa mig och min livssituation riktigt bra. När studier är det ca en kväll / vecka och några lördagar. Perfekt då det skall kombineras med att vara hemmamamma. Så nu gäller det då bara att komma in och få börja så borde också jag ha ett yrke i februari 2015.

Prova på

Vi tänkte med Anton försöka lämna bort allt onödigt socker som vi dagligen annors klämmer i oss. Vi äter onödigt mycket bröd t.ex. Helt i onödan, bara av lathet. Jag känner själv att min kropp inte klarar av eller tycker om socker. Min mage blir helt upp och ner och humöret är värre än den värsta berg och dal banan. Så nu lämnar vi då bort so gott som alla kolhydrater. Bara för att prova, tänker inte börja smälla i mig smör och vispgrädde på löpande band men ersätta alla lightprodukter med RIKTIG mat. Det ända som känns svårt är ju att inte äta frukt, men om man skulle försöka äta kanske en frukt per dag?!? Vi får se, givetvis fortsätter Adam att äta frukt och bär, han behöver ju det för att växa.

Så idag har jag nu ätit kokt ägg till frukost, och till lunch blev det broccoli med ägg och räkor. Riktigt gott, men jag känner ett litet sug efter BRÖD. Men det skall jag klara av att motstå, i alla fall denna vecka!

Nu får dom vara tillsammans igen

Igår kom då budet som jag visste att skulle komma i något skede. Faffa har somnat in och lämnat detta ställe. Saknaden och sorgen är stor. Samtidigt som det känns bra att veta att han inte behöver lida längre.

Kan inte säga annat än att det är för mycket, för stort och för ledsamt alltihop. Att under ett halvt år få veta att dom har cancer och sedan mista dem båda. Dom fattas mig!

Skönt

Besöket hos Skärgårdsdoktorn idag var positivt. Kände att de bemötte mig bra, förstod min rädsla och mina funderingar. Gav råd och undersökte ALLA mina födelsemärken. Inget att fundera över, så skönt. Och även om det kostar en slant så är det helt klart värt det då jag nu inte behöver grubbla mer över det.

Idag har vi haft en super dag. Familjecage besök i Kyrkäng, promenad med svärmor gym och paj nu på kvällen. Är sådär löjligt lycklig just ikväll. Ska nu bara stängs ögonen och somna med ett leende på läpparna. Precis som min älskade lilla bebuli <3

Min lilla "hjälp" reda

Just nu är vår lilla kille inne i en period då han allra helst skulle åka omkring i min famn. Han skall hela tiden vara där jag är och blir riktigt arg och ledsen om jag t.ex. Går och hämta ett glas vatten och han leker i vardagsrummet. Som tur går det att avleda honom om han får vara med och greja. Så som idag t.ex. Då tömde vi diskmaskinen tillsammans. Vidare hjälpsam var han ju inte, skickade mest på alla kärl och så, men det är ju tanken som räknas, eller hur?

om att dra tummen ur

I höstas var jag ju till HVC för att visa några födelsemärken, det bokades en tid för att ta bort dem men sen skulle jag ändå inte göra det för jag ammade så ofta ännu. Nu har jag mer eller mindre dagligen gått med ångest över dessa födelsemärken och födelsemärken över lag. Står och kollar mig i spegeln och tycker att alla ser konstiga ut på något sätt. Så nu tog jag (ÄNTLIGEN) tjuren vid hornen och ringde privat läkare istället. Tyvärr känns det säkrare att gå privat, och eftersom min försäkring täcker det så tänker jag utnyttja det. Hur som haver, vilken service! Fick tid till hudläkare och inte till sjuksköterska redan nu på onsdag. Skall bli så skönt att få visa mina märken för någon som KAN och vet. Sen hoppas jag att allt ser bra ut och att jag kan andras ut.

Efter att min fammo dog i cancer i höstas har jag blivit väldigt hypokondrisk, inbillar mig en massa och tror helatiden att jag har någon form av cancer. Hoppas att jag skall få i alla fall lite ro i själen efter onsdagen :)

Ingenting är omöjligt

Idag är det måndag, idag känner jag mej stark och glad. Jag känner att denna vecka är full av möjligheter, det har varit mycket tråkigheter den senaste tiden men nu tänker jag banne mig se till att det skall komma glada nyheter istället. Det är klart att vi människor är små, vi kan inte påverka allt men vi kan i alla fall påverka hur vi tacklar problemen.

En skön månad är det idag, solen skiner. Man känner våren, även om det är -10 grader ute. Jag skall passa på att utnyttja min energi och städa idag. Hoppas att ni alla fina där ute också skall få en härlig månad och en skön vecka!

och så en bild från mars 2012

 

 

och så en från igår

tänk att det var denna lilla sötnöten som sprattlade omkring där i min mage. Tänk att den lilla nöten snart blir 1 år! vart går tiden egentligen? Fast det är jag på bilden är det ändå ofattbart att det gått ett år!!

Hemåt igen

Som vanligt när vi är i Jeppis så går tiden allt för snabbt. Vi har haft det super mysigt och skönt och är inte helt nöjda över att åka hem. Men samtidig har vi ju saknat pappsen, så honom skall det bli kul att se! Adam har varit lika duktigt som alltid, han hänger nu mest bara med. Nu har vi ännu 3 h kvar i tåget. Sen hoppas vi att någon är och möta oss i Åbo :)

Lyx

Tänk så lyxigt och skönt det kan kännas att få sitta ner i tåget med en sovande bebis i vagnen och bara ta det lugnt. Inga måsten, det finns ju ändå inget man kan göra här. Så skönt att i all sköns ro spela lite spel på telefonen utan att få dåligt samvete för att man borde byka eller städa eller ngt annat. Nu ska jag njuta lite till, 2 timmar tills vi är framme :)

Åka tåg

Nu sitter vi i tåget, har rest en timme snart. Hittills går det bra :) Adam fick till och med en egen biljett. Men den "åt" han upp rätt fort.